När förflugna ord blir viktigare än fysisk misshandel

Vi kunde i de stora tidningarna läsa om att en Sverigedemokrat Christer Wikström attackerat en stackars kvinna vid en betalkassa. Samtidigt skulle han ha fällt ett rasistiskt yttrande. Själva yttrandet var också tacksamt att bilda fet rubrik av. Samtidigt höll väl de flesta tidningar igen en smula i brödtexten då de visste att en övervakningsfilm hade fått med hela händelsen. Det kan nu, när filmen redovisas öppet i dt.se vara av intresse att granska vad vissa stora tidningar verkligen skrev om händelsen.

Vi börjar med DN som har rubriken ” SD-politiker utreds efter överfall på beslöjad”. Det var bara sant till hälften. Hela sanningen var att även kvinnan var anklagad för överfall. Nu när övervakningsfilmen öppet redovisas visar det sig att det i princip bara var kvinnan som överföll mannen. Dessutom ansträngde hon sig avsiktligt för att falskeligen ge sken av att mannen överföll henne. Av alla de brott som kan tänkas ha begåtts här, är det sista det enda allvarliga av brotten. Så här beskriver Wikström själv händelsen, nu i beaktande av att åtalet läggs ned och att övervakningsfilmen öppet redovisas.
 

– Hon skrek något åt mig, jag brydde mig inte i det. När jag står vid kassan och lägger upp mina varor kommer hon springande och attackerar mig. Bland annat greppar hon en kundkorg som hon vevar runt med. Jag försöker freda mig, hon river sönder mina kläder, Sedan kastar hon sig ned på golvet, som jag uppfattar det teatraliskt, och börjar jämra sig.

Det är självklart Wikströms ord, men han vet samtidigt att en övervakningsfilm fångat det mesta av händelsen. Stämmer den sista meningen av Wikström är det en mycket allvarlig tendens att kanske stora grupper vet hur lätt det är att få medial sympati när man sätter ”grupp mot grupp”. Hur mycket av detta kan vi se i framtiden, eller inte se, då det kanske aldrig kommer fram? Vi kan konstatera att DN:s vinkling av händelsen helt saknade verklighetsförankring. Ja vi kan tala om ett medialt haveri rentav, det var de facto SD-politikern som blev överfallen. Vi roar oss med att läsa hur SvD beskrev fallet.

– SD-politikern Christer Wikström i Borlänge anklagas för att i en butik ha gett sig på en kvinna med burka. Wikström ska enligt polisen ha medgett att han frågat kvinnan om hon inte "hamnat på fel sida jordklotet". Händelsen filmades av butikens övervakningskamera.

Samma uppgift som DN att det enbart skulle vara Wikström som är anklagad. Ja, det är förkastligt att nämna något om var man hör hemma på jordklotet. Hade inte utvecklingen därefter varit så fatal för kvinnan borde Wikström be om ursäkt för det uttalandet (nu vore det absurt). Men hur viktar tidningarna detta med ett rent fysiskt överfall och falsk anklagelse?

Jag har också sagt olämpliga saker till människor (här kommer en intressant bekännelse, pass på!) För kanske 12 år sedan inför jul var jag på systembolaget där det var långa köer. När jag tagit min nummerlapp, satte jag mig på en bänk att vänta. En annan ”kraftig” person, lindrigt nykter skulle göra detsamma, efter att han tagit sin nummerlapp. Tyvärr såg han inte riktigt var jag satt och var med sina 120 kg på väg att sätta sig på mig. Jag fick så smått panik, ropade på honom först, för att sedan med händerna (och avsevärd ansträngning) trycka iväg honom. Operationen lyckades och jag slapp bli manglad. Tyvärr blev den något förfriskade mannen mycket arg och öste invektiv över mig, samt tillät sig en liten knuff rentav. Precis som alla redan gissat, jag kunde inte vakta min tunga i den uppkomna situationen, utan fällde ett invektiv innehållande en uppgift om mannens uppenbara övervikt.

Innebär min utsaga i hastigt mod och upprört tillstånd att jag ser ner på alla överviktiga? Att jag till vardags diskriminerar dem? Anser dem vara mindre värda? Jag överlämnar till läsaren att dra egna slutsatser. Jag tror, någonstans långt inne, att människor efter lite övning kan tänka själva. Personer med lite kreativa talanger kan kanske dessutom göra en jämförelse med Wikströms i sitt förkastliga uttalande.  
  
Till sist, till poängen, till orsaken att jag skrev artikeln, förutom att peka på medias lömska vinklingar, som alla redan känner till. Samhällsklimatet börjar likna det i vissa skräckfilmer, där förflugna ord avgör en människas öde, där det är allvarliga att fälla fel ord istället för att råna och misshandla folk. Det är tydligt i denna affär. Det var oerhört mycket viktigare vilket omdöme Wikström fällde än att han blev fysiskt misshandlad och t.o.m. utsatt för en falsk anklagelse. Kan det bli tydligare? Det är dags att öppna ögonen nu och jag vänder mig inte enbart till dem som sympatiserar med samma parti som Wikström, väl att märka. Jag kommer osökt att tänka på sista avsnittet av ”Krigets unga hjärtan” där orden från en kvinna, där hon uttryckte tvekan om Tysklands slutliga seger, var det allvarligaste brottet man då kunde tänka sig. Även här kanske de med lite kreativa talanger kan se likheter med Wikström-affären.

 

OECD-rapporten om immigrationens kostnader

Jag hade egentligen tänkt skriva om DN:s braskande artikel där de presenterar en OECD-rapport som påstås säga att invandringen är en pluspost för vår ekonomi. Dock har jag varken tid eller kompetens att försjunka mig i rapporten på ett seriöst sätt. Jag överlåter Tino Sanandaji att bemöta rapporten, han är dessutom utbildad och välrenommerad ekonom. En lång rad andra ekonomer har dessutom tidigare kommit fram till att immigrationen är en minuspost, t.o.m. sådana ekonomer som i grunden är positiva till immigrationen.

Jag tillåter mig dock en kort reflexion angående rapporten. I princip hela tiden talar regeringen om mer resurser till utanförskapsområdena, allt från subventionerad skatt till fler lärare i skolan. Samtidigt har gruppen med utländsk härkomst högre arbetslöshet och sannolikt lägre inkomstnivåer. Hur skulle då den påstådda ekvationen som DN talar om kunna gå ihop? Då har vi inte ens nämnt den svårmätta undanträngningseffekten, vilket innebär att om en immigrant tar ett arbete till lägre lön och slår ut en svensk från ett arbete, så blir svenskens kommande bidragsförsörjning självklart också en minuspost för samhället. Detta behöver man inte vara ekonom för att förstå.