Ingen svenskfientlighet på min skola tack!

Folkpartiet har nu gjort ett schackdrag mot SD som kanske inte är det allra smartaste. Under politikerdagar och andra sammanhang där partierna möter allmänheten delar Folkpartiet ut små klisterlappar där det står ”Ingen främlingsfientlighet i min brevlåda tack”. Vi vet alla att själva begreppet ”främlingsfientlig” är högst diskutabel och används i dag direkt felaktigt. Är man fientlig mot dagens immigrationspolitik så blir man stämplad för att vara fientlig mot främlingar. Precis som att SD-sympatisörer skulle ofreda alla människor de stötte på som kan betecknas som ”främlingar”.

Men även i övrigt är aktionen högst märklig, rent politisk. De människor som aktivt sätter upp klistermärket på sin brevlåda är med största säkerhet ingen potentiell SD-väljare, hur mycket information de än skulle få. Alltså kan de som delar ut flygblad lugnt lämna dessa brevlådor därhän och spara både material samt energi för att dela ut material till övriga hushåll, där chanserna rent matematiskt bör ha ökat för att hamna i god jord. Folkpartiet hjälper alltså SD med det tunga arbetet att dela material till hushållen, så hur har de smarta valstrategerna i FP tänkt egentligen? Att klistermärkena skulle vara opinionsbildande i övrigt kan jag inte tänka mig. Om de stora tidningsdrakarna lagt all energi på att föra ut propaganda mot SD så lär nog inte dessa klistermärken göra någon skillnad.




Om nu små klistermärken verkligen hjälpte kunde SD göra klistermärken med texten ”Ingen svenskfientlighet i min skola tack!”, för att sätta upp på vissa skolor. Jag har pratat med flickor som blivit kallad ”svennehora” varje dag under hela deras gymnasietid, detta i multikulturella skolor. Folkpartiet och andra riksdagspartier har inte ens nämnt detta problem, så mycket mindre funderat på att göra något åt det. Men som sagt, små klistermärken hjälper inte för att åtgärda varken ett växande folkligt missnöje eller allvarliga samhällsproblem.

Att främja mångfalden genom att motarbeta de som tycker annorlunda

Tidningen ”Nationell i dag” har fått presstöd eftersom de formellt uppfyller reglerna för att erhålla presstöd. Det har väckt ett ramaskri hos både det mediala och politiska etablissemanget. En av suppleanterna i presstödsnämnden, Martin Ahlquist lämnar nämnden med buller och bång efter att ”Nationell” beviljats presstöd. Suppleanter brukar annars inte avgå med sådan uppmärksamhet, det är väl snarast ordföranden som brukar dra på sig sådan uppmärksamhet som Ahlquist gjort.

Lena Adelsohn Liljeroth har naturligtvis tagit tillfället i akt att kritisera beslutet. Liljeroth är ju själv moderat och har således ett direkt intresse av att inte gynna politiska motståndare. Så här säger hon i SvD.

Hon tänker nu låta urvalsreglerna diskuteras i kulturdepartementet.
– Presstödets uppgift är ju att främja mediemångfalden och därmed demokratin. Då kan man ju tycka att det är märkligt att en tidning som Nationell idag, som ju har en annan agenda som vi ser det, har fått presstödet. På departementet kommer vi att ta upp det här till diskussion.

Tidningen ”Nationell i dag” har alltså en ”annan agenda” än den Liljeroth har. För att gynna mångfalden vill hon alltså inte ge presstöd till en tidning som tycker annorlunda än vad hon gör. Vi undrar om hon hör hur motsägelsefullt detta låter, förmodligen inte (och det kan ha sina naturliga orsaker). Slutsatsen blir att höjden av mångfald är när alla tycker exakt likadant som Liljeroth. Vi skall ha mångfald enligt vårt politiska och mediala etablissemang, men inte när det gäller centrala frågor som immigration och flyktingfrågor. Begrepp som demokrati och mångfald får allt märkligare innebörd ju mer vårt etablissemang känner sig hotad och trängd. Parallellerna med Orwells ”Djurfarmen” börjar bli obehagligt många och adekvata.

Länk SvD

Länk DN

Länk Wiki Djurfarmen

Säg den glädje som varar

Hjärtat hoppar till och tar ett skutt av glädje, jag läser i SvD att en miljon väljare är beredd på att byta block. Alltså hela EN MILJON skulle alltså kunna tänka sig att hoppa över från riksdagspartierna till ett systemkritiskt parti, riksdagspartierna är ju det enda reella blocket i dagens politiska klimat. När jag läser vidare slår besvikelsen emot mig som ett tungt knytnävsslag, de menar att Alliansen är ett block och att de ”Rödgröna” skulle vara ett annat politiskt block. Att dela upp riksdagspartierna i två politiska block ger ju i alla fall illusionen av ett val. I artikeln står det så här.

Mätningen visar att en knapp femtedel av de som idag sympatiserar med dem rödgröna respektive borgerliga partierna kan tänka sig att korsa blockgränsen i valet.

Jag är uppriktigt förvånad att det inte är fler väljare som kan tänka sig att byta ”block”, skillnaden mellan dessa ”block” i viktiga politiska frågor är ju minimal. De nuvarande riksdagspartierna är för det mesta rörande överens i centrala frågor som immigrationspolitiken, EU, EMU och i pensionsfrågan, som de ju gemensamt gjorde upp om i pensionsöverenskommelsen. Vidare i artikeln uttalar sig Schlingmann.

Nio procent av dem som idag skulle rösta rödgrönt säger att de ”skulle kunna tänka sig” att rösta på Moderaterna.
–Det betyder att vi har ett särskilt ansvar för att vinna väljare över blockgränsen, konstaterar Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.
Det är särskilt S-sympatisörer som intresserar Schlingmann. Han vill inte beskriva det som att partiet därför måste gå mot mitten eller vänster, men att Moderaterna måste gå till val på en politik som ”inkluderar alla”.
–Vi ska betona vikten av ett samhälle som håller ihop, säger Schlingmann

Schlingmann är alltså intresserad av S-sympatisörer, borde han inte vara intresserad av M-sympatisörer och verka för en klar och tydlig Moderat politik? En politik som ”inkluderar alla” har man i Nordkorea, där glömmer man ingen grupp i det statsbärande partiet och ingen behöver känna sig varken glömd eller utanför.

Sedan säger sig Schlingmann att hans parti betonar vikten av ett samhälle som ”håller ihop”. Vad menar Schlingmann med det? Vi är en ganska många som tycker att samhället inte ”håller ihop” utan ”faller isär” i en massa etniska enklaver. Men det spelar ingen roll egentligen, Schlingmann säger ju inte att M skall verka för ett samhälle som ”håller ihop”, han säger bara att de skall ”betona vikten” av ett sådant samhälle. Att sedan själva politiken driver samhällsutvecklingen i en rakt motsatt utveckling behöver inte vara en lögn rent semantiskt.

Länk SvD

Gör tydligt VAD som är abnormt

I en SvD-artikel recenserar Magnus Eriksson boken ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza”. Det är en bok som återigen handlar om Sverigedemokraterna skriven av Niklas Orrenius. Varken Orrenius eller Eriksson sympatiserar med SD, vilket är att betrakta som en självklarhet. Det skrivs böcker och artiklar i långa rader som försöker hitta alla upptänkliga vinklar att misstänkliggöra SD, någon brist på fantasi att hitta nya infallsvinklar för att belysa hur fel partiet är ute saknas inte.

Bara mängden artiklar och böcker som har uppdraget att påvisa hur ”abnormt” partiet är borde få den självständigt tänkande människan att reagera med misstänksamhet. Om nu SD är så hopplöst fel ute så borde man ju inte ödsla all denna energi på detta parti. Ett parti som påstår att jorden är platt eller något annat lika tokigt skriver man knappast tio böcker om. Så här står det i artikeln.

Själva framställer sig Sverige-demokraterna som de egentliga förvaltarna av folkhemmets ideal. Men i själva verket vill de förvandla landet till något det aldrig varit, en isolerad och radikalnationalistisk enklav i världssamfundet.   

Jag har träffat hundratals sverigedemokrater, ingen av dessa vill isolera Sverige, alla reser lika mycket som normala svenskar. Förr hade vi en vettig immigrationspolitik och normal gränskontroll. Vi är en hel del som tycker det var bra, och att dagens massimmigration och vidöppna gränser är sämre. Jag var i USA för ett par år sedan, deras gränskontroll var ungefär 100 gånger rigorösare än den svenska. Jag har aldrig hört varken Orrenius eller Eriksson anklaga USA för att isolerat. 

När det gäller talet om ”radikalnationalistisk enklav” är artikeln ännu mer absurt. Det är Sverige som är ”abnormt” icke nationalistiskt. Jämför med varenda Europeisk nation så sticker Sverige ut med sin avsaknad av nationalism, då har vi inte ens talat om USA, där t.o.m. sverigedemokrater i princip skulle riskera att betraktas som landsförrädare. Personer som Reinfeldt, Sahlin och Westerberg skulle inte ens kunna bli kommunalråd i USA med deras syn på den egna nationen. Vidare så står det så här i artikeln.

Det har sina rötter i aktionsgruppen Bevara Sverige svenskt. Dess första ordförande var nazist. En av partiets första kommunfullmäktigeledamöter, en ung kvinna i Höör, var också medlem i Nationalsocialistisk front. Ännu för tio år sedan ville partiet förbjuda utomeuropeiska adoptioner och införa dödsstraff i Sverige.

Ja var har Moderaterna sina rötter i då? Vänsterpartiet var har de sina rötter i? Bevara Sverige svenskt har inget med dagens politik i SD att göra, få medlemmar vet ens vad det var för något. På den tiden BSS existerade var det en samlingsorganisation för alla invandringskritiska personer, det fanns helt enkelt ingen annan organisation som kritiserade immigrationen. Det skulle vara konstigt om inte någon person i BSS också med tiden blev medlem i SD. Det finns nazister i moderaterna. När jag var barn så besökte min familj en medlem i moderaterna, han kom från Tyskland efter kriget. I en undanskymd skrubb hade han sin naziuniform kvar med en tavla där ett tjugotal utmärkelser hängde. Nu talar vi alltså om en ”riktig” nazist (medlem i M) som kanske mejat ner judar i massgravar, inte någon rakad ölberoende, vilsen ungdom som växt upp utan pappa.

Eriksson menar att Orrenius bok visar vad som är ”abnormt” i SD. Ansträngningarna att visa detta är oerhörda, så att väljarna verkligen skall förstå det. Men i en demokrati måste man väl få rösta på ett parti som av etablissemanget anses ”abnormt”? Jag och väldigt många människor tycker att vår massimmigration är väldigt ”abnorm”, den ÄR det i ett internationellt perspektiv. Vi tycker det är ”abnormt” att vi har sju nuvarande riksdagspartier som tycker likadant i viktiga frågor som immigration, EU, EMU och i pensionsfrågan (pensionsuppgörelsen).

Vi tycker det mediala etablissemanget, företrädesvis boende på Söder i Stockholm är abnormt i sin likriktning. Vi tycker det politiska etablissemanget är abnormt i sin nationsförnekande politik. Vi tycker att den politiska korrektheten som lägger en våt filt över all verklig debatt är abnorm. Sverigedemokraterna är det enda normala i ett abnormt politiskt klimat.

Länk SvD

Men ni sitter i regeringsställning, vakna!

P J Anders Linder gör sig till uttolkare av Alliansens kriminalpolitik på SvD, så här skriver han.

I Straffnivåutredningen (2008) konstaterade man att genomsnittsstraffet för grov misshandel är 19 månaders fängelse, trots att straffskalan ligger i spannet 1–10 år.
Många av dem som döms för grov misshandel får straff som ligger nära miniminivån. Så vill vi inte ha det, säger Alliansen.

Jag och andra bloggare har påtalat detta med straffpraxis för våldsbrott långt innan Alliansen vann regeringsmakten 2006. Nu påtalar denna Allians att den vill göra något åt detta med den orimligt generösa straffpraxis vi har i vårt land. Men vakna! Ni sitter i regeringsställning, det är NI som kan och skall förändra detta. Vad har ni gjort under era fyra år vid makten? Förutom då att komma med vansinniga förslag om grälla kuvert till misstänkta sexköpare.  

Länk SvD

Malmströms paradox

Som EU-kommissionär är det klart att Cecilia Malmström måste publicera sig på DN, detta med någon sorts programförklaring. I dag kommer då Malmströms programförklaring inför den position och det arbete hon har. Så här skriver Malmström i början på sin artikel.

Vi befinner oss i den värsta lågkonjunkturen på flera decennier. Miljoner människor i hela Europa har blivit arbetslösa. 20 av 27 medlemsländer har budgetunderskott på mer än tre procent. Detta leder till problem för många människor med arbetslöshet som följd och minskad förmåga att kunna försörja sig och styra över sitt eget liv.

Malmström konstaterar således det vi andra också konstaterat, att arbetslösheten är hög både i Sverige och i andra EU-länder. Det som inte riktigtkommer fram är att arbetslösheten var tämligen stor i vårt land även när vi hade den senaste högkonjunkturen. Lite längre ned i artikeln så skriver Malmström så här.

Jag vill därför, för det första, fortsätta arbetet med att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik i EU.
EU behöver en sammanhållen asyl- och migrationspolitik som ser till att vi behandlar alla människor anständigt, med värdighet och med full respekt för de grundläggande rättigheterna, samtidigt som vi skapar fler lagliga vägar in i Europa.
Tusentals människor riskerar varje år livet i försök att ta sig till Europa, med förhoppningen om att kunna skapa sig en bättre framtid. Vi vet att vi har en stor svart sektor i EU, där viktiga uppgifter fylls av människor från länder utanför Europa som jobbar utan rättigheter, utan trygghet och utan skydd. Samtidigt behöver vi arbetskraft i EU. Även om vi har en hög arbetslöshet har vi också en åldrande befolkning. Om vi ska kunna trygga våra välfärdssystem när en allt större andel av befolkningen går i pension och allt färre arbetar, så måste vi öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. En mycket viktig fråga för mig de kommande åren är därför att skapa fler lagliga vägar in i EU.

En gemensam asylpolitik måste med all logik bli bra mycket striktare än den vi har nu i vårt land, de flesta andra EU-länder skulle aldrig någonsin gå med på den immigrations och flyktingpolitik Sverige har nu. Något säger mig att Malmström nog tänker sig en generös immigrationspolitik för alla andra EU-länder också, en skrattretande inställning. Andra EU-länder är inte riktigt så självmordsbenägna som vårt land.

När det gäller att behandla alla människor med respekt så måste man hålla med Malmström, men vad är respekt? Om någon kastar sina identitetshandlingar med flit så anser jag att uppehållstillstånd inte kan komma ifråga, då har den asylsökande inte behandlat det mottagande landet med ärlighet och respekt, detta skall ju fungera åt båda hållen som bekant. Vi behöver inte fler lagliga vägar in i EU, vi översvämmas redan nu av immigranter.

Det är naturligt och friskt att människor försöker skapa sig ett bättre liv, för sig själva och för sina barn, men varför skall det vara så omöjligt i deras respektive hemländer? Borde vi inte hjälpa dessa nationer, som människor överger för ett liv i en etnisk betongenklav, att komma på fötter i stället? Så kommer då det eviga mantrat om en åldrande befolkning och behovet av arbetskraft. Arbetslösheten var skyhög även när vi hade högkonjunktur. Birger Schlaug konstaterade att hälften av 40-talisterna redan gått i pension och arbetskraftsbristen visar sig inte ändå. Det är vår tids stora myt detta tal om arbetskraftsbristen, det är en myt för att försvara en ohämmad immigration.

Vi kan konstatera att Malmström inte är ”min” EU-kommissionär. Hon är flumliberal och politiskt korrekt. Ja hon är kvinna, men det försvarar inte en huvudlös politik. Dessutom visade hon bristande respekt, bristande anständighet och bristande värdighet i programmet ”Korrespondenterna” med Erika Bjärström där hon vägrade att ens sitta vad samma bord som Philip Clays, Vlaams Belang. Jag skulle vägra sitta vid samma bord som Malmström.

Länk DN

Stabilt läge

Enligt SvD råder det stabilt läge i Svensk politik efter resultaten av Sifo:s senaste mätning publicerats. Så här står det i artikeln.

Om det var val i dag skulle Sverigedemokraterna med sina 4,9 procent få en vågmästarroll i riksdagen.

Det låter väldigt stabilt, ingen anledning till någon kohandel mellan partierna eller blocken således. Det är framförallt skönt att både bloggen och SvD delar synen på vad som är ett stabilt läge. Äntligen har vi lite konsensus mellan tidningsdrakarna och bloggvärlden.

Länk SvD