På DN-Debatt går Ewa Björling ut i en artikel och påtalar de positiva effekterna av exporten för företag som anställer arbetskraft med utländsk bakgrund. Björling bevisar sina påståenden genom att referera till en undersökning gjord av två ekonomer. Undersökningen skall publiceras på Ekonomisk Debatt, men finns för närvarande inte upplagd på deras hemsida. Inte heller går det att hitta studien vid en sökning på internet. Undersökningen har döpts till "Mångfald främjar företagens handel" vilket kanske inte skvallrar om ett förutsättningslöst närmande av ämnet. Så här skriver Björling i sin artikel.
En procentenhets högre andel utrikes födda i arbetskraften ökar i genomsnitt exporten med nio procent.
Det låter helt otroligt att några anställningar plötsligt skulle öka exporten med 9 procent. Exakt hur skulle det gå till? Förmodligen är det så att om ett företag vill starta export till ett relativt exotiskt land, så är det nödvändigt med kunskaper om lokala förhållanden och vad som gäller i just det landet. Företag anställer då personer från landet för att få den nödvändiga kunskapen. Så långt kan man väl säga att Björling har rätt. Men det skulle ju inte öka exporten ett enda dugg med några ytterligare anställningar av arbetskraft med utländsk härkomst. Dessutom gäller det ju redan planerad export till länder där man i dagsläget inte har tillräcklig kunskap om lokala förhållanden. Vidare i Björlings artikel.
Den globala konkurrensen är fortsatt stenhård i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Samtidigt brottas Sverige med en betydande arbetslöshet bland utrikes födda personer. Sverige är i akut behov av nytänkande för att bemöta dessa utmaningar.
Nej, Sverige är i akut behov av en annan immigrationspolitik. Ibland ser man inte skogen för bara träden. Vidare i artikeln.
Företag som handlar med omvärlden är mer produktiva och anställer fler.
Mer produktiva och anställer fler än vaddå? Försöker Björling säga att exportföretag anställer fler än importföretag eller företag som arbetar på den inhemska marknaden. Vad har det i så fall med ämnet att göra? Vidare i artikeln.
Ändå hindras många företag, särskilt små och medelstora, att handla med omvärlden på grund av för höga handelskostnader.
För höga handelskostnader har inte heller med ämnet att göra. Dessutom sitter Björling i regeringen. Det är regeringens ansvar att sänka handelskostnaderna (vad nu begreppet innebär). Vidare i artikeln.
Trots att utrikes födda personer har goda och inte sällan unika kunskaper om främmande marknader, lagar, normer, affärskulturer, politik, religion och språk i sina tidigare hemländer, tvekar många företag inför att anställa personer med utländsk bakgrund.
Jag tror helt enkelt inte på Björling här. Ett företag som skall exportera eller göra affärer med Kina anställer säkert en eller några kineser för att få den nödvändiga informationen. Något annat vore ju huvudlöst. Men däremot kanske samma företag, som skall handla med Kina, inte anställer horder av somalier eller irakier (om de inte råkar vara de mest kvalificerade som går att hitta). Till sist i artikeln.
Inom kort publiceras en ny studie som undersöker betydelsen av mångfald i arbetskraften hos närmare 7.000 svenska företag under en tioårsperiod (se faktaruta). Beräkningarna som är helt unika i världen visar att svenska företag som anställer personer med utländsk bakgrund signifikant ökar både sin export och import.
En studie som alltså inte går att hitta ännu och som enligt faktarutan bär namnet ”Mångfald främjar företagens handel”. Det är inte förtroendeingivande att en undersökning redovisar ett eventuellt resultat redan i det namn man ger samma undersökning. Det vore lika konstigt som att starta en undersökning om torsken minskar eller ökar i Östersjön och döpa undersökningen till "Torsken minskar i Östersjön". Man kan i sådana fall få för sig att undersökningen inte sker helt förutsättningslöst.
Jag vet inte om vi exporterar någonting till länder som Irak eller Somalia. Men självklart kan ett företag som tänker sig att exportera till exempelvis Kina ha stor nytta av några personer med stor kännedom om kinesiska förhållanden och kinesisk kultur (de har säkert en kultur, liksom Sverige). Men att det plötsligt sker ett enormt uppsving av exporten bara man anställer någon med utländsk härkomst, som Björling låter påskina, är närmast löjeväckande.
Med undersökningar kan man nog visa det mesta, men alla undersökningar skall självklart noga undersökas ur vetenskaplig synvinkel. Det gäller ju att kunna skilja på vad som är hönan och ägget t.ex. Är det så att företag som redan planerat en export till ett visst land anställer en människa därifrån, just för att få expertkunskaper? Är det på detta sätt (vilket är troligt) så innebär ju inte ytterligare arbetskraft med utländsk härkomst någon fördel.
Överhuvudtaget så finns det en ton av underskattning vad gäller företag från Björlings sida. Skulle inte företagarna själva veta vad som är bäst för sina företag? Dessutom finns det stora delar av världen som just inte exporterar något annat än sin befolkning och som inte importerar nämnvärt av något. I samband med att Lars Vilks ritade sina streckhundar så var det tal om att vissa delar av världen skulle bojkotta svenska produkter. Nu fanns det knappast några produkter att bojkotta. Vad jag minns på rak arm rörde det sig om några mejeriprodukter från Arla, som skulle kunna bojkottas. Det var inte direkt så att svenskt näringsliv skakade i sina grundvalar.
Länk DN
Länk Ekonomisk Debatt
Erik Helmersson tar på DN-Signerat upp ett brännande ämne vars tyngd knappast kan överskattas i dagens Sverige. Helmersson tar nämligen upp mediernas och journalisternas förhållande till sina läsare och befolkningen (och i förlängningen verkligheten). Närliggande undersökningar har visat att journalisternas partisympatier inte ligger i paritet med valmanskåren, utan mer ligger där vi alla trodde att de låg. En enig journalistkår slår samfällt tillbaka all kritik om att deras politiska sympatier skulle innebära något som helst demokratisk problem eller påverka deras trovärdighet. Helmersson menar att just detta unisona tillbakavisande och fullständiga förnekande av den kritik som riktas mot dagens journalistik, är det allra största problemet.
Helmersson låter också statsvetaren Ulf Bjereld komma till tals i sin artikel, samtidigt som Helmersson helt riktigt påpekar att Bjereld är en av de mest anlitade kommentatorerna i media. Bjereld har aldrig mörkat att hans sympatier ligger hos S. Däremot är det mer än uppenbart att Bjereld också är något av en mästare på att vinkla sina utsagor rent politiskt. Ändå fortsätter media att anlita denna dedikerade socialdemokrat som just expert och statsvetare. Företrädare för media kan självklart inte förstå att sådana här saker kan undergräva förtroendet för media. När det gäller journalisterna partimässiga preferenser i samband med förtroende skriver Helmerson mycket träffande så här.
Ställer man frågan till kåren lyder den egentligen ”Är det ett stort problem att många tycker som du själv?” varför det knappast är ett mirakel att svaret blir nej. Kanske hade samma personer reagerat annorlunda om Asps undersökning visat att 30 procent av journalisterna var Sverigedemokrater. Inte många skulle stå i kö för att försvara dessa journalisters yrkesetiska oklanderlighet när de rapporterade om flyktingmottagning.
Helmerssons stycke talar för sig själv och är inte i ett skriande behov av ytterligare kommentarer. Självklart förstår alla att det är ett ironiskt understatement när Helmersson skriver ”kanske hade samma personer reagerat annorlunda”. På tal om vänstersympatierna är inte det riktigt stora problemet att 70 procent av journalisterna ligger till vänster som många påpekat, utan att 56 procent av journalisterna tillhör V eller MP. Detta är inget annat än barockt! Att Sverigedemokrater starkt misstror media blir ur detta perspektiv snarast en självklarhet. Socialdemokraterna är i själva verket underrepresenterade bland journalistkåren med 14 procents sympatier från denna så märkliga yrkesgrupp.
Att det journalistiska förnekandet kan se ut på lite olika sätt är naturligt. På Journalisten.se skriver Helena Giertta så här:
Vi arbetar hårt för att få fram relevanta berättelser och hade det inte varit för journalister, så skulle vissa väsentliga sanningar om samhället aldrig ha kommit fram, som vapenfabriken i Saudiarabien, eller vanvården av äldre inom Carema. Världen krymper av att journalister är på plats och rapporterar.
För det första, det finns ingen svensk vapenfabrik i Saudiarabien.
För det andra så var de undertecknade avtalen angående Saudiarabien offentliga handlingar, som legat på riksdagens hemsida i flera år, undertecknade av samtliga dåvarande riksdagspartier.
För det tredje, läser man Dagens Samhälle så finns det starka indikationer på att hela Carema-skandalen är fullständigt felvinklad av media, och snarast ett medialt haveri.
Man kan som journalist inte mörka vissa väsentliga sanningar, för att de inte passar in i världsbilden, och ändå åtnjuta förtroende från allmänheten. Sedan spelar det ingen roll att man presenterar de sanningar som passar in i världsbilden eller är neutrala.
Fullständigt neutrala och oberoende journalister är en utopi vi aldrig kommer att få uppleva. Men när hela valrörelsen 2010 i slutskedet gick ut på att hålla ett demokratiskt parti utanför riksdagen, gick man definitivt för långt ur alla avseenden. Till sist av Giertta:
En del kommentarer verkar mena att bara de som har en kritisk inställning till invandring kan vara objektiva och sanningssägande journalister.
Så är det förstås inte.
Nej! Och jag vet inte ens om Avpixlat påstått det heller. Men det man kan begära är att den ensamma journalist som ändå skriver om immigrationens negativa effekter, varken blir av med arbetet eller uthängd i samtliga svenska medier som potentiell nazist och misslyckad abort. Kan Gierrta garantera detta? Bara för att bättra på journalistkårens förtroende?
Länk DN Signerat
Länk Journalisten.se
Länk partisympatier
Länk förtroende
Organisationen "Nej till EU" visar hur konsekvent svensk politik är när det kommer till immigrationsfrågan. Organisationen, som alltmer minskar i betydelse, har stolt deklarerat att de minsann inte vill ha något med SD att göra. Så här skriver de i sitt pressmeddelande.
Nej till EU klart tar avstånd från Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga och högerextremistiska organisationer: ”Vårt nej till EU är ett nej till främlingsfientlighet och ett ja till en human flyktingpolitik och ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle."
Retoriken är ett infantilt upprepande av de floskler överheten i vårt land har anbefallt att vi skall använda oss av. Organisationen visar att den dessutom inte är en tvärpolitisk organisation utan en intresseorganisation för vänstern. Lite längre ned i pressmeddelandet står det följande:
Kongressen gästades av representanter för Vänsterpartiet, Socialdemokratiska EU-kritiker och Kommunistiska partiet, samt Folkrörelsen Nej till EU:s systerorganisationer i Danmark, Finland, Island och Norge.
Så organisationen gästades av Kommunistiska Partiet, tidigare KPMLr. Så chickt. Nej till EU anser alltså att ett parti som alltid förespråkat proletariatets diktatur som mer demokratiskt än SD. Dessutom råkar undertecknad ha ett mycket gott långtidsminne, även om korttidsminnet ibland fallerar en smula. KPMLr, har i alla fall under 70-talet förespråkat en restriktiv immigrationspolitik då de då ansåg att folkomflyttningspolitik enbart tjänade syftet att öka konkurrensen bland proletariatet och sänka lönerna för den arbetande massan. Nej till EU bör nog kontrollera de gästande organisationernas "brunröda" rötter innan de uttalar sina stolta deklarationer.
Så då säger vi adjö till denna organisation, som nog spelat ut sin roll i svensk politik.
Länk Nej till EU
Journalister missar inte ett tillfälle att på twitter påpeka det faktum att Peter Mangs, serieskytten lyckats plita ner några kommentarer på Politisk Inkorrekt. Vad man vill visa är oklart, eller så är det glasklart - "alla som är emot massimmigrationen är onda människor". Nu är det så att vår immigrationspolitik varken blir bättre eller sämre oavsett vad Mangs skrivit eller inte. Är vi dessutom helt säkra på att Mangs aldrig kommenterade på DN? Eller att Frida Metso aldrig kommenterade på PI?
Varför inte, för en gångs skull, diskutera själva sakfrågan - vår immigrationspolitik? Vilka är det som vi tar emot och varför? Vilka effekter får det för vårt land, ursprungsländerna och för oss på lång sikt? Finns det andra, effektivare sätt att hjälpa människor?
Hans Dahlgren tidigare socialdemokrat men som nu kommit ut som centerpartist skriver i DN att priset för vår välfärd hela tiden höjs samtidigt som fler skall försörjas av färre arbetande människor. I framtiden kan det enligt Dahlgren bli aktuellt med att delvis avgiftsfinansiera vår välfärd. Andra åtgärder enligt Dahlgren är att införa kösystem, behovsprövning och centralstyrning. Just det Dahlgren kallar ”centralstyrning” förvånar en smula då vi trodde att just Centerpartiet var emot allt vad centralstyrning heter.
Så här skriver Dahlgren i sin artikel.
De som drabbas hårdast av en välfärd som inte är finansierad fullt ut är förstås de mest utsatta. Därför är det viktigt att värna välfärdens finansiering.
Självklart är det lågavlönade från de lägre socialgrupperna som får ta den värsta smällen om vår välfärd krackelerar. Men när det gäller välfärdens finansiering så spelar ju statens alla utgifter roll. Att samhällets får mindre pengar över till välfärd om vi lägger ut stora summor på en omfångsrik kostsam immigrationspolitik och dessutom tvingas betala allt mer till EU är4 självklart. Detta skall väljarna i framtiden ha klart för sig. Vidare i Dahlgrens artikel.
Det finns flera orsaker till kostnadsökningen. En är den åldrande befolkningen, vilket i grunden är en glädjande förändring och dessutom inget nytt.
Andra orsaker är vår generösa immigrationspolitik. Immigranter är överrepresenterade i de flesta välfärdssystem inom sjukvård, kriminalvård och t.o.m. inom skolan. Senast skickade någon in anonymt att man i vissa skolor anställt tolkar för att grundskoleelever skall kunna göra sina prov, självklart kostar allt detta pengar. Det är nog dags att påpeka detta nu. Vidare i DN-artikeln.
Mätt som andel av BNP har sjukvårdskostnaderna legat tämligen konstant. Skolan och utbildningssystemet uppvisar inte lika goda resultat och ambitionerna har höjts vad gäller kraven på omfattningen av utbildning.
Här gör Dahlgren ett tankefel. Själva omfattningen på utbildningen vi har i landet behöver nog inte öka nämnvärt, det är kvaliteten på utbildning som behöver höjas. Dahlgren menar att det kommer att kosta pengar att höja kvaliteten. Det är en sanning med modifikation. Det behöver inte kosta speciellt mycket att kräva mer ordning i skolan, det är mer en fråga om inställning och ideologi. Vidare i artikeln.
Det viktigaste är förstås att få fler i arbete genom att minska utanförskapet och underlätta för att fler som vill söka sig hit för arbete från andra länder välkomnas. Min bedömning är dock att även någon form av ransonering kommer att vara nödvändig givet att möjligheten att höja skatter är begränsad.
Här har vi en fullständig ”syntax error” från Dahlgren. Vi har nu en arbetslöshet på nästan 400 000 människor, varför inte sätta de i arbete innan vi ”underlättar för att fler som vill söka sig hit för arbete från andra länder”. Vad är det dessa immigrerade människor klarar av att göra som inte våra egna arbetslösa ungdomar klarar? Jag kräver en förklaring varför inte de som nu är arbetslösa skall sättas i arbete i första hand. Ja, immigrerad arbetskraft sänker lönekostnaderna och arbetar ofta under usla förhållanden. Men risken är överhängande att de förr eller senare, kanske p.g.a. arbetsskada, ändå hamnar i våra bidragssystem. Det blir i slutändan ändå en utgift för samhället, trots att ett företag under en kort period kan utnyttja underbetald arbetskraft.
Hela detta geschäft med människor och arbetskraft blir till slut en minuspost för samhället, så länge vi har ett utvecklat välfärdssystem tillsammans med ett högteknologiskt näringsliv. Enskilda företag kan under perioder förmodligen skära guld med täljkniv genom att utnyttja billig arbetsvillig arbetskraft, men för samhället på lång sikt blir det en minuspost, som vårt samhälle nu ser ut. Eftersom man envisas med denna immigration så måste man undra om alliansen har en dold agenda att på sikt helt enkelt avveckla vårt välfärdssystem? Eftersom brottslighet och otrygghet kommer att breda ut sig är det svårt att se en annan framtidsvision än ett nyliberalt samhälle med s.k. Gated Communitys. Är det verkligen det vi vill göra med vårt samhälle och nation?
Länk DN
