Det handlar om det politiska ansvaret Demirbag

Dilsa Demirbag-Sten och Johan Norberg går i en DN-artikel i polemik mot Paulina Neuding och Axess. Frågan gäller den immigrationspolitik Sverige för och har fört de sista decennierna, samt vissa problem i samband med denna immigration. Författarna går också till angrepp mot "borgligheten" som de påstår har svängt, åtminstone några grader, mot en mer immigrationskritisk riktning.


Både Axess och Neuding får självklart svara för sig själva, men några ställningstagande i artikeln förtjänar att synas lite närmare. Vad gäller borgerlighetens politiska glidning i immigrationsfrågan så är den stora omsvägningen när samma borglighet i början på 90-talet svängde till den generösa immigrationspolitik de för i dag. Så här skriver författarna i sin artikel.

Med människan, oavsett rötter, tillkommer problem som hanteras bäst genom mer öppenhet och större möjlighet till sociala resor, inte mindre.  

I grunden är detta säkert helt riktigt. Det är också så att immigrationens storlek har stor påverkan om det är möjligt att föra en politik där sociala resor blir möjliga. Sker det för få sociala resor kanske p.g.a. att det helt enkelt inte finns en arbetsmarknad dimensionerad för vår immigrationspolitik, är det i grunden ett politiskt ansvar att rätta till detta. Vidare i artikeln.

Flera av inläggen kan bara läsas som att invandringen inte är förknippad med problem, utan att invandringen är problemet.

Ja, invandringens storlek är det stora grundproblemet, det är inte bara ett integrationsproblem. Våra regeringar har öst in pengar i olika problemområden och raden av olika projekt som skall rätta till problemen kan göras hur lång som helst. Det har helt enkelt inte fungerat. Det vore välgörande och politiskt hederligt att börja diskutera immigrationens storlek, något som lyst med sin frånvaro i debatten. Vidare i artikeln.

Den här typen av generaliseringar brukar annars avvisas av liberaler. Vi håller inte alla män ansvariga för våld mot kvinnor och alla svenskar kan inte göras ansvariga för våld mot invandrare. Skuld går inte i arv och bärs inte kollektivt. Men av något skäl har det blivit legitimt att tala i kollektiva termer om invandrade personer.  

Här blandar författarna äpplen och päron. Självklart har enbart den person, svensk eller immigrant, som gör sig skyldig till ett brott skuld till detta. Ingen annan person kan göras ansvarig för andras brott. Möjligen undantaget unga människors föräldrar som ju också ha ett ansvar, men detta gäller pursvenska föräldrar precis som de av utländsk börd. Däremot måste ansvariga politiker självklart se de samhälleliga makroeffekterna av en viss politik. Brottslighet är en sådan makroeffekt som måste bedömas tillsammans med andra effekter, positiva som negativa. En allvarlig överrepresentation inom vissa grupper skvallrar ju om att något är fel. All politik handlar i viss mån om generaliseringar, det vore omöjligt att dra politiska och samhälleliga slutsatser utan en sådan generalisering. Vidare i artikeln.

BRÅ dokumenterade 2005 att 99,78 procent av utlandsfödda inte misstänkts för sexualbrott, medan 99,96 procent av dem som fötts i Sverige av svenska föräldrar inte misstänkts för det under samma period. Att då tala om det som ett invandrarproblem är en orimlig generalisering som inte ger några praktiska redskap att förstå och hantera problemet.

Fel! Bakom dessa siffror döljer sig ett stort antal brott med många brottsoffer som fått sina liv förstörda. Jag brukar inte ta upp frågan om överrepresentationen för vissa brottstyper av vissa grupper med utländsk härkomst, som läsare av denna blogg kan intyga. Nu tar dock artikelförfattarna själva upp frågan och då kan vi konstatera deras egna siffror pekar på en stor överrepresentation. Den allvarligaste statistiken gäller dock brott av en viss typ, som dessutom är av allvarlig art. Om ansvariga politiker inte reagerar och agerar mot denna överrepresentation bär de ett tungt ansvar. Vidare i artikeln. 

Neuding går längst i en artikel i Jerusalem Post (7/4 2012). Hon skriver om det högst reella hotet med antisemitism i Malmö men landar i att problemet är att staden har för många muslimer. Förklaringen söks inte i utanförskap eller i islamistiska idéers genomslag utan i demografiska förändringar:

Jag skulle själv inte uttryckt mig som Neuding gjorde i Jerusalem Post, men exakt vad är skillnaden mellan "islamistiska idéers genomslag" och "demografiska förändringar"? Det är ju samma sak (nåja) uttryckt med olika ord. Det förra är ju en direkt effekt av det senare. 


Det är märkligt att människor som sägs ha fått asyl i vårt land p.g.a. förtryck genast börjar förfölja andra grupper. Det rimmar illa med en vettig asylpolitik och åtminstone jag funderar på om stora delar av vissa grupper verkligen varit förföljda. Har de fått asyl på felaktiga grunder och börjar förfölja grupper i vårt land så är det ett gigantiskt misslyckande för vår asylpolitik. Hur stort misslyckande detta är förstår varken författarna eller våra styrande politiker. Till sist bemöter vi detta i artikeln.  

Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?

Självklart är inte svenskar immuna mot antisemitism. Men frågan är vilka det är som i praktiken förföljer den judiska gruppen i Malmö, är det etniska svenskar eller människor med utländsk börd med en främmande religion? Det är väl bara att undersöka saken och se hur det i verkligheten förhåller sig. Kan vi bota cancer borde det gå att undersöka detta förhållande. Skillnaden är ju ett "etniska svenskar" inte fått asyl i vårt land för att de sagt sig vara förföljda. Skulle det visa sig att "etniska svenskar" förföljer judar i Malmö så måste regeringen och samhället i övrigt åtgärda detta. Det är ju fullständigt oacceptabelt. Skulle det visa sig att förhållandet är så som Neuding säger så är det i grunden ett importerat problem. Då har asylsökande som sagt sig vara förföljda fått asyl, för att sedan förfölja en annan grupp så intensivt så de i sin tur, tvingats emigrerar från vårt land. Var och en kan nog bedöma hur vettig en sådan situation är och vilket ansvar våra politiker har för en sådan situation. 

Länk DN