Varför dessa regler

En rad fackföreningsledare (8 st. med bl.a. Wanja Lundby-Wedin) går gemensamt ut i en SvD artikel och kritiserar de nya reglerna för arbetskraftsinvandring som Alliansregeringen införde under föregående mandatperiod. Naturligtvis måste fackföreningsledarna i påbjuden tradition påtala att de är positiva till öppna gränser och arbetskraftsinvandring, de måste göra en pliktskyldig markering så de inte drar på sig anklagelser för att vara nationalistiska på något sätt. Som om vi hade stängda gränser innan regeringen ändrade sina regler. 


Som fackföreningsledarna skriver så har de skyldighet att uttala sig om de arbetsvillkor arbetsgivarna säger sig vilja ge de anställda. De har dock inget uppdrag eller någon legitimitet att kontrollera att dessa uppgivna villkor efterlevs, ingen har detta uppdrag. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå det meningslösa i lagstiftningen och fackets roll. Det är såpass lätt för arbetsgivare att kringgå all lagstiftning så man kan med fog påstå att hela lagstiftningen var en ren bluff från början. Så här skriver fackrepresentanterna om ett par av de krav de vill ställa i framtiden.

2. Återinför även den tidigare bestämmelsen som sa att arbetskraftsinvandring inte fick koncentreras till branscher vars svårigheter att rekrytera arbetskraft i Sverige beror på låga löner, dåliga arbetsvillkor eller dålig arbetsmiljö.

3. Bindande anställningskontrakt bör vara ett krav för arbetstillstånd. Idag beviljas ett upp till två år långt arbetstillstånd på en ansökan som lämnar fritt för arbetsgivaren att i efterhand backa från själva anställningen eller arbetsvillkoren. Enskilda personer eller fack som anser att arbetsgivaren brutit mot avtal ska kunna få sin sak prövad i domstol och få skadestånd.

Hela idén med den nya lagstiftningen var att förse vissa arbetsgivare med billig arbetskraft. Att påverka den svenska lönenivån var måhända för politiskt känsligt, i stället pressar man lönerna genom denna inhumana import av arbetskraft. 


Att inte bindande kontrakt från arbetsgivaren krävdes när regeringen ändrade lagstiftningen är inget annat än en stor skandal. Att enskilda personer efteråt kan gå till domstol och få sin sak prövad är vansinnigt när man redan från början kan kräva bindande kontrakt. Vilka betalar domstolarna för detta merarbete? Som om inte våra domstolar har nog att göra så får de ytterligare fall att ta hand om, som dessutom i grunden beror på slarvig och hafsig lagstiftning. 


Man kan framförallt fråga sig varför regeringen överhuvudtaget ändrade reglerna för arbetskraftsinvandring. Arbetslösheten är stor i vårt land, över 400,000 människor går utan arbete. Arbetskraftsbrist har vi inte haft sedan 60-talet. Våra industrijobb har försvunnit och under den senaste finanskrisen försvann det ytterligare en massa jobb som enligt ekonomiska experter aldrig kommer tillbaka. 


I går visade TV4 ett reportage från Söderhamn där arbetslösheten var bedövande stor. Migrationsverket hade placerat mängder med immigranter i redan tömda bostadshus. Allt detta skedde då arbetslösheten redan fått en betydande del av den ursprungliga befolkningen att flytta från staden. Det gick så långt att Söderhamns politiker låtit riva bostadshus så inte Migrationsverket skall kunna placera fler immigranter där. Frågan är då hur pass intelligent regeringens politik för arbetskraftsinvandrare är?

Länk SvD