Tillbaka efter tre intensiva dagar med omröstningar och
debatterande från morgon till kväll kan det vara på sin plats att göra en kort
resumé av landsdagarna 2013. Först skall det sägas att Västerås är nära nog en
perfekt stad att hålla stora konferenser i. Det är en lagom stor stad med goda
kommunikationer, mycket bra faciliteter och med en lokal befolkning där man
förstår dialekten utan större problem. Konferensanläggningen Aros är dessutom
överlägset den bästa anläggningen SD har haft någon av sina större
tillställningar på (möjligen subjektivt). Allt fungerade över förväntan och vi,
åtminstone jag, vill rikta ett speciellt lovord över de röstningsdosor vi
använde för första gången i dessa parti-sammanhang. Dessa små tingestar är
suveräna vid omröstningar! Säkerheten sköttes utan anmärkning och polisen tog
sitt uppdrag med vederbörligt allvar. Det tackar vi ordningsmakten för.
Själva omröstningarna gick utan större överraskningar och
det som skulle klubbas igenom klubbades också igenom. De beslut som gick emot
PS var tjänstemannaansvaret och registrering av katter. Det första förslaget
lagt av Cornelia Dahlberg som var en flitig motionär och måste ha sett dessa
landsdagar som en personlig framgång. Eftersom SD ändå har en bit kvar till
regeringsmakten kanske detta ändå inte var förslag som fick marken att skälva.
Kompromisser uppnåddes med PS och motionärer i två större frågor, nämligen i
EU-plattformen och stadgarna gällande ungdomsförbundet. Trots att undertecknad
gillar hårda debatter känns det oerhört skönt att kompromisser uppnåddes i
dessa två frågor, speciellt den sista. William Hahne gick också upp och höll
ett professionellt tal efter att kompromissen presenterats av Björn Söder.
Extra skönt känns det också eftersom vi här lurade media på en massa överdrivna
rubriker.
Det rapporterades i media om en motion avseende slopande av
nolltoleranslinjen. Under själva förhandlingen var det dock ingen som ens
yrkade på motionen medan ett antal ombud klart deklarerade att de stödde
linjen. En linje som i praktiken alltid gällt, vilket Torbjörn Kastell mycket
målande påpekade. Det var alltså ingen diskussion under förhandlingarna och
frågan var död redan från början. Media kan kanske ta sitt ansvar och
prioriteringar av frågor på ett lite mer relevant sätt, kan man tycka.
Det var mycket befriande att vi under dessa landsdagar i
stort slapp ”påfågels-bifall” som förekom i lite större omfattning under de
förra landsdagarna. Vi pratar alltså om när någon går upp och yrkar bifall på
en redan död fråga samt håller ett linjetal, där 10 ombud och PS redan yrkat
bifall på PS förslag till beslut och där inte ens motionären tänker driva sin
egen motion. När motionsställaren sitter och skakar och är nära gråten kan man
kanske stryka sig från talarlistan, trots ett väl förberett linjetal. Jag vill
påpeka att vi i princip slapp dessa påfågels-bifall under dessa
landsdagar.
Tyvärr missade jag Åkessons invigningstal men hans tal under
lördagen var mycket bra och moget. Samtliga kärnområden för SD:s politik
berördes på ett mycket tydligt sätt. Det både undertecknad och många andra
noterade var den avslappnande och understundom humoristiska tonen. Det kändes
att det var ett tal bland vänner. Det nya var den tid som ägnades av de övriga
riksdagspartierna, och då främst från den röd-gröna sidan. Detta måste ses som
ett utslag av både partiets och partiledarens mognad. Vi sitter i riksdagen och
vi ägnar oss också åt praktisk riksdagspolitik. Detta är ett nytt inslag i
partiets framtoning.
Karsten Lorentzen från Dansk Folkeparti höll också ett
mycket bra tal där han pratade om SD:s långa historia och alla de svårigheter
partiet kämpat sig igenom. Mot slutet av talet kom dock antydningar om att SD
skall tänka sig för mycket noga vilken partigrupp SD sällar sig till i
EU-parlamentet. Jag tycker personligen att dessa antydningar var olustiga. I
stället för antydningar borde SD och DF föra konstruktiva samtal där man byter
åsikter och bollar frågan.
Carina Herrstedt höll ett bejublat tal där hon påpekade att
hälsningen till landsdagarna inte bara var från henne utan från alla de kvinnor
landet runt som är medlemmar i föreningen. Herrstedt betonade också föreningens
karaktär av en gräsrotsrörelse. Talet innehöll också lite annorlunda retoriska
grepp som piggade upp församlingen.
Kasselstrand höll ett tal med en hälsning från
ungdomsförbundet. Talet var ett eldande inspirationstal inför den kommande
valrörelsen och här märks Kasselstrands talang tydligt. I övrigt markerade
Kasselstrand på områdena invandringspolitik och EU-politik. Som talare är det
väl få som vid så relativt ringa ålder mäter sig med Kasselstrand. Vid talets
sluts hälsade och gratulerade partiledaren Kasselstrand.
En märklig upplevelse var samtalet jag hade med en ung söt
flicka från SR:s kulturredaktion efter att jag med emfas försvarat Public
Service under landsdagarna. Efter diverse angrepp på vår allmänna media
försvarade jag kraftfullt Public Service och poängterade att vår
offentligt/licensfinansierade media åtminstone hade som målsättning att vara
objektiv och opartisk, även om de långtifrån nått ända fram som läsarna nog
känner till. Jag uppmanade de närvarande att studera Publicistklubbens senaste
debatt där det framgår med all önskvärd tydlighet vilka krafter som skulle ta
över om Public Service vingklipptes eller t.o.m. lades ned. Jag nämnde i
förbigående att de minst opartiska redaktionerna var kulturredaktionen och UR.
Efter debatten kom den unga flickan (Förmodligen Naila
Saleem) fram till mig, tittade mig stadigt i ansiktet med sina gröna ögon och
frågade vad jag hade emot kulturredaktionen. Jag blev lite ställd, …minst sagt.
Här hade jag hållit ett flammande försvarstal för Public Service, men det jag
skulle försvara var något jag sagt i förbigående om kulturredaktionen. Jag
tycker nu att kulturredaktionen är politiskt influerad, men kunde som sagt inte
nämna några konkreta exempel. Men blir frågan aktuell kan vi ju alltid titta
närmare på saken.
Avslutningsvis var det mycket lyckade dagar och organisationen
slog rekord i att fungera utan mankemang. Både funktionärer och presidie skötte
sina uppgifter mycket bra. Stämningen var också god bland både ombud,
partistyrelse och närvarande riksdagsmän, som väl höll en föredömligt låg
profil. Detta skall ju vara ombudens dagar. Ett stort tack till alla deltagare,
hög som låg och ett stort tack till personalen på konferensanläggningen och
tjänstgörande ordningsmakt. Alla skötte sina uppgifter föredömligt.
10 kommentarer:
Tino Sanandaji. 113.000 fler invandrare utan jobb sedan 2006, presenteras som framgång.
http://www.tino.us/2013/11/113-000-fler-invandrare-utan-jobb-sedan-2006-spinns-som-framgang/
Jag tyckte det var de pampigaste landsdagarna jag sett beskrivet i media någonsin. Och apropå talet om SD som enda oppositionspartiet så stämmer det verkligen och många tycks nu uppleva det exakt så.
Kattfrågan kan vara lite underskattad, man ska inte glömma att skillnaden mellan oss och många andra kulturer är synsättet på djur. I vår del av världen så kan det bli våldsamma reaktioner när djur behandlas illa. Engagemang i djurrättsfrågor skapar en bild av empati, den bilden har nog till viss del skapats av SD med att frågan dök upp.
En ung SD'are vid namn Isheden drog upp gränsskyddet med krav på beväpnade tullare. Jag anser också att det är en viktig fråga och att internationellt polissamarbete förstörs om länderna har dåliga gränsskydd. Internationellt omfattande (och dyrt) samarbete mellan olika länders poliser får aldrig bli en lösning på dåligt gränsskydd.
Somaliskt våldtäktsoffer åtalas själv, igen.
http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks/Voldtatt-kvinne-arrestert-i-Somalia---igjen-7381031.html#xtor=RSS-3
Ibland så slipper såna här nyheter ut, denna gång eftersom en journalist åtalas också.
Tyvärr så beskrivs det som att kvinnan och journalisten har ett västerländskt tänkande medans det somaliska muslim tänkandet är elaka. Kvinnan vet naturligtvis att det inte går att anmäla en våldtäkt i Somalia liksom i de flesta muslimska länder. Hon vill egentligen påtala för journalisten att hon utsatts för våld, att den kränkande våldtäkten borde vara åtalbar är främmande för henne. OBS att jag här utgår mest från hur det var vid det förra liknande exemplet jag läst.
En iranier har nyligen skrivit ett så kallat öppet brev till Kent Ekeroth. Från ett av mina twitterkonton skrev jag (ungefär) "Hallå #dn! Jag har också ett övermänniskoideal och vill skriva ett öppet brev till Kent E".
Jag läste nu en artikel av Ann Heberlein i DN där hon verkar ha uppfattat det öppna brevet på samma sätt som mig.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-att-sa-manga-gillar-borzoo-tavakolis-artikel-ar-oroande/
Jag tyckte det var kul på ett makabert sätt när polisläraren Ola Kronkvist på twitter. En vän till mig uppfattade hans profilbild som hånleende och jag är benägen att hålla med och detta förstärker det makabra.
Han talar alltså till en person som utsatts för ett våldsbrott där säpo utreder varför det kunde hända och samtidigt är glada att inget allvarligare inträffade, vilket det fanns stora möjligheter till. I diskussionen så drar han utan vidare till med ord som "offerkofta", detta till en person som har bemödat sig att jobba in ett parti i riksdagen för att förändra och som inte nöjt sig med att gnälla anonymt i insändare och liknande. Ännu roligare är det förståss att han är helt blind för att han skulle ha gjort något fel.
Bra debatt-
http://www.svt.se/nyheter/svtforum/det-oppna-landet-i-norr
Absolut! satt och funderade på den faktiskt.
"Jag läste nu en artikel av Ann Heberlein i DN där hon verkar ha uppfattat det öppna brevet på samma sätt som mig."
Men hur fan kan DN ta in hennes artikel, när de samtidigt refuserar annat mycket värdefullare? Jo jag vet varför, men ändå.
Innan det faller i glömska, det var modigt av Jimmie Åkesson att utmana den självskrivna auktoriteten Jonas Gardell och gay pride. Förstod att de anti-auktoritära skulle gå i taket av det via expressen. Handlar förvisso om något som Åkesson aldrig publicerade men som expressen plockat fram på något olagligt sätt.
"Men hur fan kan DN ta in hennes artikel, när de samtidigt refuserar annat mycket värdefullare? Jo jag vet varför, men ändå. "
Jag undrar om dom via min tweet (adresserad till #dn) insåg det elitistiska tänkandet i det öppna brevet. Tankegångarna i brevet är faktiskt helt identiska med hur kolonialismen försvarades i början av 1900-talet (och egentligen tidigare). Tanken att en utifrån kommande elit har rätt till ett område eftersom de har kapacitet att bygga ett land utifrån deras egna idéer om hur ett land ska se ut.
DN kommer naturligtvis aldrig att ta in något svar på brevet. Möjligen från Kent Ekeroth och sedan skapa ett diskussionsövertag där man bryter debatten innan man når punkten där brevet inte går att försvara. Sen tycker jag att brevet är så illa skrivet, det tar inte upp något av den kritik mot islam som Kent Ekeroth har presterat. Författaren har ingått i vänsterörelsen i Iran som arbetade mot Shahen av Iran och som banade väg för Ayatollah Khomeini. Han skriver att han var fängslad av Shahen och senare av den islamska regeringen samt torterad. Trots det så bestämmer han sig för att försvara islam. Med hans bakgrund så borde han vara den som skrev de nedlåtande kommentarerna på Ekeroths blogg, det hade jag haft förståelse för. han påstår att hans barn inte är muslimer, ändå upplever han dom som så starkt knutna till islamsk kultur att kritik av islam är ett hot mot hans barn.
Jag anser att Ekeroth ska sk-ta i att svara på brevet, det är nog bästa markeringen mot regimtrogen media.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/bistandstagare-far-ratt-till-dator/
Skicka en kommentar