Media spelar en allt större roll i asylförfarandet

I SVT:s nyhetsmorgon (25 september) fick Migrationsverkets Mikael Ribbenvik försvara sig mot SVT:s reporter som pressade honom angående Migrationsverkets ändrade beslut efter medial uppmärksamhet. Reportern frågade sig vilken kvalité Migrationsverkets beslut håller när de backar gång efter gång efter att media uppmärksammat fall där Uppehållstillstånd nekats. Ribbenvik försvarade sig efter att reportern tagit upp det uppmärksammade fallet med Ali på ett något märkligt sätt. Ribbenvik påpekade att det söker sig 6000 ensamkommande barn till Europa per år, av dessa söker sig 3500 just till Sverige, trots att vårt land ofta ligger längst bort efter att den europeiska gränsen passerats. Av de som söker asyl får 82 procent uppehållstillstånd, vilket enligt Ribbenvik visar att Migrationsverket tar en massa positiva beslut helt utan medias hjälp. 

Man kunde anan en viss frustration i Ribbenviks röst. Om frustrationen beror på att media uppmärksammar de förhållandevis få fall Migrationsdomstolarna ger negativt beslut, eller om det beror på det uppenbara att Sverige blivit ett förstamål för asylindustrin är omöjligt att säkert fastslå. Det visar ändå att så länge Migrationsverket avslår en enda ansökan så kan den bli föremål för mediedrev. Medias uppmärksammade fall beror alltså inte på vår immigrations och flyktingpolitik, så länge vi inte har total fri invandring, en politik inget parti står för i Sveriges riksdag. 

Medias taktik är att hela tiden ta upp enskilda fall, men aldrig lyfta frågan om vilken immigrationspolitik vi egentligen skall driva i detta land. Denna blogg diskuterar i princip aldrig enskilda fall då vi inte har tillräcklig kunskap om dessa och för att allmänintresset handlar om politiken i stort, inte enskilda fall. Att media någon gång tar upp ett frapperande enskilt fall behöver inte vara fel, men det är uppenbart att det upphöjts till en allmän taktik. Samtidigt lyfts de viktiga frågorna om immigrationspolitiken kontra vår välfärd aldrig upp till diskussion. När lyfte media upp enskilda inhemska öden på samma sätt som när det gäller avvisningar? Visst tar media upp olyckliga svenska öden som råkat illa ut i vården eller sjukförsäkringen, men det är alltid på en betydligt lägre nivå som av outgrundlig anledning aldrig genererar några "folkstormar". 

En annan taktik är att skapa just "folkstormar". Visar man en söt tvååring som hjärtlöst skall kastas ur landet så kan en utvecklingsstörd människa räkna ut att det skapas en opinion. Därefter kan media rapportera om den starka folkopinion som de själv har skapat med mycket enkla medel. Varför behövs det en folkopinion om fakta talar för sig själv? Detta sagt utan att ta ställning i det aktuella fallet med den tvåårige Haddile, där en del misstag från myndigheterna faktiskt kan ha skett. Betecknade nog hittar man i dag (25 september kl 21:17) inte ett enda ord om flickan varken på DN eller SvD:s förstasida i närupplagan. Beslutet är ju taget och media har gjort sitt "jobb".    

Vi kan i längden inte ha en media som styr migrationspolitiken och dessutom gör det genom att systematiskt tar upp enskilda fall, där publiken i alla fall inte får hela bilden klar för sig. Har de dessutom fräckheten att ställa Migrationsverket mot väggen för att de backar, vilket varit medias agenda från start, har det gått för långt. Media skall granska makthavarna, inte styra dem och folket dit de vill. Tar de upp enskilda fall i vår migrationspolitik är det också deras skyldighet att uppmuntra och spegla en saklig diskussion om hela denna politik. Medias ägare och journalister är inte folkvalda och har inget politiskt mandat. De har inte testat sin agenda i öppna och fria val där valmanskåren fått säga sitt. Som om inte detta vore nog har journalistkåren som yrkesgrupp fått lägst förtroende av samtliga yrkesgrupper i en nyligen presenterad undersökning. Detta borde stämma till eftertanke.     

Länk DN asyl

Länk SvD asyl

Länk Förtroende journalistkåren