Vad skall Malmström åstadkomma egentligen?

Tidningarna och olika skribenter öser lovord över utnämningen av Cecilia Malmström som ny svensk EU-kommissionär. Malmströms frågor kommer i EU att bli brottsbekämpning, asyl- och migrationspolitik. Det är utan tvekan tunga frågor och att Malmström verkligen fått en ganska tung portfölj råder det inget tvivel om. Sverige har synligt blivit mer EU-positiv de senaste åren och inget riksdagsparti är mot ett Svenskt medlemskap längre. Det folkliga stödet har också ökat något för EU men det kan svänga om skandaler börjar uppmärksammas som det gjorde för ett decennium sedan. Man misstänker nästan att våra medier samfällt och medvetet började skildra EU mer positivt efter EMU-omröstningen. Det är mot den bakgrunden vi skall se att en ganska tung portfölj gått till en svensk kommissionär. Så här står det i DN om Malmström.

Därför är det uppmuntrande att uppdraget går till Cecilia Malmström. Hon har visat starkt engagemang för medborgerliga fri- och rättigheter och vill motverka krafter som försöker bygga en fästning i Europa. Nu får hon makt och möjlighet att visa att hon menar allvar. 

Malmström är utan tvekan för att Europa skall ha en generös flyktingpolitik. Däremot är det väl tveksamt på vilket sätt hon verkat för ”medborgerliga fri och rättigheter”. Det vi minns är hur Malmström inte ens ville sätta sig vid samma bord som Philip Clays från Vlaams Belang, ett parti som har en tredjedel av Belgiens röster. Har inte människor rätt att rösta på Vlaams Belang enligt Malmström och har de inte rätt att hysa en annan åsikt än henne i migrationsfrågor? I sådana fall får hon underkänt när det gäller ”medborgerliga fri och rättigheter”. I SvD står det så här om Malmströms utnämning.

Under första halvåret i år tog Lettland emot fem asylsökande. Samma statistik för Sverige: 10129. Trots att EU länge gått mot vad som kallas en harmoniserad flykting- och migrationspolitik är det mycket långt till samordning mellan länderna.
”Racet mot botten”, säger Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Tomas Hammarberg om att länderna tävlar i skärpta villkor.

Har EU länge gått mot en ”harmoniserad” flyktingpolitik? Det var en braskande nyhet, då är det bara Sverige som gått åt motsatt håll då. Ett land som definitivt inte deltagit i ”racet mot botten” är ju vårt eget lite annorlunda land. Här får vi alltså veta att Europas länder ”tävlar i skärpta villkor” när det gäller immigrationspolitik, tack för den uppgiften. Vidare så står det så här i SvD.

Cecilia Malmström själv anser att det finns en del som talar för att hon lyckas med arbetet för en gemensam migrationspolitik.

Det är inget annat än skrattretande om Malmström tror att Europa kommer att dansa efter hennes pipa, vem tror hon att hon är? En gemensam migrationspolitik för Europa kommer definitivt inte att likna Sveriges politik på området. Skall då Sverige fortsätta med sin immigrationspolitik fast Malmström som kommissionär utarbetar en helt annan politik för övriga EU? Frågorna hopar sig och då har vi ändå inte ens nämnt det svaga folkliga stödet i vårt eget land för nuvarande immigrationspolitik. Till sist står det så här i artikeln.

Cecilia Malmström pekar på det behov av arbetskraft som kommer att finnas och på en grundläggande ambition att samarbeta om asylfrågorna:
–Alla vet att detta är frågor som inte kommer att försvinna.

Alla vet att frågorna inte ens kommer att försvinna i den inhemska debatten, vi har precis börjat i Sverige med den debatten. Vad gäller behovet av arbetskraft så har vi minst 400,000 arbetslösa och något egentligt behov av ny arbetskraft har vi inte haft sedan 60-talet, om ens då. Detta eviga tjat om arbetskraftsbrist börjar mer och mer likna en gemensam bluff av det mediala och politiska skiktet.

Länk DN

Länk SvD