LO står för mångkulturella visionen

Det är inte bara beslut i riksdagen som formar landets framtida utveckling. En mängd organisationer och företag driver sin egen politiska agenda, vilket de självklart har full rätt att göra. Även organisationer som LO har självklart rätt att driva sin egen politik på skilda områden. Att en stor fackförening driver sin egen politik är dock inte problemfritt, beroende på att fackförbundens huvudsakliga uppgift är att representera arbetstagarna mot arbetsgivarna. De arbetstagare som inte ställer upp på LO:s politiska agenda om t.ex. mångkultur, har ingen alternativ fackförening där man inte driver den mångkulturella visionen. Dessa arbetstagare har att välja på att ansluta sig till LO, trots att arbetstagaren inte delar den övergripande ideologin, eller stå helt utan fackanslutning. I den bästa av världar skulle arbetstagarna kunna välja fackförening efter politisk åskådning, vilket i dagens realitet inte är möjligt. 


Tittar vi närmare på vad LO skriver om mångkultur är det mycket man kan ställa sig bakom. Så här skriver Sigrid Bøe på LO:s hemsida:

- Vår grundläggande värdering, som ska genomsyra allt fackligt arbete, är alla människors lika värde och rätt. Om vi inte står upp för det, och att ingen ska ges sämre möjligheter och villkor, så sviker vi själva idén med facket, säger LOs vice ordförande Ulla Lindqvist. 

Det är lovvärt att facket reagerar starkt om någon fackansluten arbetare får sämre lön eller sämre arbetsförhållande för att någon arbetsgivare har rasistiska föreställningar. Detta kan vi självklart instämma i, liksom att alla människor föds med samma människovärde. Att alla människor har samma rätt anser inte ens LO själva, då de utesluter medlemmar enbart p.g.a. deras partitillhörighet. I princip inget parti eller organisation har sagt emot LO i ovanstående, det blir därför lite av tomma floskler över LO:s stolta deviser. Vidare skriver Bøe så här i samma artikel.

Fackets idé är att gå samman och inte tillåta att någon utnyttjas och ges sämre villkor. Därför kan vi aldrig acceptera främlingsfientlighet och rasism. Facket är en demokratisk rörelse och drivkraften i demokratin är att alla har lika värde och samma rättigheter.

Bøe blandar ihop saker här. Att arbetsgivare utnyttjar illegala immigranter för att tjäna pengar har sannolikt inte med främlingsfientlighet att göra. Rasism är dessutom relativt ovanligt i vårt land och är sannolikt inget som LO behöver bekämpa. Däremot är det många människor som vänder sig emot vår nuvarande immigrationspolitik och den mångkulturella visionen, det är snarare det LO vill bekämpa. Frågan är varför inte LO skriver detta rent ut? LO är absolut ingen "demokratisk rörelse" utan detta uttalande bygger på den infantila uppfattningen att demokrati är lika med "mångkultur och massimmigration". Tvärtom så utesluter ju flera LO-förbund Sverigedemokrater, enbart p.g.a. deras politiska uppfattning. Vidare i pamfletten.

För att få igång ett samtal om de fackliga värderingarna och om rasism och främlingsfientlighet på arbetsplatserna, har LO under hösten utbildat 22 debattörer från olika LO-förbund.

Då får vi önska dessa debattörer lycka till. De skulle ju kunna testa sin debattförmåga på denna ödmjuka hemsida, för att se hur långt de har kommit i sin utbildning. Vi står självklart till förfogande för detta. Vidare i artikeln.


På sikt är målet att alla förtroendevalda ska utbildas. Redan i år är målet att utbilda omkring 6.000 av dem.


Vi är djupt imponerade av de resurser och den energi LO lägger ner på detta projekt. Här sparas det inte på några resurser. En adekvat fråga är väl vad allt detta kostar? Det är alltså denna typ av projekt som de fackanslutnas medlemsavgifter går till. Men det tar inte slut med det. T.o.m. undertecknad studsar till när LO deklarerar sina vidare avsikter.

I projektet ingår också att besöka landets gymnasieskolor för att där få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism. 

Att besöka gymnasieskolor för att "få igång diskussioner om främlingsfientlighet och rasism" måste gå långt utöver vad varje fackförening kan tänka sig att syssla med, i ett normalt samhälle. Att diskutera rasism är explicit skolans uppgift, då utan att blanda in immigrationspolitik eller huruvida det är bra med mångkulturalism eller inte. Det verkar som att de sju gamla riksdagspartierna inte spar på några resurser för att förmå valmanskåren att inte rösta på det åttonde partiet i riksdagen. LO kan ses som ex exekutiv förlängning av det Socialdemokratiska partiet i detta sammanhang. Det är nog ingen som kan föreställa sig att LO skulle ge sig in på detta projekt om inte SD passerat ribban för att komma in i riksdagen. 


Det är dessutom kontraproduktivt för LO:s medlemmar att propagera för en politik där arbetstagarkollektivet konkurrensutsätts för billig arbetskraft från andra nationer. Den liberala agendan går sannolikt ut på att pressa ned de svenska lönenivåerna med arbetskraftsimport. I det perspektivet är det mäkligt att LO så frenetiskt ställer sig bakom denna politik. 


Själva den grundläggande paradigmen bakom detta och andra projekt är att demokrati har likställts med den mångkulturella visionen. Med "mångkulturellt" i detta sammanhang menar vi en vision om massimmigration där inflödet av presumtiv arbetskraft hela tiden ligger på en hög nivå och där den svenska kulturen jämställs med övriga kulturer, även i vårt land. Trots att riksdagen i demokratisk ordning tagit beslut som innebär en politisk inriktning mot mångkultur, så har frågan sällan (eller aldrig) diskuterats på ett öppet sätt och folket har i princip aldrig blivit tillfrågat om projektet. Det första beslutet mot mångkulturalism togs 1975 i propp 1975:26. Att någon enda medborgare tagit del av vad som står i denna proposition är osannolikt. 


Försvaret mot ovanstående kritik brukar vara att folket röstat fram partier som öppet deklarerat att de står för massimmigration och mångkultur. De sju partierna som satt i riksdagen fram till 2010 sades vara representanter för valmanskåren. Nu var det ju så att valmanskåren inte hade mycket att välja på, eftersom samtliga riksdagspartier hade samma agenda (av sannolikt olika orsaker) i nämnda fråga. Efter valet 2010 finns det dock ett verkligt val för valmanskåren. Ett parti har tydligt deklarerat att det inte står bakom en politik med massimmigration. Det finns alltså en valmöjlighet som dessutom är representerad i riksdagen nuförtiden. Alla demokratiskt sinnade personer, oavsett politisk inriktning, borde alltså på demokratiska grunder jubla åt att SD äntrade demokratins finrum. Av outgrundliga orsaker verkar det som att detta jubel på något sätt uteblivit. Inte minst LO:s agerande indikerar detta.

Länk LO

Länk Riksdagens hemsida Propp 1075:26