Bottennapp lägre än vanligt när myter om invandring skall punkteras

I dagens DN skriver en lång rad undertecknare om hur lönsamt det är med invandringen till Sverige och hur många falska myter som är i omlopp. Undertecknarna är människor som redan tagit ställning i frågan, med eller utan myter. Påfallande många är också direktörer av olika rang för olika företag. Frågan var nu en gång för alla om Sverige som nation tjänar på nuvarande invandringspolitik, inte enskilda företag. Det mest frapperande är undertecknarnas konstanta hänvisning till ” forskningen visar”, ” det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD”, ” en ny svensk studie visar ”, ” En aktuell svensk studie visar ” samt ” Forskningen visar”.  Det strider självklart mot alla regler att bara hänvisa till någon forskningsrapport, som man inte nämner namnet på eller vidare utvecklar, bara ”forskningen visar, så nu kan ni hålla tyst”.

Tittar vi lite närmar på några av frågeställningar kan stora frågetecken ställas till slutsatserna, oavsett de hemliga forskningsrapporterna som det hänvisas till. Vi börjar med kostnaderna för invandringen. Så här skriver undertecknarna.

1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”. Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

Utan att gå in på sifferexercisen som kommer under ovanstående så har vi inte sett de ”internationella studier” som det hänvisas till i artikeln. Den rapport som publicerats (2013) har ju slaktats jäms med fotknölarna av Tino Sanandaji t.ex. Visst kan man vänta sig en liten exportökning av invandring. Hur invandringen skulle bidra till ökad specialisering inom näringslivet förstår jag inte. Viss invandring av högkompetenta specialister motverkar självklart kompetensbrist, men det är ju inte den invandringen som ifrågasatts.

Ett stort antal ekonomer, alltifrån Lars Ekberg till Sanandaji och Tullberg har konstaterat att vi förlorar på den typ av immigration vi har i dag. Arbetslösheten är stor och det finns varken arbete eller bostäder till de immigrantströmmar som anländer i dag. Kostnaderna skenar i väg och då även kostnader som är svåra att mäta som vissa välfärdskostnader. Vad kostar t.ex. bostadsbristen i Stockholm samhället? Om nuvarande immigration var en vinstaffär, skulle det märkas på kommunal nivå framförallt. Det är där kommunalskatten betalas in. Varför är inte Botkyrka och Södertälje de rikaste kommunerna? Varför kämpar inte Danderyd och Täby om denna outsinliga källa till kommunal rikedom? På nationell nivå så verkar inte EU:s länder precis slåss om immigrantströmmarna. De verkar inte riktigt tro på allt tal om ”vinstaffär”.

Med detta sagt gäller detta på systemnivå, inte på individnivå. Trots vad som sägs i vissa kommentarsfält så vill de allra flesta av våra nya medborgare arbeta och göra rätt för sig. Det är på makronivå felet ligger, inte på mikronivå. Vi går över till punkt tre, där står följande.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera.

Här har undertecknarna rätt, en stor del av dem som kommer hit gör det för att arbeta eller studera. Nu har dock ingen påstått något annat heller, så själva utgångspunkten (vad folk påstår) är likväl fel. Vi går över till punkt 4.

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning.

Jo, arbetskraftsinvandring leder till lönedumpning. Rapporterna om underbetalda arbetskraftsinvandrare har ju duggat tätt, vad är det om inte just lönedumpning? Varför finns det knappt några svenska sjömän kvar? Jo för att utländska sjömän jobbar för en så mycket billigare peng. Varför tar utländska åkerier över transporter från svenska åkerier? Är det för att de utländska åkerierna håller en så mycket högre kvalitet? Byggjobben som försvinner i Sverige, försvinner det för att svenska byggjobbare är så dåligt utbildade? Och till sist, vilken internationell forskning lutar sig skribenterna åt? Och kan de i så fall visa upp denna forskning för svenska byggarbetare och lastbilschaufförer och förklara sambanden? Vi går till punkt 6, där står följande.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.

Här bemödar man sig inte ens att hänvisa till någon ”internationell forskning”, man bara påstår. Inget säger heller vad som händer efter att man ”öppnat upp” med välfärden. Det är orimligt att välfärden inte påverkas om den skall delas med fler människor som själva inte har bidragit med den. Det blir lite som pojken med guldbyxorna. Faktum är att vår egen välfärd på vissa områden redan verkar ha nått sitt zenit och är på väg ner i kvalitet. Vi tar sedan sista punkten som vi bemöter, punkt 8. Så här står det.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.

Det här är en argumentation som är på en så låg nivå så man vill falla i koma. Det finns fler sådana punkter, men vi tar detta som exempel. Människor får väl upprätthålla band med vilka länder de vill, det är inget som någon politiker lägger sig i. Vad människor ”identifierar sig med” är också självklart något som undandrar sig politikers domsago. Ingen har påstått något annat. Däremot har det rests berättigade frågor hur mycket flykting man är om man året efter ankomst reser tillbaka på semester till hemlandet. Det är en fullt berättigad undran.
  
Människor får immigrera till vårt land utan att någonsin ”bli svenskar”, om de så vill. Det är helt upp till individen. Att vi börjat ställa krav på assimilation och integration är i grunden ett symtom på att vi för en oansvarig immigrationspolitik. Förde vi en ansvarig och strikt politik skulle förmodligen ingen ställa dessa krav alls. Vi skulle veta att de som kom hit hade ett meningsfullt arbete eller hade flytt från en fängelsehåla för sina åsikters skull. Vem skulle då ställa krav på assimilation? Integrationen (eller vad vi skall kalla det) skulle förmodligen gå av sig själv och frågan skulle aldrig bli aktuell att ställa. Vi diskuterade aldrig assimilationen när första vågens chilenare anlände till Sverige. Trots att Sverige tog emot en oproportionerligt stor andel chilenska flyktingar då, blev aldrig assimilationen ett problem. Assimilation/integration har blivit ett problemområde efter att vi börjat med en oansvarig immigrationspolitik.

Denna artikel som skulle slå hål på myter var ett bottennapp lägre än vanligt. Det är tydligt att författarna själva är invaggade i myter om hur immigrationskritiker tänker och argumenterar. Självklart finns det myter både bland de som är kritiska mot immigrationen och de som är för nuvarande immigration. Myter eller vrångbilder finns alltid av olika slag i alla grupper. Men innan man skall slå hål på några myter, är det nog vettigt att i så fall ta reda på hur myterna ser ut först. I annat fall är det lätt att man enkom slår stora slag i luften.

Peak cheap oil

Jag skrev tidigare om ”peak oil” som togs upp i boken ”Kollaps”. Nu är åsikterna om ”Peak oil” väldigt skiftande och många forskare menar att det inte föreligger ett nära ”peak oil”. Alla är dock överens om att någon gång kommer ett detta tillstånd att inträffa, med mindre mängder olja som går att pumpa upp till ett rimligt pris. Den stora frågan är när detta inträffar. Enligt en del forskare skall detta tillstånd ligga för handen, ”Peak oil” skulle enligt dessa forskare ha inträffat runt 2006. Enligt andra kommer detta tillstånd med ständigt (men långsamt) sjunkande utvunna oljemängder inte inträffa förrän om 20 till 30 år. Under tiden räknar en del forskare med att vi skall kunna ersätta oljan med andra energisystem.

Regeringen har beställt en rapport gjord av Öysten Noreng [2012:2 Peak oil] där Noreng ganska noggrant går igenom oljeutvinningens historia och estimerade framtid. Enligt Noreng föreligger ingen akut brist på olja, främst beroende på två orsaker. Dels för att i de stora kända oljekällorna finns det stora mängder olja kvar, möjliga att ta upp med dagens spetsteknik eller med morgondagens teknik. Många källor är utnyttjade i högst begränsad grad, om man tar i beaktande att med modern teknik kan man ta ut så mycket mer än med gårdagens teknik. För det andra så har oljeletningen i princip upphört på senare tid. Efter 90-talets kris upphörde i princip all oljeletning (om inte ännu tidigare). Det lär enligt Noreng finnas stora ännu ej upptäckta oljekällor. Samtidigt använder vi oss i högre grad av alternativa energikällor i dag. Dessutom gör vi många bränsleslukande maskiner allt energisnålare. Allt detta tillsammans gör att vi enligt Noreng inte har något som kan kallas ”Peak oil” nära förestående.

När oljan börjar sina i de befintliga källorna med tillgänglig teknik så höjs oljepriset eftersom det råder en bristsituation. Det höjda priset gör att det lönar sig att investera i ny teknik som gör det möjligt att utvinna ännu större reserver i befintliga oljekällor. När investeringarna är betalda och det råder överskott på olja sänks priset och nya investeringar upphör, till det uppstår en ny bristsituation. Det hela upprepas i cykler med prishöjningar och prissänkningar. Eftersom den nya tekniken ändå kostar så blir oljan långsiktigt dyrare. De riktigt billiga oljepriserna kommer vi sannolikt aldrig få se igen.

En faktor som komplicerat situationen är finansmarknadens integration med oljemarknaden. Denna integration bidrar till en överprissättning och att prisvariationerna blir kraftigare, eftersom det spekuleras i oljan. Bakgrunden till dessa prisvariationer är att finansmarknaden inte enbart förhåller sig till den reala fysiska balansen på oljetillgången, utan den förhåller sig också inför förväntningar på andra marknader och aktörernas förhållande till risk.

Någon gång kommer tidpunkten när den sammanlagda produktionen inte är möjlig att öka, trots att nya oljefält hittas (vilket säkert kommer att ske). Detta kommer innebära dyrare olja men det kommer inom överskådlig tid knappast innebär att oljan håller på att ta slut. Noreng menar att ett mer passande uttryck för ”Peak oil” är ”Peak cheap oil”. En tidpunkt när den billiga oljan är slut, men fortfarande utvinns och används. Någon drastisk nedgång i välfärden eller civilisationsnivån är inte heller förestående. Alternativa energikällor och snålare maskiner går att vi förmodligen kan krångla oss igenom en viss nedgång i oljeutvinningen.