Efter det sorgliga och förkastliga bombattentatet på Drottninggatan i lördags så är hela det mediala Sverige på fötterna och skall rapportera, analysera och spekulera. Det viktigaste verkar dock vara opinionen, och hur den kan komma att påverkas av det inträffade. Den stora faran enligt många etablerade politiker och andra samhällsdebattörer verkar vara att SD kan erhålla fler röster och ökat stöd efter attentatet, som ju lyckligtvis var fullständigt misslyckat.
I Agenda, söndag så var det stora samtalsämnet SD och det befarade stöd det inträffade kunde tänkas ge till partiet. Det befarade stödet till SD är för dessa debattörer som uppträdde i Agenda viktigare än själva attentatet, än alla de dödsoffer som skulle krävas om inte hela attentatet skulle ha misslyckas. Beatrice Ask, Abd al Haqq Kielan, Jan Eliasson, Karin Pettersson (politisk chefredaktör Aftonbladet) och Peter Wolodarski satt i SVT:s studio och det enda de ville tala om var det befarade ökade stödet för SD. Speciellt Karin Pettersson verkade fullständigt strunta i attentatet och hennes enda rädsla var att SD skulle få vatten på sin kvarn. Wolodarski verkade tycka att ett mindre lämpligt twittrande av en opolitisk sekreterare var i samma klass som själva attentatet. Vad samma Wolodarski tyckte om att Isobel Hadley-Kamptz ville döda någon på valnatten har han försummat att delge allmänheten.
Självklar finns det substans i det politiska och mediala etablissemangets rädsla för ett ökat stöd till SD efter bomben på Drottninggatan. SD har pekat på de negativa effekterna av både den ohämmade immigrationspolitik Sverige för och mångkulturen. Dessa effekter är dock tämligen manifesta utan bombdåd, i alla fall om man inte bor alltför skyddat. Vi tackar alla våra respektive gudar för att attentatet misslyckades och att inte oskyldiga mammor, pappor och småsyskon skadades eller dödades när de köpte julklappar till sina nära och kära, och nu skriver jag direkt från hjärtat.
En annan tendens i media är att framställa detta dåd som om det inte alls är unikt för vårt land. Det talas om attentatet mot den Västtyska ambassaden och andra liknande dåd. Låt mig genast slå fast att detta dåd ÄR mycket unikt för Sverige. Vi har aldrig förr haft någon självmordbombare i vårt land, som utfört sitt dåd här. Att målet är fullständigt oskyldiga medborgare är också unikt. Vi kan lägga till flera saker som gör detta dåd unikt men alla förstår instinktivt att en ny era, en ny och sämre tid inletts i vår historia.
Länk SVT Agenda
4 kommentarer:
Panelen i Agenda-"debatten" var verkligen synnerligen politiskt korrekt sammansatt. Lika oväntad blandning som att det skulle smälla i Sverige, också.
Snacket likaså, för "debatt" vill jag inte kalla det.
Folket skall lugnas, till varje pris! Hur länge detta kommer att fungera undrar jag verkligen?
//WR
Peter Wolodarski: "Alltså, det är ju inte den förste svenske självmordsbombaren, faktiskt. Det är det första svenska självmordsattentatet här i Sverige…"
http://svtplay.se/v/2266598/debatt_i_agenda_hall_huvudet_kallt
Bra skrivet, Robsten
Såg själv programmet.
Frågan är vem som är mest fanatisk, Karin Pettersson eller
08-bombaren.
Folk tror att fanatiker alltid har ideologiska eller religiösa skäl.
Karin Pettersson visade att det även finns karriärmässiga och därmed ekonomiska skäl för att bli fanatiker.
En avskyvärd bekantskap i vilket fall. Iskall. Osäker. Förutsägbar.
Bra skrivet.
Det gäller att lägga fokus på det som är det viktiga och på hur man ska agera för att det inte ska hända igen. Att media verkar vara mer bekymrade över att SD kanske vinner några röster och inte att det var ytterst nära att kanske hundratals människor hade dödas talar sitt tydliga språk. Bomber dödar urskillningslöst. Den gör ingen skillnad på etnicitet, ålder, kön, klass eller religion. Precis som någon sade så kommer Sveriges tur ta slut någon gång.
Skicka en kommentar