Hur humant är det med vård till papperslösa?

Både folkpartiet och Miljöpartiet går i valspurten nu ut och propagerar för att vi skall lagstifta om vård till de s.k. papperslösa människor som vistas illegalt i vårt land. Om dessa utspel ger några röster eller får motsatt effekt måste vara högst osäkert, speciellt när vi läser i tidningarna om hur illa vården fungerar för våra egna medborgare.  I dagens SvD står det om kraftig överbeläggning på Karolinska i Solna. Patienter får ligga i korridorer eller hyses in på den avdelning som råkar ha lediga platser, vilket enligt artikeln får till följd att t.ex. en cancerpatient kan få tillbringa flera dagar på en avdelning för plastikoperationer med en kraftig vårdförsämring som följd. 


Vidare står det om att intagning av nya patienter stängts p.g.a. överbeläggningen, sjuksköterskor har fått jobba dubbla pass p.g.a. personalbrist. Vi tittar på detta citat från artikeln i SvD. 

I en rapport till Socialstyrelsen tidigare i sommar säger sjuksköterskor vid kliniken att läget är ohållbart och att det är svårt att garantera patienterna en säker vård.

–Vi hade förväntat oss någon form av ingripande eftersom läget varit så allvarligt, säger ett av de fackliga ombuden som inte vågar framträda med namn.

Inte nog med att vården upplever en allvarlig kris, fackliga ombud vågar inte framträda med namn eftersom de tydligen väntar sig repressalier. Sjuksköterskor säger att läget är ohållbart och att de inte kan garantera en säker vård för patienterna. Vad gör då FP och MP i detta läge? Jo de går ut och kräver vård för papperslösa också. Människor som enligt alla regler inte har rätt att vistas i detta land. Vidare så står det så här i artikeln.

Inför nästa säsong kommer Stefan Engqvist att kräva fler vårdplatser. Men huvudskyddsombudet Marta Christensson oroar sig ändå för framtiden.

–Istället för att bygga på vårdplatser bygger vi ett monster i nya Karolinska som kommer ha färre vårdplatser, vi förstår inte hur det kommer gå ihop. Vi behöver 200 vårdplatser till, säger hon.

Så inför framtiden har våra politiker i sin outgrundliga visdom beräknat och planerat för färre vårdplatser på Karolinska, detta trots att det råder en skriande brist på vårdplaster redan i dag. Marta Christensson förstår inte hur det går ihop och det gör faktiskt inte jag heller. Till slut så står det så här i artikeln.

Även Sol-Britt Lonne-Rahm, överläkare och ordförande för Karolinskas samt Stockholms läkarförening, är kritisk till den långsiktiga planen för att möta vårdplatsbehovet och skräms av den hårdnande attityden inom sjukvården.

Överläkare Sol-Britt Lonne-Rahm är kritisk till de långsiktiga planerna för Karolinska och "skräms av den hårdnande attityden inom sjukvården". Vi har alltså överbeläggning, kris och en hårdnande attityd inom svensk sjukvård. Våra riksdagspartier verkar inte vilja ta i denna fråga, trots att den inte borde vara känslig och att det torde finnas röster att fiska på vallöften angående vården i vår huvudstad. I stället går två partier ut och ägnar sig åt att kräva vård för papperslösa. 


Naturligtvis skall ingen ligga på gatan och dö i vårt land, inte ens de som går under den något felaktiga benämningen "papperslösa". Naturligtvis skall även de som befinner sig här illegalt få akut vård om behovet finns. Det är dock enligt all logik och nuvarande regelsystem så att har man fått avslag på sin asylansökan av västvärldens kanske generösaste asylsystem, så skall man lämna landet. Tar man sig in i vårt land på olaglig väg eller med ofullständiga resedokument så skall man enligt Svea rikes lag avvisas, allt annat är att ignorera de lagar vi har. Vilka fler lagar kan vi bortse ifrån om utlänningslagen kan brytas med makthavarnas goda minne? 


Det inhumana är att luckra upp reglerna så att varken vi eller omvärlden vet vad som gäller. Ju fler undantag och ju luddigare våra politiker uppträder, ju fler "papperslösa" lär vi få. Vi är redan nu en bra bit på väg mot kaos och anarki vad gäller dessa områden. På sjuttiotalet fanns det sannolikt fler konflikter och mer misär på vår jord än i dag, ändå hade vi inga "papperslösa" då, vad kan det bero på?

Länk SvD Karolinska

Länk DN debatt

Besparingarna på landets tidningsredaktioner har sitt pris

Stora rationaliseringar och mindre redaktioner är något som vi läst om, nu får vi erfara effekterna av alla dessa besparingar. Så här står det i SvD om ett fall där polisen hittat en kropp i Värmland. En poliskommissarie uttalar sig och direktciteras i tidningen.

Vi vill inte om ett brott har begåtts, men vi kan inte utesluta det. Nu inleds den tekniska undersökningen, säger Lindh.

Jag tvivlar oerhört starkt på att Lindh verkligen fällt denna obegripliga mening, har han gjort det bör han nog söka jobb som spärrvakt i Stockholms tunnelbana i stället för att utreda mord. Det är ett pressetiskt fel att av dignitet att felcitera en person, men man kan alltid skylla på tryckfelsnisse självklart. Saken är den att dessa mycket grova syftningsfel (eller hur de skall klassas) såg man aldrig fordom. Är detta ännu ett tecken på den enorma utveckling vi är utsatta för, att texterna i våra tidningar har blivit obegripliga och strider mot de flesta semantiska regler?

Länk SvD

Huvudmotståndarna i svensk politik

DN/Synovate har gjort ytterligare en mätning av väljaropinionen inför det stundande valet. Det är den sista eller näst sista av Synovate förmodligen, innan det mest spännande valet under vår livstid kommer att äga rum. Naturligtvis publicerar DN inte mindre än två artiklar med anledning av denna undersökning, det gäller ju att få valuta för satsade pengar. Den första artikeln skriver Henrik Brors från ledarredaktionen. Brors missar inte att nämna SD:s relativt låga resultat just i denna underökning. Under en lång rad av underökningar har resultatet för SD varit betydligt högre och SD har i dessa undersökningar inte bara kommit in i riksdagen, utan också hamnat som vågmästare mellan de fiktiva blocken. Vid alla dessa tillfällen har dock Brors varit noga med att inte med ett ord nämna SD i sina relativt amatörmässiga analyser.


I den andra artikeln angående opinionsundersökningen, låter ledarredaktionen sanningen faktiskt komma fram. Om det är en slump eller ett misstag skall vi vara osagt, men de skriver i alla fall så här.

Att gapet mellan blocken minskat är med nuvarande siffror inte mycket för borgerliga väljare att hänga läpp för. För medan Sverigedemokraterna i junimätningen attraherade 4,6 procent av de tillfrågade väljarna är det nu bara 3,6 som säger sig vilja rösta på partiet om det vore val i dag. För båda allianserna är det viktigare med egen majoritet än att utrymmet till huvudmotståndaren blir stort.  

Mycket tydligare kan det faktiskt inte bli, det är egentligen riksdagspartierna mot ett litet uppstickarparti i svensk politik, David mot Goliat. I Bibelns berättelse var det goda representerat av David och det onda av Goliat (det är möjligen ett rudimentärt sätt att se på saken). Med tiden kommer sannolikt många människor att se på kampen mellan det lilla uppstickarpartiet SD och de övriga självgoda partierna på samma sätt som i konflikten mellan David och Goliat. Det är inte bara det svenska kynnet, att ta parti för den mindre och utsatta parten som spelar SD i händerna, samhällsutvecklingen är också en betydande faktor som hjälper det mindre partiet. 


Ledarredaktionen talar i klartext när den säger att det är viktigare för Alliansen att SD inte blir vågmästare än att de rödgröna får egen majoritet och i sådana fall får styra landet. Det är också talande att nästan all TV-tid, alla debatter ändå sker mellan de två etablerade blocken, detta trots att man egentligen mäter SD:s framgångar högre än vem som vinner mellan dessa etablerade valallianser. Omedvetet målar ledarredaktionen upp bilden av att de båda allianserna i mångt och mycket står för samma politik och arbetar utefter nästan samma agenda, det viktiga är ju att SD med en något annorlunda agenda inte får inflytande. 


Vi har alltså en demokrati där vår mediala elit vill att valmanskåren skall gå och rösta på något av två block där skillnaderna i den politiska visionen är minimal. Det är inget annat än ett sofistikerat sätt att frånta människor deras demokratiska makt. Meningen med demokrati och väljarnas fria val är att kunna välja mellan olika politiska visioner, inte tvingas välja mellan två, till förvirring lika alternativ i viktiga frågor för vårt lands framtid. 


Jag drar mig för att nämna Anders Isakssons utmärka bok "Den politiska adeln" jag har gjort det så många gånger förr. Men Isaksson studerade politiska skeenden under hela sin livstid och skrev i den nämnda boken hur vårt politiska etablissemang blev en egen samhällsklass som fordom vår adliga klass. En klass med gemensamma intressen och gemensam agenda. Isaksson visade att skillnaderna egentligen inte går mellan de politiska partierna i riksdagen, utan mellan politikerna och folket. Riksdagen är politiskt korrekt medan folket inte är det, riksdagen är för EMU, globalisering och extrem feminism emedan folk i gemen inte är det. Inte undra på att reaktionerna blir så starka när ett litet parti sticker fram hakan och hotar hela detta system.


Länk DN Brors

Länk DN redaktionen

"Verklighetens folk" bor inte på Södermalm

En gång i tiden var Södermalm i Stockholm en charmig arbetarstadsdel där klämchecka söderkisar bodde. En del av stadsdelens invånare hade klara alkoholproblem med på något sätt ökade det bara charmen i stadsdelen. Även alkoholisterna i stadsdelen var charmiga och vänliga, trots att de understundom tvingades till den något simpla sysslan tiggeri. Stadsdelen var på denna tid ganska röd, politiskt sett.

Det bodde dock sannolikt en betydande andel medelklassmänniskor på Söder även under 60 och 70-talet. Det var dock en annan typ av medelklass än den som bor där nu. Dagens medelklass på Söder är i stor utsträckning journalister, mediemänniskor och andra som på något sätt kan sägas vara "inne".

I en artikel på SvD så skriver journalisten Mustafa Can om Miljöpartiets stora framgångar just på Södermalm. Inte mindre än 20 procent av valmanskåren på söder röstar enligt Can på Miljöpartiet. Det är dock det "nya Miljöpartiet" man röstar på, Miljöpartiets historia är betydligt mer penibel än Sverigedemokraternas med vansinniga förslag på att avskaffa bankräntan och andra liknande förslag. Så här står det om Miljöpartiets politik i artikeln.

Miljöpartiet skulle bli ett framstegsvänligt parti med avancerade tekniksatsningar, snabbtåg, forskning – allt med grön profil. Och ändå stå fast vid en politik som värnar om flyktingar, hbt-rörelsen och feminismen. Ett modernt parti som försvarar individens frihet ska självklart även vara fränast i sin kritik av Ipred- och FRA-lagstiftningar.

Även MP värnar flyktingar, hbt-människor och feminism, som precis alla nuvarande riksdagspartier i vårt land. Att "värna flyktingar" är i sig en underlig formulering, det bästa vore väl om ingen tvingades fly? Partier som inte är för "feminism" är en omöjlighet i vår demokrati verkar det som. Ideologin "feminism" är något som alla helt enkelt skall bekänna sig till, annars är man inte välkommen i klubben. Självklart tilltalar denna så vanliga politiska mix den nya strömlinjeformade medelklass som nu befolkar Södermalm. Så här står det i artikeln om stadsdelens förvandling.

Det händer överallt, i New York, London, Köpenhamn såväl som i Malmö: gamla, nedslitna arbetarstadsdelar förvandlas raskt till ståndsmässiga kvarter. De hastigt stigande hyrorna och bostadspriserna kommer med riskkapitalister, reklamare, modefotografer, stylister, krögare, mediekändisar, popdrottningar och finansfamiljer som söker billiga lokaler eller kvarter med lite autenticitet.

Delar av ursprungsbefolkningen drivs till förorterna. De nyinflyttade är bohemchica nog att befläcka sin välanpassade värld med en lagom dos radikalitet, lagom farlighet, lagom upproriskhet. Se så charmerande med jovialisk arbetarklass som slänger sig med slang och rullar in V75-kupongen i kvällstidningen! Vi bor trots allt i Cornelis nejder med Bajen, utblottade konstnärer, gubbkeps och billig bärs på Gröne Jägaren. Om vi ändå hade fått uppleva Ebba Grön på Musikverket. 

Som artikelförfattaren skriver är utvecklingen förmodligen naturlig och kanske till en del ofrånkomlig. Den politiska förvandlingen kommer med förnyelsen av befolkningen, de politiska korrekta åsikterna kommer också med "reklamare, modefotografer, stylister, mediekändisar och popdrottningar". Vi kan svårligen tänka oss att en känd stylist eller popdrottning går ut i media och öppet deklarerar att hon tänker rösta på SD. Karriären vore nog över för denna popdrottning fortare än någon hinner säga "flaska". "Verklighetens folk" bor inte längre på Södermalm, de bor i förorten.

Länk SvD

Ännu en tendentiös undersökning

I en debattartikel (typiskt) så går doktoranden Kristina Jerre och professor Henrik Tham ut med det braskande påståendet att folk i allmänhet inte vill ha hårdare straff. Bakgrunden är att riksdagen i våras röstade igenom en proposition om våldsbrott samt att Beatrice Ask sagt att allmänheten kräver hårdare straff för våldsbrott. Nu tillbakavisar de två forskarna uppfattningen att allmänheten kräver hårdare straff för våldsbrott med hänvisning till undersökningen. 


Det första som man undrar över är hur undersökningen utförts, man kan som bekant få vilka resultat man vill bara man anpassar undersökningen efter det resultat man vill ha. Så här står det först i artikeln om undersökningen.

De sex rättsfallen utgjordes av relationsvåld där kvinnan efter skador får uppsöka sjukhus, narkotikasmuggling av 250 gram heroin, butiksrån där gärningsmannen under upprepade knivhot tvingar expediten att öppna kassaskåpet, våldtäkt under en företagskurs på ett hotell, förskingring av 350 000 kr från en äldre bankkund, och gatuvåld, där den utsatte får allvarliga skador i ansiktet. För fyra av fallen filmades i fingerade rättegångar.

Nu är det ju främst våldsbrott allmänheten efterlyser hårdare straff för, och då speciellt när det är unga gärningsmän som utfört dåden. Detta eftersom straffrabatten är oerhört hög för unga gärningsmän i vårt land. I denna undersökning så har man tagit med t.ex. förskingring och narkotikabrott också. Narkotikabrott är ett av de brott vi efter 70-talets intensiva debatt verkligen har rejäla straff för. Nu är det väl hög tid att vi har samma debatt för våldsbrott. Redan på detta stadium av undersökningen så finns det rätt stora manipulationsmöjligheter alltså. Vi läser vidare om undersökningen.

Undersökningen av det generella rättsmedvetandet visar att svenskarna vill ha hårdare straff. Två tredjedelar anser att straffen är för milda, drygt hälften är generellt för längre fängelsestraff och tre fjärdedelar tycker att våldsbrott bör straffas mycket strängare än vad de görs i dag.

Resultatet av det generella rättsmedvetandet visar att många fall som t.ex. beskrivits i tidningarna där straffpåföljden noga angetts har haft liten samklang med det rättsmedvetandet som råder i landet. Det är snarare så att undersökningen manipulerat de speciella fall som tagits upp under rubriken "konkret rättsmedvetande". Man hänvisar t.ex. till narkotikadomen som är en brottstyp där i princip ingen klagat på straffens hårdhet.  Tvärtom, det är snarast perverst att människor som smugglar cannabis ibland fått hårdare domar än de som mördat någon (ett förhållande som möjligen rättats till numera). Sedan undrar vi också vilket urval man gjort för de personer som deltagit i vad man kallar den "fokusgrupp" som man använt sig av. Så här står det nämligen om resultatet i en del av undersökningen.

I fallet med narkotika ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angav över fem års fängelse.

Det var alltså hälften av de svarande som ville ge en "icke frihetsberövande påföljd" för smuggling av 250 gram heroin! Jag vill med utgångspunkt för detta resultat påstå att det urval av människor man använt sig av inte är representativt för människorna i detta land. Det är helt absurt att ens tänka tanken på en "icke frihetsberövande påföljd" för denna mängd narkotika som borde motsvara summan 600,000 kr på gatan. Intrycket att det inte är en representativ grupp man använt sig av förstärks när man läser detta.

Det konkreta rättsmedvetandet, slutligen, studerades genom att 119 stockholmare i olika grupper först fick se en film av en rättegång från något av fyra rättsfall från postenkäten och därefter fick diskutera fallet innan de angav lämpligt straff på samma sätt som i postenkäten.

För det första så har man använt sig av olika grupper av människor för de olika delarna av studien (detta kan nog inte kallas renodlad forskning), för det andra så består gruppen som utförde testet som man hänvisar till i denna artikel av 119 stockholmare! Här faller faktiskt hela undersökningen. Vad är det mer man inte berättat? Att alla stockholmare var bosatta i city eller på Södermalm? Jag delar inte några politiska uppfattningar som dominerar det numera så populära Södermalm, där våra olika eliter företrädesvis är bosatta. Det torde inte heller de flesta andra människor i vårt land göra. 


För ett par år sedan (2009) blev en ung man (Fredrik Ivarsson) dömd till tre års ungdomsvård när han i princip oprovocerad mördade en minderårig flicka vid en busshållplats (Malin Kristiansen). Efter dådet dumpade han kroppen i närmaste vattendrag, åkte hem och åt ostsmörgås med mammas O'boy. Mannen förklarade dådet med att flickan "sagt något ofördelaktigt" om honom. Det finns inga bortförklaringar, inte ens förklaringar till detta bestialiska dåd. Det är fullständigt oacceptabelt lågt straff för det grövsta brott man kan tänka sig. Bara att ge ett så lågt straff som denne mördare fick ter sig förmodligen kriminellt i allmänhetens ögon, definitivt i mina ögon. 

Länk DN

Nyspråk om integrationen

Två folkpartistiska riksdagsledamöter går återigen ut och propagerar för språktest för dem som vill bli svenska medborgare. Det är som alla vet ett gammalt förslag som 2002 gav massvis med röster till FP. Det frapperande är att FP nu suttit vid regeringsmakten i 4 år och inte ens nämnt detta krav på svenska språkkunskaper under mandatperioden. Nu närmar vi oss ett val och då är det självklart dags att damma av den gamla valvinnaren. De folkpartistiska ledamöterna är inte helt ovetande om situationen (hur skulle de kunna vara det?) och vänder sig formellt till sina allianspartier med detta vallöfte. 


I övrigt florerar nyspråk och omskrivningar flitigt i denna artikel publicerad på SvD-opinion. Vi skall försöka översätta en del till vanlig rikssvenska samt göra några korta kommentarer. Så här står det i artikeln.

Att inte kunna göra sig förstådd i det samhälle man bor i är som att vara instängd i ett språkligt fängelse.  

Att inte lära sig huvudspråket i det land man bor i gör naturligtvis att man alltid kommer att vara utanför samhället och förmodligen aldrig få ett vettigt jobb. Vidare i artikeln.

Utan att kunna språket är det omöjligt att följa med i samhällsdebatten. Man lever ett liv på ytan och blir aldrig riktigt en del av samhället. Särskilt gäller det många av de kvinnor som kommer från avlägsna länder med starka patriarkala traditioner. I Sverige blir många invandrarkvinnor arbetslösa, lever i ojämställda förhållanden och de rör sig sällan i sfärer utanför hemmet. De blir helt enkelt isolerade.

Utan att kunna språket så kan muslimska män bättre hålla koll på sina fruar och döttrar, sönerna struntar man i märkligt nog. Man lever i etniska enklaver som arbetslös och klarar sig på bidrag från samhället, om man inte tillhör en förmögen grupp som fortfarande har hus och stora tillgångar kvar i hemlandet, detta fast man fått asyl i Sverige. Detta gäller främst om man kommer från avlägsna trakter där islam är stark och i jämförelse med dessa människor framstår medlemmar från Livets Ord som sekulariserade och toleranta. I Sverige är det inte meningen att dessa kvinnor skall få komma ut i samhället, de riskerar ju då att träffa svenska män som understundom med stort välbehag äter griskött, och klappar orena hundar. Vidare i artikeln.

Undersökningar tyder på att hyggliga kunskaper i landets språk ökar chansen att få jobb med upp till 24 procent. De med goda kunskaper i svenska får oftare anställning än de som har lägst kunskaper.  

Vetenskapliga undersökningar tyder på att 2+2=4. Vidare i artikeln.

Inför valet 2002 tog FP, bland många andra förslag för en bättre integration, upp idén om att återinföra språktest för svenskt medborgarskap.

Inför valet 2002 fick vi massvis med röster för detta förslag. Nu har vi suttit i regeringsställning i 4 år utan att lyft ett finger för detta språktest. Problemet blir nu hur vi återigen kan lyfte detta förslag på ett trovärdigt sätt utan att det framstår som det simplaste röstfiske. Naturligtvis kan vi inte låta partiledaren Björklund föra fram detta förslag, det vore att riskera alltför mycket, speciellt som vi inte ämnar införa reformen i nästa mandatperiod heller. Till slut tar vi med och översätter detta stycke. 

De flesta som lyckas ta sig till Sverige är starka personer som vill ge en bättre framtid till sig och sina barn än vad som fanns i det land de lämnade bakom sig. De har ofta rest under mödosamma förhållanden för att komma hit. Den inneboende kraften är fantastisk. Vi måste se till att ta till- vara den kraften. Att ställa krav är att bry sig. Vi bryr oss, därför lyfter vi ännu en gång upp frågan om språktest för medborgarskap.

De flesta som lyckas ta sig till Sverige är förmögna och kreativa personer som vill skapa sig en bättre framtid för sig själva och sina barn, inget fel i det men de är inte berättigade till asyl eller uppehållstillstånd om lagarna skulle följas som det var tänkt. Det är ofta korrumperade bananrepubliker de lämnar bakom sig. Dessa människor har betalat dyra pengar till människosmugglare, så det är inte drägg som lyckas ta sig hit utan relativt driftiga människor. Den inneboende finurligheten är fantastisk. Vi måste se till att ta tillvara denna finurlighet och kreativitet. Vi bryr oss om valresultatet och vi vill ha en massa röster i det kommande valet, därför lyfter vi ännu en gång upp frågan om språktest  för medborgarskap(fast det kan tyckas väldigt magstarkt, lite för många människor vet att vi inte tänker genomföra det). 


Tja, jag är ingen tolk men med lite vilja och arbete går det. Jag gjorde denna översättning helt gratis åt de folkpartistiska ledamöterna. Jag hoppas de uppskattar det och sänder mig en vänlig tanke. 

Länk SvD

Kort reflexion om "allas lika värde"

Det finns en rätt stark tendens att förenkla och infantilisera alla resonemang och teorier (typ nazism och kommunism är egentligen samma ideologi). Vi ser det på olika bloggar som normalt kan betecknas som systemkritiska. Jag menar att det finns en fara i att förenkla alla teoretiska resonemang in absurdum, till slut framstår alla systemkritiker som mindre vetande. Världen är komplicerad och mångfacetterad, tyvärr är våra hjärnor programmerade för att förenkla och katalogisera information till enklast möjliga format. Denna process är nödvändig för att hantera all den information som sköljer över oss men den kan också gå för långt. Dessutom måste man vara medveten om att normala debatter alltid innehåller en massa förenklingar och generaliseringar, annars skulle varje debatt bli ohanterlig.  


Tar vi som ett utmärkt exempel detta med "allas lika värde" så har ingen seriös debattör (i alla fall inte från början) menat att alla människor är lika bra eller lika goda. Det vore ju en fullständigt absurd tolkning som inte ens Bengt Westerberg skulle ställt upp på, han menar ju att t.ex. Sverigedemokrater är mindre värde än andra människor i vårt land. Ingen har egentligen påstått att alla människor skulle vara lika bra eller lika goda, inte ens "snällismens" främsta förespråkare. Det vore väldigt skönt att slippa höra detta påstående igen (men så väl är det väl sannolikt inte).


Tesen "allas lika värde" är för det första felformulerad, den skall lyda "alla föds med samma universella människovärde". Enbart här blir tesen något mer hanterbar, det innebär att en människa föds som ett oskrivet blad men kan genom egna beslut eller/och omgivningens påverkan utvecklas till en fullfjädrad skitstövel. Nu vänder sig många också mot denna tes. Exemplet flickor i Kina är intressant. Eftersom familjer i Kina bara får ha ett barn (om denna regel fortfarande gäller) och om familjen hellre vill ha en pojke så mördas flickbebisar i okänd omfattning för att familjen skall få en ny chans till att erhålla en pojke. Detta skulle alltså vara ett bevis på att "allas lika värde" inte gäller eller existerar.


Mina damer och herrar, det är inte ett bevis på någonting. Att människor genom historien skulle vara "lika värda" är ett skämt som enbart förtjänar hånskratt naturligtvis. Det är alltid den starkes och sluges rätt som gällt, genom hela vår historia och på många ställen i vår nuvarande värld. "Alla människors lika värde" är en princip som naturligtvis är i stark minoritet på vår jord och som historisk sett har lyst med sin absoluta frånvaro. Det är en princip som väl nästan enbart kan återfinnas i den västliga politiska hemisfären. Vi kan inte åka till Iran gå fram till en mulla och påstå att vi som äter fläskkött är lika mycket värde som honom, jag skulle i alla fall inte rekommendera ett sådant förfarande. Vi ser alltså att tesen "allas lika värde" är en princip, och skall behandlas som en sådan och inte ett vetenskapligt faktum. Politiska och moraliska principer har sällan med naturen eller reella förhållanden att göra. Däremot kan vi själv välja ett leva efter dessa principer. 


Tar vi det utmärkta exemplet med kinesiska familjer som mördar flickebarn så anser de naturligtvis inte att flickor föds med samma värde som pojkar, men vad tycker NI? Det är den intressanta frågan. Trots att jag aldrig i hela mitt liv kallat mig feminist och snarast äcklas åt den svenska genomfalska feminismen så anser jag att en kinesisk flicka är lika mycket värd som en pojke. Jag tycker det är tragiskt att kinesiska flickebarn mördas för att familjer gärna vill ha en pojke som enda barn. Jag darrar inte på manschetten ett dugg när jag kallar detta som sker i kinesiska byar för överlagt mord på fullvärdiga människor. Jag ligger alltså närmare tesen "alla föds med samma människovärde" än vissa kinesiska bondfamiljer. Vi måste också poängtera att vi inte har en aning om i vilken omfattning dessa barnamord sker och vilken syn den vanlige kinesiske bondfamiljen har. Det är fullt möjligt att många kinesiska familjer ser på detta med samma avsky som jag. 


Tesen "alla föds med samma universella värde" skall ses som att alla har möjligheter att utvecklas till något stort. En omskärd och förtryckt flicka i mullornas Iran kan växa upp till att bli en förkämpe mot islams stenåldersregler, en bättre och modigare förkämpe än någon av oss som sitter och knackar på tangentbordet mest varje dag. Ett mer närliggande exempel blir då att en flicka som föds i en moderatfamilj på Djursholm kan vända familjen och den paradigm som råder där ryggen och bli t.ex. Sverigedemokrat (Reinfeldt vände på detta med barbarisk, moderater i Djursholm ser nog alla utanför Djursholm som barbarer, inte enbart svenskar). Det är förvisso större chans att flickan från öknen i Iran stjälper islam än att flickan från Djursholm blir Sverigedemokrat om vi ser till senaste valet 2006, men man vet aldrig. Det är just så jag ser på denna tes.