Är ignoransen mot människosmugglarna planerad och kalkylerad?

I SvD står det om att polisen nedprioriterat kampen mot människosmugglarna. Det är helt enkelt för låga straff och för mycket jobb anser polisledningen, för att man skall kunna satsa på denna typ av brott. Detta trots att omsättningen enligt SvD omsätter miljarder kronor per år. Vi skall också ta i beaktande kostnaderna och den brottslighet som kommer av att människor befinner sig illegalt i landet.

Med tanke på alla de svårigheter och risker vårt samhälle utsätts för genom denna människosmuggling så undrar man varför inte regeringen ingriper och vidtar åtgärder som straffhöjning för människosmuggling. Man skulle också kunna satsa på tullverksamheten och ge riktade ekonomiska bidrag just till polisarbete mot människosmuggling. Eller är den minskade satsningen på detta område kalkylerad och till viss del önskvärd från vissa politiker?

Länk SvD

Hägglund har missat målet

I en artikel på DN-opinion så analyserar redaktionen KD:s kursändring senaste tiden samt de utspel Göran Hägglund gjort angående ”verklighetens folk” och kulturetablissemanget. Redaktionen beskriver KD:s kursändring som ett steg bort mot det samhälle där människor hela tiden får pekpinnar av ”överheten”. Enligt redaktionen vill Hägglund och KD vända sig mot etablissemangets detaljstyrning av familjen och individen. Så här står det i ingressen.

Göran Hägglund vill få Kristdemokraterna att släppa pekpinnarna. Det tar år, om det går. I valet väljer KD att framställa sig som pensionärernas parti.

Eftersom KD på ytan också vill profilera sig som ett konservativt alternativ så går det som redaktionen skriver, sannolikt inte att också profilera sig bara på att släppa pekpinnar. Redaktionen är också inne på att en politik som innebär större frihet från pekpinnar inte heller per automatik ger särskilt många fler röster, där har redaktionen också rätt. Detta med att etablissemanget ger verklighetens folk konkreta pekpinnar upplevs nämligen inte som något stort problem i vårt land, i alla fall inte i den form och på det sätt redaktionen på DN menar.  Lite längre ned i artikeln så står det dock något intressant, så här skriver redaktionen.

Som socialminister är Göran Hägglund inte någon underdog, och Sveriges alla kärnfamiljer känner sig knappast förtryckta för att kulturskribenter och genusvetare emellanåt hävdar att könet är en social konstruktion. Tre av fyra omyndiga barn bor med båda sina biologiska föräldrar – och denna gedigna familjemajoritet låter sig inte sättas på.

Som alla förstår är kulturetablissemangets vurm för ”sociala konstruktioner” och ”genusvetenskap” ingen konkret pekpinne som människor lider av. Enbart detta, ryckt ur sitt större sammanhang är inget som påverkar människor särskilt kraftfullt, det är ju bara att strunta i genusvetenskapen och skaka på huvudet åt alla tossiga genusvetenskapare. Dessutom så är det exakt så som redaktionen skriver, Hägglund själv kan knappas betraktas som någon ”underdog”.  Här närmar vi oss det verkliga problemet, detta att Hägglund faktiskt själv tillhör ett etablissemang gör att han inte kan angripa problemet fullt ut och i hela sin vidd.

Det är inte konkreta pekpinnar för människor och enbart kulturetablissemanget som utgör problemet. Det är istället att eliterna i vårt samhälle på olika sätt talar om hur människor skall tycka och tänka för att vara goda och moderna medborgare. Det är inte bara genusvetenskapen som många människor vänder sig emot utan det är ett paket av politiskt korrekthet som innehåller såväl genusperspektiv som flyktingpolitik, mångkultur, hur skolan skall bedrivas, brottslighet och straff, samt EU och globaliseringen. Det är inte bara det kulturella etablissemanget som står för detta ”paket” utan även det mediala och politiska etablissemanget.

Det är här någonstans Hägglund och KD får problem. Hägglund tillhör ju som sagt själv det politiska etablissemanget och han skulle ju aldrig våga angripa övriga delar av paketet. Hägglund vågade angripa just feministdelen av den politiskt korrekta paradigmen, opinionen i denna fråga hade ju ändå redan vänt. Men han aktade sig noga från att snudda vid övriga delar av paketet.

Det råder ingen tvekan om att vi har ett stort och allvarligt problem med att våra politiker och vår media fjärmat sig från ”verklighetens folk”. Vårt politiska och mediala etablissemang hyser åsikter och föreställningar som ligger långt från de föreställningar ”vanliga” människor ger uttryck för kring deras köksbord.

Länk DN

Recept för ett ansvarsfullt styre av landet

I en artikel på SvD så tycker Journalisten Göran Eriksson att den debatt om bärande av burka som förekom mellan Sahlin och Reinfeldt är ett utmärkt recept mot Sverigedemokraterna. Så här står det i artikeln.

Statsminister Fredrik Reinfeldt markerade hårt i onsdagens duell i P1 med S-ledaren Mona Sahlin. "Jag sympatiserar med att trycka tillbaka dem som vill få kvinnor att dölja sitt ansikte", sa Reinfeldt.

Är detta att markera hårt? Både Sahlin och Reinfeldt har markerat oerhört mycket hårdare mot SD än de gör mot bärande av burka och det kvinnoförtryck detta står för. Vi frågar oss hur Reinfeldt rent praktiskt skall ”trycka tillbaka” bärandet av burka, eller nöjer han sig med att ”sympatisera” med att ”trycka tillbaka”. Så här uttalar sig Sahlin i samma debatt.

Jag kommer alltid att slåss för kvinnors rätt att slippa bära burka

Vi undrar hur Sahlin skall slåss för denna rätt. Vad exakt skall Sahlin göra om en familj tvingar en flicka att bära burka? Redan i ingressen så står det så här.

"Ja till islam, nej till radikal islamism" är riksdagspartiernas strategiska recept mot Sverigedemokraterna. Burkadebatten är valårets första exempel på hur metoden tillämpas.

Man får intrycket om att det hela handlar om att bemöta SD, inte att göra något åt ett problem för landet. Om SD hade haft halva sin röstpotential då, hur hade det låtit då? ”Ja till islam, ja till radikal islam” eller kanske ”ja till islam, vi nämner inte radikal islam”. Detta tyder inte på ett ansvarsfullt sätt att styra landet. Man blundar för problem om inte något parti för fram problemet och hotar att knipa för många röster på det. Politikerna som styr vårt land måste ha missförstått sitt uppdrag. Det handlar inte om att bemöta varken SD eller något annat ”hot”, utan att styra landet för att det skall fungera så bra som möjligt för medborgarna, samt att göra något åt de problem som finns, antingen det uppmärksammas av media eller inte. Så här står det i artikeln till slut.

 Men drar en gräns mot Sverigedemokraterna, som vill förbjuda offentliganställda att bära slöja (eller turban) och förbjuda omyndiga elever att bära burka i skolan.

Så kraftfullt och modigt! Frågan är vad folkopinionen tycker om att unga flickor bär burka i skolan. Jag misstänker att detta är ytterligare ett tecken på att de nuvarande riksdagspartierna tappat kontakten med valmanskåren och verklighetens folk.

Skånska dagbladet har gjort ett reportage om hur judiska familjer känner sig så hotade att de beslutat att utvandra från Sverige till Israel. Vi har alltså en flyktingström FRÅN Sverige p.g.a. situationen i främst Malmö. Detta är fullständigt horribelt och att inte regeringen tar tag i detta problem eller ens offentligt diskuterar detta är under all kritik. Ser man Reinfeldts och Sahlins ”markeringar” i den senaste debatten dem emellan så får man intrycket av att de inte är vuxna att tackla de problem vi redan har i vårt land.  

När sedan kommunordförande Reepalu intervjuas av Skånska dagbladet om hoten mot judiska familjer så försöker Reepalu med det mycket fula tricket att försöka skylla det på ”extremhögern”. Så här står det i Skånskan.

På de judiska gudstjänsterna har man egen säkerhetsstyrka och ibland polisbevakning. Visar inte det att gruppen är speciellt utsatt?

– Malmö och Skåne har tyvärr haft bekymmer med grupper längst ute på högerkanten. Jag har själv fått hakkors målade på min bostad.

Judiska församlingen menar att det handlar om extremvänster och hårdföra muslimska grupper.

– Jag har uppfattat att högergrupperna varit de som plågat judiska församlingar under lång tid. Men jag känner inte till om extremvänstern driver de frågorna. Men självklart har konflikten i Gaza förra året spillt över på Malmö.   

Att Reepalu skulle vara så ovetande om situationen som han visar här är helt enkelt inte möjligt. Inte nog med att han inte gör något åt problemet, han vill inte ens erkänna varifrån hoten kommer. Att Reepalu beter sig på detta fruktansvärt oansvariga och rent av löjliga sätt förvånar t.o.m. mig. Detta är ett uttryck för total politisk bankrutt

Länk SvD

Länk Skånska Reepalu

Länk Skånskan judehat

Snabb reflexion om Gudmundsson

Per Gudmundsson skriver artiklar för SvD, ofta av formen krönikor, fast ändå inte riktiga krönikor. Innan Åkesson publicerade sin omtalade artikel i Aftonbladet där politisk islam problematiserades så skrev Gudmundsson i princip ALLTID om islam och terrorhot. Det var så påtagligt att t.o.m. jag tyckte att det blev en smula tjatigt, kan inte karlen skriva om något annat någon enda gång? Jo faktiskt kunde han det, även om Gudmundssons artiklar blivit påtagligt kortare och mist en del av sin glöd har han efter Åkessons artikel inte skrivit om islam eller terrorhot en enda gång, det har blivit tvärstopp. Är det någon som tror att det är en slump, räck upp en hand.

Direkt efter Åkessons artikel och samtidigt med omsvängningen i tidningsartiklarna så förändrades också Gudmundssons tonläge på hans blogg (jag tänker inte länka och har inte läst hans blogg på ett bra tag). Han började med att kalla en stor del av hans läsekrets för idioter och mindre vetande. Sedan fortsatte han med att deklarera en mycket strikt filtrering av kommentarerna. Detta fick till följd att han släppte igenom en kommentar av bloggaren Jinge (Jan-Inge "nazianstucken" Flücht) samt blockerade en oskyldig kommentar av mig. Någon som även tror att detta är en slump? Vifta på öronen i så fall.   

I dag t.ex. skriver Gudmundsson om partiledardebatten mellan Sahlin och Reinfeldt. Krönikan saknar all glöd och djupare analyser, även om han har en del poänger. Gudmundsson som gjorde enorm research inför sina islamartiklar bemödar sig inte ens längre om att skrapa på ytan. Vad ligger bakom denna omtumlande omsvägning? Order från chefredaktören? Ultimatum från tidningens ägare? Politiska påtryckningar från odefinierbara politiska storheter? Eller är det så enkelt att Gudmundsson tappat intresset på ett mer abrupt sätt än jag någonsin tidigare sett?

Länk SvD

En historisk spegel

Negar Josephi har skrivet en artikel på Newsmill där hon betackar sig för allt stöd från SD. Hon gör det som talesman för ”judar i Sverige”. Om Sveriges judar utsett Josephi som talesman är oklart, men hon tar sig tydligen den rollen. Josephi pratar om SD:s ”bruna förflutna” som orsak till sin avsky för partiet. Josephi talar inte med ett ord om vad detta ”bruna förflutna” skulle bestå i. SD är ju ett ungt parti och har faktiskt mindre i sitt bagage än många av riksdagspartierna, kanske betackar sig Josephi från allt stöd av de övriga riksdagspartierna också. Antalet nazister i ett parti som Moderata samlingspartiet måste vida överstiga de som lyckats nästla sig in i SD. Detsamma gäller Centerpartiet och Folkpartiet också. Så här skriver Josephi i sin artikel.

Sverigedemokraterna verkar ha hitta det perfekta sättet tvätta bort sitt bruna arv: stöd Israel! Därigenom vill man framställa sig som upplysta icke-rasister, samtidigt som man får ett nytt argument i sin kamp mot islam och muslimer.

Det behövs inga argument för att motarbeta politisk islam i vårt land, det borde vara en så glasklar demokratisk självklarhet så det inte borde behöva diskuteras ens. Aldebe som företräder en stor del av islam har skickat brev till riksdagspartierna om införande av sharialagar. Skulle inte detta få diskuteras av politiska rörelser i Sverige? I sådana fall skulle vi kunna lägga ned vår demokrati och yttrandefrihet. T.o.m. den politiska korrekthetens företrädare Sahlin och Reinfeldt har diskuterat islams roll i vårt samhälle. Vad gäller rasism så är SD emot en ohämmad immigration som inte har något med rasism att göra. Så här skriver Josephi vidare i sin artikel.

Enligt SD existerade ingen antisemitism i Sverige innan muslimerna kom hit. Antisemitismen är en produkt av islam och importerades med de muslimska invandrarna. Bollhusmötet ägde väl aldrig rum, och SD:s egna bruna föregångare existerade nog inte.

Vilka bruna föregångare är det Josephi talar om? Är det någon förvirrad nationalsocialist i partiets barndom? Ja då ligger nog samtliga allianspartier mycket sämre till än SD. Betackar sig Josephi från allt stöd från dem också? Antisemitismen var sannolikt mycket mindre när jag växte upp. Jag har inte forskat i det men jag kan inte påminna mig att jag någon gång stötte på någon antisemitism när jag växte upp. I skolorna var det ingen debatt om förintelsen för det behövdes inte, lika lite som om vi debatterar om två plus två är fyra. Men hur kan Josephi veta allt detta, hon är ju för ung (enligt bilden i alla fall).

I går på SVT så var det ett reportage om att judar som flyttat från Malmö till Israel p.g.a. den antisemitism de mött på senare år. Detta skulle vara fullkomligt omöjligt och helt overkligt i det Sverige jag växte upp i. Detta är så fullkomligt glasklart för alla oss över 40 år så det är löjligt att diskutera eller ens försöka bevisa. Läs detta en gång till Josephi, detta är glasklara, oomkullrunkeliga fakta. Du gillar det inte Josephi men om du vill befinna dig i verkligheten så får du bita i det sura äpplet helt enkelt. Till sist så skriver Josephi så här i sin artikel.

Den svenska identiteten är mycket viktig för SD. Vad de inte verkar veta är att judarna i Sverige har alltid burit med sig och vårdat sin judiska identitet. Precis som muslimerna bär med sig sin. Det kan uttryckas på olika sätt, att man någon gång ibland firar en judisk högtid eller hedrar offren för Förintelsen i dag, den 27 januari.   

Jo precis alla vet att judarna vårdat sin identitet. Så mycket självklarare borde det vara att svenskarna vårdar sin identitet för Josephi. Eller är det bara judar och muslimer som får vårda sin identitet, inte svenskar, ety då är de rasister? Detta faller ju på sin egen orimlighet, som alla lite mer logiskt lagda personer förstår. Förintelsen sattes i verket av nazisterna som satte yttrandefrihet och verklig demokrati ur spel, detta trots att Hitler blev vald på demokratisk väg. Nu är det SD som blir utsatta för samma propaganda som judarna blev i Tyskland på 30-talet. SD är orsaken till rasism och någon oidentifierat ”brunt”, SD-medlemmar blir trakasserade och t.o.m. utsatta för fysiskt våld av ”autonoma vänstergrupper”.  I denna historiska spegel så är faktiskt Josephi själv en av Goebbels lakejer.

Länk Newsmill

Fel slutsatser av ledarredaktionen på DN

I en artikel på DN opinion så vill ledarreaktionen belägga att det i princip bara är antalet år i Sverige och svenskkunskaper som är avgörande för om immigranter får ett jobb i vårt land. Hela resonemanget bygger på en del avgörande felaktigheter, även om kunskaper i svenska språket naturligtvis är avgörande för at få ett anständigt jobb. Vi tittar på vad ledarredaktionen skriver.

På tisdagen presenterade Saco och Svenskt Näringsliv ny statistik om utlandsföddas sysselsättning, framtagen av SCB. Chilenare och iranier som varit i Sverige i mer än tjugo år arbetar i lika hög grad som Svensson, i alla fall om de är akademiker. Och sett som grupper är de båda bättre utbildade än medelsvensken.

SCB har sällan eller aldrig fel rent statistiskt. Alltså kan vi anta att deras statistik stämmer även i detta fall. DN:s slutsatser tror i alla fall inte jag på dock, det beror inte enbart på antal år i Sverige eller överlägsna språkkunskaper att dessa två grupper (chilenare och iranier) har etablerat sig på arbetsmarknaden. Att dessa två grupper har så mycket högre närvaro i förvärvslivet tror jag faktiskt har att göra med att det helt enkelt är helt andra typer av människor än de som kommit hit senare. Första vågens chilenare flyttade inte hit av ekonomiska orsaker, utan för att de faktiskt riskerade ett nackskott om de stannade kvar i sitt hemland.

Pinochet var inte helt ointelligent. När väl första vågen av flyktingar kommit till Sverige så tömde Pinochet Valparaisos slumkvarter med allehanda dagdrivare och skickade till Sverige som flyktingar. Skulle SCB göra en undersökning på denna grupps förvärvsaktivitet skulle den sannolikt hamna på samma låga nivå som alla nutida immigrantgrupper.

Dessutom så har vi faktiskt ingen arbetskraftsbrist i vårt land längre, det är svårt för alla att få ett anständigt jobb. Svenska ungdomar klagar förgäves på hur svårt det är att få ett jobb, samtidigt som våra regeringar importerar människor både som asylsökande och som arbetskraftsinvandrare. Att vår immigrationspolitik faktiskt saknar folkligt stöd gör det inte heller lättare att få jobb för nya medborgare i vårt land. Likväl som att många människor ”röstar med fötterna” så kan arbetsgivare ”rösta med anställningar”. Vidare så står det så här i artikeln.

De bristfälliga resultaten av undervisningen i svenska för invandrare, sfi, står ofta i centrum – utan att något händer. Men det finns förutsättningar för en uppryckning. 46 procent av infödingarna bor i arbetsmarknadsområdena Stockholm/Solna, Göteborg och Malmö/Lund. Bland de utlandsfödda bor 62 procent i storstadsregionerna.  

Att 62 procent av de utlandsfödda bor i storstadsregionerna och ändå inte lyckas få jobb indikerar att hela immigrationspolitiken är misslyckad, hur många bevis skall det behövas? Våra nya immigranter flyttar till storstadsregionerna där chanserna att få jobb är störst, ändå får de inga jobb. Att skaffa ett jobb var ju dessutom ett argument för att inte avskaffa EBO-lagen, rätten för nya immigranter att bosätta sig var de själva ville, oftast i ett modernt ghetto. Vi undrar när våra politiker skall förstå att den nuvarande immigrationspolitiken är bankrutt och skadlig både för landet, dess befolkning och faktiskt för våra nya medborgare?

Länk DN

Inget annat än ett hån mot resenärerna

Det befaras komma ett snöoväder till de mer befolkade delarna av vårt avlånga land. Det har varit bedrövligt med hur kollektivtrafiken hanterat oväder och snö tidigare i år, i alla fall i huvudstaden. Bussar har inte kommit, trafikanter har stått med lång näsa, tittat på klockan och bara konstaterat att den utlovade bussen helt enkelt inte kommer. Likadant med pendeltågen, det har fungerat sämre än i en riktig bananrepublik när snön fallit. Nu proklamerar SL stolt i DN att det skall bli en riktig skärpning, så här står det.

Men nu har man lärt sig en läxa.
Inför veckans befarade snöoväder har SL kallat in extrapersonal till kundtjänst och förstärkt hemsidans kapacitet.

Va!!?? Jag gnuggar mig i ögonen och läser raderna igen. Jo det stämmer, jag såg rätt, man skall ta nya riktiga tag och förstärka HEMSIDAN! Förlåt, men en skräpning trodde jag innebar att några bussar kanske kom i tid, trots snöfallet. Vad har detta med SL:s hemsida att göra? Ibland blir jag så trött på detta land, på förfallet, på dumheten, på idiotbesparingar samtidigt som man gödslar med pengar på för politikerna intressantare saker. Nä, det är inte bara SL som behöver skärpa sig, det behövs en nystart för hela samhället.

Länk DN

Vilken roll skall lobbygrupper spela i vår demokrati

Vi ser i programmet Agenda hur Jägarförbundet har en oerhört stark lobbygrupp som arbetar systematiskt i riksdagen. Förbundet erbjuder jägarexamen till riksdagsmännen, en examen de tydligen kan ta på arbetstid. I riksdagshusets källare har Jägarförbundet en skyttelokal där riksdagsmännen kan träna skytte inför jägarexamen. Att en förening med ett alldeles eget intresse i en viktig samhällsfråga kan bedriva en sådan verksamhet är horribelt. Riksdagsmän som tagit sin jägarexamen genom Jägarförbundets försorg kan omöjligt rösta emot det starka intresse Jägarförbundet har. Hade denna horribla lobbyverksamhet skett i Berlusconis Italien hade precis varenda politiker och varenda svensk dömt ut detta som fullständigt odemokratiskt och ytterligare ett tecken på demokratins fullständiga förfall i det Italien som styrs av Berlusconi, nu sker det faktiskt här hemma i Sverige.

Inga lobbygrupper verkar vara starkare och mer aggressiv än Jägarförbundet och Jägarnas riksförbund. Den som är emot dessa grupper betecknas som fjolliga ”08or” och är enligt förbundet mindre vetande storstadsbor som aldrig satt sin fot på landsbygden. Vårt annars så känsliga diskrimineringssamhälle verkar vara satt ur spel när Jägarförbundet uttalar sig om sina politiska motståndare, de får använda vilka adjektiv de vill utan att någon reagerar. På tal om fjollor så sade en representant för Alliansen att sjukfrånvaron och sjukskrivningarna var oerhört mycket högre i t.ex. Norrland än i Stockholm. I Stockholm går man i princip och jobbar fast man är sjuk, i Norrland tvärtom enligt debattören, där sjukskriver man sig fast man är frisk. Fjolliga 08or försörjer alltså i princip stora starka, gevärsförsedda,  snöskoteråkande norrlänningar. Detta på tal om fjollighet, jag hoppas vi kan slippa detta prat i framtiden. I en artikel om vargjakten i SvD står det så här.

Viljan att acceptera nya vargar beror helt på hur medlemmarna i Jägarnas riksförbund väljer att engagera sig. Styrelsen ska inte verka för ökad förståelse för inflyttade vargar, enligt Solveig Larsson.

Jag skulle kunna klistra in en massa citat från både Svenska jägarförbundet och Jägarnas riksförbund, det låter som om det är de som skall styra ifall vi skall ha varg i vårt land eller inte. Det måste råda ett missförstånd i här, i vår parlamentariska demokrati är det inte de mest högljudda lobbyisterna eller den aggressivaste lobbygruppen som skall styra dagordningen, det är folket genom sina representanter.  Folkets representanter är våra politiker som blir allt mindre representativa för det folk de är satt att representera.

Länk SvD

Länk SVT

Pensionärernas politiska orörlighet kommer förr eller senare att straffa dem själva

Enligt den senaste opinionsundersökningen som utförts av SIFO och publiceras i SvD så leder fortfarande oppositionen med ungefär samma siffror som förut, inget dramatiskt har tydligen hänt i opinionen. SD hamnar på 5,0 procent och har parkerat en bit ovanför den magiska spärren som innebär en plats i riskdagen. I slutet på artikeln står det dock så här.

Sverigedemokraterna når för fjärde gången i följd över fyraprocentsspärren till riksdagen. SD har sitt starkaste stöd bland unga män som är LO-medlemmar eller arbetslösa. 

SvD publicerar inga siffror på andelen unga män respektive äldre män eller kvinnor, men det är tydligt att de äldre väljarna är orörliga i sina partisympatier intill det absurdas gräns. Den väljargrupp SD satsat mest på är de äldre och deras urholkade levnadsförhållande. Ett nytt äldrepolitiskt program håller på att tagas fram med stor omsorg. Ändå så är det främst de yngre männen som röstar på SD (av naturliga orsaker). Det spelar ingen roll hur mycket ett parti sviker sina gamla väljare, är man till åren kommen så röstar man på sitt vanliga parti av tradition tydligen.

Övriga partier har naturligtvis också lagt märke till denna orörlighet vad gäller att byta parti. Naturligtvis får det till slut konsekvenser. Det lönar sig helt enkelt inte att lägga kostsamma förslag på gruppen pensionärer, de kommer i alla fall inte att byta parti. Läggar man samma summa på någon yngre väljargrupp så renderar det mycket fler röster. Låt oss vara ärliga och konstatera att alla partier har tagit med detta i sina kalkyler. För att partierna skall satsa dyra reformer på pensionärerna så måste de faktiskt också vara beredda på att byta parti.

Varför är det i högre grad män som röstar på SD än kvinnor? Eftersom inga djupintervjuer gjorts mig veterligen så blir alla svar av typen spekulationer. Men om vi ändå skall spekulera lite så är en trolig orsak att kvinnor i grunden kan sympatisera lika mycket som män av själva SD:s politik. Däremot har kvinnor betydligt svårare att stå ut med den samhälliga stigmatisering som skett av just SD, där kan man säga att etablissemangets taktik har lyckats. De kvinnor som finns inom partiet ger på olika sätt uttryck just för denna teori. 

En annan orsak (och nu är jag väl ute på djupt vatten) är möjligen att kvinnor har svårare att på allvar bryta mönster och utmana sanningar från ”överheten”. Både respekten och tilltron för överheten är större hos kvinnor. Det är ingen slump att det är pojkar, inte flickor, som bryter och ifrågasätter både skolans och familjens regler. Ur ett psykologiskt perspektiv kan SD:s framväxt liknas vid att ett gäng unga pojkar på skolan tagit sig den oerhörda fräckheten att opponera sig mot rektorn och lärarkollegiet. Inte nog med det, de unga lymlarna har mage att komma med påståendet att den uppburna rektorn ljuger! Inte konstigt kanske att skolans ordentliga väluppfostrade flickor inte vågar hänga på.

Länk SvD

Länk DN

Fler än sverigedemokrater tycker det var bättre förr

Ledarredaktionens P J Anders Linder skriver en krönika i SvD om skattetrycket och LAS-lagarna. Linder konstaterar att vi inte alltid haft detta skattetryck utan någon gång på sextiotalets mitt så började skatterna höjas för att under sjuttiotalet nå rekordsiffror. Inte heller LAS-lagarna har vi haft i evinnerliga tider utan de genomfördes av Socialdemokraterna på sjuttiotalet, enligt Linder var det C och FP som pressade Socialdemokraterna att införa LAS-lagarna.

Linder konstaterar i sin krönika att det var bättre förr, innan det ödesdigra sjuttiotalet med sin högskattepolitik och sina LAS-lagar. Linder nämner t.o.m. ordet ”konservatism” en gång i sin artikel, så här står det.

Nycander vill ha ett nytt huvudavtal som återför ansvaret fullt ut till parterna, och eftersom Las är dispositiv finns inga formella hinder. Beslutet kan fattas direkt. Visionen är en jordnära vardagskonservatism där erfarna förhandlare lägger principerna åt sidan och löser ut knepiga frågor i praktiskt samförstånd. Det är en på många sätt attraktiv idé, men jag tror att värderingsförändringar hos individerna och strukturförändringar i ekonomin – samt den misstro mellan parterna som är 1970-talets draksådd – gör det orealistiskt med en återgång till just det som var. Men att vi kan och bör sätta P även för Lasdelen av det stora systemskiftet, det illustrerar Nycander på ett mycket övertygande sätt.

Ja, så brukar även sverigedemokrater resonera, det är omöjligt att gå tillbaka till det som en gång var, men man måste ändå konstatera att något gått väldigt fel. Även om vi inte kan gå tillbaka naturligtvis, så kan vi svänga tillbaka politiken åt det håll den en gång gick snett. Det är alltså inte en rörelse tillbaka, utan en rörelse åt sidan.

Till slut så konstaterar vi att Linder inte med ett ord spekulerar i vad alla våra skattepengar gått till. Vi hade det bra i mitten på sextiotalet, ändå höjdes skattetrycket till enorma nivåer (utan att vi fått det så mycket bättre dessutom). I går lyssnade jag på en gammal närradiosändning (2003) av Percy Brunström, enda medlem i enmanspartiet Medborgarpartiet. Brunström var väl som vanligt lindrigt nykter och hans sändningar går under kategorin humor och komik, men han ställde faktiskt den rätta frågan genom alkoholdimmorna, - vart i helvete har alla våra skattepengar tagit vägen? Om nu en alkoholiserad komiker som Brunström kan ställa den rätta men obehagliga frågan, varför kan inte då inte ledarredaktionen på en av våra största rikstidningar ställa samma fråga? 

Länk SvD