Feminist och antidiskrimineringsmaffian i farten igen

Sveriges förenade studentkårer (SFS), har tydligen varit ute och kollat våra lärosäten. SFS har tydligen via nätet försökt kolla upp lärosätenas lagstadgade likabehandlingsplaner, där fick de bara tag på sex sådana planer, i övrigt har de fått tag på 27 likabehandlingsplaner av 39 möjliga. Dessa likabehandlingsplaner är lagstadgade sedan 2002. SFS pekar på att de lärosäten som faktiskt har likabehandlingsplaner så uppvisar de allvarliga brister, de saknar t.ex. analyser av varför högskolorna valt att satsa på en viss åtgärd.

Det kan jag tala om för SFS, de satsar på en viss åtgärd för att de måste göra det enligt lagen och inte få antidiskrimineringsmaffian i hälarna.

Så här säger Lotta Ljungquist, vice SFS-ordförande i ett pressmeddelande,

- Högskolorna måste ta likabehandlingsarbetet på allvar. Alla ska kunna känna sig välkomna i högskolan. Olika människor har olika erfarenheter och det behövs för att få verklig kvalitet i både undervisning och forskning.

Jaha, jag har gått på ett par högskolor själv, det var innan de hade några likabehandlingsplaner. Alla var välkomna då också. Högskolorna kryllade av människor från olika kulturer och kön. Jag trodde det viktiga i dagens situation var att höja kvaliteten på undervisning, inte komma med en massa politiskt korrekta planer. Naturligtvis skall ingen diskrimineras, men förekom diskriminering innan dessa planer lagstadgades då? Intagningen till våra högskolor sker väl enligt strängt kontrollerade system, betyg och olika poäng i olika kategorier. Hur fan skall man med detta system kunna diskriminera någon? Alla proven på dagens högskolor databehandlas, någon diskriminering har inte varit möjlig när det gäller studieresultat på väldigt länge. På kårernas pub har alla fått betala exakt lika mycket för ölen, min enkla fråga, hur har diskriminering varit möjlig på våra lärosäten?