Hagevis paradox

Magnus Hagevi som tidigare skrev en artikel om olika samband mellan religionskritiker och deras förmodade "främlingsfientlighet" har efter en del kritik skrivit en slutreplik på SvD (en del människor får hur mycket publicistiskt utrymme som helst).  Tyvärr så svarar Hagevi på en artikel av Anders Bergdahl som kanske är den minst seriösa kritiken av all den kritik som främst på bloggar riktats mot Hagevis ursprungsartikel. Så här skriver Hagevi i sitt svar till Bergdahl.

Tvärtemot vad Bergdahl gör gällande är det inte bara den stora andelen xenofobiska religionskritiker som ligger till grund för mina slutsatser. Istället är det så – som jag skriver i min föregående artikel på Brännpunkt – att de religionskritiska ställningstagandena i Survey 2009 jämförs med svarspersonernas attityd i frågor som berör främlingsfientlighet: begränsat byggande av moskéer, minskad flyktingmottagning, satsningar på ett mångkulturellt samhälle och arbetskraftsinvandring. Då tenderar religionskritiker – såväl xenofobiska religionskritiker som andra typer av religionskritiker – att inta attityder som är avvisande till invandring och invandrare.

Man får genast en stark känsla av att syftet med hela Hagevis artikel och den undersökning som ligger till grund för artikeln är att peka ut religionskritiker som främlingsfientliga. Tyvärr reagerade en del religionskritiker (bara det är ett felaktigt begrepp som Bergdahl riktigt påvisar) som är positiva till invandring, ett misstag Hagevi ängsligt vill rätta till. 


Däremot försöker Hagevi nu definiera vad "främlingsfientlighet" verkligen är, vilket är lite sent kan man tycka. Bl.a. menar Hagevi att man är främlingsfientlig om man är emot ett begränsat byggande av moskéer. De allra flesta som är emot detta begränsade byggandet är det för att de starkt anar att begränsat byggande i dag blir obegränsat i morgon, därmed faller den parametern i Hagevis definition. 


Att någon är emot "satsningar på ett mångkulturellt samhälle" innebär att vetenskapligt enorma svårigheter som definition, då dessa satsningar kan vara precis vad som helst. Rent teoretiskt (och praktiskt förståss) kan man vara emot ett mångkulturellt samhälle utan att vara främlingsfientlig, om man inte tolkar "främlingsfientlig" i dess mest extrema form. 


Hagevi menar att det är en indikation på främlingsfientlig att vara avvisande till invandring och invandrare. Han har till hälften rätt, är man avvisande till alla människor som med utländsk härkomst så måste man betecknas som främlingsfientlig (trots att begreppet ännu saknar definition). Däremot gör sig Hagevi sig skyldig till en vetenskaplig dödssynd när han samtidigt blandar ihop detta med att vara avvisande till "invandring". Detta speciellt eftersom en förkrossande majoritet av de som kategoriseras som avvisande till invandring är det mot den extremt generösa form av invandring som Sverige just nu praktiserar.  Vidare skriver Hagevi så här i sin artikel.

Andra har valt en auktoritär diskussion. I en sådan diskussion är inte innehållet i vad som sägs centralt, utan vem som säger det. Egenskaper hos budbäraren kritiseras eller hyllas: religionstillhörighet, bostadsort och liknande personliga egenskaper. Denna typ av diskussion väljer jag dock bort.

Hagevi har alls inte valt bort en diskussion där egenskaper hos budbäraren har betydelse. Det är just det hela hans ursprungsartikel och den tillhörande undersökningen syftar till, nämligen att påvisa sambandet mellan religionskritik och främlingsfientlighet. Hela Hagevis resonemang går ut på att de som väljer att kritisera främst en religion ofta är främlingsfientliga. Alltså budbärarna (med budet religionskritik) har egenskapen främlingsfientlighet. Att Hagevi samtidigt säger att han väljer bort denna typ av diskussion är en paradox som en docent i statsvetenskap inte borde göra sig skyldig till. 

Länk SvD slutreplik

Länk SvD Bergdahl

Länk SvD ursprungsartikel