Kommer från SvD:s ledarredaktion, en lite äldre artikel som jag råkade snubbla över och läste med stort intresse, här kommer ett långt citat från artikeln,
– Det kan i stället vara så att medierna har blivit mer aktiva som åklagare och domare; att en större del av journalistiken har kommit att handla om att upptäcka och straffa det för tillfället politiskt inkorrekta.
I Sverige ska man vara, tycka och tala på ett visst sätt, och den som avviker kommer i tidningen och tvingas förklara sig. Ett sådant klimat kan kännas trångt för fler än dem som drabbas direkt.
Vi menar att öppenheten som system och kultur är satt under tryck i Sverige. Från staten, men inte bara från staten. Inte dramatiskt, men på rätt bred front – och det vore dåligt både för samhället och medierna om resultatet blev ökad tystnad.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, synd bara att det tagit så lång tid för någon media att vakna. Jag har påtalat detta i ett antal år nu, detta är knappast en purfärsk företeelse. Låt oss ta ett exempel (ett exempel SvD aldrig skulle vågat ta) jag deklarerar, som offentlig person, att jag vill ha en restriktiv immigrationspolitik. Jag blir då anklagad för allt mellan att fiska i grumliga vatten till att vara nazist. Jag blir utfryst, förlorar min position och allt annat. Är detta rimligt i en nation där det skall råda yttrandefrihet och demokrati? Det vore väl klädsamt och ärligt om chefredaktörerna på SvD vidgade sitt resonerande en smula, det ligger liksom i luften, man tänker osökt, "jaha, men när skall de ta allt det andra?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar