På 90-talet var Expo en organisation där uppgiften var att belysa (och bekämpa?) högerextremism. SD var vid denna tid ett litet parti och utgjorde inget direkt "hot" mot de övriga riksdagspartierna. Trots att organisationen Expo beskyllts för samröre med AFA vid denna tid (svårt att bekräfta, trots ihärdiga rykten) så kan det åtminstone ha funnits en äkta vilja att bekämpa högerextremism. Medarbetarna själva trodde sannolikt att de höjde en brinnande fackla mot ondskan. I dag är det förfärande uppenbart att Expo i huvudsak är en organisation ägnad att bekämpa ett riksdagsparti, nämligen Sverigedemokraterna. Tittar vi på Expos hemsida, så handlar det mesta om SD, LÄNK. Extrem islamism lyser med sin frånvaro (som Expo enligt egen utsago också skulle bevaka) andra betydligt radikalare partier än SD lyser åtminstone nästan med sin frånvaro. T.o.m. rasism verkar fullständigt ointressant, om den inte på långsökta och märkliga vägar kan kopplas till SD.
I stället för "högerextremism" används nu ordet "intolerans" på Expos hemsida. Det kan vara en strategisk anpassning av att SD enligt nästan alla experter numera befinner sig ungefär i mitten av den ekonomiska höger - vänsterskalan. Högerextremism är plötsligt inte så intressant längre, det är numera "intoleransen" som kommit i fokus. Så här skriver Expo på sin sida om "Våra idéer", LÄNK.
Intolerans är ett samhällsproblem eftersom det skapar misstro mellan människor och förhindrar samexistens. Tillsammans kan vi istället ta ansvar för att skapa ett samhälle som präglas av tolerans och respekt för de mänskliga rättigheterna.
I Expos perspektiv så är det i huvudsak inte en rå gruppvåldtäkt av en 18-årig flicka i Bollnäs som skapar misstro, det är olika nätkommentarer som speglar de känslor denna våldtäkt väcker. Självklart kommer en hel del uppdämd frustration över den förda politiken också fram vid tillfällen som den med våldtäkten. Detta gör ju att många kommentarer blir onyanserade och ibland direkt osmakliga. Expo är däremot inte intresserad av att nysta i dessa trådar. De vill plocka så många politiska poäng som möjligt och visa på den undervegetation av främlingsfientlighet som de påstår existerar. Sannolikt existerar det en sådan undervegetation, fast den är betydligt mindre än vad Expo påstår, och... dessutom är Expo faktiskt en stor del av problemet.
Expo menar att hela befolkningsgrupper blir utpekade för något enskilda personer gjort sig skyldiga till. Det kan ligga något i detta men situationen speglar också ett debattklimat där det inte ens är korrekt att diskutera brottslig överrepresentation. Situationen är också sådan att de utdömda straffen för unga gärningsmän (alla etniciteter) som gjort sig skyldiga till mycket råa våldsbrott närmast är ett hån mot både offer och övrig befolkning. Dessutom sade varken Expo eller någon annan organisation något när extremfeminister för några år sedan pekade ut hela det manliga släktet för våldtäkter. Om Expo kunde visa upp en smula mer tolerans själva skulle de bli åtminstone något trovärdigare.
Enligt Expo själva har de hela 18 anställda. De har t.o.m. en "kommunikationsstrateg" en "undraising- och marknadsansvarig" och en "digitaliseringsansvarig". De har i princip mer resurser än SD, som ändå är ett riksdagsparti som erhöll 5,7 procent av valmanskårens röster vid det senaste valet. Om vi samtidigt betänker att Expos huvudsakliga verksamhet består i att bekämpa SD så ger detta, diplomatiskt uttryckt, en demokratiskt fadd smak i munnen.
Denna smak blir inte mindre fadd när vi tittar på ekonomin för Expo. En del pengar kommer från Kulturrådet. Det mesta kommer dock från sponsorer. Tittar vi på vilka de huvudsakliga sponsorerna så består de i påfallande hög grad av olika fackföreningar, LÄNK. Vi hittar Kommunal, IF Metall och Svenska hamnarbetarförbundet som sponsorer. Dessutom är Socialdemokraterna i Göteborg med och sponsrar verksamheten. Det krävs ingen analysförmåga av Einsteins kaliber för att upptäcka sambandet. Socialdemokratiska partiet bekämpar SD genom sina fackföreningar. Så finurligt.
Ibland ser vi inte skogen för bara enskilda träd, vi ser inte vad som finns mitt framför oss. Fordom var SAP ett parti som drev arbetarklassen och de lägre tjänstemännens intresse. Nu måste vi ställa oss frågan om dessa grupper tjänar på den politik SD så ivrigt motsätter sig. Tjänar vanliga löntagare på massimmigrationen, EU och i SD:s tycke, för slapphänt kriminalpolitik? Svaret är självklart beroende på vem man frågar, men när det gäller kostnaderna för EU så har t.o.m. regeringen med Reinfeldt i spetsen börjar reagera. Vad gäller immigrationspolitiken så har moderata och socialdemokratiska kommunalråd i Växsjö och Katrineholm gett uttryck för ren förtvivlan över situationen i deras respektive kommuner (Bo Frank och Göran Dahlström).
Självklart skall vi ge asyl till förföljda människor från diktaturer som flyr. Då gärna solidariskt med övriga Europa och enligt Dublinförordningen. Nu är det ofta så att de som emigrerar inte är värre utsatta än den övriga befolkningen i deras respektive hemländer. Då är en ren folkomflyttningspolitik inte en rationell lösning, snarare en vansinnig sådan. Ett enkelt lackmustest på flyktingstatusen är om vederbörande kan åka tillbaka till sitt hemland på semester eller inte. Enligt alla logik torde hjälp på plats vara det överlägset mest effektiva många gånger, i alla fall om man räknar till antalet hjälpta personer. Dock är det så att de som så ivrigt framställer sig som humanismens krönta apostlar uppvisar ett påfallande ointresse för alla diskussioner om hjälp på plats. Enligt den moderna politiska matematiken är det humanare att hjälpa 10 personer genom migration, än att hjälpa 1000 personer på plats.
Det finns i princip bara två svar på frågan om Expos egentliga verksamhet. Antingen springer de "gammelpartiernas" ärenden och vill minimera dessa partiers förluster i mandat, tjänster, makt och pengar. Eller så bekämpar de SD:s ståndpunkter i frågorna om immigrationspolitiken, EU och kriminalpolitiken. I det förra fallet så strider verksamheten mot demokratiska principer, just de principer som Expo själva så entusiastiskt hurrar för. I det senare fallet så döljer de sin egentliga verksamhet under en täckmantel av "tolerans". Det demokratiskt riktiga vore då att antingen starta ett eget parti eller att helt gå upp i det socialdemokratiska partiet (som det ser ut vid en ytlig analys i alla fall). Problemet då vore att de inte skulle kunna föra ut sin propaganda i landets skolor och andra organisationer under täckmantel av att de bara objektivt bekämpar intolerans.
8 kommentarer:
Frågan är väl hur uppriktig önskan från (SD):s sida att bemötas- och behandlas som ett parti som alla andra egentligen är? Som jag ser det odlas det på sina håll aktivt ett martyr- och konspirationstänkande. Det är svårt att ha en debatt där dessa element är de framträdande och där varje diskussion, vad den är börjar i, slutar i något som liknar rättshaveristiska konspirationer.
Exempelvis om man intar hållningen att "PK-etablissemanget" rakt av är onda och ingår i ett världsomspännande nätverk i syfte att rasera den västerländska kristna grunden för civilisationen. Det är fullt begripligt att ingen utanför kretsen av närmast sörjande nationalister vill diskutera det.
Andra exempel är idéer om att dagens styre skulle vara "svenskfientligt" och styras av hat mot Sverige och svenskar. Sådant går heller inte att diskutera eftersom det inte går att leda sådana idéer i bevis. Att ens egen uppfattning skiljer sig från någon annans är inte detsamma som att de är onda eller en del i konspiration.
Även om man försöker hålla diskussionen till rent ekonomiska överväganden, vilket jag i och för sig tror skulle vara ett vinnande recept för (SD), så hamnar det snart i utopiska fantasier om tvångsassimilering och repatriering.
Så förmodligen betalar (SD) nu priset för att surfat på martyr- och sanningsägar-vågen. Jag är mycket mindre optimistiskt nuförtiden att (SD) har viljan eller förmågan att bryta med det än jag var för 2 år sedan, och då står vi med ett isolerat (SD) som ingen kommer att vilja samarbeta med. I det läget spelar 5 eller 15% i opinionen heller ingen roll. Skulle (SD) få 15% är det enda som händer att vi får en belgisk situation.
Kvar finns då en liten klubb för inbördes beundran där alla tycker lika, ständigt bekräftar varandras uppfattningar, och där takhöjden är lika med noll.
Visst förekommer det en del överdrivna konspirationsteorier. Delvis också för historien sett ut som den gjort. Men i längden måste dessa tendenser tonas ned, det håller jag med om.
Nä ,det finns ingen sådan PK-konspiration du talar om, det är överdrivet. Men visst finns det en konspiration (om man nu vill kalla det detta) att behålla och försvara mångkulturen. Tricket är att skilja verkliga konspirationer från inbillade. Man behöver inte ens kalla det konspirationer, man kan kalla det taktik och strategi, men ibland går det nog över i något som bäst betecknas som konspiration.
Inte heller vill flertalet rasera vårt sekulära och trygga samhället. Mycket är oförstånd och indoktrinering. Jag har en del talande exempel på detta, men blir för långt här.
Något direkt hat mot Sverige tror jag inte heller på. Men en ...distans mot det genuint svenska tycker jag mig förnimt från PK håll, faktiskt. Men man får tycka illa om det genuint svenska, å andra sidan får andra gilla detta. Vi behöver ju inte hymla med detta, så barnsligt.
"så hamnar det snart i utopiska fantasier om tvångsassimilering och repatriering."
Aah...lång diskussion det också. Många forna immigranter vill vi inte ens repatriera, vi vill ha kvar dem. De har lärt sig språket, älskar det svenska och de värderingar som samhället bygger på, hyggliga ordentliga människor. Varför skall de repatrieras? De skall de inte om jag får bestämma. Jobbade förresten ihop med en chilensk kvinna, kom antagligen när Pinochet var i farten. Hon återvände till sitt hemland och jag tyckte ärligt det var synd. Duktigare o trevligare kvinna får man leta efter. Men det hindrar inte att vår nuvarande immigrationspolitik är fullständigt vansinnig. Politiker skall inte styre efter smetiga falska känsloargument. Det visste alla politiker på 60-talet, nu vet ingen detta. Otroligt.
@Nisse:
"Frågan är väl hur uppriktig önskan från (SD):s sida att bemötas- och behandlas som ett parti som alla andra egentligen är?"
Det har ju sina gränser naturligtvis. Dom andra partierna har ju glidit in i en ännu grövre extremism. Som när förslaget om fri vård och tandvård till illegala invandrare klubbades igenom. När sedan riksdagsmän använder riksdagen.se för att döma ut statistik från migrationsverket och brå som myter då är dom själva ansvariga för konspirationsteorier. Att polariseringen ökat har inte med SD att göra, det finns inget hos motståndarna som ens antyder att de skulle vara minsta intresserade att ta SD's frågor på allvar.
Och nya påhittade ord. Ordet främlingsfientlig existerade inte under min tidigare uppväxt. I början när ordet dök upp så var det inte ens specificerat vad det betydde. Jag kan hålla med om att ordet svenskfientlig används alldeles för slentrianmässigt numera. Det borde enbart appliceras på personer som förnekar att det finns en svensk kultur eller en svensk etnicitet och bara i just det sammanhanget och inte som ett allmänt skällsord när folk inte håller med "extremhögern".
Om du vill ha en hyffsad debatt så har jag inga förslag. "Rasister" hämnas på de sämsta inslagen av "antirasism" genom att sänka debattnivån och takhöjden när de diskuterar med sansade personer som har kapacitet att hålla en givande debatt, och vice versa.
Jag misstror ingen av er två, Robsten och matssvensson4, att vilja ha en hyfsad debatt. Likaså finns det delar av (SD):s ledning som antagligen också vill det. Det är inte heller dessa som lägger hinder i vägen för att (SD) ska bli accepterat.
Vad jag anser är det som verkligen lägger hinder i vägen är antagligen känt, och jag ska inte upprepa vad jag tycker om figurer som t.ex Ekeroth och Alfsson och företeelser som vissa forum på Internet och den grabbiga jargong som råder där.
Intressantare fundera över, är om denna "andra" del av (SD) är vad som sticker i ögonen på människor i allmänhet? Jag är övertygad om att det är så det ligger till. Det undergräver en stor del av trovärdigheten av den del av (SD) som trots allt har en pragmatisk syn även på partiets hjärtefråga.
Hade jag varit medlem i någon av (SD):s "målgrupper" - t.ex arbetslös invandrare, muslim eller zigenare - skulle jag inte lita ett ögonblick på (SD), och inte heller på något parti som väljer att samarbeta med (SD). Det här förstår övriga partier mer än väl, och därför spelar det ingen roll hur mycket i mitten (SD) än försöker lägga sig i andra frågor. Ingen vill samarbeta ändå.
En av de större finansiärerna är nog riskkapitalbolaget "Segulah" (De utvalda, på hebreiska...)med Gabriel Urwitz i spetsen. Ett par andra kapitalstarka finansiärer är bl.a. miljardären Robert Weil och bokförlaget "Natur och Kultur".
Mvh
Adderat
Nisse: Problemet är, från dina utläggningars perspektiv, att i vissa avseenden så måste SD - ja samhället i sin helhet - vara eller bli mer "radikala". Kompromisser, visst, men hela samhället kan inte bli en enda stor kompromiss för att blidka pseudovetenskap och ideologiska inriktningar som passerade sitt bäst-före-datum för åtminstone 1-2 decennier sedan, snällt räknat. Det är exempelvis helt irrationellt att ignorera Richard Lynns två oerhört viktiga böcker Dysgenics (1996) och Eugenics (2001), som har hyllats i Nature. Vill vi ha en civilisation av kvalitivt bättre sort? Om Svaret är ja på den frågan så gör vi någonting åt utvecklingen (och ja, det finns faktiskt sätt att göra det utan att någon blir ledsen eller "kränkt").
Skicka en kommentar