Så här några veckor efter valet får en avhoppad humanist tillfälle att publicera sig på SvD med en rejäl artikel som ganska länge legat långt fram i nätupplagan. Jag hade först inte tänkt kommentera artikeln p.g.a. att författaren, Malin Jonason inte på något sätt utmärkt sig i politiska sammanhang tidigare. Inte heller hade Jonason en framträdande roll i humanisterna, man undrar rentav varför denne Jonason fick tillfälle att publicera denna artikel när så många andra blivit refuserade. I alla fall så vill jag kommentera några saker från Jonasons artikel när den nu envisas med en framträdande placering i SvD:s nätupplaga.
Jag är ingen medlem i "Humanisterna" och tänker inte försvara dem. En del kritik från Jonason äger säker sin riktighet, annat har med största sannolikhet åtminstone ett korn av sanning. När Jonason säger att Humanisterna visar bristande respekt mot troende människor så stämmer det säkert, mer eller mindre. Att de dessutom visar förakt för de som inte anses lika upplysta som dem själva så tycker man nog att man redan anat detta, när man läst deras debattinlägg och annat. Däremot svävar Jonason ut när hon skriver detta.
Det är en sak att betrakta religion som en privatsak – det höll jag länge med om. Men det har slagit mig att när de troende kommer ut ur vardagsrummet ska de vara som oss. Den inställningen har otäcka likheter med främlingsfientlighet och rädsla för det okända som griper omkring sig i Sverige och i hela Europa – en inställning Humanisterna säger sig motarbeta.
Här kan man undra varför Jonason någonsin gick med i Humanisterna, det har ju varit ett glasklart ställningstagande för dem hela tiden, att religionen skall vara just en privatsak. Att religionen skall vara en privatsak (med modifikationer) har inte ett skvatt med främlingsfientlighet att göra. Är religionen inte en privatsak så är den i princip en politisk rörelse som man fritt kan kritisera och debattera. Om nu människor känner rädsla "för det okända" så borde man väl ta denna rädsla på allvar och åtminstone starta en seriös diskussion. Rädsla är en känsla som man inte kan eller bör förneka, eller menar Jonason att man verkligen skall göra detta? Vilka andra känslor skall vi då undertrycka? Vidare skriver Jonason så här i sin artikel.
Islamofobin är enligt diskrimineringsombudsmannen, DO, det största hotet mot mänskliga rättigheter i Europa idag och Humanisternas attityd riskerar att spela mörka krafter i händerna. Jag skulle välkomna initiativ till öppna samtal mellan oliktänkande för att skapa respekt för varandra och för mänskliga rättigheter.
Här undrar man återigen hur i hela världen Jonason kunde ansluta sig till Humanisterna. Om man betraktar kritik mot islam som en fobi måste man ha hamnat rejält fel. Hur i allsin dar kunde hon stanna i 14 år hos Humanisterna med den inställningen? Vad DO anser är det nog rätt många som tar med en liten nypa salt, om vi skall uttrycka oss diplomatiskt. I samma stycke som Jonason talar om "öppna samtal mellan oliktänkande" så nämner hon att dessa "oliktänkande" är att betrakta som "mörka krafter". Detta är en paradox som inte går av för hackor. Jag tycker inte som dig Jonason, är jag att betrakta som en "mörk kraft" eller är jag en "oliktänkande" som du vill föra "öppna samtal" med? Till slut kommenterar vi detta från artikeln.
Elisabeth Gerle skriver i sin bok ”Farlig förenkling” att Humanisterna, liksom Sverigedemokraterna, understödjer en främlingsfientlig utveckling eftersom de på ett förenklat sätt buntar ihop människor som inte tycker som dem och avfärdar dem som oliktänkande
Nu tycker ju jag att Jonason gör sig skyldig till en mycket farlig förenkling. Sverigedemokraterna är villiga att diskutera och debattera med alla de som inte tycker som dem, undantaget de som använder våld i sin argumentation. Vilka har SD avfärdat som oliktänkande? Det är väl Jonason som buntar ihop Humanisterna med sverigedemokrater. Det här stycket var det mest virriga och röriga som publicerats på SvD under överskådlig tid. Den som på ett alldeles klockrent och glasklart sätt buntar ihop människor och avfärdar dem utan att ens ta reda på vad de tycker eller har som politisk agenda är ju Jonason själv.
Länk SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar