Ännu ett kontraproduktivt beslut, nu angående Syriska flyktingar

Stolt meddelar Migrationsverket att man nu beslutar ge alla flyktingar från Syrien permanent uppehållstillstånd i stället för det tillfälliga uppehållstillstånd som de vanligtvis utfärdad för syrienflyktingar fram till i dag. Motiveringen är att läget i Syrien blivit betydligt värre sista tiden. Frågan är om situationen verkligen blivit värre eller om Migrationsverket låtit sig påverkas av all den medieexponering Syrien fått i samband med den misstänka kemgasattacken. Dessutom säger Malek Laesker, vice ordförande för Syriska arabiska kulturföreningen till DN, att det enbart är vissa områden som är hårt drabbade av inbördeskriget. SvD verkar ha publicerat exakt samma artikel. Beslutet att ge alla syrier permanent uppehållstillstånd måste ses som i det närmast vansinnigt i ljuset av dessa uppgifter.

DN/SvD deklarerar stolt att Sverige är först i Europa med att ge permanent uppehållstillstånd till syriska flyktingar. Detta innebär att övriga nationer i EU har gjort en annan bedömning än det svenska Migrationsverket, som med största säkerhet har tagit sitt beslut efter politiska signaler från regeringen. Migrationsverket är en myndighet som lyder under regeringen och beslut av denna dignitet tar de självklart inte på egen hand, det vore ytterst naivt att tro något sådant.

Sverige sänder självklart ut signaler till Syrien med detta beslut. Signalen är att det just är Sverige som borde vara målet för flyktingar. Detta genom att först av alla europeiska länder gå ut med ett beslut av denna typ. Hur regeringen har tänkt torde vara höljt i dunkel. Vill man skapa kaos innan man ändå förlorar nästa års val? Vad uppnår man i så fall med det? Vill man skapa en omöjlig situation för den kommande socialdemokratiska regeringen medan man i lugn och ro kan ändra sin politik i opposition?

Att situationen för de kommuner som tar emot flyktingar redan är alarmerande står utom allt tvivel. S, M och C har protesterat mot flyktingmottagningen hos regeringen i dessa kommuner: Alvesta, Borlänge, Falköping, Flen, Katrineholm, Köping, Lindesberg, Ludvika, Nässjö och Trollhättan. Detta eftersom de inte förmår ta emot fler immigranter i dessa kommuner. Väl att märka, dessa kommuner tar emot en bråkdel av de som förorterna till våra storstäder tar emot. Vi måste ställa oss frågan, vad exakt är det regeringen inte förstår? Har ansvariga politiker en blind fläck där de fullständigt saknar verklighetsförankring? Vi börjar närma oss en punkt där riksdagen och regeringen för en politik som mer hör hemma i en verklighetsfrämmande skräckroman av Franz Kafka. Låt mig påminna om en sak. Ni i regering och riksdag har ansvar mot de väljare som valt er och tillika ett förvaltningsansvar för landet ni är valda i. VAKNA FÖR HELVETE!

Självklart skall vi hjälpa människor som lever under mycket svåra och riskfyllda omständigheter. Vi skall hjälpa dem på plats eller i närområdet, med allt vad som behövs. Meningen är nämligen att de efter kriget skall återvända och bygga upp sitt land igen. Syrien kan med rätt politik självklart blomstra och bli ett drägligt land att leva i igen. En nation som på sikt inte behöver vara sämre än Sverige när det gäller livskvalitet. Men då gäller det att de med störst resurser inte drar till en annan kontinent permanent. I själva verket signalerar Migrationsverkets beslut att man gett upp allt hopp om Syrien. En omänsklig inställning.



Mediernas politiska opartiskhet och balans

I Åke Ortmarks bok ”Makten och Lögnen” tar han upp och beskriver en lång rad problem med dagens journalistik och även den effekt journalistiken och dagens media har på politiker. Ortmark kommer t.ex. under ett fasansfullt ögonblick i boken underfund med att han aldrig intervjuat en enda politiker under ett 50-årigt yrkesliv som varit ärlig under en intervju. Det är självklart inte samma sak som att alla politiker är lögnare, snarare ett symtom på att dagens politiker med den media vi har måste ikläda sig en roll och spela rollen fullt ut, om inte karriären skall vara över. Ortmark skriver även om journalistikens förfall. Det som verkar uppröra Ortmark mest i hela boken är att Adaktusson inför en ”seriös” programserie skulle pådyvlas en ”punktjej med rött hår” av SVT:s Eva Hamilton. Även om man verkligen kan undra vad som rör sig i huvudet på Hamilton kan jag tänka mig ännu värre tecken på det journalistiska förfallet. 

Mediernas ekonomiska resurser

Ortmarks recept på att förbättra journalistiken är mer resurser och högre löner för journalister. En problematisk ståndpunkt i sig då lönerna i de fria medieföretagen sätts enligt marknadsmässiga principer. Ett tillförande av resurser kan endast ske till Public Service. Dessutom är det tveksamt om en undermålig, okritisk och tendentiös journalistik blir bättre kvalitetsmässigt bara för att mer resurser tillförs. Först måste en uppstramning ske av hela det journalistiska verksamhetsfältet. Låt mig ta ett fortfarande i någon mån hypotetiskt exempel. Det har ryktats ganska ihärdigt om att åtminstone en av våra stora två stora media/tidningskoncerner betalar ut 9 siffriga belopp för information eller datafiler från ett av riksdagens partier (gissa vilket). Oavsett om ryktena går att bekräfta eller inte, hur skulle ett tillförande av resurser som Ortmark föreslår påverka denna typ av journalistik? Skulle journalisterna få högre löner eller skulle mutpengarna bli 6-siffriga i stället? Dessutom verkar det redan finnas pengar inom koncernerna, det är bara det att de inte går till löner utan mutor. 

Som alla förstår så kan man också fråga sig om detta är förenligt med god journalistisk etik. Förmodligen kan det vara det, om lagen följs till punkt och pricka (vilket innebär att en tidning aldrig kan köpa material som tillhör ett parti t.ex.) och om alla partier behandlas och utsätts för detta på exakt samma sätt. Vi väntar med spänning på när en av våra tidningsdrakar köper en film om Miljöpartiets interna julfest.                  

Ortmark vill dock inte bara förbättra journalistiken (det vill vi alla), han vill att journalistkåren och medierna skall få större makt, även politisk sådan. Så här skriver han på sidan 720 i makten och Lögnen.

Somliga anser att journalister redan nu har för mycket att säga till om och att vi spelar en alltför dominerande roll i samhället. Det är inte bara makthavare utan också statsvetare och kommunikationsforskare som är bekymrade. Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, har kritiserat användningen av politiska kommentatorer i nyhetsprogrammen. Han hävdar att utrymmet för tolkningar där journalister intervjuar andra journalister, har blivit mycket större. Kommentatorerna har blivit ”både domare och åklagare”. De har ”en orimligt stor makt”. De har inte makten att bestämma i sakfrågor ”men får paketera och gestalta frågorna”.[…] 

[Ortmark drömmer om, min anm.] Att en handfull begåvade och välskräddade journalister ska nå så långt, högt och djupt att forskare och makthavare lyssnar på dem med växande respekt.

Den första invändningen här är att politikerna redan nu lyssnar på journalisterna med rädsla om inte med respekt. De lyssnar inte för att journalisterna besitter överlägsna kunskaper (snarare tvärtom) utan av rädsla för mediala drev som i värsta fall kan få dem avsatta. Antingen det gäller Billströms tal om ”volymer” eller det omtalade REVA- projektet så har media med all önskvärd tydlighet visat sin makt genom den kraft de kan sätta i rullning genom gemensamma drev. Journalistkåren och media har visat att de inte är uppgiften mogen att kritiskt och sakligt granska faktiska förhållanden, lagar, konsekvenser och rimligheten i alla dessa storheter. Ta bara det faktum att alla stora tidningar och TV-kanaler ger uttryck för exakt samma sak när t.ex. Billström talar om ”volymer”. Redan här borde en varningsklocka ringa hos den normalbegåvade. Vad har vi för garantier att inte mer resurser till medieföretagen bara gör att de t.ex. startar ännu fler onyanserade drev? 

En annan sak som Ortmark missar i sin analys är att han bara rör sig mellan storheterna media – makthavare. Det fattas liksom en storhet i maktpyramiden, nämligen folket, väljarna. Det är inte folket som skall lyssna på de välskräddade journalisterna enligt Ortmark, det är forskare och andra makthavare som skall stå där med gapande munnar och förundras över journalisternas intellektuella briljans. Nu har vi folkstyre i vårt land och den slutgiltiga makten skall ligga i väljarnas händer, oavsett var journalisterna köper sina kostymer.

Mindre beskrivande och mer tolkande journalistik

Det finns beskrivande journalistik och det finns tolkande journalistik. Jag håller med Nord om att den tolkande journalistiken tagit över allt mer och dessutom blivit allt mer tendentiös. T.o.m. den journalistik som skall vara beskrivande, börjar färgas av journalisternas egna tolkningar. Det finns många tecken och tendenser på journalismens politiska partiskhet men ganska få konkreta påvisbara händelser, förutom när det gäller SD då. Det är känt att oproportionerligt står andel av journalisterna sympatiserar med Miljöpartiet (och i viss mån med V). MP har en immigrationspolitik som i det närmaste liknar fri invandring. Samtidigt finns det förslag på medborgarlön och sänkt arbetstid. När skall våra ekonomiska och politiska journalister granska konsekvenserna av Miljöpartiets politik, konsekvenserna för sjuka, gamla, skolan och för statskassan?

Bortrövade barn och tvångsäktenskap

I civilutskottet behandlas 60 familjerättsliga motioner just nu. Tre av dessa motioner är bra eller i något fall mycket bra. Motioner kommer från KD, V samt C. Tyvärr är det enskilda motioner (som enskilda ledamöter lagt) förutom Vänsterpartiet som lagt en kommitemotion. En av motionerna handlar om Kriminalisering av tvångsäktenskap [Motion 2011/12:Ju311], den är lagd av Annika Qarlsson (C) som inte ens sitter i Civilutskottet. Det gör nämligen Ola Johansson, och han tänker med största sannolikhet inte stödja sin partikamrats motion. C sitter ju i Alliansregeringen och de för ju en annan politik.


En av de övriga motionerna handlar också om tvångsäktenskap [Motion 2011/12:Ju339] och är omfattande med mycket text. Det är en kommitemotion av flera vänsterpartister. Jag har dock inte hittat några konstigheter i denna text. Jag tycker denna motion är bra alltigenom.


Den sista av motionerna handlar om ”Bortrövade barn”. Den är lagd av Annelie Enochson och Yvonne Andersson (KD). Det är också en mycket bra motion. När man läser den inser man att det ligger en del arbete bakom motionen. Tyvärr kommer nog inte KD:s representant i Civiltskottet, Otto von Arnold att stödja sina partikamraters motion. KD sitter ju också i Alliansregeringen och aktar sig noga för att stödja någon motion som skulle föra partiet ovanför 4 procents-spärren.


Mats Odell utbrast i en tidningsintervju att SD stjäl KD:s motioner. Det rörde sig om en motion och Odell använde pluralformen fel således. Nästa år kan dock Odell helt sanningsenligt använda pluralformen. Om KD inte ens stödjer sina egna motioner som i grunden syftar till att göra vårt land till en bättre plats att leva på, så gnäll inte över att SD stjäl era motioner. Ledamöterna sitter i riksdagen för att göra Sverige bättre, inte för att ägna oss åt en makrovariant av ”Fia med knuff”.


Regeringen har kommit med en skrivelse i frågan [2011/12:65] men den petar inte i de känsliga frågorna, utan resonerar kring internationell lagstiftning och annat vi inte kan påverka. Så skriver regeringen i sin skrivelse:

Om ett barn förts till ett land som inte tillträtt 1980 års Haagkonvention
blir ärendena generellt sett betydligt mer komplicerade, vilket resulterar i
att färre ärenden av detta slag klaras upp och att tidsutdräkten blir
avsevärt längre. I dessa ärenden finns det ingen motsvarighet till
centralmyndigheten att samarbeta med, utan ärendena hanteras i stället
enbart enligt det andra landets nationella rätt. Utrikesdepartementets
möjligheter att agera i dessa fall är därför starkt begränsade.
I många fall pågår ett straffrättsligt förfarande parallellt med
centralmyndighetens arbete. Dessa frågor hanteras separat av polis och
åklagare, men samverkan sker vid behov...[...]

Regeringen noterar att antalet barnbortförandeärenden på senare tid har
ökat, både i Sverige och i andra länder. I klartext, om ett barn rövas bort till ett land som inte skrivit under Haagkonventionen finns inga möjligheter att göra något. Dessutom noterar regeringen att antalet fall ökar, vilket inte är bra. Enochsons motion är egentligen mycket långtgående. Man förvånas över att en Kristdemokrat fortfarande har så mycket råg i ryggen att de ens förmår skriva en motion som den lagda. Vi antar att Hägglund slänger ifrån sig denna motion med avsky och äkta skräck. Kanske skulle Odellfalangen satsat på Enochson i stället, men slutresultatet skulle väl kanske blivit detsamma.


Länk regeringens skrivelse


Länk Motion 2011/12:Ju311 Kriminalisering av tvångsäktenskap


Länk Motion 2011/12:Ju339 Tvångsäktenskap
  
Länk Motion 2011/12:C276 Bortrövade barn       


UPPDATERING:


Transport visar sina diktaturfasoner


Transport har visat sina öststatsfasoner igen. Nu har de uteslutit en SD-medlem med Italiens-amerikanska rötter. Hennes pojkvän är Etiopier, dock är hon enligt Transport främlingsfientlig. Jag själv är tämligen fientlig mot Transport. Jag önskar att de tappade minst hälften av alla sina medlemmar. Pengar är nog det enda språk de förstår. 


Länk barometern  


 

Bodström om AIK, Socialdemokraterna och partistrider

Vi länkar nästa artikel till Dissidenten. Första ett smakprov.

Jag läser nu Thomas Bodströms bok " Inifrån makten, myglet, politiken, detta som motvikt mot Anita Kratz bok om Reinfeldt. Först skall det sägas att Bodström inte är någon van, alternativt stor författare, trots hans publicerade deckarböcker. En författare av klass har en annan meningsbyggnad och syntax än den Bodröm håller sig med. Den stora behållningen av boken är det perspektiv Bodström anlägger på sitt parti, som outsider. Bodström påpekar helt riktigt att han inte är född in i partiet på föreskrivet sätt. I detta sammanhang är "föreskrivet sätt" att man börjar i SSU vid späd ålder för att sedan skola in sig vid Bommersvik. 

En fråga Bodström tar upp är partistriderna inom Socialdemokraterna, han jämför dem med allt debacle inom AIK. Så här skriver han på sidan 78-79.

Både klubben och partiet har haft legender som det är svårt att matcha idag. Kurre Hamrin, Lill-Garvis och Nacka Skoglund är inte lätta att bräcka i dag för spelare i AIK. Och det är tufft för dagens partiledare att jämföras med Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme.

AIK har präglats av konflikter. Under 2010 började till och med supportrarna slåss öppet på Råsundas läktare. Socialdemokraterna brukar också vara snabba med att attackera varandra offentligt. ...

Länk Dissidenten Bodström 

Fullständigt verklighetsfrämmande politik från V och MP

Motioner angående migrationspolitik har behandlats i Socialförsäkringsutskottet. Vi kan ta del av en lång rad motioner från olika partier, den ena mer verklighetsfrämmande än den andra. Som tur är har samtliga motioner avslagits i utskottet. Vi kan konstatera att skulle främst V:s och MP:s motioner gått igenom skulle vi i princip ha fri invandring i vårt land. 


Maria Ferm är miljöpartist men med den mängd motioner hon lagt och med ett innehåll som pekar i en bestämd riktning, så borde hon nog starta ett migrationsparti i stället. Vem tror att miljöpolitiken ligger Ferm varmt om hjärtat? Så här skriver Ferm i sin motion Motion 2010/11:Sf4 .

Miljöpartiet de gröna har en vision om en mer öppen värld, där fler människor kan röra sig fritt mellan landsgränser. Där EU:s murar rivs och fler kontakter knyts världen över. Vi vill se en värld där ingen behöver fly men alla har en möjlighet att flytta.

Ja, och Miljöpartiet har också en vision om en avskaffad ränta och medborgarlön. Skulle alla visioner infrias blev det väl ett samhälle som kanske inte ligger så långt ifrån Pol Pots, som ju avskaffade pengar som allmän ekvivalent. Enda fördelen är att ingen skulle vilja flytta hit efter ett tag och immigrationsproblematiken skulle s.a.s. få en naturlig lösning. Nästa motion av Ferm visar vad de egentligen vill, så här står det i inledningen på motion 2010/11:Sf240.

De Gröna har en vision om fri migration. Människor ska själva bestämma hur och var de vill bo och verka. Vi vill ha en mer human asylpolitik och en öppen politik för arbetskraftsinvandring. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll när det gäller asylpolitiken.

De gröna? Vilka är det, marsmänniskor? Förmodligen fick inte Ferm skriva MP i motionen. Vi ser under punkt 29 HÄR att MP inte reserverat sig mot utskottets beslut. Samma verklighetsbrist finns i V:s motioner, representerade av Christina Höj Larsen. Med det antal verklighetsfrämmande motioner både Höj Larsen och Ferm skrivit så blir arbetsbelastningen stor. Just därför har de lite snyggt plankat text av varandra. Så här börjar motion 2010/11:Sf368 av Höj Larsen.

Att människor av olika skäl flyttar mellan länder är en naturlig process som ställer naturliga krav på samhället och som tillför nya erfarenheter och kunskaper. Anledningarna till att en individ migrerar kan vara många och sammansatta. Det kan bl.a. handla om fattigdom, miljöförstöring, klimatförändring, krig, förtryck eller förföljelse i hemlandet.

Migrationen i världen ökar och Sverige är en del av den utvecklingen. Under de senaste 25 åren har antalet människor som flyttar till ett annat land i världen fördubblats och uppgår i dag till ca 200 miljoner.

Och så här börjar motion 2010/11:Sf394 av Ferm.

Att människor av olika skäl flyttar mellan länder är en naturlig process som ställer naturliga krav på samhället och som tillför nya erfarenheter och kunskaper. Anledningarna till att en individ migrerar kan vara många och sammansatta. Det kan bland annat handla om fattigdom, miljöförstöring, klimatförändring, krig, förtryck eller förföljelse i hemlandet.

Migrationen i världen ökar och Sverige är en del av den utvecklingen. Under de senaste 25 åren har antalet människor som flyttar till ett annat land i världen fördubblats och uppgår idag till ca 200 miljoner.

Låt vara att MP och V inte drog riktigt jämt i valrörelsen om vilka som skulle ingå i det valtekniska samarbetet, men låna text av varandra kan man göra. Skulle det vara ett prov på högstadiet skulle någon sannolikt få underkänt p.g.a. plagiat, men i demokratins högborg går det bra att planka varandra.

Äntligen en rakryggad jägare

Rubriken ljuger till viss del, då f.d. jägaren Anders Krüger tydligen har lagt studsaren på hyllan och kallar sig före detta jägare. Rakryggad är han dock som vågar ta bladet från munnen och säga det vi alla egentligen redan vet. Vi vet att bland landets alla jägare finns det ett stort antal som bedriver systematisk tjyvjakt på varg och att jaktmetoderna kan vara precis hur osmakliga som helst. Krüger skriver om jaktmetoder på vargarna som i verkligenheten är tusen gånger grymmare än de metoder säljägarna använder för att jaga sälkusar med och som hela vårt land en gång i tiden blev så upprörda över att Miljöpartiet fick en gratisbiljett in i riksdagen. När det gäller denna fråga är dock MP knäpptysta. Var är engagemanget och upprördheten från MP:s sida? Så här skriver Krüger i sin SvD-artikel.

Ingen diskuterar den systematiska förföljning av rovdjur och speciellt varg som sker. En tysthet som bara kan tolkas som att det finns ett samtycke till allt ”olagligt”, så länge det inte upptäcks, oavsett grymheten.

Hur kan jägarorganisationer och myndigheterna vara så passiva till det som sker i skogen, bland annat följande:

• Vargar överkörda med skoter, skadade och sedan ihjälklubbade.

• Förgiftade åtlar (tex slaktavfall eller kadaver som läggs ut).

• Järnburar gjorda av armeringsjärn, betade med kött där öppningen har hullingar av spetsade armeringsjärn (syftet är att vargen ska fastna med nos huvud).

• Blodindränkta tvättsvampar, komprimerade och frysta, vilka läggs ut i terrängen i hopp om att vargen ska äta dem och drabbas av förstoppning. ”En helt säker och ej spårbar metod”, skryts det om.

• Skjutna vargar som efter skottet blir sparkade av hat.

• Riktad jakt mot vargflockens alfadjuren, vilket leder till splittring av familjegrupper, utebliven parning detta år och mindre överlevnadschans för de kvarvarande (svältdöd?).

• Att licensskjutna vargar vid obduktionen visar på gamla skottskador. Hur kan så många av ett så skyggt och svårjagat djur ertappas med så många skottskador?

Att hetsa ihjäl en varg med skoter är ett så vidrigt beteende så jag saknar ord för det (egentligen inte, men jag kan inte skriva vad jag tycker här). Precis som Krüger säger så är både jägarnas organisationer och myndigheter knäpptysta om dessa vidriga jaktbrott. Tydligen är det viktigare att markera sin humanism genom att påtala bristande människosyn hos dem som har en annan påsikt i immigrationspolitiken, än att reagera på grova, systematiska jaktbrott. 


Från Miljöpartiet är det som sagt också knäpptyst och har så varit en längre tid. Annars tycker man ju att detta borde ligga på ett grönt partis bord. Miljöpartiet har dessutom inte sagt ett ord om den osmakliga och vulgära lobbyverksamhet som Jägareförbundet bedriver i riksdagens lokaler. Vi har tidigare läst om hur Jägarförbundet erbjudit gratis jägarexamen för riksdagsledamöter, LÄNK. När jag bevistade riksdagen så fanns det montrar och affischer överallt från Jägarförbundet. Det var seminarier hit och frukostmöten dit, allt i Jägarförbundets regi. Det var också enda förening som lobbade på detta sätt i riksdagen. Ingen annan av Sveriges alla tusentals organisationer eller föreningar hade något anslag i dessa lokaler tillhörande demokratins högborg.

    
Denna lobbyverksamhet kanske är en del av svaret på Krügers fråga rentav. Han frågade ju sig hur myndigheterna kunde förhålla sig så passiva till det som sker i skogen. Och så detta miljöparti vi har i vårt land, som inte för folket ens med en viskning har påtalat den vulgära lobbyverksamhet som sker mitt framför näsan på dem, dag efter dag. I stället har dessa ”gröna” politruker hoppat jämfota av glädje över den migrationsöverenskommelse de lyckades få till med alliansregeringen. Osmakligt är bara förnamnet.

Länk SvD

En framtid med Federley

Jimmie Åkesson var uppe i riksdagens talarstol för att debattera uppgörelsen om illegala immigranter mellan MP och Alliansen. Jag har enbart haft tid att lyssna på Federleys tal, då jag ville se Uppdrag Granskning i kväll. Federley gjorde sig skyldig till precis allt det jag brukar anklaga de politiska korrekta för. Han tog upp judeförföljelsen genom hela historien. Hitler och de brott som nazismen gjorde sig skyldig till fladdrade förbi i Fedeleys tal. Det var ett högstämt tal om att inte skuldbelägga människor eller grupper, inte finna syndabockar. Därefter gjorde Federley just detta, gjorde SD till syndabockar samt skuldbelade dem för deras hemska människosyn. Vad allt detta hade med uppgörelsen mellan Alliansen och MP står skrivet i stjärnorna. 


Det som däremot äger mer relevans är faktiskt det avsnitt av Uppdrag Granskning som sändes i kväll. Federley sade med högstämd stämma att han vill se ett Europa, ja en värld med öppna gränser där människor kan röra sig helt fritt över nationsgränserna. Uppdrag Granskning visade en effekt av en sådan värld i kväll. Stena Line anställer knappast européer längre, de är för dyra och tjocka (enligt VDn). I stället anställer företaget arbetare från Filippinerna som arbetar för rena svältlöner och vars arbetstid i genomsnitt är 10,5 timmar per dygn, alla dygn sex månader i sträck. Vilken underbar global värld. 


I kvällen program fick vi också se hur svenska åkeriföretag och framförallt svenska chaufförer fullständigt är utkonkurrerade av billigare arbetskraft från främst Östeuropa. Massvis med svenska åkare har redan gått i konkurs medan chaufförerna är arbetslösa och går någon meningslös kurs hos Arbetsförmedlingen. Frågan är vad svensk arbetskraft skall göra när bransch efter bransch drabbats av Federleys uppburna globalisering. På tal om människosyn kan Federley tala om att svensk arbetskraft är för dyr och kräver lediga söndagar, och därför inte är efterfrågad längre.        


Någonstans brakar systemet samman när den inhemska marknaden viker undan, då arbetslösheten brett ut sig eller när för många sysslar med meningslösa arbeten. Att upprätthålla välfärden och levnadsnivån kommer i framtiden att bli omöjligt med denna modell av globalisering. Inte ens om vi stängde gränserna skulle vi gå omärkta igenom denna process då vi faktiskt skulle producera dyrare här hemma än utomlands. Men denna aningslösa (från vissa håll) hyllning till globaliseringen är direkt motbjudande. Federley och andras ess i rockärmen är att människor i vårt land inte är medvetna om vad som håller på att hända. Den kunskapen kommer nog att bibringas folket i sinom tid.

Länk riksdagsdebatten om uppgörelsen

Länk Uppdrag Granskning 

Länk DN

En politisk motståndare blir partiledare

Miljöpartiet skall byta språkrör, mandattiden för de nuvarande språkrören går obönhörligen mot sitt slut. Valet av språkrör verkar redan vara klart, det blir Gustav Fridolin samt Mikaela Valtersson. I en omfattande debattartikel på DN så går en lång rad miljöpartister ut och propagerar för de två tilltänka språkrören. Socialdemokraternas tillsättande av partiledare har kritiserats för att vara en sluten process, vilket det kanske också var. Dock är tillsättandet av partiledare och språkrör en partiangelägenhet, det är egentligen ingen allmän angelägenhet. Vad har moderater och sverigedemokrater med att göra vilka språkrör MP väljer? Det blir lite märkligt när ledande miljöpartister går ut i en debattartikel och propagerar för sina favoriter. Det är knappast så att jag kommer att få tillfälle att rösta på någon av kandidaterna.


Gustav Fridolin ses tillsammans med Maud Olofsson, Reinfeldt och den avgående Sahlin som en verklig politisk motståndare till alla dem som vill ha en ansvarsfull immigrationspolitik och som är tveksam till det mångkulturella samhällets alla fördelar. Fridolin var den riksdagsman som främst drev igenom flyktingamnestin 2005. Det rörde sig alltså om immigranter som fått avslag på sin asylansökan av världens kanske mest generösa asylsystem. Dessa immigranter fick alltså amnesti och permanent uppehållstillstånd. Det rörde sig till slut om 17,000 personer som erhöll denna amnesti. 


Denna amnesti genererade dessutom ytterligare anhöriginvandring som fick vår immigrationskurva att skjuta i höjden. Tittar man på den kurva som finns pedagogisk beskriven i regeringen egen ”Migrationsfakta” så steg kurvan av människor som fått uppehållstillstånd till nya nivåer. Denna höjning av kurvan har sedan aldrig vänt nedåt till nivåerna innan amnestin. 


Fridolin har utmärkt sig på andra sätt genom åren. Inför valet 2002 kallade han en folkpartiskt som talade sig varm för det omtalade språktestet för ”äcklig” i direktsändning. Då var ju folkpartistens tal just bara tomt prat som vi alla vet. Fridolin har också kallat hela Folkpartiets politik för ”äcklig” när de visade tveksamhet inför amnestin för immigranter. 

Fridolin på fest

Fridolin har också hunnit med att på tveksamma grunder kritisera Migrationsverkets personal som han också kallade ”äckliga”. Fridolin förde i samband med detta fram ogrundade anklagelser mot personalen om att de skulle ha tagit emot mutor, en anklagelse som aldrig bevisats eller ens påståtts av någon annan än just Fridolin. Det hela utspelades när Migrationsverket hade personal stationerade i Afrika. Det uppdagades att en del av personalen tog en öl med prostituerade, något som också denna blogg betraktar som olämplig. Så här skrev Fridolin på sin blogg i samband med affären.

Det är inte acceptabelt med fortsatta skandaler med personal från Migrationsverket. Tidigare har anställda firat avvisningar, nu har tjänstemän tagit mutor och tjänster från prostituerade men slipper undan med en varning. Den som missköter sig på sådant sätt måste få gå från sitt jobb, de är inte längre betrodda att fatta beslut om andra människors liv.

Det bevisades aldrig att några tjänstemän tog mutor eller andra mer naturella tjänster. Jag tycker det är ytterst allvarligt att en riksdagsman framför anklagelser som saknar grund och som det inte finns några bevis för. Gör man sig skyldig till något sådant bör man inte vara betrodd att fatta beslut om andra människors liv, som ju riksdagsmän gör hela tiden. 


Fridolin lämnade politiken för att börja arbeta på Kalla Fakta. Det blev inte så värst många reportage från vår f.d. riksdagsman. Livet ute i verkligheten var tydligen jobbigare än vad vår unga tuppkammade politiker anade. Nu är alltså Fridolin med största säkerhet tillbaka vid köttgrytorna. Att det rör sig om en äkta oförsonlig politisk motståndare råder det ingen tvekan om.

Länk DN

Praxis i riksdagen

Den borgerliga minoritetsregeringen skall lägga fram sin budget som med all säkerhet kommer att gå igenom. Med anledning av detta skriver dock SvD en artikel där den braskande rubriken är att SD inte följer praxis. Så här står det i artikeln när Per Molander, arkitekten bakom vår nuvarande budgetlag får uttala sig.

Med den nya budgetlagen har det blivit enklare att regera i minoritet, men det bygger också på en konvention och en tradition. Därför finns det förstås en osäkerhet vad som ska hända när vi fått in ett helt nytt parti

Den konvention och tradition Molander talar om har gällt när Sverige i princip haft två block. Vi har i vårt land aldrig haft tre block, om man inte ser till den korta period när MP ännu inte var inlemmat i det rödgröna blocket. Situationen kan ändå inte jämföras från den tid när MP var ny spelare på den politiska planen. Alla traditioner och konventioner har ju kastas över ända i den behandling SD fått av det politiska och mediala etablissemanget. Så här står det vidare i artikeln.

Praxisen handlar om själva omröstningsförfarandet. Om det finns flera oppositionsförslag så ska dessa först ställas mot varandra innan det segrande förslaget ställs mot regeringens förslag. I det läget är det tradition att de partier som fått sina förslag utslagna lägger ner sina röster.

– Så länge man beter sig på det viset kan en minoritetsregering överleva. Om däremot alla oppositionspartier röstar på samma motförslag så förlorar regeringen, säger Molander.

Nu är det ju så att MP och V alltid stått S mycket närmare politiskt och framförallt retoriskt än vad SD gör med något annat riksdagsparti i dag. Företrädare för Alliansen har ju i princip sagt att de inte vill ta i SD med tång. Situationen kan inte riktigt jämföras med den situation vi haft tidigare. Den tradition Molander talar om har gällt ett annat politiskt läge. 


Dessutom är det så att skulle den tradition Molander talar om vara så stark som det talas om i denna artikel så skulle det i princip gå att regera lika bra i minoritetsläge som med egen majoritet. Riktigt så har det ju aldrig varit i svensk politik, trots allt. 


Det är ett faktum att Alliansen inte har egen majoritet. Svenska folket gav inte Alliansen egen majoritet i ett demokratiskt val. Nu finns det som alla förstår absolut inget egenvärde att fälla regeringens förslag, tvärtom när Sahlin leder oppositionen. I två frågor är SD låsta av sina väljare, det är immigrationsfrågor och integrationsfrågor. SD måste alltid rösta mot förslag som innebär en generösare immigrationspolitik eller slappare integrationspolitik, detta oavsett vilka konsekvenser detta får för styret av vårt land. Något annat mandat har inte SD från sina väljare och här finns det inget utrymme för någon kompromiss av något slag. Att detta kommer ställas på sin spets under innevarande mandatperiod är ytterst osannolikt.

Länk SvD