Janne Josefsson visade i Uppdrag
Granskning onsdagen den 7e maj upp det vänsterextrema våldet. Programmet
visade upp alla misstag grupperna gör sig skyldiga till och med vilken feghet
de ofta uppvisar i samband med sina dåd. Bristande research är bara förnamnet
när de planerar sina aktioner. Likaså blev det i programmet uppenbart att
medlemmarna i dessa autonoma grupper har mycket svaga föreställningar om
demokratibegreppet, om de ens bryr sig. De någorlunda normala människor som
råkade se programmet, politiker som andra medborgare, har mycket svårt att hysa
någon sympati för grupperna och deras aktioner.
Just att programmet framställde de
vänsterextrema grupperna så naket och i en realistisk dager gör naturligtvis
att den grupp journalister och kulturpersonligheter som ibland öppet, ibland
lite i skymundan, sympatiserat med dem tvunget måste släta över det som framkom
i Josefssons program. Detta överslätande kan göras på olika sätt, som t.ex. att
programmet inte var tillräckligt grävande, eller så fokuserade det på en
oskyldig artist eller så är ju det högerextrema våldet ändå så mycket värre
(vilket inte stöds av polisens eller SÄPO:s statistik). En annan metod som
varenda journalist med självaktning behärskar är att man slår ned på
verifierbara sakfel, och gör det till huvudnummer. Detta fast det i grunden
inte ändrar själva huvudpoängen en millimeter.
Malin Ullgren skriver så här på DN
kultur (var annars) om Uppdrag Granskning och inslaget med Sebbe Staxx.
Premissen verkar vara: Han delar Revolutionära frontens tanke att vi lever i en skendemokrati, som utövar våld mot underklassen. Premissen verkar vara: Sebbe Staxx gör sig skyldig till våldsromantik. Många människor gillar Sebbe Staxx musik. Många av dem är säkert vänster. Jag vet inte riktigt vad vi ska kalla den sortens journalistik, men definitivt inte ”grävande”, troligen inte heller ”viktig”.
Nej, premissen framkom ganska
tydligt i programmet. Staxx romantiserade Revolutionära Fronten och har gjort
reklam för dem, samt både uttalat sig och burit T-tröjor som indikerar ett
liknande ställningstagande som RF. Som känd artist är det då inte orimligt att
man blir ifrågasatt av ett TV-team.
Kajsa Ekis Ekman skriver för ETC
och sågar Josefssons program för att hon påstår att Josefsson demoniserar
vänsterextremisterna. Det är alltså inte t.ex. sverigedemokrater som
regelbundet demoniseras av media, utan de autonoma grupperna som demoniseras av
Josefsson i hans program. Dessutom efterlyser Ekman en jämförelse och belysning
av det högerextrema våldet. Nu var det en hel vecka innan senaste programmet
Josefsson gjorde ett program om högerextremismen och dess våld. Svårt för Ekman
att minnas kanske.
Martin Aagård skyndade också till
undsättning efter Josefssons program, kanske med den minst lyckade artikeln
av alla. Aagårds artikel är svårbegriplig och underlig, plötsligt läser vi om
fotbollsklubbar och fotbollsvåld. Det är också ett allvarligt problem,
självklart, men knappast ämnet för Josefssons program den aktuella kvällen. Så
här skriver Aagård.
Men när det är dags för ställa någon mot väggen skippar Josefsson fotbollsklubbarna och väljer istället att förhöra popartisten Sebbe Staxx. Revolutionära fronten har nämligen figurerat i hans videos. Han talar överraskande väl för sin sak.
Jasså Josefsson skippar fotbollsklubbarna? Hur kom
fotbollsklubbarna in i detta resonemang överhuvudtaget? Var det någon annan som
saknade fotbollsklubbar under Josefssons program? Aagård avrundar resonemanget
genom påståendet att Staxx talade överraskande väl för sin sak. Jag får nog
anmäla en avvikande åsikt därvidlag.
Det här var några exempel på hur
det skrivande vänsteretablissemanget rusade till undsättning när de förstod att
Josefssons program nog var väl magstarkt för de flesta normalfuntade människor.
Någonstans förstod det att metoderna, urvalet av offer och hela konceptet, som
det visades upp i TV, äger nära noll i stöd bland svenska folket.
Frågan varför det mer
vänsterorienterade kultur och journalistetablissemanget stöder rena
våldsgrupperingar är intressant och kanske inte helt entydig. Roland Poirier
Martinsson på SvD är väl en del av förklaringen på spåren i denna
artikel, där han skriver.
Till
benknäckeriet har de adderat en romantisk aspekt. Bakom de magra revbenen
bultar ett hjärta som svultits så hårt att det blivit konstnärligt känsligt.
Härifrån leder ett spår till svensk hiphop, seriekonst, kulturjournalistik och
dikt.[…]
Det
är väl ena skälet till att delar av den radikala kulturvänstern skänker sina
terrorister stöd: att det finns en familjelikhet mellan den etablerade,
radikala kulturvänstern och gatstenskastarna. De kan ha roligt på samma
efterfester.
Vi får också inte glömma det
uppenbara skälet att våldsvänstern faktiskt, rent konkret, fungerar som redskap
mot dem som tycker annorlunda och som man avskyr så mycket. Vänstern framställer
sig gärna som ”de goda”, detta rent intellektuellt, men avsky och hat handlar
om känslor. Det är en ganska lätt procedur att rationalisera bort paradoxen att
”de goda” stödjer våld på ibland helt oskyldiga människor. Hur många
invaderande krigshärar, som mördat och plundrat, har inte sett sig själva som
godhetens apostlar?
10 kommentarer:
Bra beskrivning av läget Robsten. Har förresten varit i Huddinge och pratat med legendariska Arnold Boström och hämtat valsedlar.
Bra. Får väl ta ebn sväng själv snart. Bladen slut för tillfället.
Jag stöter ibland på gamla afa:iten Tobias Hübinette på kommunala färdmedel. Om jag hade haft antirasisternas värdegrund så hade det varit ok att flyga på honom och ge han stryk.
Han sköter ju numera ett uppdrag beställt av Erik Ullenhag, utredning av afrofobin i Sverige.
AFA är som sagt ingen organisation utan ett löst sammansatt nätverk av folk som accepterar AFA's metoder att med alla till buds stående medel stoppa meningsmotståndare. Alltså ingår expressen, researchgruppen och Erik Ullenhag bland annat.
Skulle gärna se Skalin i EU. Men han kanske kommer med om det blir många röster? Fattar inte hur han kan vara så in i h-lvete påläst på ett så tråkigt område som EU.
Vill säga att det var modigt av Janne Josefsson att göra granskningen. Det är ju som sagt en stor grupp av antirasisterna som försvarar politiskt våld.
Jepp, och en helt rätt artikel o dagens SvD i dag:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-kravs-hardare-tag-mot-aktivism_3555748.svd
Fast man börjar förstå hur antirasisterna kunnat tala om "offerkofta" och "martyr" och sådär när man ser vilken inställning de har till politiskt våld.
Statsministern sa något i stil med "På den tiden när Jimmie Åkessons kompisar gick runt på stan och slogs med järnrör", syftande på 80-talets nationalistiska rörelse, BSS med flera. Fast nu är det så att om man kollar expos foto-arkiv om SD så finns det inga bilder på skinheads som slåss med järnrör. Däremot finns det bilder på skinheads med plexiglassköldar för att skydda sig mot den tidens politiska våld.
Jag har sett en del demonstrationer på den tiden och det förekom inte tillhyggen på samma sätt som idag, exempelvis knivar vid demonstrationen i Kärrtorp.
Finns en annan kille på SD:s kansli, Johan, han läser typ 700 EU-sidor om dan, själv skulle jag efter en halv dag, nåja. Jag har väl läst 300 EU-sidor på en dag, och överlevde.
dö. efter en halv dag.
Skicka en kommentar