Fotbolls-VM igen

Såg Tyskland – Argentina i går. Mycket spännande match, Argentina förde väl spelet och ägde bollen den mesta tiden. Tyskarna kämpade tappert. Efter Argentinas plötsliga mål så lät de Tyskarna ta över, ett fatalt misstag. Tyskarna gjorde till slut mål, 1 – 1. När så straffläggningen tog vid visade sig Tyskarna helt överlägsna Argentinarna, Tyskarnas målvakt, Lehmann var vida överlägsen den Argentinska målvakten. Lehmann gjorde till viss del det som enligt all statistik och det sunda förnuftet säger, STÅ KVAR I MÅLET OCH SE VAR BOLLEN HAMNAR. Denna metod har enligt statistik visat sig vara överlägsen metoden att chansa och slänga sig åt något håll. Varför? Jo, ofta slår straffläggarna ganska dåliga bollar, då tar man dem om man står kvar, ibland får de en dålig träff, då tar målvakten också bollen om de står kvar, likaså om de lägger bollen i mitten, vilket händer ganska ofta, dock inte om de vet att målvakten står kvar. Ibland så slår ju straffläggarna riktigt bra straffar, då tar ju inte målvakten bollen även om de slänger sig på chans, dessutom pressar målvakten straffläggaren att slå bollen nära stolparna om denna vet att målvakten står kvar och försöker se vart bollen hamnar.

Förövrigt så gjorde Ballack inte någon stormatch, ja, jag vet att han slog en målgörande passning, men sen då? Tror Tyskarna torskar mot Brasilien, som i kväll slår Frankrike, tyvärr. Brasilien är väl det mest överskattade laget någonsin, någon sambafotboll har vi inte kunnat skåda från det hållet, snarare någon form av ”statyfotboll”, där Ronaldo mest står och petar sig i näsan.

Yrkesförbud i Sverige i dag

Kommer ihåg när frågan om yrkesförbud dök upp i min gröna ungdom. Det var när terrorcellerna Bader/Meinhof och andra liknande organisationer härjade som värst. De var hårdföra kommunistorganisationer som vill starta en revolution. De kidnappade folk som de sedan mördade, chefen för den tyska arbetsgivarorganisationen rönte detta öde. Dessa ligor

(det är väl egentligen det adekvata namnet på dessa celler) besegrades till slut. I efterdyningarna av vänsterextremisternas härjningar slog samhället tillbaka. Personer som stött dessa rörelser eller misstänka medlemmar i utkanterna av organisationerna blev utsatta för repressalier. Framförallt det Tyska samhället, som blivit värst utsatt av extremisterna, utsatte misstänkta personer för repressalier. Dessa repressalier var ofta i form av s.k. yrkesförbud. T.ex. lärare som misstänktes ha sympatiserat med de vänsterextrema rörelserna fick helt enkelt inget jobb inom sitt gebit. Framförallt den svenska vänstern reagerade häftigt mot detta. När jag säger den svenska vänstern så menas alltså det som i dag kallas V samt vänsterflygeln av Socialdemokraterna.

I Sverige har vi på 70-talet fallet med Leander som var medlem i KPML®, han kunde inte utöva sitt jobb, snickare på ett marinmuseum, p.g.a. att han blev svartlistad av SÄPO. Leander fick sedermera upprättelse och erhöll skadestånd av regeringen när densamma fällts i Europadomstolen i Strasbourg.

När jag ströläser lite i en bok av John Järvenpää, ”Politisk korrekthet”, så läser jag om fallet med läraren Rickard Jomshof, medlem i SD och chefredaktör i Kuriren, han har blivit, när boken skrevs, av med sitt jobb fyra gånger. Skäl till att han inte fått jobba kvar har angetts som hans politiska engagemang.

Enligt alla lagar, t.o.m. enligt grundlagen, så får ingen sparkas enbart för sina åsikters skull, ändå är det oerhört tydligt att Jomshof blivit just detta, ett flertal gånger. Ledande personer har t.o.m. erkänt att Jomshof blivit av med sitt jobb för sina åsikters skull.

Järvenpääs bok gör den intressanta jämförelsen med det dömde justitierådet Leif Thorsson som erkänt att han begått en olaglig handling genom att köpa sex av en ung man. Thorsson fick behålla sitt jobb, även om han senare, genom det massmediala trycket, blev omplacerad. Jämför denna dom med det Jomshof blev utsatt för, Thorsson var alltså justitieråd, Jomshof lärare.
I samband med åtalet mot Thorsson fällde HD:s ordförande, Bo Svensson, en skämtsam kommentar där han förringade det brott som Thorsson gjort sig skyldig till, han uttalade att brott mot sexköpslagen ändå var ganska utbredd. En massmedial storm drog över landet, många tyckte att Svenssons uttalande var så anmärkningsvärd att han borde avgå.

Mitt i denna massmediala storm går Justitiekanslern Göran Lambertz in i debatten och försvarar både Bo Svensson efter hans fadäs, och Thorsson. JK anser att brottet Thorsson gjort sig skyldig till inte motiverar en uppsägning. På DN:s debattsida försvarar Lambertz Svensson med motiveringen att man har rätten att ha vilka åsikter man vill utan att det skall påverka huruvida man får behålla jobbet eller ej.

Recension Krigsbarn

Gretelise Holm har skrivit en deckare/roman på 325 sidor. Boken kunde ha varit ännu tjockare med fler sidor, slutet känns lite abrupt. Speciellt slutet hade kunnat fyllas på lite mer med substans och berättarglädje. Annars är historien välskriven med en fyndig intrig som har historiska dimensioner av stort intresse, intrigen har trådar tillbaka till andra världskriget. Personporträtten är väl någorlunda fylliga, i alla fall för att vara i en deckare. Holm tar i denna bok politiska ställningstagande, de känns dock som ärliga och rakryggade, läsaren står ut med Gretelises ställningstagande även om han inte håller med henne, till skillnad mot den norska författarinnan Holst som är mer försåtlig med sina politiska åsikter.

Feminist och antidiskrimineringsmaffian i farten igen

Sveriges förenade studentkårer (SFS), har tydligen varit ute och kollat våra lärosäten. SFS har tydligen via nätet försökt kolla upp lärosätenas lagstadgade likabehandlingsplaner, där fick de bara tag på sex sådana planer, i övrigt har de fått tag på 27 likabehandlingsplaner av 39 möjliga. Dessa likabehandlingsplaner är lagstadgade sedan 2002. SFS pekar på att de lärosäten som faktiskt har likabehandlingsplaner så uppvisar de allvarliga brister, de saknar t.ex. analyser av varför högskolorna valt att satsa på en viss åtgärd.

Det kan jag tala om för SFS, de satsar på en viss åtgärd för att de måste göra det enligt lagen och inte få antidiskrimineringsmaffian i hälarna.

Så här säger Lotta Ljungquist, vice SFS-ordförande i ett pressmeddelande,

- Högskolorna måste ta likabehandlingsarbetet på allvar. Alla ska kunna känna sig välkomna i högskolan. Olika människor har olika erfarenheter och det behövs för att få verklig kvalitet i både undervisning och forskning.

Jaha, jag har gått på ett par högskolor själv, det var innan de hade några likabehandlingsplaner. Alla var välkomna då också. Högskolorna kryllade av människor från olika kulturer och kön. Jag trodde det viktiga i dagens situation var att höja kvaliteten på undervisning, inte komma med en massa politiskt korrekta planer. Naturligtvis skall ingen diskrimineras, men förekom diskriminering innan dessa planer lagstadgades då? Intagningen till våra högskolor sker väl enligt strängt kontrollerade system, betyg och olika poäng i olika kategorier. Hur fan skall man med detta system kunna diskriminera någon? Alla proven på dagens högskolor databehandlas, någon diskriminering har inte varit möjlig när det gäller studieresultat på väldigt länge. På kårernas pub har alla fått betala exakt lika mycket för ölen, min enkla fråga, hur har diskriminering varit möjlig på våra lärosäten?

Första domen i Sverige för könsstympning

Domen avkunnades i Göteborgs tingsrätt. En 41 årig man från Somalia dömdes till fyra års fängelse för att ha tagit sin dotter till Somalia där ingreppet utfördes. Pappan skall enligt vittnesuppgifter ha hållit fast dottern under ingreppet, som gjordes med ett rakblad utan bedövning.

Domen är unik eftersom det är första gången någon döms efter denna lag som kom redan 1982.
Pappans advokat, Eva Henriksson, säger så här,

– Sen vet jag att könsstympning är ett brott som river upp känslor hos många människor och det är väldigt lätt att fälla utan att man riktigt går in i bevisvärderingen.

Att det skulle vara väldigt lätt att fälla kan vi väl inte riktigt hålla med om, en dömd sedan 1982, alltså en dömd på 24 år.

Förövrigt verkar straffet rimligt på fyra års fängelse, åklagaren hade begärt fem år, nu får ju åklagarna sällan sina önskemål på straffen tillgodosedda.

Sommarbetraktelser

Varje sommar när jag har semester tar jag en del cykelturer. För det mesta blir det i området södra Stockholm och Södertörn. Så i dag måndag 26e cyklade jag en härlig tur från Stuvsta till Farsta genom Ågestaleden, från Farsta genom Sköndal, Dalen upp genom Hammarby till Söder för att till sista ta tåget hem från Södra station. Det som slår mig är hur oerhört vacker Stockholm med omgivningar är. Det är grönskande ängar, magnifik skog, sjöar som lyser med sitt intensiva blåa ljus mellan träden. Vi kan på denna tur t.o.m. se åkrar och traktorer, en del hästar och kor syns på avstånd. Man blir alldeles betagen av allt det vackra vår huvudstad har att bjuda på.

Nu hörs det allt oftare röster, ofta från arkitekter eller representanter från arkitektkontor, att de tycker en huvudstad skall vara mer ”stadslik” mer som ”riktiga” huvudstäder, såsom New York, London och Paris. De vill ha tätare bebyggelse, mindre strövområden samt gärna lite skyskrapor. Jag säger bestämt NEJ till detta, varför göra en stad sämre? Stockholms främsta fördel är just det jag beskrivit, varför ta bort detta? Jag vill inte bo i en stad som London eller Paris, jag vill bo i en stad som Stockholm är just nu, vill man bo i det som arkitekterna kallar riktiga städer kan man flytta till London, jag vill det inte. Man anar också att dessa arkitekter gärna vill ha en massa jobb också, utöka sina företag, tjäna pengar. Själva skall de väl ha ett Penthouse ovanpå högsta skyskrapan. Alla vi urstockholmare som inte vill veta av dessa perversa visioner måste göra vår röst hörd ordentligt när det drar ihop sig någon gång i framtiden.

En annan sak som slog mig är det påtagliga välstånd som syns överallt. Man ser fina, underhållna villor, stora välskötta hus, rena bostadsområden som är väl underhållna, hyresrätter och bostadsrätter av hög klass som är intill perfektion underhållna, välskötta villaträdgårdar, på uppfarterna står det stadsjeepar eller stora Volvobilar. Vi klagar i det här landet, villaskatten, andra skatter, trängselavgifter och gud vet vad. Sanningen är att under mänsklighetens en miljon år på jorden har inga människor någonsin, någonstans, haft det så bra som just vi, här och nu, tänk på det nästa gång ni börjar veva klagovalsen. Undrar förresten om den politiska korrekthet vi lider av här i landet, inte är någons slags politisk/psykologisk skatt vi får betala för vårt välstånd.

Till sista måste jag rekommendera den färska stekta strömming som serverades på Grillen Olaus Magnus väg i Skärmarbrink, utsökt. Fick en magnumtallrik med flera strömmingar, potatismos, rödlök, remouladsås., allt detta för det facila priset av 52 kronor.

Christopher Lasch, om medkänsla

Vi tycker synd om dem som lider och vi tycker allra mest synd om dem som lider så att det syns, men vi hyser respekt för dem som vägrar exploatera sitt lidande för att få medömkan. Vi respekterar dem som är villiga att ta på sig ansvaret för sina handlingar, som underkastar sig krävande och opersonliga normer som tillämpas opartiskt. I dag tror många, åtminstone den vårdande klassen, att normer i sig är ett utslag av förtryck, att de ingalunda är opersonliga utan diskriminerar kvinnor, svarta och minoriteter i allmänhet. Vi får höra att normer avspeglar döda vita manliga européers kulturella hegemoni. Medkänslan tvingar oss att inse orättvisan i att påtvinga dem alla andra.

När medkänslans ideologi leder till sådana orimligheter är det dags att ifrågasätta den. Medkänslan har blivit föraktets mänskliga ansikte. En gång i tiden innebar demokrati motstånd mot all sorts dubbelmoral. I dag accepterar vi dubbelmoral – som alltid en biljett till andra klassens medborgarskap – i den humanitära inställningens namn. Nu när vi upphört att försöka höja den allmänna kompetensnivån – demokratins gamla innebörd – nöjer vi oss med att institutionalisera kompetensen i den vårdande klassen, som lägger beslag på sysslan att ta hand om alla andra.

Christopher Lasch, Eliternas uppror, sid. 88

Sverige ute ur fotbolls-VM

Det gick som, i alla fall jag väntat mig, Sverige förlorade mot Tyskland. Sveriges försvar såg inte riktigt bra ut, tyskarna tråcklade sig igenom när de väl anföll på lite bredare front i första halvlek, i andra halvlek anföll de inte lika seriöst, verkade mest vara attacker för att få igång Ballack. Denna Ballack fick chans på chans, han brände bra många chanser genom att skjuta över målet. Siffrorna kunde ha sett annorlunda ut, men i alla scenarion jag kan tänka mig så hade tyskarna slagit Sverige med ett par mål, minst. Tyskarna var bättre än Sverige som lag, de hade bättre individuella spelare på nästan varje position. Tysklands svaghet ligger i deras backlinje som inte alls ser lika starkt ut som de övriga delarna av lagmaskineriet.

Under matchen reagerade jag på att kommentatorn hela tiden påpekade att två av tysklands spelare kom från Polen, nämligen Klose och Podolski. Till saken hör att de båda vuxit upp i Tyskland, än alla andra lag då? I Sveriges lag har vi en del nyckelspelare vars efternamn inte heller klingar så äktsvenskt, det hela luktar lite dålig förlorare enligt mig i alla fall. Dessutom så snackade kommentatorn (och en massa andra kommentatorer och förståsigpåare) om det tyska lagmaskineriet, laget beskrivs som ett maskineri, allt emedan Brasiliens lag beskrivs som ett under av kreativitet och finurlighet, i Brasilien spelar de riktiga lirarna, de som gör fotbollen till en skön konst, emedan det tyska laget beskrivs i försåtligt negativa termer.

Det är naturligtvis en smaksak vilket stil man gillar, men det finns en oseriös underton i hela resonemanget. Brasilien har förresten i detta VM fått en oförskämt lätt resa jämfört med de lag som spelar i den övre halvan (eller hur man ser på spel-schemat). Att ta sig till final i Brasiliens halva ter sig mycket enklare än i den andra halvan. Så jag kommer väl få höra lovorden om Brasiliens lag i fortsättningen också, att Brasilien skulle förlora mot Ghana tror jag absolut inte på, det är dom faktiskt alldeles för bra till.

Bästa svenska spelare tycker jag har varit Fredrik Ljungberg under detta VM, storstjärnorna får väl nästan underbetyg i övrigt.