Aftonbladets kultursida och näthatet

Jag hade tänkt att bara nämna några snabba ord om Aftonbladets kultursida denna gång, men efter lite offentligt debacle om Katarina Mazettis krönika i ICA-kuriren måste vi göra ett kort klargörande om det också.

Aftonbladet har en kulturchef vid namn Åsa Linderborg. Vi börjar nu misstänka att Linderborg kanske mer skulle trivas som politisk skriftställare på en tidning med en klar vänsterprofil än som kulturchef. Jag läser extrem sällan både Aftonbladet och Expressen, men i går gick jag in på Aftonbladets kultursida med alla deras senaste artiklar, och då såg det ut så här:

Idel politik och bara politik. Inget fel i det, men det blir lite konstigt när en tidnings politiska ställningstagande görs på kultursidan. Dessutom när det görs av en människa som hör hemma på den yttersta vänsterkanten och som t.o.m. skulle få Lars Ohly att verka ”mainstream”. Jag gissar att Linderborgs dagar som kulturchef är räknade. Inte ens en tidning med en tydlig vänsterprofil som Aftonbladet har råd med denna typ av kulturchef. 


Mazetti och näthatet

Katarina Mazetti skrev en artikel i ICA-Kuriren som tydligen väckte känslor hos väldigt många människor. Kommentarsfältet stängdes ned och chefredaktören Helena Rönnbäck konstaterar att ”grova påhopp” mot Mazetti ägt rum. Jag tvivlar inte att många kommentarer faktiskt gick (långt?) över gränsen till det passande, men frågan är om inte Mazettis text också var ett grovt påhopp. Så här kommenteras hela händelsen av Resumé (Krister Berntsson).

I krönikan, som är Katarina Mazettis sista efter nära tio år på Icakuriren, tar hon upp frågan om vad som är ”svenskt”.  

Hon påpekar att de svenska folkdräkterna är knappa 100 år, att Lucia var från Syracusa och att sången vi sjunger den 13e december är en fiskarvisa (som för övrigt handlar om staden Santa Lucia, inte om helgonet) och det svåra i att hitta någon i Sverige boende som inte har något invandrarblod i sig.
Och sådant räcker för att få en nätmobb efter sig.

Fel! Att det var detta de flesta människor retade upp sig på får nog betraktas som lögn och förbannad dikt. Bland många andra illiterära utfall så skriver Mazetti enligt följande.

Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. 
(Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).

Att Sverigedemokraterna skulle vilja ha en etnisk rensning i riksdagen är fel. Det SD lagt en motion om är att krav på enbart svenskt medborgarskap skall tillåtas. Detta för att inga lojalitetskonflikter skall kunna misstänkas och för att ingen skall kunna ställa upp i annat parlament, vilket teoretiskt är möjligt i dag. Att p.g.a. detta uppmana journalister ”snoka lite Sverigedemokraternas stamtavlor” får ses som en ganska kraftig provokation. Att sedan direkt efter nämnda mening påtala en problematik med inavel hos vissa folkslag med påföljande sänkning av IQ som följd ger en olustig knorr åt samma provokation. I själva verket skulle en sådan mening av en Sverigedemokrat omedelbart rendera i ett uteslutningsärende. Det är alltså OK enligt vissa journalister att en känd skriftställare skriver saker som på två röda sekunder skulle rendera ett uteslutningsärende för en SD-medlem. Smaka på det en stund. 

På något outgrundligt sätt observeras och brännmärks hatet från hemsidornas kommentarer, medan det hat som, något mer sofistikerat, uttrycks i själva artiklarna inte alls observeras eller nämns. Ställer man lägre krav på artikelförfattarna än på de förmodade amatörmässiga kommentatorerna? Jag kan inte se att Mazettis artikel uttrycker något annat än rent hat. Hat som hat, sofistikerat eller inte. Det är dags att vi alla mäter alla artiklar och kommentarer enligt samma måttstock, om allt tal om ”näthatet” skall ha den minsta trovärdighet.