All vetenskaplig stringent forskning sker förutsättningslöst

I en DN-artikel tas förtroendet för integrations och immigrationsexperter upp. Enligt artikeln (som är lite rörigt upplagd) så tror människor enligt en opinionsundersökning att experter på immigration och integration har tillräckliga kunskaper på det område de anses vara experter på, samtidigt är misstron ändå stor mot dessa experter. Den enda naturliga förklaring man kan draga av dessa motstridiga svar från opinionsundersökningen är att experterna vet hur det förhåller sig, men ändå mörkar vissa förhållanden för den bredare publiken. Så här står det vidare i artikeln.

Vi vet sedan tidigare att många svenskar befinner sig i ett ”kunskaps-utanförskap”. Det visar andra studier från Vetenskap & Allmänhet i samarbete med Novus och med SOM-institutet (i boken ”Känsla för kunskap”, september 2010). Utanförskapet gör människor sämre rustade att göra viktiga val och mindre benägna att delta i det offentliga samtalet.

Den här gruppen, som karakteriseras av låg utbildningsnivå, arbetaryrken och låga inkomster, har lägre förtroende för forskare och lägre tilltro till forskningsbaserad kunskap än andra. De är också mindre nöjda med sina liv och med demokratin, och har sämre tillit till andra människor. Många av dem återfinns bland SD:s väljare. 

Frågan är vad som är politisk propaganda och kunskap. Vi har formligen bombarderats av propaganda om immigrationens och det mångkulturella samhällets fördelar. Dock har denna propaganda varit kemisk ren från fakta eller så har fakta presenterats starkt vinklat. Hårda fakta och kunskaper skulle med största sannolikhet göra att motståndet mot den förda immigrationspolitiken skulle öka ännu mer. 


Därefter spelar artikelförfattarna på det gamla temat om att systemkritiska människor är lågutbildade och fattiga (jag läser in låg intelligens men jag kanske övertolkar). Det är så att förortens folk lever närmare problemen och med sina egna ögon och öron ser och hör delar av verkligheten som innerstadsmänniskorna och de som lever i välmående förorter, inte gör. Det är i princip människor som tillbringar sina kvällar på Stureplan och som bor i Danderyd, Lidingö samt innerstaden som lever i ett verkligt "kunskapsutanförskap". 


Att på detta sätt insinuera att fattiga människor (eller normalförmögna) på landet och i förorterna inte är kapabla att fatta viktiga beslut måste vara djupt kränkande för stora delar av befolkningen. Var förhållandet inte likadant när socialdemokraterna hämtade sina röster från arbetarområden i vårt land? Till slut kommenterar vi denna text i artikeln.

Ett sätt att bemöta misstänksamhet och oro är kontakter och samtal. Det behövs fler möten mellan forskare å ena sidan och såväl enskilda medborgare som politiker å den andra. Genom dialog ökar också förståelsen för vetenskapliga metoder och ett vetenskapligt förhållningssätt, vilket gör det lättare att genomskåda både forskning som inte håller måttet och populistisk retorik baserad på felaktiga antaganden.

Ett vetenskapligt förhållningssätt inbegriper att man gör undersökningar och forskning förutsättningslöst. Redan här har ju författarna demonstrerat sin bristande vetenskapliga stringens, de förutsätter ju helt uppenbart att alla forskningsresultat skall gå i en riktning. Det är precis ett sådant här förhållningssätt som undergräver den forskning författarna hänvisar till. Tänk om en förutsättningslös och vetenskaplig forskning visar att alla förlorar på den typ av immigration vi nu har i detta land? Det är den forskning författarna så gärna hänvisar till som inte håller måttet, den genomförs ju helt uppenbart inte förutsättningslöst. 


Författarna har förövrigt alla chanser att starta en dialog genom att svara på min artikel i kommentarerna här. 

Länk DN