Ännu ett falsarium presenteras som dagens sanning

Eva-Lis Sirén (tidigare Preis), ordförande för lärarförbundet samt Anders Knape, ordförande för SKL går i en gemensam artikel ut och propagerar för att kommunerna skall behålla huvudmannaskapet för den svenska skolan. Argumenten de framför vilar på en undersökning som i sin tur baseras på 800 enkäter som 800 lärare har svarat på. Enligt denna undersökning så anser inte många lärare att ett byte av huvudmannaskapet är det viktigaste för elevernas resultat. Nu var den braskande rubriken på artikeln den att Sveriges lärare inte vill ha tillbaka det statliga huvudmannaskapet, vilket ju är en helt annan sak. Så här står det i artikeln.

Endast 1 av 100 lärare lyfter fram ett byte av huvudmannaskap från kommunerna till staten som en viktig åtgärd för att förbättra resultaten.

Nej men det säger ju inget om viljan från lärare att byta huvudmannaskap. De flesta lärare vill ha ett statligt huvudmannaskap för att slippa den aldrig sinande pappersflod som ständigt strömmar från kommunerna. Anställningsförhållandena och lärarnas auktoritet var helt enkelt bättre och större när skolan drevs i statlig regi. Vidare i artikeln så står det så här.

Vad anser då lärarna är viktigt för att nå bättre resultat?

När de fritt får ange de två viktigaste områdena, svarar flest lärare, 47 procent, att det är lärarens skicklighet och engagemang som avgör om det kommer att gå bra för eleverna. Det stämmer väl överens med aktuell forskning som bekräftar lärarens förmåga som avgörande för elevernas resultat. 

De senaste 10 åren har jag träffat över 100 lärare, när de fritt får uttala sig om huvudmannaskapet säger i princip alla att de vill ha ett statligt sådant. Att lärarens skicklighet anses som avgörande för hur barnen i en klass presterar är inte någon sensation, tvärtom, det är ungefär lika naturligt som att två plus två är fyra. Orsakerna till elevernas prestation har dock inget att göra med lärarnas vilja att byta huvudmannaskap. Artikeln är inget annat än ett trick där man blandar samman äpplen och päron för att föra fram sina i förväg redan cementerade åsikter. Vidare i artikeln står det så här.

I stället för att blicka bakåt behöver vi se framåt. Den kommunala skolan har goda förutsättningar att ta vara på initiativkraften hos lärare och rektorer och ge eleverna en undervisning av hög kvalitet. Och den elev eller förälder som vill påverka sin skola kan göra det utan att behöva vända sig till den centrala statsmakten i Stockholm.

Den kommunala skolan hindrar initiativkraft från rektorer för att kommunen med dess småpåvar avskedar rektorer som inte följer de idéer som kommer från kommunhuset. Lärarna i sin tur blir pressade av en redan hårt pressad rektor. Friheten var faktiskt större för lärare och rektorer på den tiden skolan drevs i statlig regi. Att föräldrar påverkar sin skola är bra om föräldern har skolans väl för sina ögon, så är inte alltid fallet. Föräldrar har en tendens att sätta sitt eget barn före hela skolan och klassens väl, något som blivit tydligt efter kommunaliseringen. Till slut skriver författarna till artikeln så här.

Skolans problem löses inte genom att staten tar över huvudmannaskapet för skolan. Vi anser att det i stället är bättre att utveckla en verksamhet som i många stycken fungerar bra. Det var inte bättre förr.

Skolan behöver arbetsro, långsiktiga lösningar och ansvarstagande från alla parter. Vi är beredda att arbeta tillsammans för att utveckla skolan, gärna med andra viktiga aktörer. Tillsammans skapar vi dagens och morgondagens viktigaste arbetsplats.

Jo, det var faktiskt bättre förr, många lärare vittnar med emfas att det faktiskt var bättre när staten drev landets skolor. Att den svenska skolans problem inte löses bara genom att staten tar över huvudmannaskapet är dock riktigt, det behövs en omstrukturering från grunden där även de värderingar skolans verksamhet vilar på omvärderas. 


Skolan behöver arbetsro och långsiktiga lösning, det stämmer. Själv är jag konservativ och tycker att man aldrig skall genomföra förändringar utan starka skäl. Ändå så är ett byte av huvudmannaskap nödvändigt för den svenska skolan. Orsakerna är flera, vi måste ha en likvärdig skola över hela landet är det uppenbara argumentet. Det är också så att de kommunala skolpolitiker vi har inte är några pedagogiska experter, alla direktiv som kommer från våra kommunhus runt om i landet är inte lyckade, för att uttrycka oss diplomatiskt. 


Det är frapperande att ordförande för lärarförbundet, Eva-Lis Sirén går emot den yrkeskår hon är satt att representera. Att Sveriges lärare vill ha en statlig skola står utom allt tvivel, trots denna enkät som andas beställningsverk lång väg. Lärarna vill ha en statlig skola främst för sin egen arbetssituations skull, detta borde vara något en fackordförande tar på allvar. Förövrigt skall man alltid vara ytterst misstänksam när två motparter skriver en gemensam debattartikel. Publiceras den dessutom på DN debatt så kan man lugnt utgå från att det ligger minst en hund begraven någonstans.

Länk DN debatt