Den borgerliga minoritetsregeringen skall lägga fram sin budget som med all säkerhet kommer att gå igenom. Med anledning av detta skriver dock SvD en artikel där den braskande rubriken är att SD inte följer praxis. Så här står det i artikeln när Per Molander, arkitekten bakom vår nuvarande budgetlag får uttala sig.
Med den nya budgetlagen har det blivit enklare att regera i minoritet, men det bygger också på en konvention och en tradition. Därför finns det förstås en osäkerhet vad som ska hända när vi fått in ett helt nytt parti
Den konvention och tradition Molander talar om har gällt när Sverige i princip haft två block. Vi har i vårt land aldrig haft tre block, om man inte ser till den korta period när MP ännu inte var inlemmat i det rödgröna blocket. Situationen kan ändå inte jämföras från den tid när MP var ny spelare på den politiska planen. Alla traditioner och konventioner har ju kastas över ända i den behandling SD fått av det politiska och mediala etablissemanget. Så här står det vidare i artikeln.
Praxisen handlar om själva omröstningsförfarandet. Om det finns flera oppositionsförslag så ska dessa först ställas mot varandra innan det segrande förslaget ställs mot regeringens förslag. I det läget är det tradition att de partier som fått sina förslag utslagna lägger ner sina röster.
– Så länge man beter sig på det viset kan en minoritetsregering överleva. Om däremot alla oppositionspartier röstar på samma motförslag så förlorar regeringen, säger Molander.
Nu är det ju så att MP och V alltid stått S mycket närmare politiskt och framförallt retoriskt än vad SD gör med något annat riksdagsparti i dag. Företrädare för Alliansen har ju i princip sagt att de inte vill ta i SD med tång. Situationen kan inte riktigt jämföras med den situation vi haft tidigare. Den tradition Molander talar om har gällt ett annat politiskt läge.
Dessutom är det så att skulle den tradition Molander talar om vara så stark som det talas om i denna artikel så skulle det i princip gå att regera lika bra i minoritetsläge som med egen majoritet. Riktigt så har det ju aldrig varit i svensk politik, trots allt.
Det är ett faktum att Alliansen inte har egen majoritet. Svenska folket gav inte Alliansen egen majoritet i ett demokratiskt val. Nu finns det som alla förstår absolut inget egenvärde att fälla regeringens förslag, tvärtom när Sahlin leder oppositionen. I två frågor är SD låsta av sina väljare, det är immigrationsfrågor och integrationsfrågor. SD måste alltid rösta mot förslag som innebär en generösare immigrationspolitik eller slappare integrationspolitik, detta oavsett vilka konsekvenser detta får för styret av vårt land. Något annat mandat har inte SD från sina väljare och här finns det inget utrymme för någon kompromiss av något slag. Att detta kommer ställas på sin spets under innevarande mandatperiod är ytterst osannolikt.
Länk SvD
4 kommentarer:
Bra att det kommit in ett parti som röstar efter sin övertygelse.Sedan skit samma om det är rött eller blått.
Vi har alltså nått dithän att det inte går att hävda att Sverige tillhör svenskarna utan att komma på kant med alla invandrare. Invandrarna har alltså inget intresse av ett svenskt Sverige utan visar tydligt att dom känner en större gemenskap med andra invandrare oavsett vilket land dom kommer ifrån. Jag sympatiserar inte med SD eftersom jag inte tror på en kulturnationalism, inte i Sverige i alla fall. Alldeles för många invandrare hyser ingen tilltro till svensk kultur, i alla fall inte så att de anser att det ska vara statsbärande.
Man gör allt för att hitta fel hos SD. Efter att ha hört riksdagens budgetdebatt kan man konstatera att SD:s Johnny Skalin vann på kock-out. Han var saklig, kunnig och mycket kompetent.
Rättelse!
Jag menade givetvis att Skalin vann på knock-out i debatten.
Skicka en kommentar