Verkligheten för en politiker

Sofia Arkelsten har utsatts för hård kritik p.g.a. att hon låtit sig bjudas på en resa betald av oljebolaget Shell. Det har skrivits en del artiklar om detta och jag trodde att alla insett det olämpliga i att låta riksdagsmän men även andra politiker bjudas på dyra resor. Så kommer det plötsligt en ledare i SvD som i sin naivitet måste betecknas som unik för en ledarredaktion på en rikstidning. Redaktionen går ut och försvarar bjudresan för Arkelsten med motiveringen att även politiker måste ut i "verkligheten". I den verklighet som de flesta svenskar lever i så betalar man sina resor själv. Så här skriver redaktionen.

Upprördheten över Sofia ­Arkelstens ­resor ser ut att ­bygga på ett missförstånd. Förtroendevalda är inte opartiska tjänstemän. Deras kontakter med och deras bindningar till omvärlden kan rentav vara ­anledningen till att de är valda. 

Nej, ingen politiker är i alla fall vald av folket för deras bindningar till ett oljebolag, eller något annat privat bolag heller för den delen. Hur man sedan väljer internt inom partierna är upp till dessa. Vidare i artikeln så står det följande. 

Att politiker bjuds på studieresor av företag är med andra ord inget typexempel på hur de kan påverkas av olika intressen, tvärtom finns det en rad andra kopplingar som kanske också borde diskuteras.

Här har redaktionen absolut rätt. Att t.ex. Jägarförbundet har en skyttelokal i riksdagshuset och låter riksdagsmän ta sin jägarexamen gratis på arbetstid är inte bara olämpligt, det är demokratiskt helt förkastligt. Detta gör dock inte Arkelstens fadäs mindre. Vidare så står det i artikeln.

Men vilka slutsatser borde man dra av detta? Att det vore bättre om folkvalda levde i ett vacuum där de aldrig riskerade att påverkas på något sätt. Att en barnskötare inte ska få lägga en motion om förskolan? Och en metallarbetare inte en motion om industrin? För att ta två autentiska exempel från årets motionsflod.

De folkvalda skall självklart inte leva i ett vacuum, tvärtom så efterlyser vi mer verklighetskontakt för våra politiker. Nu hör betalda studieresor till andra delar av världen inte den verklighetskontakt de flesta svenskar efterlyser för sina politiker. I verkligheten betalar människor för sina egna resor och lite mer kontakt med vanliga människor, populärt kallade "verklighetens folk" är ett utmärkt sätt att slippa ifrån det kvävande klimatet i regeringsbyggnaden och riksdagshuset. Eller varför inte göra som Bodström, jobba kvar på deltid med sitt gamla jobb? Självklart skall en förskollärare (inte barnskötare redaktionen) lägga motioner om förskolan, i själva verket är det just förskolläraren som är mest lämpad att lägga dessa motioner. Vad detta har med den betalda resan som ett oljebolag bjöd på undandrar sig min fattningsförmåga dock.  


Redaktionen argumenterar på ett nästan barnsligt sätt här och man får känslan av ett barn som försvarar något dumt han gjort och förtvivlat letar efter minsta halmstrå för att försvara sin dumhet.  Till slut skriver redaktionen så här i sin artikel.

Möjligen beror detta på ett missförstånd om vad det är att vara förtroendevald och att det skulle vara detsamma som att vara något slags politisk tjänsteman.

Man kan inte resonera som om det vore önskvärt att politikerna förhöll sig neutrala till allt och alla, när anledningen till att de sitter i riksdagen är just att de inte är det.

För det första så är politiker på Arkelstens nivå inte direkt förtroendevalda av folket, det är partiet man röstat på. För det andra så blev inte Arkelsten vald på personröster, hon erhöll 551 personröster trots att hon drev en personvalskampanj. Maria Abrahamsson som hade ett stort medialt försprång fick t.ex. 2042 personröster. För det tredje, så är politikerna förtroendevalda (i den mån de är det överhuvudtaget) av folket, inte av något oljebolag eller andra privata bolag. Vi förväntar oss att våra politiker förhåller sig neutrala till det privata näringslivet, men har åsikter om t.ex. hur näringslivet som helhet skall fungera bra i vårt land. 


Återigen visar ledarredaktionen upp en naiv, nästan barnslig attityd här. Självklart är inte politiker neutrala i politiska eller ideologiska frågor, däremot skall de ju själklart inte ha bindningar till ett privat oljebolag. Jag är rätt säker på att Arkelsten fått färre personkryss om hon i sin personvalskampanj understrukit sina goda förbindelser med Shell. 

Länk SvD