I SvD står det att Olofsson nu startat valrörelsen för Centerpartiet på allvar. Maud Olofsson startade Centerpartiets valrörelse på ett hotell vid Skanstull och gjorde tydligen entré till rockmusik på en cykel. Det var inte så värst trovärdigt. Det är förmodligen första gången Olofsson sitter på en cykel sedan hon var ett skolbarn och åtminstone jag förknippar Olofsson med knätofsar snarare än rockmusik.
Vi läser i tidningen att Centern utlovar samhällslön livet ut för de med allvarliga funktionshinder. Våra politiker missar tydligen inget tillfälle att bevilja sig själva bidrag. Skämt åsido, detta löfte och alla andra löften allianspartierna ger under valrörelsen saknar all trovärdighet. Alla vet (förhoppningsvis) att de enda löften som har trovärdighet är de löften partierna ger tillsammans som ett vallöfte från hela Alliansen.
Folkpartiet kan prata om språktest och burkaförbud hur mycket som helst. Det enda Folkpartiet sedan behöver göra är att hänvisa till kompromissandet i Alliansen, "sorry, vi fick inte de övriga partierna med oss, men vi ville så gärna". Det måste helt enkelt ligga ren taktik bakom en del förslag. Partierna för fram braskande förslag, som de kanske inte ens vill genomföra. Sedan räknar de kallt med att förslaget skall falla i det nödvändiga kompromissandet partierna emellan.
Vi får hoppas att det cyniska spelet inför valet inte har gått så långt att partierna redan pratat med varandra bakom lykta dörrar om vilka förslag de sedan skall sänka och begrava i kompromissandet efter en eventuell valseger, och vilka förslag de eventuellt skall ta på allvar. Samma spel drivs naturligtvis av de "rödgröna". Där har vi dock ännu inte sett några braskande löften av enskilda partier ännu, men de kommer väl.
I södra Stockholm har våldet ökat markant de senaste åren. I Botkyrka, som väl får ses som paradkommunen för det nya mångkulturella samhället som våra politiker så hett eftersträvar, har det skett brott med skjutvapen mest varje vecka under hösten, vintern och våren. Det började med att unga män regelbundet blev skjutna i ena benet under hösten. I januari klev en gärningsman in på en fritidsgård och sköt ned en person. Lokalen var full av unga människor, ingen ställde upp och vittnade. I juni sköt en mopedist rakt in i en folkmassa, resultat två nedskjutna människor. Ingen har gripits för dådet än. Sist så blev en 19-årig man nedskjuten genom skott i ryggen när han satt och pratade med sina vänner på en skolgård i Alby. Vid det senaste dådet kunde ingen lämna ett meningsfullt vittnesmål då gärningsmannen var maskerad.
Skottlossningarna har varit så vanliga att människor i kommunen börjar reagera och så smått undra vart vi är på väg. De lokala politikerna kan inte låtsas som att det regnar och sin vana trogen framställa kommunen som ställföreträdande paradis på jorden. Så här säger Katarina Berggren, socialdemokraternas ordförande i Botkyrka till SR, angående vapenamnesti.
Vi har inte råd att vänta en dag till, på att ytterligare våldsdåd ska äga rum med illegala vapen
Lösningen på ett samhälle som håller på att falla sönder i etniska strider, gängvåld, utanförskap och obefintlig samhällsgemenskap är alltså en vapenamnesti, som man inte kan "vänta en dag till på". Annars brukar Berggren på ett nästan maniskt sätt, framställa sin kommun som en enda stor multikulturell lustgård där alla kramas och lagar spännande maträtter hela tiden.
Vad föreslår då regeringen med Beatrice Ask i spetsen åt det samhälleliga förfallet? Också vapenamnesti, vilket i sig inte behöver vara fel. Som ensam åtgärd är åtgärden dock inget annat än ett skämt, speciellt som det redan genomförts en vapenamnesti 2007. Ingen av de som kan tänkas använda vapen vid den typ av dåd som skett i södra Stockholm kommer att lämna in något annat än möjligtvis en slangbella, som de i alla fall vuxit ifrån. Så här säger Ask i SvD.
Det är viktigt att hålla nere antalet vapen som är i omlopp. Det har varit en diskussion om att det mest var gamla vapen som lämnades in, men de kan också användas. Folk tar livet av sig och en massa annat hemskt sker med gamla vapen
Inte bara Sahlin pratar barnspråk med de väljare de skall representera, även Ask har börjat med denna fula ovana. Vi förstår varför de så gärna vill samarbeta för att hantera SD som vågmästare.
Botkyrka kommun har ökat sin andel invånare med utländsk härkomst från ungefär 20 procent till över 50 procent under endast 15 år, vilket förmodligen är svenskt rekord. Norra Botkyrka är i princip det multikulturella samhälle som våra politiker lovat oss i framtiden. Det är inget multikulturellt samhälle i egentlig mening, de olika etniska grupperna bor i enskilda enklaver. Benämningen monokulturellt samhälle är en riktigare benämning.
Det är ett samhälle med skriande arbetslöshet, utanförskap och ingen rikspolitiker skulle få för sig att flytta dit i sina vildaste mardrömmar. Området är ett levande monument över en misslyckad politik, som våra makthavare gör allt för att skyla över. Detta kan självklart inte en vapenamnesti ändra på.
Folkpartiets Jan Björklund har droppat förslaget om att enskilda rektorer skall få införa förbud mot burka i sin skola. Både SvD och framförallt DN ställer sig negativ till förslaget, med lite olika motivering. Att våra liberala tidningar ställer sig avvaktande till ett i grunden konservativt förslag som burkaförbud i skolan är inget att förvånas över. Så här skriver SvD i sin rubrik.
När kommer ett FP-förslag utan ordet ”förbjud”?
I vårt liberala samhälle behövs förbud, regler och fasta ramar. Det är inte så att vår befolkning är förtryckt av stränga lagar och en elak polis som bevakar varje steg medborgarna tar. Problemet i vårt samhälle är det motsatta. Vi har brottslighet, överträdelser och fusk mot våra allmänna medel som dominerande problem. Ett land som Jemen behöver sannolikt inga fler förbud, de behöver lite svensk liberalism, själva behöver vi normer, lagar och regler för ökad trygghet.
DN:s ledarredaktion svävar ut betydligt längre än SvD:s redaktion i frågan om burka och det är allt oftare DN:s redaktion begår ren historieförfalskning och framför direkt felaktiga fakta när de argumenterar för sin liberala politik. I går påstod ledarredaktionen att SD vill "kasta ut alla invandrare", en direkt lögn. I dag skriver redaktionen så här.
För alla som minns valrörelsen 2002 är det lätt att se likheten med kravet på språktest. Ett konkret förslag utan större praktisk betydelse fick symbolisera något större: Folkpartiet hade brutit med snällismen.
Folkpartiets förslag hade ingen "praktiskt betydelse" för att det aldrig genomfördes, inte p.g.a. något annat. Hade förslaget genomförts hade det självklart haft pratisk betydelse. Nu är FP:s trovärdighet starkt ifrågasatt, otaliga bloggar har påpekat det faktum att FP nu haft 4 år på sig att försöka driva sin språktestfråga. Vidare i DN:s artikel så står det så här.
Att Folkpartiet 2002 nådde ett av sina bästa valresultat i modern tid berodde mindre på språktestet än på Moderaternas genomklappning. Men Folkpartiet hade lyckats signalera att det var ett annat, lite hårdare parti än tidigare
Ja, FP signaler gav utan tvekan röster, "snällismen" var inte det väljarna ville ha, det står utom allt tvivel. Folkpartiet fick sina röster just p.g.a. språktestet, det har otaliga skribenter och samhällsanalytiker påpekat och slagit fast. Nu vill DN påstå något annat av taktiska och politiska skäl. Till sist tar vi med detta i DN:s artikel.
Att just nu tala om slöjan, som väcker så mycket oro och negativa känslor inom stora väljargrupper, kan fylla samma valtaktiska funktion som språktestet.
Ja Folkpartiet försöker nog göra om tricket med språktestet 2002. Nu har dock väldigt många människor reagerat på att FP faktiskt inte har genomfört sitt vallöfte, eller ens verkar ha kämpat för det i regeringen.
DN:s redaktion bekymrar sig för att frågan om burka "väcker så mycket oro och negativa känslor inom stora väljargrupper". DN:s redaktion har aldrig tidigare bekymrat sig för när ännu större väljargrupper känt ännu större oro för ökad brottslighet, för kaos i våra förorter med brinnande bilar och stenkastning mot brandmän. DN:s redaktion har aldrig bekymrat sig för att oerhört stora väljargrupper känt oro och väldigt negativa känslor för hela det moras vårt samhälle verkar befinna sig i. Det är ju så inom politiken, man väljer vilka gruppers oro man tar på allvar.
Länk SvD
Länk DN
En 16-årig pojke dödade sin jämnåriga flickvän för att han trodde hon var gravid. Nu har domen fallit för det mycket grova brottet, 3 års ungdomsvård blev straffet. Maxstraffet när någon döms till ungdomsvård är 4 år, ett straff som i princip aldrig ges till någon hur svårt brott man än kan tänkas göra sig skyldig till.
Det är svårt att tänka sig så mycket svårare brott än att ta livet av en ung flicka, dessutom med förvirrade och kanske skamrelaterade motiv. Varför inte döma ut det straff man inom lagens råmärken i alla fall kan ge, nämligen 4 års ungdomsvård?
Våra straffsatser och rättspraxis är anpassade för den tiden vårt land fortfarande var ett folkhem, inte det mångkulturella samhälle vi nu lever i. När skamrelaterade mycket allvarliga brott börjar bli vanliga och kriminella nätverk börjar frodas i förorterna går det inte längre att ha den svenska rättspraxis där domstolarna alltid lägger sig i nedre halvan av straffskalan för en brottsrubricering. Det går heller inte att ha den mycket kraftiga ungdomsrabatt på brott vi har i vårt land. I många förorter är det unga människor som står för lejonparten av mycket grova brott. Hela rättssystemet tenderar att bli verkningslöst med våra nuvarande lagar och framförallt vår rättspraxis.
Våra politiker är pigga på att föreslå straffskärpning för sexköp. Förslag på att skicka hem färgade kuvert till människor som enbart är misstänka har lagts av vår justitieminister t.o.m. Ingen av våra folkrepresentanter har lagt ett förslag som på allvar syftar till att åtgärda de allvarliga problem vi faktiskt har i vårt nuvarande samhälle. Det är dags för våra politiker att vakna och anpassa vårt rättssystem för det samhälle våra politiker i sin outgrundliga visdom skapat åt oss.
Sällan har väl en debattartikel blivit så sågad som den Peter Weiderud och Caroline Krook skrev på DN-debatt förra veckan. Krook och Weiderud krävde i princip särlagstiftning för olika religiösa grupper och framförde åsikten att vi i majoritetsbefolkningen ägnade oss åt diskriminering när vi inte gick med på olika religiösa gruppers olika krav.
Nu vill även Dilsa Demirbag-Sten och professor Per Bauhn vara med om lustmordet på Weideruds och Krooks artikel. Jag har aldrig varit med om att en debattartikel blivit så krossad, strimlad, hånad och förlöjligad som den vår andliga nomenklatura publicerade på DN-debatt. Så här skriver bl.a. de två författarna till artikeln.
Från att plädera för friheten för troende att utöva sin religion (som ingen ifrågasätter) glider man över till att hävda de troendes rätt att tvinga omgivningen att anpassa sig till deras tro. De vill att religion ska vara en grund för särskilda rättigheter. Mycket riktigt ogillar Fast, Krook, Weiderud och Wiborn också den sekulära tanken att se religion som en privatsak. De vill slå ett slag för ”en insikt om att riter, kulturell identitet och socialetik inte låter sig begränsas till den privata sfären”.
Men att religion i sekulära samhällen betraktas som en privatsak betyder inte att man anser religion vara socialt oväsentlig. Tvärtom handlar det om att man inser religionens förmåga att slita sönder samhällen i oförsonliga strider, och att det därför, av ren social självbevarelsedrift, är bäst att hålla religiösa föreställningar borta från politik och lag. Lika lite som de troende ska tvingas ge upp sina övertygelser, lika lite ska de troende kunna tvinga på omgivningen dessa övertygelser. Religionsfriheten ska därför också förstås som en rätt att slippa rätta sig efter religiösa påbud – på arbetsplatsen, i det offentliga rummet, i konst, filosofi och vetenskap. Det är denna sida av religionsfriheten som författarna försåtligt undergräver genom att framställa religionsutövare som offer bara för att omvärlden inte anpassar sig till deras övertygelser.
Ja det finns inte så mycket att tillägga här. Jag håller med Demirbag och Bauhn i deras, för den västerländska kultursfären, ganska självklara ståndpunkter. Det som förvånar är att Krook och Weiderud kunde gå såpass långt i sin syn på att religiösa särintressen skall vinna gehör i vårt samhälle. Har de blivit lurade av gullandet från Broderskapsrörelsen och andra liknande organisationer att de låg rätt i den politiska korrektheten?
Jag tror inte att kyrkans apologeter har ryggrad att på något sätt gå emot den rådande, påbjudna samhällsuppfattningen om vad som är passande åsikter. På något sätt har de missat att tiden sprungit ifrån dem i deras ohejdade vurm för bl.a. muslimska särintressen. Weiderud och Krook trodde att de ännu en gång skulle agera som den politiska korrekthetens kolportörer, i stället mötte de en reaktion som kan liknas vid Jesus raseri när han drev ut månglarna ur templet. De har ju med sin artikel närmast skämt ut den Svenska Kyrkan och både Weiderud och Krook sitter nu fast förankrade i kyrkbackens spottstock, till allmän beskådan.
Länk DN
Lena Sundström skall återigen bekämpa det hon kallar "rasism". Sundström ger sig ut för att vara godhetens apostel, men som så ofta när dessa självutnämnda apostlar visar upp sig så ser man sprickorna i fasaden. I Sundströms fall så är sprickorna dessutom grova och tydliga.
Sundström säger i DN-artikeln att efter hennes senaste bok som handlade om hur rasistiska och dumma danskarna var, så fick hon massvis med otrevliga mail och rena hot dessutom. Det är mycket troligt att Sundström verkligen fick alla dessa mail. Men det försåtliga i Sundströms argumentation är att läsaren invaggas i den tron att de som skrev dessa otrevligheter var medlemmar i Sverigedemokraterna. Förmodligen var det mycket få medlemmar i SD som skrev de riktigt otrevliga mailen, och ingen medlem som kom med något hot. Rena hot mot någon människa är nämligen skäl för uteslutning, t.o.m. mot en sådan människa som Lena Sundström.
Dessutom nämner inte Sundström att hennes bok blev sågad av massvis med människor som inte har något med SD att göra, ja t.o.m. politiska motståndare till SD sågade boken bl.a. på DN. Så här argumenterar Sundström i sin artikel.
– Folk är framför allt väldigt trevliga. Det ingår i vi- och dem-tänkandet. Sätter du en muslimsk tjej med slöja och låter henne samtala med någon som hatar islam så händer något. Det brukar sluta med ”Det är inte dig det är fel på, det är de andra”. Det är det som är främlingsrädsla. Det handlar inte om bekanträdsla. Det var både glädjande och frustrerande att ses. Glädjande att vi kunde samtala, frustrerande att vi ser så olika på saker.
Det ingår i "vi och dem-tänkandet" att vara trevlig! Här uppnår Sundström nya intellektuella höjder, det går helt enkelt inte att kommentera ett sådant uttalande.
Det är i princip ingen invandrares fel att Sveriges immigrationspolitik är vansinnig, jag kan säga det utan att ha en beslöjad kvinna framför mig. Det är svenska politiker som fattat fullständigt vansinniga beslut. Det är t.o.m. svenska politiker som gjort det möjligt att söka asyl genom att kasta sina identitetspapper. Nu kan man ju i många enskilda fall ändå efterlysa moral och ärlighet från de som söker asyl, men det är regering och riksdag som skall sätta gränserna och ge de rätta signalerna.
Det är normalt och nödvändigt att man ser på saker helt olika i en demokrati. Man kan undra vilken demokratisk fostran Sundström själv växt upp i. Till sist klipper vi in denna text från dagens artikel.
Du har sagt att Sverigedemokraterna inte är som andra partier, vad menar du med det?
– De är odemokratiska och tror inte på människors lika värde. Det blir tydligt om man sätter sig in i vad de står för.
Jo SD tror på människor lika värde, men det innebär inte att man måste tycka likadant, som Sundström tycks tro. SD är inte som andra partier, nej de har en lite annan agenda och de har en annan åsikt om immigration och integration. I en perfekt demokrati kan man ha olika åsikter om immigrationspolitiken likväl som finanspolitiken, men dit har vi lång kvar i vårt land.
Det skymtar fram tydligare och tydligare att Sundström syn på demokrati är att man måste tycka i princip likadant. Tycker du inte som den enormt konforma politik riksdagen står för i dag, då tycker Sundström att du är odemokratisk. Hon saknar det mest grundläggande begrepp om vad demokrati innebär, eller i alla fall skall innebära.
Detta med "människor lika värde" är ett retoriskt begrepp som egentligen skall vara att alla "människor föds med samma människovärde". Det står ju utom allt tvivel att Sundström själv tycker att sverigedemokratiska väljare är betydligt mindre värda än andra "normala" människor. Hade Sundström använt den rätta satsen så hade hon kanske kommit undan ändå, men nu är det så tydligt så det kunde stå skrivet i neon att hon själv nedvärderar en stor grupp väljare i vårt land. I samma artikel så lägger hon i dagen just det nedvärderande synsätt som hon anklagar SD-väljare för.
Länk DN
Göran Skytte träffar återigen rätt i sin senaste artikel publicerad på SvD. Om det är hans efternamn som skvallrar om träffsäkerheten skall vi låta vara osagt. Skytte tar upp vår nutida tolerans, som vänts i till sin motsats, intolerans mot de som företräder en förmodad majoritetsuppfattning, bland folket. Återigen måste vi konstatera att det folk i gemen tycker och det våra riksdagskandidater samt kulturella etablissemang anser, inte sammanfaller. Så här skriver Skytte.
I oktober 2007 dök det upp en affisch i Stockholms tunnelbana. Ett rött hjärta, genomborrat av en pil. Över hjärtat följande budskap: ”Bevara äktenskapet”. Under hjärtat, med ett barns handstil: ”Mamma, pappa, barn”.
Det var allt. Men det utlöste ett formidabelt raserianfall. Som anfördes av Yvonne Ruwaida (MP). I en skrivelse till SL hävdade hon att ”reklamen är kränkande”, kan bli ”grund för hatbrott”, att avsändarens avsikt är att ”sprida homofobiska åsikter.”
Men detta var bara början. I en vecka utsattes organisationen bakom kampanjen, Svenska Evangeliska Alliansen, där bland annat Frälsningarmén ingår, för en lång rad trakasserier.
Affischerna revs ner. Hemsidan blev hackad och nedsläckt. Okvädningsorden haglade i radio- och TV-program. RFSL krävde att kampanjen skulle stoppas. Felix König i RFSL sa: ”Jag vill inte behöva se homofoba och värdekonservativa budskap i det offentliga rummet.”
Samma budskap förmedlades i en Beckfilm av alla filmer, som om Gunvald Larsson skulle vara politiskt korrekt. Skytte missade Beckavsnittet där Gunvald inte ens kunde erkänna att han inte var feminist. Vi pratar om en uppdiktad rollfigur, men det visar hur långt på skalan vårt kulturella etablissemang hamnat när rollfiguren Gunvald Larsson som vanligtvis spöar upp bus regelmässigt, om han inte trycker ner dem i en pissoarränna, har stora svårigheter med att säga de förbjudna orden, "jag är inte feminist".
Vi har också sett hur toleranta HBT-rörelsen (den som representeras av Pride i alla fall) är mot människor som vågar uttrycka en annan åsikt än den påbjudna, som SD. Både våra riksdagspolitiker som tävlar i att kokettera framför TV-kamerorna, och HBT-rörelsen övervärderar betydelsen av att rätta in sig i HBT-svärmeriet. Den politiker som vågar stå emot hela cirkusen vinner sannolikt väljare, även om det då kan väntas en magsur artikel i någon av våra rikstidningar.
Skall vi pröva några förbjudna satser?
Jag är inte feminist.
Jag tycker inte samkönade par skall få adoptera barn
Jag tycker Pridetåget är obscent och löjligt i sin överdrivenhet.
Det gick ju riktigt bra, det gjorde inte ens ont att säga. Tänk om vårt kulturella etablissemang skulle vara så modiga så de lät en stentuff rollfigur som Gunvald Larsson säga samma förbjudna saker. Kan man som polis bryta mot lagen och spöa skiten ur en misstänkt borde man våga säga att man tyvärr inte är feminist, i alla fall om man tillhör verklighetens folk.
Länk SvD
Nu deklarerar Maud Olofsson att det som är kvar av statligt ägande i energisektorn, Vattenfall skall privatiseras, devis åtminstone. Det går antagligen några år, sedan privatiseras hela Vattenfall, det är den normala gången.
Högre priser för kunderna väntas, det är också den normala gången. Stockholms energi såldes ut och köptes av Fortum. Köpeskillingen var på 20 miljarder, en summa som Fortum tjänade in på några år. Fortum genererar enorma vinster åt sina ägare. Detta genom en mycket enkel affärsstrategi, höjda avgifter för brukarna. Innan privatiseringsvågen så hade Sverige världens kanske lägsta elpriser. Därefter började privatiseringsvågen och nu betalar vi säkert tre gånger så mycket för elen.
Vi kopplade ihop vårt elnät med övriga Europa och fick ett samarbete över gränserna. Följden blev ännu högre elpriser. Nu skjuter elpriserna i höjden så fort sommaren blir fin eller vintern kall dessutom.
Orsaken till att Maud Olofsson vill sälja ut delar av Vattenfall är att hon vill göra satsningar på grön och förnyelsebar energi. De privata initiativen i denna sektor har uteblivit. Så staten, d.v.s. vi skattebetalare skall i stället för att äga en vinstmaskin som Vattenfall ge oss ut i ett riskföretag som de privata aktörerna inte vågar satsa på själva. Så här skriver Olofsson om ägarfrågan av Vattenfall.
Däremot finns det knappast några vägande skäl för svenska folket att långsiktigt vara storägare i utländska kol- och kärnkraftverk.
Nej, jag har aldrig tyckt att svenska staten skall vara ägare av kolkraft i Tyskland. Men det är ju ägarna som bestämmer vad ett företag gör eller inte gör. Det är ju våra politiker, socialdemokratiska och allianspolitiker som med berått mod låtit Vattenfall satsa på Tysk kolkraft. Nu vaknar Olofsson upp och tycker inte att staten skall vara ägare till dessa dagbrott i Tyskland som skövlat hela byar för att få tillgång till smutsig kolkraft.
Det finns inget självändamål med att staten skall äga företag. Det finns heller inget självändamål med att privatisera verksamheter där ingen naturligt konkurrens förekommer eller någonsin kommer att förekomma. "Jag är så gammal så jag tror på blandekonomi" sade Göran Hägg i TV för några år sedan. Jag vill inte ens gå så långt som Hägg, men jag är konservativ och vill att den som sköter uppgiften bäst också skall få göra detta. Som konservativ river man inte upp något som fungerar och startar något som med all sannolikhet kommer att fungera sämre. De privatiseringar vi sett av viktiga samhällsfunktioner har endast lett till kraftigt ökade priser för kunderna och ibland kaos, eftersatt underhåll och annat elände.
Staten kan inte driva företag som förser oss med bilar eller tandborstar, det slutar med katastrof. Det verkar dock inte bli bättre när privata aktörer skall förse oss med el eller transportera oss med pendeltåg. Varför inte låta verkligheten tala sitt tydliga språk?
Länk DN
