Om vi får vara lite oseriösa en stund så undrar jag hur i hela friden Techno Viking, filmen på tuben, har kunnat bli stoppad av "some ongoing legal issues". Det är alltså en hmmm...glad? amatör som dansar något technoliknande, filmat med någon amatörkamera på en gata någonstans i Tyskland. Allt är ren amatörism och rätt kul. Inga giriga skivbolag är inblandade. Ändå är amatörfilmen stoppad, otroligt! Bröt de månne mot några trafikregler när de spelade in filmen? Varför då stoppa filmen som torde vara utmärkt bevis?
Giriga skivbolag har däremot varit inblandade när de stoppade den urgamla låten "Rock'n Roll Blåa Ögon" av Nina letar UFO. Den låg tidigare på tuben och sångerskan, Malin Warne, var jätteglad att människor fortfarande lyssnade på låten, om än på tuben. Själva skivan, som släpptes 1987, går inte längre att köpa. Exakt vad förlorar skivbolagen på att stoppa filmen på You Tube? Förmodligen förlorar skivbolagen Sony och Legisroom inte en spänn på att filmen ligger på tuben, bedrövligt. Jag börjar bli innerligt trött på den nyliberala aggro-kapitalismen.
Svensk Näringsliv skickade förresten ut en enkät där man som kommunfullmäktige-representant skulle svara på om kommunen hade någon verksamhet som kunde läggas ut i privat regi. Jag besvarade enkäten efter tre brev på nätet. Ändå fortsätter de att skicka brev och i ett nästan hotfullt ordalag kräver de för fjärde gången att jag skall ge besked om alla kommunala verksamheter som kan läggas ut på entreprenad. Jag svarade i dag att slutar de inte att bombardera mig med hotfulla brev skall jag kliva in på deras kontor och ta saken muntligt. Vi får se om de fattar vinken.
Länk Techno Viking
Länk Nina Letar UFO
Libyens diktator Khaddafi är död, förmodligen mördad efter att han blivit gripen. Det är tyvärr ett slut som ofta drabbar ledarna på den förlorade sidan i ett inbördeskrig, och kanske inte bara ledarna. Hade Khaddafis sida vunnit, vilken den med största säkerhet gjort utan inblandning utifrån, så hade slutet säkert blivit ännu grymmare. Att hysa förhoppningen om ett överlämnande av Khaddafi till en domstol när han väl tagits tillfånga är mer än lovligt naivt. Ingen har säkert räknat med detta på allvar. Inte ens USA:s elittrupper skonade Bin Ladin när de väl fick chansen.
Utan att ta ställning till någondera sidan i konflikten, så var bilderna och SVT:s glädjerus direkt osmakliga i går. Bilder på ett blodigt lik som släpades omkring likt en säck potatis samtidigt som de fullständigt odisciplinerade trupperna skuttade omkring och sköt vilt i luften gav direkt avsmak. I nyhetsinslaget berättade en man med glädje hur han och hans kamrater stått och sparkat på liket efter Khaddafi. Vi fick i Rapport åka direkt från dessa pöbelscener till studion, där det rådde ren feststämning. I de nyhetsinslag jag såg nämndes inte pöbelväldet med ett ord, eller att de slängt omkring ett blodigt lik. Inne i studion verkade scenerna vi just sett vara den naturligaste sak i världen. Det är inte utan att man börjar undra om det bara kommer reaktioner från främlingsfientliga inhumana personer likt undertecknad.
Väl tillbaka i studion är det självklart läge för våra utrikespolitiska experter, denna kväll i skepnad av Katarina Engberg, att ge sin syn på saken. Problemet var bara att vi inte fick höra några matnyttiga analyser. Jag ville veta vad den vinnande rebellrörelsen består av? Vilka de är? Vilka olika grupperingar som nu slåss om makten? Finns det religiösa fanatiker bland vinnarna? Vi fick inte veta någonting som vi inte visste förut. Det hela blev i stället en glädjefest, utan att vi fick veta vilka segrarna var. För allt vad vi vet kanske de inte är mer demokratiska än Khaddafi, och då finns det ju inte så mycket att fira. På plats har SVT någon som lyssnar till förnamnet "Samir". Han bjuder inte heller på några djupare analyser, trots att han talat med rebellerna och finns på plats. Nu är det väl inte hans jobb att bjuda på analyserna, utan experterna som SVT städslat.
Framtiden är oviss i Libyen, men vi hoppas självklart på en demokratisk och fredlig utveckling. Scenerna med gravt odisciplinerade rebeller är i sig ett ganska dåligt tecken. Men vi har ju vetat hela tiden att rebellrörelsen i princip saknar militär träning, så det behöver inte betyda att Libyen störtas in i anarki. Klart är dock att SVT med andra svenska medier firat diktatorns död lite väl tidigt och okritiskt.
Länk Rapport
Länk DN
Länk SvD
Med rubriken ”Guillou bland invandrarna på Östermalm” beskriver en DN-artikel Guillous vardag i sitt grannskap på Östermalm. Det är inte utan att man drar på mungiporna när Guillou lägger ut texten, något han är mycket bra på. Hela Guillous tillvaro liknar påfallande mycket den livsstil Christopher Lasch beskriver i sin bok ”Eliternas uppror”. Det är ett liv där liberalerna reducerat mångkulturen till en basar av olika platser där det serveras exotisk mat och där man kan lämna traditionens tyngd för att i stället hänge sig åt trender härstammande från jordens alla hörn. I själva verket är Guillous vänsterfernissa i denna artikel tunnare än på de gamla träbåtar han förnöjt passerar kajen nedanför Östermalm. Så här säger Guillou i artikeln när reportern frågar om inte hans bostadsort sticker i ögonen för en man med hans vänsterpatos.
På grund av vänsterns intolerans och högerns tolerans är det bättre för mig att bo här. De som kallar sig vänster på Söder anser att jag inte är socialist på rätt sätt, inte feminist på rätt sätt. Och vi ska inte prata om vad djurvännerna tycker om mig.
Vi är många som erfarit ”vänsterns intolerans” och då lite mer handfast än vad Guillou upplevt den. Men det är förmodligen inte därför Guillou smälter så bra in i östermalmsmiljön, det är i själva verket för att han verkligen hör hemma där, bättre än vad G.W. Persson någonsin kommer att göra. Exakt vad är det som gör Guillou mer vänster än hans grannar? Finns det något alls förutom att han röstar på ett bedagat parti som nästan blivit exotiskt det med? Högerns (eller liberalernas) intolerans visar sig när man på allvar utmanar dem, och det är knappast vad Guillou gör, inte sedan han reviderat sitt utlåtande att SD är ickerasistiskt. Så kommer vi då till Guillous uttalande om invandrare, så här står det i artikeln.
2009 sa Guillou att Sverigedemokraterna inte var rasistiskt. Den åsikten har han senare reviderat.
– I kommentarsfält gnäller de om att jag, som är invandrarkramare, borde bo bland invandrare. Det gör jag också.
Det finns säkert en hel del åsikter vår gode Guillou har reviderat genom åren. Har man läst hans tidigare böcker så blir detta märkbart. Inte bara åsikter har reviderats genom åren, även synen på ähum… vissa främmande makter förmodar vi också har reviderats en smula.
Nu gäller kommentarerna i kommentarsfälten inte enskilda immigranter, utan de etniska enklaver som växt upp runt våra storstäder, vilket Guillou borde vara smart nog att förstå. Dessutom ljuger Guillou, han bor enligt artikeln på Banérgatan, där det enligt hans egen utsaga skall råda en någorlunda multikulturell miljö. Som kuriosa slog jag jämna gatunummer på Banérgatan från 42 till 50. Av de 125 namn jag fick upp klingade 3 (tre) med utländsk klang. Det låter inte som Fittja direkt, där skulle förhållandet vara ungefär tvärtom. Att strosa in till den lokale tobakshandlaren med utländskt påbrå (som av en händelse när DN-reportern är närvarande) är inte riktigt samma sak som att bo mitt i Rosengård. Vidare läser vi häpet detta när Guillou presenterar en av sina djupare analyser:
Partiet har inget stöd på Östermalm, förklarar Guillou. Han säger att de inte ens delar ut flygblad här utan anser att området är fullständigt förlorat.
– Detsamma gäller Djursholm och Danderyd. Högern är mest resistent mot den här typen av rasister.
Om Guillou studerat sin svenska historia bara en smula, måste han inse att det inte handlar om någon ”resistens” mot rasism. SD förfäktar ju en annan immigrationspolitik, vilket avsiktligt stigmatiseras som rasism eftersom det är så svårt att sakligt argumentera för den nuvarande politiken. Den verkliga rasism som förekommer och har förekommit är absolut inte obekant från de samhällsskikt Guillou plötsligt tar i försvar. Att sedan vissa skikt inom företagarvärlden är positiv till en ohejdad immigration som ett effektivt medel att pressa ned lönerna, borde inte heller vara helt obekant för herr Guillou, inte om han hade läst vänsterns grundkurs för nybörjare. Vad menar förresten Guillou med ”den här typen av rasister”? Finns det en annan typ av rasister på Djursholm? Förövrigt så driver ju Moderaterna i princip en Sverigedemokratisk politik i sina överklassenklaver, så i själva verket har Guillou inte en siffra rätt. Till sist citerar vi detta ur artikeln.
Det märks att Guillou är välkänd i saluhallen. Han hälsar igenkännande på flertalet handlare. Många undrar om hans bok har kommit ut i handeln. Han bjuds på ett ostron innan han slutligen slår sig ned för att dricka dagens tredje öl.
– Det här blir ju konstigt för att jag framstår som någon som bara går runt och dricker öl hela tiden, säger han.
– Jag borde ha tagit ett glas vin.
Detta är ju fullkomligt strålande! Som hämtat från Lasch beskrivning av den moderna multikulturalisten. Om Guillou läste igenom DN-artikeln långstamt och noggrant, skulle han nog dra slutsatsen att själv gå över till ett annat parti. Det är bara att räkna positiva och negativa saker han säger om vänstern respektive högern. Även Guillou bör klara denna enkla matematik.
Länk DN
Christopher Lasch ”Eliternas uppror” Med turistens blick
De som vill bli medlemmar i den nya intelligensaristokratin dras till kusterna, vänder ryggen åt landets hjärta och odlar kontakter med den internationella marknaden i snabbrörliga pengar, glamour, mode och popkultur. Man kan undra om de överhuvudtaget uppfattar sig som amerikaner. Patriotism står förvisso inte högt på deras lita över dygder. Att vara mångkulturell passar dem däremot perfekt. Det manar fram en angenäm bild av en global basar där exotisk mat, exotiska kläder, exotisk musik och exotiska stamseder kan avnjutas i en enda röra utan att någon höjer på ögonbrynen och utan att man behöver binda sig för något. De nya eliterna trivs bara på resande fot, på väg till en konferens på toppnivå, till det storslagna öppnandet av en ny franchiseanläggning, till en internationell filmfestival eller till en semesterort som ingen annan har hört talas om. De betraktar världen med turistens blick, ett perspektiv som knappast stimulerat ett lidelsefullt engagemang för demokratin.
Media har tagit upp fallet med Ganna Chyzhevska som skulle utvisas i dag. Utvisningen stoppades av Europadomstolen i sista stund och familjen kan andas ut, tillfälligt i alla fall. Chyzhevska är enligt media både blind och gravt dement, vilket de många TV-inslagen bekräftar. Så här säger Emma Henriksson KD i DN.
Redan då såg vi att ensamma gamla människor med alla sina barn i Sverige skulle riskera att inte få stanna och tillbringa sina sista dagar här.
– Jag vill kunna sitta och hålla min mamma i handen när hon drar sitt sista andetag. Det borde vara givet oavsett om man har kommit till vårt land eller är född här
Först måste vi fråga oss varför hela Chyzhevskas släkt är i Sverige. Det är osannolikt att någon från Ukraina får politisk asyl i vårt land, det finns inga sådana skäl (se länk Freedomhouse). Är de arbetskraftsinvandrare så ställer det denna invandring i ett helt nytt ljus. I sådana fall riskerar arbetskraftsinvandringen bli ett ännu större minus än vad det förmodligen redan är, i alla fall om en hel släkt skall få uppehållstillstånd p.g.a. att någon i familjen får ett arbete. Så exakt hur har detta gått till? Chyzhevska skall enligt SVT ha bott i Sverige lite från och till sedan början på 2000-talet. Det låter också lite märkligt, tydligen har hon redan åkt fram och tillbaka. Någon som kommer på besök till sin släkt kan inte plötsligt få uppehållstillstånd.
Det är inhumant med att flytta denna 91 år gamla kvinna till en obekant miljö, det är allt som föregått denna situation som vi måste sätta frågetecken kring. Det finns förmodligen massvis med 90-åringar i Ukraina som är både dementa och skröpliga på andra sätt. Ingen tycker synd om dem. Dessutom finns det platser på jorden där gamla människor har det sämre än i Ukraina, hur synd skulle det vara om dem? Det är alltså själva flytten som är inhuman.
Vi måste börja om från noll och göra om hela vår immigrationspolitik. Vi bör ta emot politiskt förfölja människor som jagats, fängslats av en diktatorisk regim. Vi bör även ta emot viss arbetskraft med specialkompetens, det tjänar alla på. Visst skall man också kunna bosätta sig i vårt land om man gifter sig med en svensk och bestämmer sig för att leva i vårt land tillsammans. Den nuvarande immigrationspolitiken har dock nått vägs ände. Alla möjliga skäl används för att erhålla uppehållstillstånd. Många gånger är identiteten oklar när uppehållstillstånd ges. Ju oklarare våra regler är, ju fler ömmande fall skapas. Media slår också upp de enskilda fallen stort. Samtidigt skulle media lika gärna kunna göra långa reportage om hur illa det är ställt med vården av våra egna 90-åringar på olika håll.
Länk DN
Länk SvD
Länk Freedomhuse Ukraina
Innan vi gick med i EU så bestod riksdagen till stor del av nykterhetsfanatiker. Riksdagen förde en alkoholpolitik som inte stod i samklang med vad folk uppfattade som rimlig, milt uttryckt. Efter EU-inträde försvann alla dessa nykterhetsfanatiker, alternativt så blev de knäpptysta. Vår forna alkoholpolitik for all världens väg, och de tidigare nykterhetsfanatikerna i vår riksdag fann sig av någon outgrundlig anledning i att alkoholen började flöda in genom vårt lands gränser som en veritabel tsunami. Vad svenska folket tyckte spelade ingen som helst roll för nykterhetsfanatikerna som skulle representera vårt rätt törstiga folk. Däremot spelade det stor roll vad politikerna i Bryssel tyckte.
Nu har det varit väldigt tyst länge från IOGT av naturliga skäl, att nämna vår alkoholpolitik utan att snegla på EU-regler är ett svårt konststycke. När nu IOGT ändå vill påpeka att de fortfarande lever så går Anna Carlstedt till angrepp på att drottning Silvia en gång bjudit sina barn och deras kamrater på ett glas vin. Det är själva gesten som räknas enligt Carlstedt. Nej, det är inte gesten som räknas, det är EU som räknas, så istället för att kritisera våra vidöppna gränser så attackerar vi kungafamiljen. Det är ett lättare byte än politikerna i Bryssel. Vi kan jämföra Silvias "gest" att bjuda sin dotter på ett glas rödvin, mot att vi öppnat våra gränser för en veritabel flodvåg av alkohol som formligen väller in genom våra i princip obefintliga gränser. Vad spelar störst roll för folkhälsan tro? I sanning en tiotusenkronorsfråga.
Länk SvD
SNS har gjort en underökning av friskolereformen som de presenterade den 7e december. Det övergripande ansvaret för undersökningen var Laura Hartman som publicerade en artikel på DN, länk. Den som i själva verket hade utfört själva undersökningen var nationalekonom Jonas Vlachos. De undersökningar som Vlachos gjorde visade att friskolor inte presterar varken bättre eller sämre än kommunala skolor, om man tar hänsyn till det selekterade elevunderlaget. Undersökningarna visade också att kommuner samt skattebetalare inte vinner ekonomiskt på friskolereformen. Detta är elementärt för alla med mer än 80 i IQ. Skolpengen är vad den är och betalas ut till alla skolplatser oavsett om det gäller en friskola eller kommunal skola. Det lär knappast behövas en nationalekonom för att förstå detta.
Efter presentationen av undersökningen drog en storm av harm över främst Laura Hartman (som egentligen bara presenterade det Jonas Vlachos kommit fram till). T.o.m. under själva presentationen (som undertecknad bevistade) föll friskolepastorn Peje Emilsson ut i affekt över Hartman, som fick veta att hon knappast var vatten värd. Sverigedemokrater är ju vana att ta emot hatiska utfall från humana samhällsbärare, men Hartman såg ut att ta ganska illa vid sig (otränad som hon är). Man utmanar inte Svenskt Näringsliv ostraffad. Vilket Hartman bekräftar i dagens artikel i DN-Debatt, länk.
Frågan som Hartman ställer i artikeln, och i den uppmärksammade utredningen, är hur vi skall få våra friskolor och andra privatiserade samhälleliga funktioner att fungera optimalt. Det är dock inte den riktigt stora frågan, den riktigt svåra utmaningen. Den viktigaste frågan är i stället hur vi skall få vår kommunala skola att fungera. Den fungerar dåligt på sina håll, mycket dåligt. Det beror inte på att den drivs i kommunal regi, utan på samhällsutvecklingen. Vi har ett multikulturellt samhälle där invanda regler och underförstådda paradigmer inte längre gäller, såsom respekt för vuxna, lärare och kvinnor. Vi har ett samhälle som gradvis undergrävt skolan, de vuxnas och lärarens auktoritet. Elever tillåts ta ut svängarna alltmer i sitt uppförande, medan lärarnas handlingsutrymme krymps.
Följden av utvecklingen har blivit stök i skolorna och en undermålig undervisningssituation. Elever som inte är starka eller populära nog kan ibland bli utsatta för diverse övergrepp av kamrater. Skolgårdens värstingar får bete sig hur som helst medan läraren skall behålla sitt lugn om han/hon inte skall riskera en anmälan. Ansvarsbördan på lärarkåren blir orimligt stor medan allt ansvar tas ifrån stökiga elever, och ibland även föräldrarna till dessa elever. Att friskolor skulle lösa detta problem är en önskedröm som är så orimlig att det är brottsligt att hänge sig åt den.
Friskolor löser det problemet att enskilda elever och lärare kan byta från en stökig skola till en lugn friskola, men det lär knappast lösa skolproblemet i sig. Ur vissa aspekter kan det i stället förvärra situationen när "normala" elever lämnar en skola i utförsbacke. Den riktigt stora frågan är hur vi skall åtgärda problemen i vår skola, antingen det är friskolor eller kommunala skolor det rör sig om. Den riktigt stora skolfrågan är det tyvärr ingen som talar om.
Länk DN Hartman 1
Länk DN Hartman 2
