Vi skall säga det på en gång, det är
omöjligt att veta vad som rör sig i Reinfeldts huvud och vilka
övervägande som gjordes i samband med att Reinfeldt i veckan under
ett tal på Norrmalmstorg gick ut och erkände immigrationens stora
kostnader och den påverkan det med nödvändighet har på vår
välfärd och ekonomi. Det är dock långsökt att han skulle göra
det i ett anfall av plötslig moralisk ärlighet. En agenda och en
strategi måste ligga bakom utspelet. I annat fall skulle han ha
erkänt kostnaderna långt innan, som flera oberoende bedömare
påtalat, däribland Lars Calmfors. Så här föll Reinfeldts ord på
Norrmalmstorg.
Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det
Det är uppenbart att vi är inne i en
valrörelse och att utspelet har med valrörelsen att göra. Det är
nästan lika uppenbart att Alliansen ligger under de röd-gröna i
opinionsundersökningarna. I detta läge väljer alltså Reinfeldt
att göra ett utspel som förmodas (även av moderaterna) gynna SD
som Reinfeldt avskyr. Det råder ingen tvekan om Reinfeldts avsky för
SD, det syns varje sekund genom TV-rutan. Ändå väljer han alltså
att göra ett utspel som han vet gynnar SD.
Tar man med Reinfeldts dedikerade
motvilja mot SD i analysen, duger inte den förklaring SVT:s experter
bjöd på, nämligen att Reinfeldt gjorde utspelet för att enbart
skapa oro hos väljarna, och att de därigenom skulle välja det
säkrare alternativet som nästan alltid är den sittande regeringen.
Det är en osannolik förklaring med alldeles för osäker utdelning
och en alldeles för hög insats (gynna SD).
Petter Larsson på Aftonbladet är
faktiskt något på spåret bakom allt onyanserat känslosvall och
världsfrånvända vänsterfantasier. Så här skriver han.
För samtidigt som han med ena handen lyfter SD, skadar han de rödgröna partierna i två av deras paradfrågor: välfärdssatsningar och antirasism.Så snart de nu talar om satsningar som kan kosta något, kommer det att framstå som att de är ekonomiskt ansvarslösa, och som att de sviker världens flyktingar
Larsson
reflekterar inte en sekund på att det faktiskt kan vara sant, att en
kostsam immigrationspolitik faktisk på sikt kommer att rasera
välfärden, ety då skulle ju hela hans världsbild rasa samman.
Däremot kan han ha rätt i att Reinfeld gjorde utspelet för att
ställa till det för de rödgröna och deras planer på
välfärdssatsningar. Reinfeldt kan innan valet peka på hur
oansvariga de röd-gröna beter sig som lanserar stora satsningar,
samtidigt som immigrationen slukar stora delar av budgetutrymmet.
Om
det värsta inträffar ur Reinfeldts synvinkel, att de röd-gröna
vinner valet, har han själv gett sig alibi, - jag sade minsann hur
läget var. Samtidigt som han nästan tvingar in de röd-gröna i en
destruktiv politik, nämligen den att fortsätta på den inslagna
vägen. Det är en väg där vi skall ”öppna våra hjärtan”
samtidigt som den ekonomiska situationen tvingar de röd-gröna att
föra en politik som faktiskt liknar Reinfeldts egen. En politik med
omfattande kostsam immigration och där det ekonomiska läget
omöjliggör stora satsningar på välfärden.
De
röd-gröna missade självfallet tillfället att lägga om politik.
När Reinfeldt höll sitt tal om begränsade välfärdssatsningar
hade de röd-gröna kunnat deklarera en kursändring vad gäller
immigrationspolitiken, med hänvisning till Reinfeldts tal. Men det
var en tillfällighet som de självklart inte utnyttjade. Stora
partier är inte kända för snabba kursändringar när tillfället
yppar sig, om det ens är möjligt med tanke på gräsrötter och
media.
