Det skall folkomröstas i Schweiz (som plötsligt beskrivs som ett ”litet udda alpland”) ifall det skall vara tillåtet att bygga minareter i landet. Omröstningen sker i dag och debatten beskrivs som ”hätsk” inför omröstningen.
Schweiz hade redan tre moskéer med minareter när striden i Wangen bröt ut. Att den blev så eldfängd beror på en av fanorna utanför moskén – den föreställer en varg.
– Vargen är för turkarna vad tuppen är för fransmännen, säger Mustafa Karahan.
Bakom honom hänger dock porträttet av högernationalisten Alparslan Türkes, officeren som grundade organisationen De grå vargarna och nationalistpartiet MHP i Turkiet.
– Vårt folk har sympati för honom, inte alla kanske, men det här är en öppen förening, säger Mustafa Karahan.
Man kan vara för eller emot minareter, själv är jag emot. Men jag finner ändå artikeln i DN som saklig och trovärdig, utan en massa politiska övertoner. Jag gissar på att journalisten i DN:s artikel, Jan Lewenhagen personligen är mot ett minaretförbud. Jag tycker ändå att hans artikel är objektiv och uppfyller journalistiska krav, och jag accepterar hans artikel utan vidare fast vi förmodligen har olika åsikter i frågan.
Vi noterar samtidigt att symbolen på flaggan som det blivit bråk om symboliserar mycket stark nationalism, en oerhört mycket starkare nationalism än vad t.ex. SD står för. Om SD:s nationalism är ett vattenglas skulle väl MHP:s nationalism motsvara Östersjön ungefär.
Sedan läser jag artikeln i SvD av Gunilla von Hall. Är det samma omröstning, samma konflikt hon skriver om? Man kan knappt tro det. I von Halls artikel pratas det direkt om tolerans och generositet. En kvinnlig muslim pratar med låg röst och texten vädjar direkt till läsarens humanism. Redan i fjärde stycket nämns så det magiska ordet ”islamofobi”, ett ord DN:s artikel inte använde sig av och inte ens var i närheten av att använda. Nu kan man fråga sig om alla som röstar för ett minaretförbud är snåla, intoleranta islamofober. Det är nämligen vad von Bar säger i sin artikel. Så här står det i artikeln.
Leila Cammoun känner obehag inför dagens folkomröstning. Då röstar schweizarna om minareter ska förbjudas, ett beslut som kan få allvarliga följder både för muslimerna och alplandet som har en lång humanitär tradition.
Schweiz är det första landet i världen som folkomröstar om att förbjuda bygge av minareter. Bakom förslaget står landets största parti, det främlingsfientliga SVP. Minareterna underblåser extremism, och leder till ”otyglad islamisering” av Schweiz, anser partiet.
Alplandet som Schweiz plötsligt kallas, har en lång humanitär tradition ja, och en del kanske anser att, i alla fall delar av islam, inte har samma tradition. Vi märker att flaggan som symboliserar den Turkiska extrema nationalismen inte nämns i von Halls artikel heller. I stället får vi veta att en enskild person ”känner obehag” inför folkomröstningen. Jag ”känner obehag” själv inför von Halls artikel. Vidare i artikeln så står det så här.
–Allting ändrades efter 11 september 2001. Innan dess hade muslimer inga problem i Schweiz. Men islamofobi har också blivit ett politiskt vapen, ett sätt att vinna röster för SVP-partiet, säger Youssef Ibram.
Han varnar dock för att ett minaretförbud provocerar fram extremism och islamhat.
–Det förvånar mig inte om al-Qaida nu plockar fram slagord mot Schweiz.
Återigen används ordet ”islamofobi” och muslimerna själva tar tacksamt emot de kodord som erbjuds. Psykiatrin kan snart stryka begreppet ”fobi” ur sitt vokabulär, det har blivit ett politiskt uttryck som man använder om sina meningsmotståndare. Sedan ett litet lätt och underförstått hot om att skulle omröstningen gå fel så kan ju alltid al-Qaida ha vissa synpunkter på saken. Vidare i artikel står det följande.
Schweiz politiska, ekonomiska och religiösa etablissemang är kraftfullt mot minaretförbudet
Det är samma politiska delning där som här alltså, fast vad har det ”ekonomiska etablissemanget” med saken att göra? Denna blogg brukar ju prata om de tre etablissemangen, det politiska, kulturella och mediala etablissemanget. Vi undrar lite yrvaket om Gunilla von Hall kan tänkas tillhöra något av dessa etablissemang själv, eller är hon en ganska fattig strävsam journalist som kämpat sig ur miserabla förhållanden från någon av de fattiga förorter där hon bekantat sig med den hårda verkligheten redan från späd ålder? Jag vet inte men det vi ser exempel på här är hur oerhört olika man kan vinkla samma händelse i två olika artiklar. Det är skrämmande hur man själv kan vinkla en händelse och man kan nästan börja prata om ”mediefobi” när man samtidigt läser dessa båda artiklar.
Länk DN
Länk SvD
UPPDATERING:
Det blev förvånande nog ett JA till minaretförbud, DN nämner siffran 57 och SvD 59 procent för ett minaretförbud. Då inställer sig frågan hur opinionsmätningarna kunde ha så enormt fel? Både SvT och DN missar inte chansen att noggrant tala om det faktum att etablissemanget var starkt emot ett minaretförbud. Tror tidningarna att ordet "etablissemang" är ett såpass positivt laddat ord?
Länk DN
Länk SvD
Sanna Rayman diskuterar i en artikel på SvD om de märkliga lagstiftningar vi har om ”papperslösas” rätt till vård och skola. Precis som Rayman skriver så är det i första hand inte en ekonomisk fråga, utan en principiell. Lagstiftarna har satt upp lagar och regler om vilka som skall få asyl och uppehållstillstånd. Uppfyller man inte dessa krav är meningen att man skall lämna landet, allt annat är fullkomligt ologiskt och förvirrat. Nu har senast Folkpartiet föreslagit att dessa människor som fått avslag skall både få vård och att vårdinrättningarna skall hålla tyst med information till övriga myndigheter om att dessa ”papperslösa” fått denna vård. Detta är fullkomligt ologiskt, förvirrat och strider mot alla principer hur man bör utforma lagstiftning och regler i ett fungerande samhälle. Så här skriver Rayman i sin artikel.
Men, genom att skapa rätt till vård och skolgång skapas en offentlig sanktionering av ett liv utanför lagen, ett liv med foten halvvägs inne – men händerna bakbundna. Man ges tillgång till välfärden och möjligheten till fackmedlemskapet, men förvägras lik förbannat uppehållstillståndet. Detta undergräver asyl- och invandringspolitiken bakvägen. Kanhända är det inte syftet, men att hävda att gömda har rätt till nästan allt som medborgaren har ligger rätt nära att argumentera för en fri invandring. Det är förvisso en legitim hållning, men en förvirrande krock föreligger.
Jag kan inte uttrycka det bättre än Rayman själv gör, så kommentarer borde vara överflödiga här. Våra politiker undergräver alltså sin egen politik och den lagstiftning de själva varit med om att stifta. Dessutom så ger politikerna signaler till dem som väljer att inte lämna landet efter ett avslag, att det är OK att stanna. Detta är en bedräglig och feg politik som visar att de politiker vi har inte förtjänar väljarnas förtroende helt enkelt.
Länk SvD
Tidningarna och olika skribenter öser lovord över utnämningen av Cecilia Malmström som ny svensk EU-kommissionär. Malmströms frågor kommer i EU att bli brottsbekämpning, asyl- och migrationspolitik. Det är utan tvekan tunga frågor och att Malmström verkligen fått en ganska tung portfölj råder det inget tvivel om. Sverige har synligt blivit mer EU-positiv de senaste åren och inget riksdagsparti är mot ett Svenskt medlemskap längre. Det folkliga stödet har också ökat något för EU men det kan svänga om skandaler börjar uppmärksammas som det gjorde för ett decennium sedan. Man misstänker nästan att våra medier samfällt och medvetet började skildra EU mer positivt efter EMU-omröstningen. Det är mot den bakgrunden vi skall se att en ganska tung portfölj gått till en svensk kommissionär. Så här står det i DN om Malmström.
Därför är det uppmuntrande att uppdraget går till Cecilia Malmström. Hon har visat starkt engagemang för medborgerliga fri- och rättigheter och vill motverka krafter som försöker bygga en fästning i Europa. Nu får hon makt och möjlighet att visa att hon menar allvar.
Malmström är utan tvekan för att Europa skall ha en generös flyktingpolitik. Däremot är det väl tveksamt på vilket sätt hon verkat för ”medborgerliga fri och rättigheter”. Det vi minns är hur Malmström inte ens ville sätta sig vid samma bord som Philip Clays från Vlaams Belang, ett parti som har en tredjedel av Belgiens röster. Har inte människor rätt att rösta på Vlaams Belang enligt Malmström och har de inte rätt att hysa en annan åsikt än henne i migrationsfrågor? I sådana fall får hon underkänt när det gäller ”medborgerliga fri och rättigheter”. I SvD står det så här om Malmströms utnämning.
Under första halvåret i år tog Lettland emot fem asylsökande. Samma statistik för Sverige: 10129. Trots att EU länge gått mot vad som kallas en harmoniserad flykting- och migrationspolitik är det mycket långt till samordning mellan länderna.
”Racet mot botten”, säger Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Tomas Hammarberg om att länderna tävlar i skärpta villkor.
Har EU länge gått mot en ”harmoniserad” flyktingpolitik? Det var en braskande nyhet, då är det bara Sverige som gått åt motsatt håll då. Ett land som definitivt inte deltagit i ”racet mot botten” är ju vårt eget lite annorlunda land. Här får vi alltså veta att Europas länder ”tävlar i skärpta villkor” när det gäller immigrationspolitik, tack för den uppgiften. Vidare så står det så här i SvD.
Cecilia Malmström själv anser att det finns en del som talar för att hon lyckas med arbetet för en gemensam migrationspolitik.
Det är inget annat än skrattretande om Malmström tror att Europa kommer att dansa efter hennes pipa, vem tror hon att hon är? En gemensam migrationspolitik för Europa kommer definitivt inte att likna Sveriges politik på området. Skall då Sverige fortsätta med sin immigrationspolitik fast Malmström som kommissionär utarbetar en helt annan politik för övriga EU? Frågorna hopar sig och då har vi ändå inte ens nämnt det svaga folkliga stödet i vårt eget land för nuvarande immigrationspolitik. Till sist står det så här i artikeln.
Cecilia Malmström pekar på det behov av arbetskraft som kommer att finnas och på en grundläggande ambition att samarbeta om asylfrågorna:
–Alla vet att detta är frågor som inte kommer att försvinna.
Alla vet att frågorna inte ens kommer att försvinna i den inhemska debatten, vi har precis börjat i Sverige med den debatten. Vad gäller behovet av arbetskraft så har vi minst 400,000 arbetslösa och något egentligt behov av ny arbetskraft har vi inte haft sedan 60-talet, om ens då. Detta eviga tjat om arbetskraftsbrist börjar mer och mer likna en gemensam bluff av det mediala och politiska skiktet.
Länk DN
Länk SvD
Efter Mona Sahlins senaste utspel publicerat i DN så måste vi göra många idoga och strävsamma Sverigedemokratiska valarbetare besvikna, det är inte någon medlem i SD som är deras bästa och effektivaste valarbetare, det är utan tvekan Mona Sahlin. Det står i artikeln att Sahlin ”ställer ultimatum” och ”kräver” att det skall bildas en majoritetsregering efter valet i händelse av att inte något av blocken får egen majoritet. Nu är det så att Sahlin inte kan ställa ultimatum eller kräva något av det slaget. Vi lever i en parlamentarisk demokrati och det är på valdagen som väljarna har det yttersta ansvaret, inte Sahlin.
Dessutom har Sahlin med stor möda precis sytt ihop sin egen allians med MP och V. Vad är vitsen med att skapa en allians om man redan långt innan valet börjar prata om att skapa en ny allians? Problemet för Sahlin är att det dykt upp ett annat scenario som innebär en borgerlig regering med stöd av MP. Så här säger Sahlin till DN.
Jag vill inte försätta Sverige i den situation vi hade 1991–94 då den borgerliga regeringen var beroende av Ny demokrati.
Vi är rätt många som inte ville försätta Sverige i den situationen vi befinner oss i nu med enklaviserade förorter där arbetslöshet och utanförskap härskar och en immigrationspolitik som fullständigt havererat. Tyvärr blev vi aldrig tillfrågade om vilken politik som skulle föras. Det är inte Sahlin som ”försätter” Sverige i någonting, det är väljarna. Man måste undra om inte vår käre Sahlin drabbats av hybris, en vanlig åkomma bland våra politiker. Sahlin är faktiskt den svagaste och minst betrodde partiledare S någonsin haft. Vidare så står det i artikeln.
Fredrik Reinfeldt vill inte ha en blocköverskridande koalition. Han menar att det skadar demokratin.
– I flera länder har vi sett hur extremistpartier vuxit när det uppfattats som att alla andra sätter sig i samma båt och man tar bort konflikterna ur politiken, säger Reinfeldt till DN.
Hur svårt kan det vara? Om alla nuvarande partier bildar en koalition och det enda parti som har en egen politik blir systematiskt mobbad av medierna och de övriga partierna, hur demokratiskt är det? Reinfeldt säger lite slarvigt ”ta bort konflikterna ur politiken”, om man överhuvudtaget bara kan ”ta bort” konflikterna så kanske det egentligen inte finns några sådana. Verkliga konflikter mellan blocken skulle man ju inte bara kunna ”ta bort”. Till slut står det så här i artikeln.
Marie Demker riktar en varning till partierna:
– Att bråka inbördes om hur man ska bemöta dessa partier gynnar bara Sverigedemokraterna.
Demker som skall vara oberoende statsvetare visar sin vetenskapliga stringens och objektiva vetenskapliga inställning genom att tipsa de etablerade partierna hur de inte skall göra för att bemöta Sverigedemokraterna. Våra statsvetenskapliga institutioner börjar likna ett skämt ur demokratisk synvinkel. Uttrycket ”att bråka inbördes” är ändå rätt avslöjande.
Länk DN
Bra artikel av ”Reaktion.nu”, handlar om Europas utveckling och de antidemokratiska tendenser som blir alltmer manifesta. Begreppet ”fästning Europa” börjar bli relevant, men inte på det sätt immigrationsförespråkarna menar.
Länk
Enligt SvD så sälja svenska permanenta uppehållstillstånd på svarta marknaden för 2000 kronor styck. Uppgifterna kommer från en person som själv skall hålla på med denna handel och personen i fråga säger dessutom att de speciella märken som intygar uppehållstillståndet är äkta. Att märken är äkta innebär att de kommer direkt från Migrationsverket i detta fall.
Detta är bara ett av många tecken på att vår immigrationspolitik inte längre har något med humanism eller att hjälpa människor som är politiskt förföljda att göra. Vår immigrationspolitik har skapat möjligheter för människor med pengar att flytta från sina underutvecklade nationer och skapa sig en bättre framtid i vårt ganska karga land. Om ett flertal av våra immigranter verkligen får en bättre livskvalitet i någon av våra enklaviserade förorter är svårt att avgöra, men så länge chansen finns så kommer människor att ta den. Det ligger i människans natur att alltid försöka få det bättre. Det är våra politiker som har ansvaret att sätta gränser och ge signaler för vad som är vettigt och bra för vårt land och vår befolkning.
Det står nästan pinsamt klart att våra politiker misslyckats, alla kan se det som kan tänka någorlunda självständigt. Nu befinner vi oss i den situationen att vår politiska klass vägrar erkänna det enorma misslyckandet som skett med vår immigrationspolitik och samma politiker försöker skyla över sitt misslyckande med tal om ”humanism” som är ett begrepp som uppenbarligen inte längre gäller. Dessutom droppas det en och annan artikel om hur lönsam vår immigration är, en utsaga som är pinsamt verklighetsfrämmande.
Man får ha vilken åsikt som helst om vår immigrationspolitik, men att fortfarande referera till humanism och kalla de som vill ha en mer balanserad immigrationspolitik för saker som ”främlingsfientliga” eller ”xenofober” är uppenbarligen ett demagogiskt trick. Det är inget annat än en ful och otillåten debatteknik och ett direkt lögnaktigt sätt att argumentera.
Länk SvD
Det skall folkomröstas i Schweiz (som plötsligt beskrivs som ett ”litet udda alpland”) ifall det skall vara tillåtet att bygga minareter i landet. Omröstningen sker i dag och debatten beskrivs som ”hätsk” inför omröstningen. 
