Hittade den här på You Tube

Yepp! Slökollade lite på YouTube och ramlade över detta filmklipp. Visar ganska klart var Ultima Thule står tycker jag. Så allt tidningarna skrev, allt TV basonerade ut visar sig återigen inte vara sant. Fast det visste vi förut. Att man t.ex. kan kritisera asyplolitiken utan att var rasist, att man kan vara nationalist utan att vara nazist, gör det knepigt för våra styrande, hela taktiken riskerar att falla som ett korthus.

Se bjälken i ditt eget öga

Biståndsminister Gunilla Carlsson går i dag ut i DN-debatt (var annars) och berättar om hur hon och regeringen tänker lägga om det svenska biståndet. Nu skall det satsas mer på demokratiska processer. Carlsson går så långt att hon talar om den största omläggningen någonsin och att olika diktatorer världen över skall bli rädda för regeringens insatser. Nu tror jag de flesta svenska väljare inser att detta är en betydlig överdrift. De flesta diktatorer världen över är ytterst hårdföra typer som inte drar sig för att mörda många människor för att behålla makten, att de skulle skaka av skräck för att Carlsson lägger om biståndet är på gränsen till humor. Man får nästan en känsla av bristande verklighetsförankring när en regeringsmedlem talar på detta sätt. Lever vi verkligen i en sådan skyddad verkstad trots allt tal om globalisering?

Jag vet inte hur många gånger Carlsson nämner ordet "demokrati", det är så många gånger så jag inte gitter räkna dem. Carlsson talar med emfas hur hon och regeringen skall bekämpa den bristen på demokrati i andra länder. Hon beskriver målande vilka negativa effekter diktaturen för med sig. Men Gunilla hur är det i vårt eget land då, går demokratin fram eller går den rentav tillbaka i vårt eget kära fosterland? Så här skriver Carlsson i artikeln.

Utsikterna att förbättra mödrahälsovården är noll om kvinnor förtrycks och inte har rätt och möjlighet att i demokratiska val välja sina beslutsfattare. Inställningen till hiv och aids kan knappast förändras i länder där yttrandefriheten är kraftigt beskuren. Att de medborgerliga och politiska fri- och rättigheterna förverkligas är med andra ord avgörande för att bygga fungerande demokratier och klara kampen mot fattigdomen.

Carlsson har såklart rätt i det hon säger, även om jag skulle kunna tänka mig att vissa diktaturer också kan åstadkomma en del av det hon räknar upp. Det är bara det att yttrandefriheten är på tillbakagång i vårt eget land. Jag har träffat många människor som inte vågar tala om att de är kritiska till vår nuvarande asylpolitik för att de då kommer att kallas rasist eller liknande. Jag har träffat människor i Sverige, demokratins högborg, som inte vågar dela ut flygblad med politiskt innehåll då de är rädda för repressalier av något slag. Jag har träffat människor som gärna skulle vilja engagera sig politiskt men inte vågar för att de har "fel" åsikter och vet med sig att deras karriär skulle vara slut om de gick med i "fel" parti. Detta Carlsson är allvarliga brister i vår egen så upphöjda demokrati. Vidare skriver Carlsson så här.

Utan ett tydligt stöd till modiga demokratikämpar på Kuba, i Vitryssland, Burma och Zimbabwe kan vi inte säga att vi gjort vårt yttersta för att uppnå biståndets övergripande mål: att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Problemet är att vi fått modiga demokratikämpar i vårt eget land också. Människor som i praktiken fått yrkesförbud från sitt yrke p.g.a. deras politiska engagemang. Richard Jomshof arbetade som lärare, var mycket omtyckt av sina elever men fick inte arbeta vidare eftersom han hyste "fel" åsikter. Det finns fler exempel och människor som har åsikter som inte överensstämmer med de påbjudna, som huvudsakligen representeras av de sju riksdagspartierna, är rädda i vårt eget land, i alla fall rädda för att engagera sig. Detta är förhållandet i Sverige anno 2008 och något det är dags att både Sveriges befolkning och politiker tar på största allvar. Det är så mycket lättare att titta på de uppenbara bristerna i nationer långt bort än se de egna allvarliga bristerna. Till sist skriver Carlsson så här i DN.

Det nya svenska biståndet utgår från liberala värderingar och sätter den enskilda människans frihet i centrum. Vi står upp för en syn på utveckling som ser att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan lyfta människor ur fattigdom. Och som ser att det bara finns ett styrelsesätt som är värdigt fria människor - demokratin. Denna syn omsätts nu konsekvent i den svenska biståndspolitiken på ett sätt som aldrig tidigare gjorts.

Det vore bra om samma liberala värderingar kunde gälla i vårt eget land. I sanningens namn skall sägas att Allianspartierna har en något tolerantare syn på dem som tycker annorlunda än vad Socialdemokraterna har. Dock är det långt kvar till en fri opinionsbildning och verklig yttrandefrihet i vårt land. Om man talar så mycket om demokrati som våra politiska företrädare tenderar att göra så vore det bra om man lärde sig ordets egentliga innehåll. Demokrati betyder att man tolererar att människor inte tycker som man själv i vissa frågor. När alla riksdagspartier i stort sätt har samma syn i viktiga frågor och man käbblar om småsaker för att vinna nästa val så är det inte så problematiskt. Problemet är att en stor del av befolkningen inte tycker som den politiska eliten i vårt land. Vi fick det svart på vitt under EMU-omröstningen där folket var betydligt mer skeptisk än samtliga våra politiska företrädare. Vi har frågor som pensionsöverenskommelsen, kriminalpolitik och asylpolitiken där väldigt stora delar av befolkningen inte tycker som det politiska etablissemanget. Partier och andra debattörer som anmäler en avvikande åsikt än den allmänt påbjudna blir trakasserade på olika sätt. Partier utanför riksdagen kan inte hyra möteslokaler, de riskerar att bli attackerade av AFA utan att det övriga politiska Sverige tar avstånd. Människor med annan politisk uppfattning än den påbjudna riskerar i vissa fall t.o.m. att mista jobbet eller i alla fall få sin karriär förstörd. Det är dags att uppmärksamma våra egna demokratiska brister nu.

Länk DN-debatt

Hur Socialdemokraterna skall bemöta de "främlingsfientliga"

Per Gudmundsson har letat rätt på Socialdemokraternas "hemliga" plan eller strategi för att möta Sd och representanter. Gudmundsson är starkt kritisk till Socialdemokraternas strategi. Han menar att det enda som dokumentet går ut på är visa att man tycker illa om Sd. Ingen vuxen normalbegåvad människa torde ha missat det faktum att socialdemokratiska politiker tycker oerhört illa om Sd vid detta lag. Så här skriver Gudmundsson i sin artikel.

”Invandring har alltid bidragit positivt till Sveriges ekonomi”, påstår argumentsamlingen. Men regeringens utredare professor Jan Ekberg konstaterade redan för snart femton år sedan att invandringen medfört en kostnad alltsedan staten övergav arbetskraftsinvandringen. Ekberg beräknade då kostnaden ända upp till cirka 2 procent av BNP (ESO 1995:68). Den norske ekonomiprofessorn Kjetil Storesletten bedömde för fem år sedan att en genomsnittlig invandrare till Sverige gav en samhällelig utgift på cirka 170000 kronor under sin livstid (Scandinavian Journal of Economics 3/2003). Hur lokala s-företrädare ska bemöta dessa givna svar är oklart

Det Gudmundsson skriver talar för sig själv. Jag läste igenom dokumentet och utan att gå in på detaljer så vill inte Socialdemokraterna diskutera den politiska frågan om asylpolitiken på ett seriöst sätt. Hela resonemanget som förs i deras strategi är på en mycket låg och nästan infantil nivå. T.ex. så tas frågan om Zlatan är svensk eller inte upp som en stor fråga. Fick jag tillfälla att debattera Sveriges asylpolitik hoppas jag verkligen att jag fick tillfälle att debattera viktigare saker än om Zlatan skall betraktas som svensk eller inte. Frågan om hur brottsbelastade Sd politiker är ges också stort utrymme t.ex. Är det att vilja diskutera Sveriges asylpolitik på ett seriöst sätt att ta upp frågor som inte har ett dyft med saken att göra? Gudmundsson pekar på att andra partier har högre brottsbelastning bland sina företrädare än Sd men även om så inte vore, skulle det göra Sveriges asylpolitik bättre på något? Skulle problemen försvinna med Sveriges asylpolitik om det visade sig att Sd hade en något högre brottsbelastning än vad som verkligen är fallet?

Det sägs hela tiden i dokumentet att Sd "hetsar" mot invandrare. Vad jag själv läst och hört så har det aldrig varit fallet. Är det några man hetsar mot är det politiskt korrekta yrkespolitiker. Även jag kan väl sägas har hetsat mot denna grupp. De för ju en oansvarig politik och de är rätt bra på att försvara sig själva så jag mår inte direkt dåligt för denna "hets". Man tror nästan att en mellanstadieelev tagit fram dokumentet. Tredje repliken som alltid går till en socialdemokrat kallas genomgående för en "stoppreplik". Det är ändå rätt betecknande att den kallas så. Man vill egentligen inte debattera sakfrågor, man vill inte föra en verklig diskussion, man vill inte lyssna eller fundera. Man vill inte pröva eller ompröva heller. Man har inga problem att lösa och det enda som gäller är att vinna diskussionen så att man vinner röster inför nästa val. Ty vinner man nästa val och inte tappar för många röster så får man många mandat och riksdagsplatser och det betyder tjänster och pengar, en skjuts i karriären för många socialdemokratiska påläggskalvar. Är det verkligen så här vår demokrati skall fungera? Är ni nöjda alla väljare därute?

länk SvD

Länk Strategidokumentet

Värsta sortens förrädare

Jag har en politisk åsikt, jag står för den så långt det är möjligt. Jag inser att det finns människor som inte delar min uppfattning, det hör till de demokratiska spelreglerna. Jag kan ändå känna en viss respekt för mina politiska motståndare, om de för kampen med justa medel och tror på det som de kämpar för. Vi är olika parter i det politiska spelet. För att det skall bli något som i alla fall liknar demokrati måste det finnas olika spelare i vårt politiska system som faktiskt tycker olika. Folk får väl rösta på dem de tycker är bäst och mest speglar deras egna idéer.

En liten grupp människor kan jag inte känna någon som helst respekt för, nämligen de politiska förrädarna. De som plötsligt tar med sig information från sitt eget partis styrelserum och går med denna information till motståndarna. De inte bara tar med sig intern information, ofta så förvanskar de informationen och framställer den i sämsta tänkbara dager. Det kan vara att människan (knappt man vill kalla de människor ens) känner sig kränkt eller överkörd på något sätt eller allmänt illa behandlad. Så känner vi nog alla ibland men vissa omogna bortskämda personer kan inte hantera detta alls utan går plötsligt till sina värsta motståndare med denna information.

De inte bara skadar enskilda människor, de skadar sitt eget parti och hela den idé de sagt sig kämpa för. Det är nästan det värsta av allt. Plötsligt så överger de alla politiska idéer som de sagt sig kämpa för i.o.m. sitt förräderi. Allt de sagt och gjort för partiet blir i ett enda slag till smutsvatten. De har ju skadat allt partiet står för bara för att få ett litet småaktigt tillfälle att hämnas. Hur mycket var då de politiska idéerna värda? Inte mycket som alla förstår. En politisk kämpe visar sig plötsligt från sin rätta sida och allt de han sade sig kämpa för var mindre värt än ett litet tjyvnyp på någon som han inte gillade.

Jag kan faktiskt förstå en narkoman som säljer sin egen mamma för en narkotikados (även om jag inte kan förlåta ett sådant beteende) de är ändå slavar under en drog. Jag kan inte på något sätt förstå de politiska förrädarna. De är psykologiskt besläktade med Wennerström som sålde ut sitt land för en grynvälling. Det finns inga ursäkter, inget försvar och ingen förlåtelse kan komma ifråga. Jag är starkt emot våld men just för denna grupp så börjar man nästan tvivla på ickevåldsprincipen. Jag hoppas jag inte någonsin kommer att sitta i samma styrelserum som en politisk förrädare (eller överhuvudtaget träffa), jag vill inte se honom (henne) inte vidröra och inte prata med någon sådan. De är inte värda skiten under mina skor. Må Tors vrede drabba dem.

Lär av fotbollen – i Storbritannien

I en ledare på DN skriver redaktionen att det förvisso är stötande att den s.k. autonoma vänstern och "Reclaim the street" behandlas med silkesvantar och att det skall föras dialog med dessa grupper när alla vet att de kommer att bråka och att det är just det de är ute efter. Men de skriver också att det möjligen ändå är rätt taktik, just för att nå målet, så lite bråk som möjligt. De jämför med hur fotbollen hanterar sitt läktarvåld och tar det som en intäkt för viss framgång.

Nu är det väl så att läktarvåldet faktiskt möts med lite hårdare handskar än dessa vänsterhuliganer möttes med, som tydligen fick härja helt fritt i nämnda demonstration. Dessutom är det mycket tveksamt om Sverige lyckats lösa sitt läktarvåld på samma resoluta sätt som t.ex. Storbritannien. I fotbollslandet Storbritannien satte man helt enkelt huliganerna i arbetsläger och gav dem dryga böter. Det visade sig vara ett mycket snabbt och effektivt vapen. Skall man gå efter de lagöverträdelser vissa deltagare i helgens demonstrationståg faktiskt gjorde sig skyldiga till så motiverar det fängelse, om man skall läsa den lagbok det är meningen att vi alla skall följa någotsånär i alla fall.

Det finns en aspekt till i detta, som ledaren inte vidrör. Det är den allmänna lagmoralen och utvecklingen i samhället i övrigt. Varför skall t.ex. jag betala skatt och sköta mig om vissa överklassyngel från AFA får göra precis vad de vill mitt framför ögonen på lagens representanter? Det är förödande för den allmänna moralen i vårt samhälle med ett sådant tillvägagångssätt. För inte länge sedan talades det om nolltolerans på alla möjliga områden. Jag var väl aldrig någon anhängare av nolltolerans på just något område. Ordet hade lite för mycket trend i sig för att det skulle smaka bra i munnen. Nu förespråkar man plötsligt det rakt motsatta, tolerans in absurdum. Hur och när kom denna anmärkningsvärda kovändning?

Jag hävdar med bestämdhet att polisen och övriga myndigheter gjorde i princip rätt under de omtalade Göteborgskravallerna. Visst en del tokiga beslut togs av polisledningen men i huvudsak hade man rätt strategi. Hade man haft samma strategi under Göteborgskravallerna som under den senaste demonstrationen i Malmö hade vi kanske inte haft någon storstad kvar på Sveriges framsida. Det som blev fel var medias reaktioner (som vanligt). Först hyllades polisinsatsen och poliserna framställdes på ett nästan heroiskt sätt. Sedan vände medievinden och polisinsatserna kritiserades alltmer. Den nuvarande polisinledningen är väl rädda för en liknande mediestorm, det ter sig ganska uppenbart. Man kan undra varför media vände sina sympatier efter Göteborgskravallerna, det skulle vara mycket intressant att forska i det. Kan det ha att göra med att så många deltagare i kravallerna kom från en viss samhällsklass? Var barn till de som i mångt och mycket styr och påverkar vårt samhälle? Jag ställer bara frågan, är någon intresserad och seriös så är det ett utmärkt forskningsområde.

Människor i allmänhet tycket fortfarande att polisen gjorde rätt som agerade med fasthet under Göteborgskravallerna. Men media, våra stora tidningar och TV-bolag tycker det inte. Vad skall räknas i en demokrati, vad folk tycker eller vad media propagerar för. Det är INTE samma sak, kom ihåg det. Vi konstaterar återigen att vi står inför ett demokratiskt problem.

Länk DN

Länk 2

Inte som min syster

Såg lite på ett program på ettan som heter "Inte som min syster". Det handlade om kulturen och religionen i ett muslimskt land (Syrien). Helt andra regler och sedvänjor härskar där än i vårt land. Familjen gifter bort sina döttrar till den som de tycker passar, utan att fråga dottern. Anser familjen att en dotter är lössläppt kan fadern skära halsen av dottern för att rädda familjens heder. Han får visserligen ett kortare fängelsestraff, men i princip räddar han hedern åt sin familj. Jag vet i ärlighetens namn inte hur vanligt det är med sådana drastiska åtgärder. Jag hoppas de är ovanliga i vart fall.

Jag har egentligen inga åsikter om kulturen och religionen i dessa muslimska länder. Vi skall inte komma här från väst eller från vårt land och säga vad andra folk och kulturer skall göra eller tycka. Vi måste acceptera och respektera andra kulturer och folk. Alla tänker inte som oss och alla andra människor på jorden tycker inte som oss, så är det helt enkelt. Däremot så vill inte jag att denna kultur slår rot i mitt fosterland. Vi har rätt till vår kultur och våra sedvänjor lika väl som andra nationer har rätt till sina sedvänjor och sin kultur. Jag ber våra politiker att respektera vår kultur och våra värderingar, vi vill ha dem kvar i vårt fosterland. Våra politiker verkar inte förstå vilka de är som valt dem och vilka de är satta att representera. Jag anser att kvinnan hade oändligt mycket starkare ställning i vårt land på 1100-talet än vad kvinnorna har i muslimska länder i dag. Är jag ensam om att tycka så behöver inte politikerna ta hänsyn till min ödmjuka åsikt. Är det en stor del av befolkningen som tycker som jag måste politikerna någon gång ta hänsyn till min och andras åsikt i demokratins namn. Det kanske krävs dock att denna del av befolkningen gör sin röst hörd. Någonting verkar inte fungera riktigt bra i vår demokrati i dag. Eller så är jag ensam om min uppfattning.

Länk SVT

Reepalu i samma demonstrationståg som AFA?

Enligt uppgift skall Ilmar Reepalu, socialdemokraternas starke man i Malmö, deltagit i den omtalade demonstrationen av "European Social Forum", EFS. Bilder som skickats till mig styrker dessa påståenden. Även AFA deltog i denna demonstration. Demonstrationen blev våldsam, stenar och glasflaskor kastades mot polis och skyltfönster krossades. AFA-medlemmarna deltog maskerade i demonstrationen vilket också är förbjudet. Dessutom hade AFA skyltar där de påstod sig ha tillgång till vapen. Hela demonstrationståget gjorde sig skyldig till mängder av lagbrott och var mycket provocerande och hotfull. Polisen var beordrad att hålla en mycket låg profil mot lagöverträdarna som ett led i någon ny liberal polistaktik.

Om uppgifterna stämmer att det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu deltagit i denna demonstration så är det fullständigt horribelt och oacceptabelt. Skall kommunalråd stödja rena olagligheter bara för att det sker i ett demonstrationståg? AFA uppträdde som vanligt mycket hotfullt och hade förutom texten om vapen också en banderoll där de skrev "Odla ditt politikerförakt". Hur dum får ett kommunalråd vara? Det är dags för Socialdemokraterna och andra riksdagspartier att vakna nu. AFA är i det närmaste en terrororganisation med hot och våld på programmet. Att höga socialdemokrater går i samma tåg som de är sanslöst idiotiskt och ett uppenbart sätt att stödja klockrent odemokratiska och olagliga krafter.

Länk DN 1

Länk DN 2

Länk DN 3