Vad menar Folkpartiet?

I en artikel på DN-debatt skriver den avgående fp-riksdagsledamoten Ana Maria Narti att en återgång till "snällismen" inte skulle lösa Folkpartiets problem. Det är alldeles uppenbart att det inte skulle göra det, på Bengt Westerbergs tid hade FP runt 5 – 6 % väljarstöd, t.o.m. efter denna ganska präktiga dataintrångsskandal så ligger FP högre nu. Narti gör den helt riktiga analysen att man inte kan gå hur långt som helst med de PR metoder Folkpartiet använt sig av. Det är inte alltför stockdumma människor som skall rösta fram sina kandidater och sitt parti, de sväljer inte vilken reklam som helst. Dessutom så anar människor när budskapen börjar likna fiskbete alltför mycket. Professionella politiker tenderar ofta att underskatta den stora massan av röstberättigades intelligens och förmåga att genomskåda taskspeleri.

Det som dock får bloggen att studsa är dessa rader från Narti,

– Många utspel speglar inte partiets arbetsprogram. Men just avvikande och skrikande stora krav tog första platsen: barn inför domstolar, Säpo i skolorna, automatisk utvisning av kriminella invandrare, förbud mot offentligt finansierade religiösa skolor, förbud mot slöja, gynekologiska undersökningar av tonårsflickor gav de stora rubrikerna fast vi alla mycket väl vet att sådana åtgärder inte föreslås i landsmötets beslut.

Va!!?? Så dessa valbudskap speglar inte partiets program? De föreslås inte i landsmötets beslut? Så det hela är ren lögn då? Det är valbudskap som aldrig någonsin var menade att infrias? Detta mina damer och herrar, detta, är högst anmärkningsvärt och enligt bloggen betydligt allvarligare än dataintrångshistorien. Folkpartiet för fram budskap i valrörelsen som inte speglar partiets program, som inte är menade att någonsin genomföras. Det är ju fråga om ren och skär lögn för tusan, hur är det med det omtalade språktestet? Alla de reklamaffischer på stan där en det ena, än det andra, "redan är genomfört"? Lögn alltihop, från början till slut. Det är detta mina damer och herrar som utgör grunden för det politikerförakt vi understundom belyser i massmedia. Det som ytterligare förvånar i sanningens namn, är att Narti är så urbota dum att hon går ut och i princip erkänner hela falsariet, det är klart, valet är ju över.

Dagens citat

Kommer från SvD:s ledarredaktion, en lite äldre artikel som jag råkade snubbla över och läste med stort intresse, här kommer ett långt citat från artikeln,

– Det kan i stället vara så att medierna har blivit mer aktiva som åklagare och domare; att en större del av journalistiken har kommit att handla om att upptäcka och straffa det för tillfället politiskt inkorrekta.
I Sverige ska man vara, tycka och tala på ett visst sätt, och den som avviker kommer i tidningen och tvingas förklara sig. Ett sådant klimat kan kännas trångt för fler än dem som drabbas direkt.
Vi menar att öppenheten som system och kultur är satt under tryck i Sverige. Från staten, men inte bara från staten. Inte dramatiskt, men på rätt bred front – och det vore dåligt både för samhället och medierna om resultatet blev ökad tystnad.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, synd bara att det tagit så lång tid för någon media att vakna. Jag har påtalat detta i ett antal år nu, detta är knappast en purfärsk företeelse. Låt oss ta ett exempel (ett exempel SvD aldrig skulle vågat ta) jag deklarerar, som offentlig person, att jag vill ha en restriktiv immigrationspolitik. Jag blir då anklagad för allt mellan att fiska i grumliga vatten till att vara nazist. Jag blir utfryst, förlorar min position och allt annat. Är detta rimligt i en nation där det skall råda yttrandefrihet och demokrati? Det vore väl klädsamt och ärligt om chefredaktörerna på SvD vidgade sitt resonerande en smula, det ligger liksom i luften, man tänker osökt, "jaha, men när skall de ta allt det andra?".

Ännu en förklaring

Till SD:s framgångar presenterar Bo Pellnäs. Det skall sägas direkt att Pellnäs analys är ofantligt mycket bättre än vad som hitintills presenterats av diverse politiskt korrekta debattörer och proffstyckare. Pellnäs skriver att problemen finns och att de måste åtgärdas, han skriver att man i första hand inte skall koncentrera sig på att torpedera SD, utan att åtgärda de alldeles uppenbara problem som finns. Mellan raderna medger han att många människor med ekonomiska resurser själva flyttat från alla problem. Det mest anmärkningsvärda är att Pellnäs skriver att alla åtgärder kommer att kosta pengar och att intressegrupper kommer att skria i högan sky när åtgärder för alla dessa problem skall åtgärdas. Nu är det ju så att dessa ekonomiskt starka grupper stått upp och själv förespråkat en generös flyktingpolitik, detta för att visa sin stora humanism. Pellnäs befarar alltså att dessa grupper som stått upp och deklarera sin humanism och förespråkat en generös flyktingpolitik kommer att skria som kastrerade grisar när resurser tas från dem för att åtgärda problemen som i alla fall delvis beror på en alltför generös flyktingpolitik, intressant, mycket intressant. Det är typiskt att en person som gör denna analys kommer från försvaret och inte kommer från den politiska eller mediala sfären.

Pellnäs beskrivning av den typiske SD-röstaren är inte så snäll, han skriver,

– Det är folk som i högre grad än genomsnittet saknar resurser att flytta från problemen, genom att skaffa bostad i stadsdelar som är långt mindre drabbade av svårigheter.

Man måste tyvärr tro att en stor del av dem inte är påverkbara av verbala politiska insatser. Man läser inte tidningar och väljer inte tv-program som bevakar samhället.

Jaha, de som röstar på SD är semantiska och intellektuella idioter enligt Pellnäs. Denna grupp av idioter torde vara konstant så det etablerade samhället skulle enligt denna förklaring inte ha så mycket att frukta. Jag vill säga till Pellnäs att det är stor skillnad på att läsa tidningarna och att tro på vad som står i dem, jag läser tidningarna varje dag, jag tror dock inte på de sagor som presenteras av de journalister som företrädesvis bor i innerstaden och som även tillbringar sin fritid där, företrädesvis på någon flashig innekrog. Det är väl snarare så att det är dessa journalister som skulle få en injektion av verklighet, det är journalisterna och politikerna som skall påverkas, inte de människor som dagligen ser problemen och lever i verkligheten.

SSU bråkar man inte med

En annan mycket intressant aspekt på Sjödins omtalade bråk i samband med krogbesöket är den attityd SSU-pamparna visade upp mot omgivningen. Flera vittnar om den överlägsna attityd som både Sjödin och framförallt pressekreteraren Peter Skeppström och Carl Kangas. Enligt SvD,

– Här bekräftar Johan Wränghede en annan besvärande bild av sällskapet – minst lika mycket politiskt som rättsligt. Han beskriver dem som nedlåtande, de talade om att de var från SSU och en av dem ska ha hotat med "högre nivå".

Nomenklaturan förnekar sig inte, det var inte bara Sjödin som avslöjade sig den kvällen, det var framförallt de tydliga tecken på att vår nuvarande politiska klass blivit något av vår nutida adel, vår tids frälse. Det är ju därför Skeppström och Kangas kan gå omkring och hota både poliser och andra, trots att de egentligen inte är mer än en samling barnrumpor som inte haft ett vanligt jobb i hela sitt liv.

Enligt SvD så säger en av dörrvakterna detta,

– Det var sista gången jag stod i dörren sa han till mig. Han sa att han skulle upp till Bodström med det här.

Detta sagt av en barnrumpa, men är man medlem i nomenklaturan så har man tydligen makt ändå. Det allvarliga är inte de ganska harmlösa hot de använt sig av, det allvarliga är vad som ligger bakom hoten och vad det är som gör dessa hot möjliga överhuvudtaget.

Kangas, Skeppström och Sjödin var tänkta som efterträdare till den nuvarande Socialdemokratiska nomenklaturan, nu blir det nog svårt för de inblandade i denna härva, speciellt Sjödin, att överta de hägrande platserna vid de Socialdemokratiska köttgrytorna. Även om hon anmärkningsvärt nog, skulle bli frikänd, så kommer hon aldrig ifrån det hon med största säkerhet sade på Crazy Horse den aktuella kvällen. De som absolut kommit för lindrigt undan är Skeppström och Kangas, den sistnämnda har fortsatt med sin överlägsna attityd över valrörelsen och lyckats med konststycket att reta gallfeber på precis alla utom Socialdemokrater.

När den politiska korrektheten bryter ihop

I dag är Anna Sjödin inför rätta för det omtalade krogbråket på Crazy Horse. Hela bråket innehåller en rad pikanta detaljer. Det mest graverande för SSU-basen Sjödin är utan tvekan anklagelsen att hon kallat vakten Babak Jamei för "jävla svartskalle" samt ytterligare kryddat detta med "Det är sådana invandrare som dig som vi inte vill ha i det här landet". Att en SSU-bas fäller ett sådant yttrande är totalt politiskt omöjligt, skulle hon fällas för detta så är det med all säkerhet kört, inte nog med att det verkligen är ett mycket olämpligt språkbruk, dessutom så är detta fullständigt politiskt inkorrekt av en SSU-bas, jämförbart med överlagt mord förmodligen. Sjödin erkänner utan att blinka andra invektiv såsom "jävla idiot" och liknande, för en vanlig människa skulle skillnaden inte vara så himmelsvid mellan att bli kallad "jävla svartskalle" och "jävla idiot", i detta fall gör det all skillnad i världen. Jag kan tillägga att jag som politisk inkorrekt och kritisk till en generös flyktingpolitik aldrig sagt sådana saker som Sjödin sade, till någon. Dessutom är Babak Jamei välkommen att stanna i Sverige för mig, jag hoppas han blir en duktig läkare som kommer att utföra mycket samhällsnyttigt arbete i sitt nya hemland.

En annan detalj i denna såpa är att även Carl Kangas var med på festen, Kangas var valledare för Socialdemokraterna inför valet samt har han fungerat som sakkunnig för Barbro Holmberg. På Kangas hemsida kan vi läsa,

— Stoppa apartheid i Stockholm! Krogar som döms för diskriminering skall bli av med utskänkningstillståndet. Kräv rak kö för utskänkningstillstånd och inför förbud mot andra åldersgränser än 18 år. Det kommer att leda till en mer sund alkoholkultur och en mindre aggressiv krogmiljö i Stockholmsregionen. Förortens ungdomar har rätt till ett Stockholm fritt från diskriminering. Stockholms nattliv är kul, för några. Diskrimineringen i dagens Sverige tar sig sitt fulaste uttryck i Stockholms krogvärld. Människor med utländsk bakgrund diskrimineras systematiskt, det kan jag aldrig acceptera.

Det låter väldigt fint Kangas. Du kan börja med ditt folkbildningsarbete med din kompis Sjödin, hon verkar ha en del att bearbeta när det gäller personer med utländsk bakgrund, ja, hon kanske rentav diskriminerade vakten Jamei. Dessutom så kanske Sjödin har en del att lära om en "mindre aggressiv krogmiljö" samt en "sund alkoholkultur".

Sweden sticks to multiculturalism

Nu är Rosengård och Reepalu kända internationellt, detta för de problem som numera är ökända från området. I artikeln från BBC nämns också sociologen Aje Carlbom. Från artikeln,

— Sociologist Aje Carlbom warns that such "enclavisation" provides fertile ground for Islamists and "Swedish society doesn't understand what's going on because of the climate of tolerance".

Tja, personligen tror jag Carlbom har en poäng.

Fridolin skall bli reporter

Javisst, Fridolin skall bli reporter. Tror ni han skall lära sig hantverket på någon sunkig landsortsblaska? Fel, han börjar direkt på TV:s ”Kalla Fakta”. Bloggen undrar om Fridolin har någon journalistutbildning? Enligt de uppgifter bloggen har så är han inte utbildad journalist, Fridolin har dock högskolestudier.

Inte missunnar bloggen Fridolin ett sådant toppjobb, inte egentligen. Nä, våra dubier gäller den opartiskhet och objektivitet en journalist måste kunna underkasta sig. På Fridolins blogg kan vi hitta länkar till Expo, flyktingförespråkarnas främsta propagandaorgan. Fridolins ställningstagande i flyktingfrågor är välkänd. Inför valet 2002 så kallade han en Folkpartist för "äcklig" som föreslog språktest för medborgarskap, detta i direktsänd TV. Nu undrar vi, om Fridolin skall göra ett reportage om t.ex. de apatiska flyktingbarnen, kan han hålla sig objektiv då?

Vi undrar också hur de tänkt på redaktionen till Kalla Fakta. Fridolins politiska ställningstagande är ju välkända, vill de inte ha journalister som är objektiva och opartiska längre? Är det passé med objektivitet inom journalistiken nuförtiden? Är Robert Aschbergs typ starkt vinklad journalistik den moderna typen av journalistik vi får vänja oss vid?

Ekström von Essen är det politiska etablissemangets kavalleri

Ja vad skall det politiska etablissemanget göra efter SD:s framgångar i valet? Man skickar fram sina trupper naturligtvis, taktiken med ignorering är nog historia. Därför kommer vi ofta framöver att få se Ulla Ekström von Essen och Helene Lööw framträda på tidningarnas debattsidor och på andra ställen för att leda kampen mot de otrogna.

Senast ser vi en artikel på DN-debatt där von Essen går till angrepp mot de "främlingsfientliga".

Von Essen skriver,

— Men detta får inte bli ett uppgivet konstaterande som leder till en oförtjänt acceptans av Sverigedemokraterna. I stället måste valresultatet bli en startpunkt för nya strategier för bemötandet av de populistiska och främlingsfientliga idéerna och för en politik som kan motverka det utanförskap hos såväl svenskar som invandrare som ligger till grund för Sverigedemokraternas framgångar.

Taktiken att motverka utanförskap hos både svenskar och invandrare kan man ju bara tycka är bra. Synd bara att von Essens motiv är att bekämpa SD, inte, verkar det som, för saken i sig. Om det vore en god politisk gärning att motverka utanförskap skulle man ju gjort det ändå, även utan SD:s framgångar.

Vidare skriver von Essen,

— Hur ska man hantera det faktum att Sverigedemokraterna via demokratins grundfundament - det fria valet - skaffar sig en plattform för att föra fram en separatistisk och exkluderande politik, där vissa medborgare fråntas fullständiga medborgerliga rättigheter?

Jaha, "exkluderande politik", exakt vilka exkluderar SD? Von Essen nämner inte det med ett ord, icke heller hur detta exkluderande går till. Vissa medborgare fråntas alla rättigheter säger von Essen, här passerar hon gränsen till ren och skär lögn, vilka medborgare skall fråntas alla rättigheter? Jag har aldrig hört att några medborgare skall fråntas några som helst rättigheter. Att inte vidare utveckla detta måste betraktas som den grövsta populism man kan tänka sig. Von essen är tydligen professor i idéhistoria, men hon slänger påståenden omkring sig utan att med en stavelse verifiera sina anklagelser.

Vidare skriver von Essen,

— Här hamnar två grundläggande demokrativärden i konflikt. Å ena sidan den rent instrumentella uppfattningen att en kommuns styrelse ska avspegla de opinioner som finns lokalt, å andra sidan uppfattningen att demokratin måste vila på okränkbara fundament, så som idén om allas lika värde och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I det senare perspektivet skulle en öppning från ett etablerat parti för valteknisk samverkan med Sd innebära ett mycket starkt symboliskt brott med hela efterkrigstidens politiska konsensus. Sverigedemokraterna vill av förklarliga skäl att demokratibegreppet ska vara instrumentellt och enligt deras program "befriat från värderingar", så här behövs en öppen och tydliggörande diskussion från de etablerade partierna sida där man inom en traditionellt socialliberal tolkningsram klargör vilka värden som det toleranta, mångkulturella och demokratiska samhället ska vila på och upprätthålla och försvara.

Låt oss tala klartext, von Essen vill att demokratin skall gälla de som tycker som hon, är man av en annan uppfattning så är man i grunden odemokratisk. Förövrigt har så är SD inte emot "allas lika värde". När von Essen senare talar om demokrati väver hon in mångkultur. Exakt vad har mångkultur med demokrati att göra? Vem har bestämt att det demokratiska samhället skall vila på mångkultur? Inte är det svenska folket i alla fall, inte har det heller med demokrati att göra, demokrati är när folket får VÄLJA om de vill ha mångkultur eller inte.