Sverige har skickat ut sina signaler i världen

En SvD-artikel tar upp de flyktingströmmar från jordens alla hör som når Europa. Enligt artikeln så har flyktingströmmen till Europa ökat och förklaringen kan, åtminstone delvis förklaras med den arabiska våren. Nu har ju den arabiska våren slutat lyckligt enligt svenska mediers sätt att se, så därför är denna flyktingström inte helt logisk. Sverige har en liten dipp i antalet asylsökande. Enligt Migrationsverket beror denna svacka på att Migrationsöverdomstolen gjorde det svårare för anhöriga att ansluta till den som redan fått asyl. Information om svårigheterna att erhålla asyl för anhöriga spred sig över världen och gjorde att många sökte sig till andra nationer. Så här står det i SvD.

I en värld med telefoner och datorer sprider sig sådan information blixtsnabbt. 

Efter ett nytt beslut i Migrationsöverdomstolen ökar antalet sökanden från Somalia åter igen.   

Det är precis vad denna blogg sagt hela tiden. De beslut regeringen tar i migrationsfrågor sprids blixtsnabbt över världen och styr flyktingströmmarna dit där chanserna är störst att få asyl och förhållandena bäst. Efter regeringens överenskommelse med Miljöpartiet så krävs inte längre riktiga pass eller papper på släktskap för anhöriga. Precis som Migrationsverket skriver så sprider sig budskapet blixtsnabbt över världen. Sverige är återigen ett förstahandsalternativ enligt formeln chans att erhålla asyl multiplicerat med standard. 


Nu är det så att människor har röstat på både Alliansen och MP i hög grad. Det är viktigt att människor förstår vad de röstar på. Detta är alltså den politik Alliansen och MP står för. Vi antar att en del M-väljare i t.ex. Vallentuna kanske skulle välja lite annorlunda om de fick göra om sitt val i dag. Logiska argument verkar ha en begränsad effekt. Argument som att vi kan hjälpa många fler på plats en att flytta diverse befolkningar till västvärlden. Argument som att det ofta rör sig om svåra levnadsförhållanden i stället för rena flyktingskäl biter inte heller på valmanskåren. Detta trots att många väljare måste veta att vi inte ens hjälper nytillskottet av fattiga människor genom dagens folkomflyttningspolitik. Till slut får vi det samhälle vi själva valt vid valurnorna. Ett samhälle som människor flyr ifrån i stället för att fly till. 

Länk SvD

Länk Ekot   

Alliansens och MP:s flyktinguppgörelse skall sjösättas

Alliansen och MP har tidigare kommit överens om en uppgörelse där det skall bli lättare för vissa grupper att erhålla asyl. Dessutom innebär uppgörelsen att barnen till de som fått avslag på sin asylansökan skall få tillgång skolgång och fri sjukvård. Första steget i uppgörelsen är att somaliska familjer skall återförenas i vårt land. Det har tidigare varit svårt för anhöriga att bevisa sin identitet och de har därmed inte kunna immigrera som anhöriga. Så här står det i DN när Billström och Ferm presenterar delar av uppgörelsen.

Tillsammans avslöjar nu migrationsminister Tobias Billström (M) och Maria Ferm (MP) för Dagens Nyheter vad man kommit överens om att avsätta 850 miljoner till i höstbudgeten.

Alliansen avsätter alltså ytterligare pengar till den berikning av vårt land som deras immigrationspolitik skall medföra. Ferm uttalar sig till DN på detta sätt.

Vi är stolta över lösningen för de somaliska familjerna. Och för att vi genom överenskommelsen undvikit att SD fått inflytande. I andra länder har främlingsfientliga partier smittat av sig. 

– Som parti är vi fortfarande kritiska till utvisningarna. Men vi driver inte frågan nu.

MP driver alltså en politik som i praktiken skulle innebära fri invandring till vårt land (trots att de inte driver frågan just nu). Sverige med sina stora sociala transfereringar skulle alltså bli det enda land i världen som hade en fri immigration. De slår dessutom två flugor i en smäll. då de framförallt hindrar SD från att få inflytande i frågan. Länk DN


I en annan DN-artikel står det om en kvinna som flytt till Sverige och fått asyl, och som nu förväntas få hit sin familj. Så här står det i artikeln.

Min man och jag greps av Al-Shabab, som påstod att vi samarbetat med etiopiska armén. Milisen skrek att jag sålt min kropp till etiopiska soldater. Jag tänkte bara på mjölken i mina bröst och att jag inte fick amma min son.När Istaahil blev fri, var maken försvunnen. Därför bestämde hennes mamma, som tog hand om barnen, att det var Istaahil som skulle fly. Huset såldes. Pengarna gick till smugglaren som först tog henne till Nairobi. Där fick hon vänta i många månader tills smugglaren skaffat flygbiljetter ett falskt pass. 

Väl i Sverige fick hon asyl, det får numera alla asylsökande från Mogadishu.

Det är rimligt att de som får asyl till slut får ta hit sin man och sina barn. Det är dock inte rimligt att alla som befinner sig i en krigszon får asyl. Det är i förlängningen en ren folkomflyttningspolitik. Skall oroliga områden tömmas på sin civilbefolkning, som skall flyttas till väst? Det är en vansinnig politik som på sikt inte löser några problem i de drabbade områdena, samtidigt som det skapar problem i väst och i vårt land. Alla får alltså asyl som flyr från Mogadishu, vilket innebär att en muslim som gripits och förhörts av Al-Shabab också får asyl. Det är en logisk felaktig slutsats att tömma oroliga områden på sin befolkning. Det måste finnas en förhoppning att det skall vara möjligt att på sikt leva och bo i alla länder.  


Möjligheten till nyval framstår alltmer som lockande för alla dem som inte jublar över regeringens immigrationspolitik. Kostnaderna för ett nyval är säkert marginella jämfört med kostnaderna för den vansinniga immigrationspolitik regeringen skall ägna sig åt tillsammans med MP. Ju längre regeringen och MP får föra sin immigrationspolitik, ju fler röster lär SD få vid ett eventuellt nyval. Det är inte ens säkert att SD skulle behöva driva någon valrörelse, det gör ju regeringen och MP så bra ändå. 


Länk DN familj


Länk DN lag

Gröna Partiet bildas när MP nått sitt zenit

Ett nytt parti har bildats, missnöjda miljöpartister har efter MP:s kongress bildat ett nytt parti. Missnöjet med MP är något som inte förvånar, inte för de som har åldern registrerad med några första grå hårstrån vid tinningarna som undertecknad. Jag minns att MP från början strävade efter att INTE ta efter etablissemanget, i alla fall inte de sämre sidorna. Nu har MP gjort just detta, blivit en del av etablissemanget och maktapparaten. Det kommer lika många innehållslösa floskler från MP som de övriga partierna, t.o.m. i miljöfrågor så blir MP alltmer strömlinjeformad. Förutom då när det gäller kärnkraft där de yrar om en total avveckling, de passar på efter den hemska katastrofen i Japan, LÄNK. 


I den artikel Gröna Partiet (som väl måste stava sitt namn med stort P, trots stavningen i artikeln) deklarerar sin existens skriver de så här.

Därför har vi startat ett nytt grönt parti som bygger på sådana gröna grundbultar som ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati.

Ja, visst är de stollar, men ärliga sådana i alla fall. Annars trodde man ju att pacifism hörde till det förgångna, typ 60-talet, barrikader, kollektiv och några flaskor rödvin. Direktdemokrati? Ja det är ju förvisso mera möjligt i dagens datoriserade samhälle, men är det inte ett annat ord för vanliga simpla folkomröstningar? Vidare i artikeln.

Partiet tar även tydligt ställning mot korruption och maktmissbruk och går klart längre än de etablerade partierna när det gäller att mota fulspelet i grind. Det är ok att teater är politisk, men det är tragiskt när politik blir teater. 

Hur de kan gå längre än de etablerade partierna med att mota fulspelet i grind innan de ens har startat detta parti torde vara något av en logisk kullerbytta, än kan de väl inte ha hunnit mota något fulspel i alla fall? 


Däremot har de en poäng i mycket av vår politik är teater. Det börjar komma många rapporter om politiker från etablissemanget som viskande ger SD sitt stöd, efter noggrann kontroll att korridoren inte har några extra öron. Vad är det om inte teater? Att som en manisk, påtänd papegoja rabbla mantrat om "allas lika värde" utan att någonsin definiera vad man menar eller att någon någonsin sagt emot med frasen "allas olika värde", vad är det om inte teater i den lägre skolan? Låt oss vara ärliga, politik kommer alltid i viss mån handla om teater, men det vore välgörande med en betydligt mindre dos än vad vi har i dag av den varan. Vidare i artikeln.

Den största faran vi kan se för Miljöpartiets räkning är därför att om partiet ska ”få så många röster som möjligt” och ”växa sig så stort som möjligt” så kommer det tveklöst anse sig behöva fortsätta skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Det försiggår med andra ord en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden och kärnfrågorna. För den här processen finns det ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök.

Faran med att röstmaximera är större än vad t.o.m. kufarna i GP tror. Vi har det tragiska exemplet med KD som röstmaximerat och slimmat sin profil så till den grad att ingen längre har någon anledning att rösta på partiet. Alla partier kan inte trängas i en tänkt imaginär mitt (en mitt som egentligen alltid blir helt godtycklig). När vi sedan har det förhållandet att riksdagsmännen är liberalare och betydligt mer PK än vad valmanskåren är, så kan det gå riktigt illa, speciellt när riksdagsmännen inte själva verkar vara riktigt medvetna om detta uppenbara förhållande.  


Dagens MP har profilerat sig mer som flyktingvänligt parti än som miljöparti. Det är en tydlig glidning uppifrån och inte en rörelse som kommit underifrån. Dagens MP verkar vara designat för latteliberalerna boende på Söder i Stockholm som företrädesvis jobbar med media, frekventerar rödvinskrogar och koketterar med att de är Bajen-fan. MP:s immigrationsliberala profil passar som handen i handsken för denna grupp, det handlar om att döva sitt samvete och framstå som god humanist. Man kan spä på denna image genom att ge några kronor till de allestädes närvarande tiggarna eller köpa ett nummer av Situation Stockholm (som man aldrig läser). Med denna profil har dock MP nått sitt zenit.

Länk SvD

Priset för Miljöpartiets framgång

Gustav Fridolin och Åsa Romsson valdes med övertygande röstsiffror till nya språkrör för Miljöpartiet. Läser vi dagens tidningar så finns det enbart positiva omdömen om de två språkrören och speciellt gäller detta den mer kände Gustav Fridolin. Det torde inte råda något tvivel om vilken av dessa två språkrör som kommer att få den mediala tyngden med sig. För det förra språkrörsparet var det Wetterstrand som var medias kelgris, nu blir det utan tvekan Fridolin. Det finns enbart positiva omdömen om de två avgående språkrören också för den delen, speciellt DN är besvärande oblyga i sina journalistiskt förklädda hyllningar till hela Miljöpartiet. Det var förresten en trend som var påtagligt märkbar under den senaste valrörelsen också. 


Det gick relativt bra för Miljöpartiet i det senaste valet. Priset för detta är att de anpassat sin politik för att inte stöta sig med mäktiga liberala krafter. MP har i princip övergivit sitt motstånd mot EU och kraven på 6 timmars arbetsdag. Obskyra krav som medborgarlön har sedan länge försvunnit från dagordningen. Nu när en grön klimatideologi blivit högsta mode för nästan samtliga partier så finns det egentligen inget som sticker ut hos Miljöpartiet. Det finns inget som inte gör att liberala skribenter på DN förbehållslöst (nåja) kan låta sina läsare förstå vilket parti som är "inne". Allt detta mellan raderna och förklätt i någon slags journalistisk objektivitet. Dagens journalister är inte "vänster", de är förmodligen i väldigt hög grad miljöpartister. Det är en politisk inriktning som passar väldigt bra på de kaféer där journalisterna boende på Södermalm träffas och förfasar sig över tidens nya xenofoba strömningar. Annat är det med vidsynta moderna globaliserade (som aldrig skulle få ett jobb utomlands) journalister mitt i språnget. 


Samtidigt som MP slimmat sin politiska framtoning har partiet inte stått upp för gröna värden i mer konkreta frågor. När protesterade MP mot något framtidsprojekt senast? Det kvittar hur mycket natur och gröna värden som står på spel för något vägbygge eller köpcentrum, MP är tyst. Speciellt märks detta i många kommuner där hur stora naturvärden som helst kan skövlas av ett (S) dominerat fullmäktige, MP sätter i princip ALDRIG käppar i hjulet. Exakt på detta sätt är det i min egen hemkommun, där SD snart får kliva fram och axla rollen som miljöns försvarare. En lite udda figur vid namn Klas Lundström har på Secund Opinion till vissa delar ganska bra beskrivit denna utveckling hos MP. 

Skammen inför partiets utomparlamentariska bakgrund kan förklaras med tidens trender. Gustav Fridolin — i praktiken klar som efterträdande manligt språkrör — tillhör "80-talisterna", en generation makthavare (journalister, politiker, lobbyister, företagare) vars världsbild börjar vid de egna fötterna och slutar vid nästippen. MP har blivit partiet som tydligast har ockuperats av karriärister som genom ungdomsförbundet, Grön ungdom, upptäckt den rakaste vägen till politisk karriär.    

Miljöpartiets "meste" språkrör Birger Schlaug har dragit liknande slutsatser som Lundström. Vi systemkritiker skall väl delvis vara tacksamma för att MP övergivit sin kärlek till utomparlamentariska metoder. Jimmy Windeskog skriver i sin senaste bok om hur Grön Ungdom konsekvent stödde våldsaktioner mot SD kring millennieskiftet. Windeskog lyckades dessutom med en "Wallraffning" och fick miljöpartisten Löfstedt att erkänna detta rent ut också. Det kanske är ren kuriosa men Windeskog nämner också Fridolin som en av de från Grön Ungdom som ihärdigast vägrade ta avstånd från politiskt våld (sid 208 Non, je ne regrette rein).   


MP framstår alltmer som ett lagom liberalt, extremt flyktingvänligt parti i den svenska mittfåran. Kan ett framgångsrecept bli bättre? Att man vinner journalistkåren är givet, speciellt den på DN då. Det blir dock demokratiskt besvärande när partiets språkrör blir så tydligt behandlat med silkesvantar jämfört med i princip alla andra partiledare. Fridolin själv har dessutom en vana att kalla sina debattmotståndare för "äckliga", detta utan att någon media reagerat någonsin. Och då talar vi om folkpartister som inte hyllade flyktingamnestin. Vad har unge Fridolin tänk kalla Åkesson? Vi är en del bloggare som inte tänker låta detta passera i framtiden, inte obemärkt i alla fall. Som visan säger "The times they are a changin".

Länk Secund Opinion

Länk SvD

Länk DN  OBS notera den nästan "äckligt" positiva tonen

Länk SR

UPPDATERING:
Ja så kom nästa hyllningsartikel från DN, gentemot MP och de nya språkrören. Hyllningarna torde närmast gälla Fridolin som politiskt lagt sig mycket nära den Westerbergliberala linje DN driver. Romson verkar inte ligga lika mycket i linje med denna liberala linje, men DN vill väl inte så split redan nu mellan de två språkrören. Så här står det i artikeln om de nya språkrören.

Och kunde gårdagens gröna göra upp med Moderaterna om migrationspolitiken så kan nog morgondagens få något gjort vid förhandlingsbordet också. Om Miljöpartiet kniper åt sig en vågmästarroll kan Sverigedemokraterna glömma den blågula de drömt om.

Hur denna vågmästarroll skulle se  med ett marginaliserat S och ett ännu större SD är en gåta. Det skulle innebära att både V och MP ökade enormt, att Alliansen stod still och att SD försvann ur riksdagen vid nästa val. En våt dröm för DN, men kanske inte så realistiskt.  Vi skulle i princip få den politik vi haft de senaste 20 åren med ett sådant styre av vårt land, ett styre alltfler människor finner dåligt. Med "blågula" menar här DN alltså vårt land. Det DN vill är alltså att regering och riksdag tar så lite hänsyn som möjligt till vårt land oh dess befolkning.

Länk DN

Äntligen en rakryggad jägare

Rubriken ljuger till viss del, då f.d. jägaren Anders Krüger tydligen har lagt studsaren på hyllan och kallar sig före detta jägare. Rakryggad är han dock som vågar ta bladet från munnen och säga det vi alla egentligen redan vet. Vi vet att bland landets alla jägare finns det ett stort antal som bedriver systematisk tjyvjakt på varg och att jaktmetoderna kan vara precis hur osmakliga som helst. Krüger skriver om jaktmetoder på vargarna som i verkligenheten är tusen gånger grymmare än de metoder säljägarna använder för att jaga sälkusar med och som hela vårt land en gång i tiden blev så upprörda över att Miljöpartiet fick en gratisbiljett in i riksdagen. När det gäller denna fråga är dock MP knäpptysta. Var är engagemanget och upprördheten från MP:s sida? Så här skriver Krüger i sin SvD-artikel.

Ingen diskuterar den systematiska förföljning av rovdjur och speciellt varg som sker. En tysthet som bara kan tolkas som att det finns ett samtycke till allt ”olagligt”, så länge det inte upptäcks, oavsett grymheten.

Hur kan jägarorganisationer och myndigheterna vara så passiva till det som sker i skogen, bland annat följande:

• Vargar överkörda med skoter, skadade och sedan ihjälklubbade.

• Förgiftade åtlar (tex slaktavfall eller kadaver som läggs ut).

• Järnburar gjorda av armeringsjärn, betade med kött där öppningen har hullingar av spetsade armeringsjärn (syftet är att vargen ska fastna med nos huvud).

• Blodindränkta tvättsvampar, komprimerade och frysta, vilka läggs ut i terrängen i hopp om att vargen ska äta dem och drabbas av förstoppning. ”En helt säker och ej spårbar metod”, skryts det om.

• Skjutna vargar som efter skottet blir sparkade av hat.

• Riktad jakt mot vargflockens alfadjuren, vilket leder till splittring av familjegrupper, utebliven parning detta år och mindre överlevnadschans för de kvarvarande (svältdöd?).

• Att licensskjutna vargar vid obduktionen visar på gamla skottskador. Hur kan så många av ett så skyggt och svårjagat djur ertappas med så många skottskador?

Att hetsa ihjäl en varg med skoter är ett så vidrigt beteende så jag saknar ord för det (egentligen inte, men jag kan inte skriva vad jag tycker här). Precis som Krüger säger så är både jägarnas organisationer och myndigheter knäpptysta om dessa vidriga jaktbrott. Tydligen är det viktigare att markera sin humanism genom att påtala bristande människosyn hos dem som har en annan påsikt i immigrationspolitiken, än att reagera på grova, systematiska jaktbrott. 


Från Miljöpartiet är det som sagt också knäpptyst och har så varit en längre tid. Annars tycker man ju att detta borde ligga på ett grönt partis bord. Miljöpartiet har dessutom inte sagt ett ord om den osmakliga och vulgära lobbyverksamhet som Jägareförbundet bedriver i riksdagens lokaler. Vi har tidigare läst om hur Jägarförbundet erbjudit gratis jägarexamen för riksdagsledamöter, LÄNK. När jag bevistade riksdagen så fanns det montrar och affischer överallt från Jägarförbundet. Det var seminarier hit och frukostmöten dit, allt i Jägarförbundets regi. Det var också enda förening som lobbade på detta sätt i riksdagen. Ingen annan av Sveriges alla tusentals organisationer eller föreningar hade något anslag i dessa lokaler tillhörande demokratins högborg.

    
Denna lobbyverksamhet kanske är en del av svaret på Krügers fråga rentav. Han frågade ju sig hur myndigheterna kunde förhålla sig så passiva till det som sker i skogen. Och så detta miljöparti vi har i vårt land, som inte för folket ens med en viskning har påtalat den vulgära lobbyverksamhet som sker mitt framför näsan på dem, dag efter dag. I stället har dessa ”gröna” politruker hoppat jämfota av glädje över den migrationsöverenskommelse de lyckades få till med alliansregeringen. Osmakligt är bara förnamnet.

Länk SvD

"Verklighetens folk" bor inte på Södermalm

En gång i tiden var Södermalm i Stockholm en charmig arbetarstadsdel där klämchecka söderkisar bodde. En del av stadsdelens invånare hade klara alkoholproblem med på något sätt ökade det bara charmen i stadsdelen. Även alkoholisterna i stadsdelen var charmiga och vänliga, trots att de understundom tvingades till den något simpla sysslan tiggeri. Stadsdelen var på denna tid ganska röd, politiskt sett.

Det bodde dock sannolikt en betydande andel medelklassmänniskor på Söder även under 60 och 70-talet. Det var dock en annan typ av medelklass än den som bor där nu. Dagens medelklass på Söder är i stor utsträckning journalister, mediemänniskor och andra som på något sätt kan sägas vara "inne".

I en artikel på SvD så skriver journalisten Mustafa Can om Miljöpartiets stora framgångar just på Södermalm. Inte mindre än 20 procent av valmanskåren på söder röstar enligt Can på Miljöpartiet. Det är dock det "nya Miljöpartiet" man röstar på, Miljöpartiets historia är betydligt mer penibel än Sverigedemokraternas med vansinniga förslag på att avskaffa bankräntan och andra liknande förslag. Så här står det om Miljöpartiets politik i artikeln.

Miljöpartiet skulle bli ett framstegsvänligt parti med avancerade tekniksatsningar, snabbtåg, forskning – allt med grön profil. Och ändå stå fast vid en politik som värnar om flyktingar, hbt-rörelsen och feminismen. Ett modernt parti som försvarar individens frihet ska självklart även vara fränast i sin kritik av Ipred- och FRA-lagstiftningar.

Även MP värnar flyktingar, hbt-människor och feminism, som precis alla nuvarande riksdagspartier i vårt land. Att "värna flyktingar" är i sig en underlig formulering, det bästa vore väl om ingen tvingades fly? Partier som inte är för "feminism" är en omöjlighet i vår demokrati verkar det som. Ideologin "feminism" är något som alla helt enkelt skall bekänna sig till, annars är man inte välkommen i klubben. Självklart tilltalar denna så vanliga politiska mix den nya strömlinjeformade medelklass som nu befolkar Södermalm. Så här står det i artikeln om stadsdelens förvandling.

Det händer överallt, i New York, London, Köpenhamn såväl som i Malmö: gamla, nedslitna arbetarstadsdelar förvandlas raskt till ståndsmässiga kvarter. De hastigt stigande hyrorna och bostadspriserna kommer med riskkapitalister, reklamare, modefotografer, stylister, krögare, mediekändisar, popdrottningar och finansfamiljer som söker billiga lokaler eller kvarter med lite autenticitet.

Delar av ursprungsbefolkningen drivs till förorterna. De nyinflyttade är bohemchica nog att befläcka sin välanpassade värld med en lagom dos radikalitet, lagom farlighet, lagom upproriskhet. Se så charmerande med jovialisk arbetarklass som slänger sig med slang och rullar in V75-kupongen i kvällstidningen! Vi bor trots allt i Cornelis nejder med Bajen, utblottade konstnärer, gubbkeps och billig bärs på Gröne Jägaren. Om vi ändå hade fått uppleva Ebba Grön på Musikverket. 

Som artikelförfattaren skriver är utvecklingen förmodligen naturlig och kanske till en del ofrånkomlig. Den politiska förvandlingen kommer med förnyelsen av befolkningen, de politiska korrekta åsikterna kommer också med "reklamare, modefotografer, stylister, mediekändisar och popdrottningar". Vi kan svårligen tänka oss att en känd stylist eller popdrottning går ut i media och öppet deklarerar att hon tänker rösta på SD. Karriären vore nog över för denna popdrottning fortare än någon hinner säga "flaska". "Verklighetens folk" bor inte längre på Södermalm, de bor i förorten.

Länk SvD