Den kommande valrörelsen 2014

Jag satt och tittade på mina bloggposter från förra valet 2010. Det börjar ju så smått att dra ihop sig till en ny valrörelse, eller egentligen två nya valrörelser. Vi har ju EU-valet också. Frågan inställer sig, vad kan vi som sympatiserar med SD vänta under den kommande valrörelsen och vad kan vi inte vänta? Vad blir likt från förra valrörelsen och vad blir inte likt. Det är ju ändå så, att en del trick kan man inte köra hur länge som helst medan andra med fördel kan återvinnas. Dessutom är ju förutsättningarna inte helt jämförbara med förra valrörelsen. Framför allt sitter SD i riksdagen nu och en del braskande påståenden som att börsen kommer att krascha utifall folk röstar på SD ter sig löjliga. Ett kvitto på det är väl att enbart en del bloggar har kvar detta rent infantila påstående. I alla tidningar är artiklarna nogsamt bortplockade.

Det som förmodligen kommer att vara sig likt är att våra medier kommer att tumma på sina journalistiska pressetiska regler och principer inför valrörelsen. Minsta anonyma tips från en frustrerad rättshaveristisk gräsrot kommer att slås upp stort. Jag läste senast i går från Hanne Kjöllers bok ”En halv sanning är också en lögn” att varje anonymt tips skall bekräftas av minst två oberoende källor, större händelser av ännu fler. Detta får man alltså lära sig på landets journalisthögskolor. Detta kommer sannolikt inte efterföljas under valrörelsen när det gäller SD.

Senast i dag läste jag en ledare av Wolodarski där han med harm efterfrågar att landets institutioner och speciellt vårt polisväsende skall efterfölja rättsstatens principer, till punkt och pricka. Ja, vi håller med, men samtidigt skall medierna efterfölja pressetiska principer och framförallt se över sin roll som samhällsgranskare. Medierna i den rättsstat Wolodarski hyllar skall inte bedriva förtäckt opinionsbildning på nyhetsplats. Inför valet 2010 gick det så långt att Journalisten.se öppet erkände att media hade frångått sina principer. Sammanfattningsvis; vi kan förmodligen vänta oss en mängd övertramp av medierna inför kommande valrörelse, dock inte lika uppenbara som inför förra valet 2010.

Självklart kommer en mängd ”statsvetare” framträda med sin statsvetaretitel där de under en löjeväckande ”objektivitet” och en illa maskerad illusion av att vara ”oberoende” kommer föra fram budskapet ”rösta inte på SD”. Här kommer det att likna förra valrörelsen väldigt mycket, då statsvetare som Nils Erik Hallström [artiklarna bakom betalvägg eventuellt], Leif Lewin gick ut och i princip öppet uppmanade läsarna att inte rösta på ett parti. Det var i alla fall kontentan av deras artiklar.

Kanske borde de ha lyssnat på en annan statsvetare lite mer, Henrik Oscarsson som skrev redan 2007 att medias behandling av SD förmodlig är kontraproduktiv (man får ju självklart tycka att det är bra att medierna inte lyssnade på Oscarsson, av rent partitaktiska skäl). När det gäller dessa ”statsvetare” kan vi nog vänta oss något liknande som inför valet 2010. Även här dock i något nedtonad och mindre uppenbar form.

Till sist, vad kan vi vänta oss för kampanjer från artister och idrottsstjärnor i form av kampanjer mot ”främlingsfientlighet” inför valet? Jag blir nästan besviken om inte organisationer som Typisktsvenskt.se drar igång en kampanj med förebilder där dessa skriver under ett upprop med ett illa dolt budskap att inte rösta på SD. Innan har stjärnor som Carolina Klüft, Börje Salming och Peter Forsberg skrivit under. Stjärnor som inte direkt lever i närkontakt med våra utanförskapsområden. De har väl aldrig läst något annat än sportsidorna i tidningarna och är väl inga direkta experter på samhällsutvecklingen, om vi får uttrycka det diplomatiskt. Detta förstår de flesta som uppnått rösträttsåldern så kampanjerna smutsar mest ner stjärnorna själva.

De stjärnor som hyser motsatt åsikt än de nämnda håller självklart tyst. Det finns ju som bekant andra metoder att få människor att hålla tyst än de gamla DDR använde sig av. Titta bara på vad som hände när Abeba Aregawi hade fräckheten att inte sympatisera med Tregaros demonstration. Aregawi, som faktiskt tog guld för Sverige, blev behandlad med misstänksamhet av svensk media, medan Tregaro som hamnade på en femteplats, blev behandlad närmast som en dubbel guldmedaljör. Trots att undertecknad är så lutrad slutar jag ändå inte förvånas över hur media på det mest magiska sätt kan förvandla svart till vitt och tvärtom. De kan förvandla en guldmedaljör till en förlorare och en förlorare till spelets drottning.

Man hyser en stilla önskan att de idrottsstjärnor som tycker att valmanskåren skall få rösta på vad de vill utan pekpinnar, på det parti som de anser för bäst politik, skulle säga ifrån. Självklart skall ingen stjärna föra ut budskapet att rösta på SD, det vore ju lika illa som det Salming och Klüft håller på med. Men en stjärna som själv röstar på t.ex. på FP kanske hyser åsikten att svenska folket ändå skall få bestämma själva, utan övertalning, vad de skall välja för parti på valdagen. Jag är säker på att dessa idrottsstjärnor finns, men av onaturliga orsaker (som medias magiska kraft) vågar de självklart inte träda fram. Jag tror ändå att färre idrottsstjärnor (men lika många artister i övrigt) kommer skriva under de upprop som redan nu planeras inför valet 2014.

Så, nu vet ni hur kommande valrörelse kommer se ut.