Den svartaste av dagar

De första nyheterna talade om ett bombdåd i centrala Oslo. Denna nyhet väckte en enorm uppmärksamhet och det talades på ett tidigt stadium om ett flertal dödsfall. Trots att denna nyhet definitivt ändade nyhetstorkan denna sommar så bleknade händelsen när nästa nyhet slogs upp i vår media, nämligen det fruktansvärda dådet på Utøya där minst 84 ungdomar mist livet. 


Det är ett ofattbart vansinnesdåd och tragedin är av enorma proportioner. Att 84 ungdomar mist livet är en tragedi och det fullständigt meningslösa våldet framstår som absurt och vanvettigt. Gärningsmannen är i princip identifierad och lär enligt obekräftade uppgifter komma från högerextremt håll. Det förklarar också (ur ett sjukt perspektiv) måltavlan då norska socialdemokrater höll ett sommarläger på ön. Sverige förlorade sin oskuld nationella vid mordet på Olof Palme och Anna Lindh, nu har även Norge ett nationellt trauma att brottas med. Politiskt våld är relativt ovanligt i Norden men när det förekommer får det väldigt tragiska proportioner. 


Att politiska våldsdåd ändå är relativt ovanliga i vår del av världen, jämfört med t.ex. Nordamerika, Sydamerika och i vissa delar av Afrika och Asien kan förklaras med det relativt sansade tonläget i det politiska samtalet och en mycket låg grad av korruption. Vi har också ett samhällsklimat som kraftigt tar avstånd från politiskt våld och framhäver det politiska samtalet som den enda vägen att påverka samhället. Hela vårt svenska samhälle har gång efter gång tagit avstånd från politiskt våld som politiskt medel. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att det politiska samtalet sker med respekt och hålls ovanför en "lägsta nivå" så vi inte får den hatstämning som förebådade t.ex. mordet på Olof Palme. Vi måste alla ta ansvar för att vi i den politiska debatten skiljer på sak och person. Vi kan avsky en politisk åsikt men vi måste ta vårt ansvar att inte låta detta övergå i hatstämningar mot personerna bakom åsikterna. 


Låt oss också konstatera att en psykiskt frisk person inte gör sig skyldig till ett vansinnesdåd likt det på Utøya. Det spelar ingen roll hur mycket en frisk person avskyr t.ex. Socialdemokrater, han går inte och skjuter ihjäl unga människor för det. En mentalt frisk person inser att om 10 år kanske rätt många av dessa unga människor inte längre är socialdemokrater, om de fått leva förståss. En mentalt frisk person med en fungerande hjärna inser också det kontraproduktiva i handlandet, inget politiskt parti lär få sådana sympatiyttringar som de norska socialdemokraterna. En förklaring till de svenska socialdemokraternas långa regeringsinnehav var enligt många bedömare skotten i Ådalen, som i princip cementerade socialdemokraternas regeringsinnehav i vårt land.   


Det är svårt att i ett demokratiskt land skydda sig mot dårar likt den ensamme galningen på Utøya. Vi kan öka vapenkontrollen, göra det svårare att erhålla vapen samt arbeta förebyggande genom att kontrollera vad personer skriver på nätet. Tyvärr är alla dessa åtgärder inget skydd mot dåd som det på Utøya. I Sverige har vi Säkerhetspolisen (SÄPO) som skall utöva en viss tillsyn på de allra värsta galningarna. Tyvärr kan inte SÄPO se alla dårar i vardande, det är en omöjlig uppgift i ett öppet samhälle. Det vi ändå kan göra är att ge SÄPO de verktyg och resurser de behöver för att i någon mån hålla en viss uppsikt på de inhemska psykfall vi har. Vi kan också måna om ett gott politiskt debattklimat där samhället gemensamt tar avstånd från politiskt våld. Låg korruption och i övrigt ett korrekt förhållande mellan medborgare och våra institutioner är också av vikt. Därefter kan vi bara hålla tummarna och hoppas på det bästa. 


Våra tankar går till de överlevande ungdomarna på Utøya och det fasansfulla de upplevt. Våra tankar går också till de mördades familjer som just nu upplever deras värsta stund i livet. I dag fälls många tårar och många händer vrids i förtvivlan och avgrundsdjup ångest. Jag skulle vilja skriva något tröstande och hoppingivande, men just nu ser jag inte att det kan finnas någon tröst för alla de som drabbats så oerhört hårt och orättvist. Detta är en mycket svart dag.  


Länk SvD senaste

Länk SvD Polisen

Länk SvD Stoltenberg

Länk DN

Länk DN Utöya

Konsten att hålla huvudet kallt

Ett kraftigt bombdåd har skett i Oslo, alldeles utanför energidepartementet. Vi vet att personer dödats och skadats. Så mycket mer än så vet vi inte. Explosionen verkar ha skett från en bil, men vi vet inte ens det säkert. En del rubriker i våra dagstidningar är stötande, som att någon svensk hörde en "fet smäll". Sådana kommentarer hör kvällstidningarna till, lite mer respekt kräver vi av våra dagstidningar. Vår media talar om att säkerheten höjts vid Rosenbad. Varför har den det? Sannolikt finns det ingen ökad hotbild mot Rosenbad rent logiskt, bara för att en bomb exploderat i Oslo.     


Detta är ett exempel på en händelse då man skall avhålla sig från långtgående spekulationer. Vi vet ingenting ännu och en massa lösa spekulationer tjänar ingen nytta. Tvärtom så kommer felaktiga spekulationer att vändas emot alla dem som ägnat sig åt dessa. T.o.m. riktiga spekulationer kan vändas emot de som ägnar sig åt dessa, om det av en slump visar sig vara riktiga.


Motorcykelolyckan   


Det vi däremot kan uttala oss om är att det inte är polisens fel att en dåre på motorcykel körde ihjäl sig själv. SvD publicerar en artikel med rubriken "Polisen tog min pojkväns liv". I artikeln uttalar sig flickvännen att det som vanligt är polisens fel att en pojke som tydligen fått tillgång till familjens motorcykel, körde ihjäl sig. Föräldrarna har ingen ansvar, pojken själv har inget ansvar och flickan som åkte med pojken har inget ansvar, nej alltihop är polisens fel. 


Jag tycker SvD gör fel som publicerar en artikel med en rubrik som indikerar att det är polisens fel att en fullständig dåre körde ihjäl sig. Inte ett ord om pojkens eget ansvar och inte ett ord om föräldrarnas ansvar. Flickan som åkte med, hade hon något ansvar? Pojken körde utan körkort i över 250 km, han körde ifrån polisens helikopter. Nej, detta var INTE polisens fel. SvD har inte lyckats att hålla huvudet kallt i tragiken om den unga pojken som körde ihjäl sig själv med familjens motorcykel. 

Länk SvD bombdåd 

Länk DN bombdåd 

Länk SvD motorcykelolycka

UPPDATERING:

Men nu kommer plötsligt en nyhet till, om skottlossning, märkligt.

Länk skottlossning DN

UPPDATERING 2

Det här låter bedrövligt:
SvD sommarlägret

Har de inga specialpoliser i Norge som kan slå ut attentatsmannen? Detta är det värsta i hela historien. 

Skilsmässa mellan liberalismen och konservatismen?

När jag av en händelse läste Sakine Madons blogg (jag har slutat läsa hennes blogg regelbundet) och såg hennes intill döden förutsägbara och fantasilösa attack på SD, länk, så slog det mig att på många seminarier under Politikerveckan så avstod debattörerna många gånger från de klassiska och obligatoriska markeringarna mot SD. Annars är det ju legio att debattörer som är kritiska till det mångkulturella projektet men inte tillhör kretsen kring SD, alltid måste komma med minst en markering mot det hemska SD och dess historiska rötter som knappt någon har egentlig koll på.


Frihetens vingslag slog en kort stund


Jag var själv på flera seminarier där man gick till kraftig attack mot både mångkulturprojektet och integrationspolitiken. Jag väntade mig de obligatoriska markeringarna mot SD för att själv slippa bli stigmatiserad och mobbad. Jag väntade dock förgäves, det kom inga markeringar. Det var otroligt skönt och kändes befriande. Om det är ett systemskifte eller om debattörerna kände frihetens vingar slå under Politikerveckan skall jag låta vara osagt. Det politiska klimatet kanske tillfälligt blev "liberalt" under denna marknadsvecka i politik. 


I St: Karins kyrkoruin upplevde vi ett annat och friare samtalsklimat, ett debattklimat där alla åsikter luftades friskt. Det är väl detta klimat som egentligen skulle stå som modell för människor som inte missar ett tillfälle att kalla sig för liberaler. I praktiken är det inte dessa förmenta liberaler som skapar det fria och friska samtalsklimatet, det kommer från mer konservativt håll. Under lång tid har den liberala ideologin och den konservativa ideologin setts lite som syskonideologier. Jag tror att dessa två ideologier är på väg åt varsitt håll i dag. En skilsmässa närmar sig mellan dessa två ideologier och jag tror att denna skilsmässa är nödvändig och ofrånkomlig. 

St Karins kyrkoruin

Denna seminariefilm från Axess där Gudmundsson, Mattias Svensson och Johan Tralau skall diskutera äktenskapet mellan liberalismen och konservatismen visar snarare på den kommande skilsmässan. Jag ser inte riktigt att den liberale Svensson kommer överens med den konservative Gudmundson (som för allt i världen kallar sig liberal han med, jag tycker mig ana konservativa drag dock). Det enda stöd Gudmundson fått efter påhoppen och de ironiska dödshoten är väl dessutom från konservativt håll. Värt att notera är att den tokliberale Svensson gått till Miljöpartiet. Jag har svårt att tro på Svenssons miljöpatos, så vad drar honom till MP?

Mångkulturens offer

Jag läser med stort intresse en artikel från GP av Mark Isitt där han filosoferar över en rapport som två arkitekter från Chalmers skrivit. Bakgrunden är att bostadsföretaget Poseidon beställt en rapport om sitt eget bostadsområde "Backa röd" för att ha som något slags underlag för sin planerade upprustning av området. Isitt har läst rapporten och som en röd tråd uppfattar han att de boende upplever ett stort mått av otrygghet och rädsla. Att känslorna grundar sig på brottslighet och allmänt stök verkar också klart framgå av de intervjuer som rapporten förmedlar. Så här står det i artikeln om de djupintervjuer som genomfördes för rapporten.

Och man pratar bus. Det där sista är absolut mest intressant, varenda en av familjerna känner sig nämligen otrygg. Någon på grund av de omgivande skogarna, resten på grund av ungdomsgäng. ”Vi går inte ut på kvällen”, säger en bosnisk mamma och pappa i 50-årsåldern och deras 28-årige son. En kenyansk kvinna och hennes indiske man konstaterar: ”Mycket pågår nuförtiden. Skador och bråk. Ibland har vi hört om mord också.” Tillsammans har de fem barn. ”Vi är rädda.” Klarspråk.

För mig som inte är varken professor eller lektor (titlar de två arkitekterna använder sig av) så står det klart att familjerna är rädda och känner sig otrygga. Orsakerna är lika glasklara, de beror på en omfattande brottslighet samt avancerat ungdomsbus. Journalisten Isitt har tydligen uppfattat samma sak. Efter en snabb googling på "Backa röd" kommer denna artikel från Expressen upp, "Därför brinner Göteborg". Hur tolkar då de två högutbildade arkitekterna intervjuerna? Så här står det i artikeln.

Men så läser jag Nylanders sammanfattning. ”Problemet för Backa Röd ligger främst i den allmänna sociala nedvärderingen”, skriver han. ”Lyckas man montera ned de egna fördomarna upptäcker man kvaliteterna.”

Så de boendes rädsla berodde enbart på fördomar? I själva verket säger arkitekterna från Chalmers att det inte förekommer något våld eller stök, det är simpla fördomar av lågintelligenta människor. Inte nog med att de simpla människorna i bostadsområdet är så dumma så de inte kan skilja på fördomar och verkliga brott, de t.o.m. nedvärderar sig själva, enligt professorn från Chalmers. Om nu bostadsområdet är så problemfritt skulle man kanske kunna tänka sig att professorn skulle kunna bosätta sig själv där. Vi vet dock att en sådan absurd idé aldrig skulle falla professorn in.


Det var i Backa Röd som en person avled efter en hjärtinfarkt då ambulanspersonalen vägrade köra in i området utan poliseskort. Jag orkar inte rabbla upp alla bråk, mordbränder, överfall, attacker mot polis och brandpersonal som skett där. Men ljushuvudena från Chalmers anser att alltså att människors rädsla beror på fördomar. Inte ens de mest verklighetsfrånvända akademiker kan tro att det enbart rör sig om fördomar när människor blir rädda i områden som Backa Röd. Rapportens märkliga slutsats måste bero på en mer medvetet strategi. 


Politiska krafter vill dölja hur det ser ut i vissa av våra förorter och hur stora problemen verkligen är. Jag har sett hur medierapporteringen varit selektiv i min egen kommun och hur vissa händelser som borde blivit nyheter, aldrig förekommit i någon tidning. Situationen i vissa skolor är så kaotisk att våra dagstidningar skulle kunna göra hur stora och många reportage som helst angående detta. Men om situationen i vissa av våra förorter blev känd skulle kanske allvarliga tvivel om det mångkulturella projektet börja få riktigt stora proportioner. Det riktigt omoraliska är att man i media blåser upp enstaka mobbningsfall och andra händelser i skolor som inte ligger i problemområdena. Om händelser som är ren vardagsmat i problemområdena inträffar i ett "icke problemområde" blåses det upp till enorma proportioner (om media råkar få nys om det). Detta om något visar att "skolans likvärdighet" också är ett av mångkulturens offer.

Länk GP

Om friskolor och riksdagen

Ännu en blänkare från Dissidenten länkas. Denna gång gäller det skolpolitik och vad som kanske pågår inom Alliansen. jag klistrar in ett litet stycke.



Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm har helt rätt när hon kritiserar den tröghet som är förknippad med den rättsprocess mot friskolor som inte håller måttet. Problemet är att Edholms parti själv sitter i regering. Vem skall kunna åtgärda ett problem om inte ett parti som sitter med i en regering? Så här skriver Edholm i sin artikel.

Under de senaste fyra åren har Stockholms stad återkallat tillstånden för nio fristående förskolor och fyra fritidshem. Det handlar om allt från bristande barnsäkerhet till ekonomiska oegentligheter. Handläggningstiden i dessa ärenden ligger mellan 17 och 29 månader. Detta är inte rimligt. Många barn måste gå kvar i grovt undermåliga verksamheter under processens gång och skattebetalarna tvingas – genom fortsatta utbetalningar av förskolepengen – att pumpa in miljontals kronor i de underkända skolorna. Nu måste justitieminister Beatrice Ask se till att landets förvaltningsdomstolar ger dessa ärenden förtur, skriver Lotta Edholm.

Det är under all kritik att skattebetalarna skall göda aktieägare i fristående skolor som inte erbjuder den undervisning eller den omsorg som vi anser vara på en skälig nivå. ...

Länk DN debatt

Nu är det befarade fusket igång

Det är så trist att få rätt, det är inte roligt alls som vissa destruktiva människor tror. Jag varnade på denna blogg för att regeringens regler med arbetskraftsinvandring skulle sluta illa och nu verkar farhågorna besannas. 


I dagens SvD står det om Lao Qiu som kommit hit till vårt land för att lagligt driva sin näringsverksamhet. Qiu har betalat 250,000 kronor till Magnussons advokatbyrå, en advokatbyrå som med hjälp av en skum hemsida, lifesweden.com (kan ingen hacka sidan?) lockar kineser att komma hit med falska förespeglingar. Så här står det i artikeln.

I Shanghai kom han i kontakt med en man vid namn Hu Xiaoqing på hemsidan lifesweden.com. Hemsidan utnyttjar ett kryphål i lagen om arbetskraftsinvandring, som liberaliserades i slutet av 2008. Nyckelpersonal i koncerner skulle då enkelt kunna flyttas mellan länder. Upplägget var att hans fru skulle sättas som chef för ett nystartat tomt bolag – i det här fallet med namnet Moonstone AB. Bolaget bedrev ingen verksamhet men hade koncernkoppling till ett kinesiskt bolag. Familjen skulle sedan betala runt 10 000 kronor i skatter varje månad. Efter fyra år utlovade Hu Xiaoqing permanent uppehållstillstånd.  

Ja våra lagar för arbetskraftsinvandring liberaliserades under 2008 av regeringen. Vi som inte gillade liberaliseringen och varnade för omfattande fusk kallades i vanlig ordning för inhumana, främlingsfientliga, bakåtsträvare, med ogrundad rädsla för det okända. Tyvärr fick vi rätt igen och rädslan var inte ogrundad denna gång heller. En person med kinesiskt ursprung lovar alltså ut permanent uppehållstillstånd till kineser nere i Kina. Är ni nöjda Billström och Reinfeldt? Vidare i artikeln står det så här.

Han säger att de nu inte har någon att vända sig till. Han har skrivit brev till Migrationsverket och frågat vad de ska göra för att få ett lagligt arbetstillstånd. Nu har de fått ett kort besked att deras ärende ska behandlas skyndsamt.

– Sverige tar ju emot många invandrare, jag förstår inte varför vi måste betala 27 000 kronor per månad.

I grunden ärliga och arbetsamma personer som Qui har egentligen inte gjort något fel, förutom att de varit lite väl blåögda, bildligt talat. Har man kommit hit utan riktigt arbetstillstånd så skall det vara en enkelbiljett hem. Magnussons advokatbyrå bör ställas inför rätta och fälls de skall de betala tillbaka de pengar de lurat till sig (de har sannolikt tillgång till bra advokater, ja de är ju t.o.m. advokater själva). 


Sverige tar ju emot många invandrare precis som Qui säger ja, för många på för lösa och oklara grunder. Qui blev lurad och han "hotas" inte av utvisning, han har ju i princip aldrig haft rätt att vara här. Det är bedrövligt att personer som Qui blir lurade och i den bästa av världar skulle de som lurat hit honom och hans familj få betala tillbaka vartenda öre. Att verksamheter som denna skulle dyka upp med regeringens nya regler var inte så svårt att räkna ut (jag varnade för det på denna blogg) men tydligen kunde inte vår regering med sin stora stab av jurister och ekonomer tänka sig det elementära.  

Länk SvD

Länk Magnussons advokatbyrå

Bodström om AIK, Socialdemokraterna och partistrider

Vi länkar nästa artikel till Dissidenten. Första ett smakprov.

Jag läser nu Thomas Bodströms bok " Inifrån makten, myglet, politiken, detta som motvikt mot Anita Kratz bok om Reinfeldt. Först skall det sägas att Bodström inte är någon van, alternativt stor författare, trots hans publicerade deckarböcker. En författare av klass har en annan meningsbyggnad och syntax än den Bodröm håller sig med. Den stora behållningen av boken är det perspektiv Bodström anlägger på sitt parti, som outsider. Bodström påpekar helt riktigt att han inte är född in i partiet på föreskrivet sätt. I detta sammanhang är "föreskrivet sätt" att man börjar i SSU vid späd ålder för att sedan skola in sig vid Bommersvik. 

En fråga Bodström tar upp är partistriderna inom Socialdemokraterna, han jämför dem med allt debacle inom AIK. Så här skriver han på sidan 78-79.

Både klubben och partiet har haft legender som det är svårt att matcha idag. Kurre Hamrin, Lill-Garvis och Nacka Skoglund är inte lätta att bräcka i dag för spelare i AIK. Och det är tufft för dagens partiledare att jämföras med Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme.

AIK har präglats av konflikter. Under 2010 började till och med supportrarna slåss öppet på Råsundas läktare. Socialdemokraterna brukar också vara snabba med att attackera varandra offentligt. ...

Länk Dissidenten Bodström 

Den fria rörligheten firar nya triumfer

I en artikel på SvD opinion så går en rad fackförbund ut och slår larm om förhållanden för utländsk arbetskraft i vårt land. Ett exempel som lyfts fram i artikeln är lettiska arbetare som tydligen arbetat för det facila priset av 27 riksdaler i timmen. Ett annat exempel är rumänska arbetare som ett företag transporterat hit. Arbetarna bor i små bås där det ligger madrasser direkt på golvet. Så här står det i artikeln.

Ett entreprenadföretag som utför skogsvård lägger i sin tur ut arbetet på en underentreprenör med personal från Lettland. Trots att personalen arbetar i Sverige arbetar de under lettiska anställningsförhållanden och får cirka 17 kronor i timmen.

Och det är precis det som är vitsen med den omhuldade fria rörligheten, att kunna anställa arbetare för 17 kronor i timmen. Ett entreprenadföretag som i sin tur anlitar en "underentreprenör". Det låter väldigt modernt och försörjer säkert en hel del låtsasdirektörer. Annars kan man ju tycka att skogsvård vore en bra syssla som sommarjobb för våra lediga ungdomar eller varför inte en syssla för våra heltidsarbetslösa ungdomar. Systemet blir vansinnigare och vansinnigare. Vidare i artikeln står det så här.

Nu får det vara nog. Två år efter att regeringen införde det nya regelverket för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU pågår ett utnyttjande av utländsk arbetskraft i Sverige.

Ja det pågår ett utnyttjande av utländsk arbetskraft, vilket måste ha varit själva idén från början. Varför inte försöka anställa de arbetslösa vi redan har i vårt land, de uppgår ju till över 400,000? Säkert spelar lönenivån en stor roll. I stället för att se över ingångslönerna så importerar vi arbetskraft allt medan vi har en jättearmé av arbetslösa som går och slår dank hela dagarna. 


De olika fackförbunden föreslår en rad åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Jag kan inte direkt bedöma de föreslagna åtgärderna men det nuvarande systemet är befängt och måste förändras. En första åtgärd måste vara att försöka sätta de arbetslösa vi har i vårt land nu i arbete, innan vi importerar ny arbetskraft. De som kommer hit och arbetar skall också ha avtalsenliga löner (vilket kommer innebära att hela importen avstannar av sig själv). Till sist så skriver fackförbundet så här i artikeln.

Regeringen har gjort den svenska arbetsmarknaden kall och orättvis där det görs skillnad på människor och människor.

Ojdå! Jag trodde det var vi som var skeptiska till den fria rörligheten som gjorde skillnad på människor och inte fullt ut såg "allas lika värde". En klyscha som förövrigt blir löjlig när företag importerar utländsk arbetskraft likt boskap och sedan låter dem arbeta som slavar. Men eftersom dessa företag är för den fria rörligheten och säkert fri invandring (de skulle göra stora pengar på det) så skulle väl inte Reinfeldt drömma om att mumla något om "allas lika värde" till dessa globaliseringens spjutspetsar. 
 
Länk SvD

Sommartorka - Reinfeldt ensamvargen

Ja, som vanligt så här års så råder det sommartorka på nyheter av vikt. Jag har därför inlett ett samarbete med Dissidenten Stenkvist. Fristående artiklar publiceras där, medan vår svenska media kommenteras här. Senaste artikeln på Dissidenten är en recension och analys av boken "Reinfeldt ensamvargen" av Anita Kratz. På sitt sätt en mycket mager bok men själva svårigheterna som författaren hade under arbetet med boken kan ge värdefull information om vår nuvarande statsminister. Jag klistrar in ett stycke av artikeln här.


Trots Kratz enorma svårigheter med att finna tecken på känslor hos Reinfeldt så har det brustit åtminstone två gånger för Reinfeldt när TV-kamerorna har rullat. Den ena gången i SVT:s morgonsoffa och den andra gången efter valet i en debatt. Båda gångerna har ämnet varit Sverigedemokraterna. Det är anmärkningsvärt att en så hårt kontrollerad person som Reinfeldt har tappat masken två gånger inför rullande TV-kameror, på ganska kort tid dessutom. 


Att det skulle vara SD:s politik med en restriktiv immigrationspolitik som satt Reinfeldts känslor i svallning är ytterst osannolikt med bakgrund av Kratz bok. Det stämmer absolut inte med den bild man får av en kyligt kalkylerande Reinfeldt. I stället är det…

Läs vidare på Dissidenten