lördag, juli 31, 2010

Homosexuellas "rätt"


En moderat politiker från Botkyrka har fått avgå med omedelbar verkan efter att ha uttalat sig i en kommentar på en blogg. Så här skall han ha sagt.


De får gärna hålla på med varandra men när de ger sig på småbarn går det för långt! Och bögarna ska inte få adoptera!!


Detta är ju inte ett språk politiker vanligtvis använder och visst är det ett klumpigt uttalande. Gör man det dessutom under Pridefestivalen är utgången given, man får avgå i det politiskt korrekta Sverige. Tittar vi på ingressen i både SvD och DN så avslöjas vad det egentligen handlar om, i ingressen i DN står det så här.


En moderat politiker i Botkyrka kommun förlorar sina uppdrag efter att ha uttalat sig negativt om homosexuella och deras rätt att adoptera på en blogg.


I SvD låter ingressen så här.


En moderat politiker i Botkyrka kommun förlorar sina uppdrag efter att ha uttalat sig negativt om homosexuella och deras rätt att adoptera på en blogg.


Först kan vi konstatera att likheterna mellan ingresserna för de två tidningarna är slående. Bristen på avlönade journalister är skriande och man tar tydligen bara och kopierar nyheterna från TT in i tidningen, billigt och bra. 


Nu talar både DN och SvD om de homosexuellas "rätt" att adoptera barn. Det finns ingen sådan "rätt". Det är de adopterade barnen som har rätt att få rimliga uppväxtvillkor och vettiga adoptivföräldrar. Återigen så ser vi att det under ytan handlar om någon "rätt" som de homosexuella skall ha. Inte ens heterosexuella föräldrar har någon "rätt" att adoptera barn. 


Jag är emot att homosexuella par får adoptera barn, hur bra föräldrar de än är. Adopterade barn har det ofta svårt med sin identitetsutveckling, det kommer alltid en tid när de undrar varifrån de kommer och varför deras utseende skiljer sig åt från deras kamrater. Dessutom kommer det ofta också en tid när de inser att deras föräldrar faktiskt har lämnat bort dem. Detta är ett trauma för varje barn i den situationen. Att i detta läge bli bortadopterad av ett samkönat par gör hela situationen ännu mer komplicerad.


Skall utländska barn bli föremål för och betala priset för vår politiska korrekthet och vår nästan sjukliga strävan att ge homosexuella alla "rättigheter" som heterosexuella har? Mitt svar är tydligt, nämligen "nej"!

Länk DN

Länk SvD

fredag, juli 30, 2010

Falsk humanism


En ledare i DN tar återigen upp frågan om vård till de s.k. "papperslösa" människor som vistas i vårt land. Enligt ledarredaktion på DN så måste regeringen luckra upp den lagstiftning vi har så att de som vistas illegalt i vårt land skall få "rätt" till vård. Enligt redaktionen strider det dessutom mot vårdetiken att ge vård till de som behöver den. Så här skriver redaktionen i sin artikel.

Yrkesetiken kräver att alla människor behandlas utifrån medicinska behov, utan åtskillnad och utan hänsyn till medborgarskap.

Ja, självklart skall ingen människa ligga och dö på våra gator, där gäller den vårdetik redaktionen skriver om. Efter att erforderlig vård givits skall de som befinner sig illegalt i vårt land avvisas. En självklar och grundläggande etik och ett fundament för hela vårt rättssamhälle är att lagen skall följas. Människorna vi pratar om här har inte rätt att befinna sig på svensk mark, de befinner sig här olagligt.

Det finns massvis med svenska medborgare som inte får den vård de behöver. De finns de som avlider innan de hinner fram i långa vårdköer. Dessutom är dessa svenska medborgare människor som betalat skatt hela sitt liv, och förväntar sig att få något tillbaka när de blir sjuka. Skall dessa medborgare stå tillbaka för de som befinner sig i vårt land olagligt? Vidare skriver redaktionen så här.

En utredning i frågan utlovades länge. I år sjösattes den, utredare är generaldirektören vid Rättsmedicinalverket Erna Zelmin. Bättre sent än aldrig, kan tyckas. 

Men det finns en del märkligheter i utredningens riktlinjer.
Den olyckliga sammanblandning mellan rätten till vård och migrationspolitiska överväganden som präglat diskussionen inför utredningen, finns som eko i direktiven.
Om en mer human vårdpolitik visar sig leda till en ökad flyktingtillströmning, ska utredaren föreslå åtgärder hur flyktingar kan förmås återvända till sina ursprungsländer. Vidare ska utgångspunkten vara att förslagen inte får bidra till att fler personer lockas uppehålla sig i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Det är inte märkligt alls att regeringen är orolig för ökad flyktingtillströmning. Det är inte alls orealistiskt att "fler personer lockas uppehålla sig i Sverige". Redaktionen lever i en låtsasvärld där det gäller att alltid visa upp ett så humant ansikte som möjligt. Det är alltid andra som betalar vad regeringen och riksdagen ger till människor som befinner sig här illegalt, antingen genom skattsedeln eller genom utebliven vård. Det finns inga gratisluncher, har en ekonom som inte ligger alltför långt bort från DN:s politiska agenda sagt.

Vi tar det hela från ännu än vinkel för att försöka vara pedagogiska. Jag läste ut en deckare i går, Kepler "Hypnotisören". Där konstaterade författarparet det självklara i att den psykiatrireform vi genomförde i vårt land i början på 90-talet var ett sätt att spara pengar. Vi kastade i princip ut vårdbehövande människor på gatan. Människor som i början fick en bostad, som de mycket snabbt blev av med av olika orsaker. Det här rörde sig om människor som inte ens klarar av att betala in hyra regelbundet. DN:s ledarredaktion har aldrig ömmat speciellt mycket för alla dessa människor som skoningslöst blev utkastade på gatan i jakt på att spara pengar, ingen annan tidning har heller ömmat eller uppmärksammat denna grupp.

Eftersom det i slutänden bara finns en pengapåse för våra gemensamma åtaganden så kan man säga att regeringen tog pengar från våra psyksjuka och nu vill ge dem till människor som befinner sig här illegalt. Att man därigenom vill framstå som human är falskt, om man inte samtidigt talar om vilka grupper man åsidosätter. Peps Persson skrev på sjuttiotalet en låt som handlade om "falsk matematik", det här är både falsk matematik och falsk humanism.

Länk DN

torsdag, juli 29, 2010

Varför säger inte SVT det självklara?


Det har varit flera inslag i våra nyhetsprogram om de s.k. "papperslösa", främst i SVT. För det första så är det inte människor som saknar identitetspapper, det är ofta människor som fått avslag på sin asylansökan och förväntas lämna vårt land (som Reinfeldt passade på att säga när han var i Finland). Det kan också röra sig om människor som tagit sig hit illegalt och aldrig kontaktat myndigheter i vårt land. 


Enligt Rapport så har Sverige bland de strängaste reglerna i EU när det gäller att erbjuda sjukvård till de s.k. "papperslösa". Det är svårt för gemene man att kontrollera en sådan uppgift naturligtvis, men det är ändå en förvånande uppgift. Vistas man illegalt i ett land så är det märkligt om man erbjuds gratis sjukvård. Dessutom har Sverige kanske de generösaste reglerna i övrigt när det gäller immigration, något som Rapport och Aktuellt inte nämner av förklarliga skäl. 


SVT driver en tydlig politisk linje som innebär att vi skall erbjuda sjukvård till de som vistas illegalt i vårt land. Har vi på någon punkt de strängaste reglerna jämfört med övriga EU så skulle det i någon liten mån väga upp att vi på så många andra områden har de generösaste reglerna. 


Enligt SVT så har Sverige blivit kritiserade av FN för att vi erbjuder begränsad vård av de s.k. papperslösa. Det är mycket märkligt, enligt alla internationella regler får man inte ens vistas illegalt i ett land. Hur kan det komma sig att FN kritiserat oss då för att inte erbjuda full sjukvård till de som befinner sig här olagligt? En internationell organisation kan inte, bör i alla fall inte fatta beslut som går på tvärs med all internationell rätt. 


Dessutom så använder våra medier alltid FN som ett slagträ när Sverige på något sätt skyddar sina nationella intressen och på någon punkt inte tar full hänsyn till "flyktingarnas" intresse. Eftersom Sverige kanske har de generösaste reglerna i västvärlden undrar man hur många gånger FN kritiserar andra nationer i så fall. Det börjar bli så att om vi inte får kritik från FN för beslut eller rutiner i vårt land så måste vi ställa oss frågan vad som är fel. Det är inget bra betyg för en organisation som FN. 


Det självklara är naturligtvis att de som fått avslag på sin asylansökan lämnar landet, det är själva andemeningen med hela vårt asylsystem, våra lagar och regler. Våra medier framställer det som att det är den naturligaste sak i världen att stiftade lagar inte skall gälla. Tänk om man skulle resonera likadant om den nu aktuella sexköpslagen (som ur andra synpunkter är en mycket mer tveksam lag). Det är frapperande hur våra medier driver en egen agenda när det gäller immigrationspolitiken och därigenom sätter press på våra politiker. Nu är det inte medierna som skall rösta den 19 september och demokrati handlar om folkstyre, inte mediestyre.


Länk SVT

onsdag, juli 28, 2010

Ta bort hatbrottslagstiftningen


På SR:s hemsida står det om att "transpersoner" fallit mellan stolarna i hatbrottslagstiftningen. De står nämligen inte upptagna i den lagstiftning som nämner olika hatbrott. En liten miss kan tyckas, men när man väl täppt igen denna lilla lucka så upptäcker man kanske någon ny liten grupp som "fallit mellan stolarna". Skall t.ex. tornedalsfinnarna omfattas av hatbrottslagstiftningen?


Det är ju inte så att det skulle vara lagligt att slå ned en transsexuell person i dag. Den som gör sig skyldig till misshandel döms för det i laga ordning, om polisen lyckas identifiera förövaren och åklagaren bevisa brott. Det är snarast det som är ett av två stora problemet i dag, polisens resurser och de höga beviskrav vi har i dagens Sverige. Dessutom är beviskraven inte entydiga i vårt land, många "gråtjuvar" vittnar om att de snarast blivit dömda rent rutinmässigt, utan några tyngre bevis alls. Medan beviskraven i ett fall som t.ex. Joy Rahman ter sig som absurda. 


Det andra problemet är de låga straff som utdöms för främst våldsbrott. Att stifta en "hatbrottslag" där enbart straffen för misshandel mot sexuellt avvikande personer och andra minoritetsgrupper, är något hårdare måste vara helt fel väg att gå. Det signalerar snarast att det skulle vara ganska OK att misshandla andra människor än de sexuellt avvikande. Det stora problemet är de låga straff som utdöms generellt för oprovocerad misshandel. Speciellt gäller detta när förövarna är av låg ålder, då blir straffen så låga att hela vårt rättsystem ter sig som ett stort skämt. 


Vi har exempel när en vuxen man dömts till ett lika hårt straff när han ingriper för att skydda allmänheten mot en galen gärningsman, och använder något för mycket våld, som en betydligt yngre människa vilken har gjort sig skyldig till en oprovocerad grov misshandel. Detta finner den stora majoriteten av svenska folket fullständigt orimligt, och det indikerar att vårt rättssystem har spårat ut fullständigt. Ungdomsrabatten på straff när det gäller grova våldsbrott ter sig ofta som ett hån mot den som drabbats, det är det stora problemet i dagens Sverige. Om en transsexuell person drabbats av våldet eller en medelålders vit man är en mindre viktig detalj i sammanhanget.


Stifta hellre en lag som ger betydligt högre straff för oprovocerat våld. Att bara gå fram till en person och slå ned denna utan anledning bör ge ett mycket strängt straff och bör inte kunna jämföras med om två jämbördiga personer börjar bråka och det blir en s.k. ond spiral där det så småningom utvecklar sig till ett regelrätt slagsmål. Dessutom så skulle de flesta s.k. "hatbrott" falla under kategorin "oprovocerat våld".  


Enligt Rickard Slätt (Strix television och Hammarbyfanatiker) så är det redan i dag lagligt om två personer kommer överrens om att börja slåss. Jag har inte kontrollerat hans utsaga men stämmer det så är lagen ganska tolerant på den punkten. Det gäller dock att lagstiftningen är lika "intolerant" när det gäller grova oprovocerade våldsbrott, speciellt av unga människor som i dag erhåller en orimlig ungdomsrabatt på sitt straff.


Länk SR

tisdag, juli 27, 2010

Svenska Kyrkan står snart ensamma


Svenska Kyrkan har strävat efter att i princip utplåna sig själva för att vara så politiskt korrekta som möjligt. Vi som berömmer oss för att tillhöra den skara som går under benämningen "verklighetens folk" har tagit oss för pannan när vi läst artiklar från kyrkans företrädare. Den ena mer verklighetsfrånvända ståndpunkten efter den andra har presenterats och Svenska Kyrkans strävan att framstå som humana och inkluderande har tagit direkt vansinniga proportioner. Möjligen har nu Svenska Kyrkan gått en smula för långt med deras senaste artikel (Vem är beredda att älska...) I dag går Sabuni ut och även hon kritiserar Svenska Kyrkans senaste artikel. Så här skriver bl.a. Sabuni.

De skriver att den svenska allmänheten och de politiska partierna inte är beredda att välkomna en utveckling som går från ett enhetligt kristet samhälle till ett mångreligiöst. Och detta är bevisat genom att SD existerar, regeringen motverkar våldsam islamism, judar känner otrygghet, andra EU-länder lagstiftar mot niqab/burka och att kosher-och halalslakt skulle hindras i Sverige.

Den svenska allmänheten är förmodligen inte beredd att välkomna ett mångreligiöst samhälle om vi tvingas överge vårt sekulariserade samhälle, det är en rätt kvalificerad gissning. Det finns heller inget som säger att Sveriges folk är tvingade att välkomna ett mångreligiöst samhälle. I en demokrati skall det ju tagas hänsyn till folkets vilja, det är inte folket som skall övertalas och tvingas tycka olika saker.

Att Caroline Krook och Peter Weiderud drar in ett politiskt parti i sin argumentation är så lågt så man skulle kunna ta in dem i Glocalnets reklamfilmer. Regeringen skall agera mot våldsam islamism och andra våldsorganisationer, det är deras uppgift. Judar känner otrygghet i dagens Sverige, i princip enbart för att vi har extrema muslimer i vårt land, något som kyrkans företrädare aldrig skulle erkänna. Inte heller Sabuni har någon större lust att påpeka detta förhållande tydligen. All slakt utan bedövning är olagligt i Sverige, det skall så förbli. Vill man slakta djur utan bedövning går det också bra, då får man flytta till en annan kulturell sfär än den västerländska. Vidare i Sabunis artikel så står det så här.

Dessa ”intoleranta” fenomen tillskrivs hela den svenska befolkningen och samtliga politiska partier. Svenskarna och deras politiska företrädare är intoleranta för att troende inte tillåts bete sig, i alla lägen, så som den mest extrema tolkningen av deras religion föreskriver. Vi ska tolerera män som vägrar skaka hand med kvinnor och vi ska tolerera kvinnor som vägrar visa sina ansikten. 

Här skräder Sabuni inte orden, det var ju tydligen inte bara SD och dess anhängare som blev kritiserade av kyrkans företrädare. Möjligen har Svenska Kyrkan gått lite för långt i sin politiska korrekthet, så själva budskapet blivit lite för svårsmält för alla utom den socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Jag tror också att de politiska vindarna har vänt i vårt land.

Det är inte längre lika "inne" att hylla den politiska korrekthet vi alla levt under de sista decennierna. Både Sabuni och en del partistrateger läste säkert alla kommentarer under Krooks och Weideruds artikel. Det är snart val och även yrkespolitiker måste någon gång fatta att den slemma humanism som Svenska Kyrkan nuförtiden står för inte vinner något gehör hos valmanskåren.  Så här skriver Sabuni vidare i sin artikel.

Skribenterna förespråkar en förskjutning av hur diskrimineringsskyddet och religionsfriheten fungerar enligt Europakonventionen. Enligt denna så finns det redan i dag tydliga gränser för religionsfriheten. Den garanterar rätten till den egna personliga övertygelsen som omfattar till exempel rätten att tillbe och fira gudstjänst. Däremot ger den inte någon allmän rätt att bete sig offentligt i enlighet med de regler som den egna religionen föreskriver.

Här slår Sabuni fast de gränser som svenska folket och även jag kan acceptera, nämligen den att människor har rätt att tillbe vilken gud den vill och även fira gudstjänst. Att man i övrigt skulle få bete sig hur som helst och undantagas från alla samhällets normer och t.o.m. arbetslagar är fullständigt orimligt. Sist skriver Sabuni så här i sin artikel.

Muslimer är diskriminerade och det finns islamofobi också i vårt land. Detta är oacceptabelt och alla måste efter förmåga vara med i kampen mot det.

På vilket sätt är muslimer diskriminerade i vårt land? Det finns en stor motvilja mot religionen islam i Sverige, beroende på de uttryck som religionens företrädare ägnar sin religiositet åt. Men en motvilja och antipati mot en religion är inte samma sak som att diskriminera denna. Inte ens regeringen kan tvinga människor att tycka om en viss religion, inte i dag i alla fall (etablissemanget tvingade människor att tycka om kristendomen från 900-talet till 1200-talet).

Den fobi som finns mot islam bland "verklighetens folk" kan väl jämföras med den fobi etablissemanget har mot SD, fobi som fobi. Vi skulle kunna enas om att endast psykiatriker ger diagnosen fobi, om nu vårt politiska etablissemang går med på den uppgörelsen.

Länk DN-debatt

måndag, juli 26, 2010

Pridefestivalen är inte lika med tolerans


I dagens rikstidningar kunde man hitta olika artiklar som ställde Pridefestivalen och tolerans i ett intressant ljus, i alla fall om man kombinerade artiklarna rätt. Först ut är en hyllningsartikel av DN:s redaktion till Pridefestivalen. Redaktionen hyllar festivalen som ett uttryck för tolerans, underförstått, gillar du inte festivalen är du intolerant. Så här skriver redaktionen.

Det är självklart för politiker ur alla läger (utom det kristdemokratiska) att framträda. Bland sponsorerna hittar man alltifrån Heineken och Statoil till fackföreningsrörelsen och SL. Alla gillar Pride, vilket förstås irriterar hbt-rörelsens motståndare men också väcker misstankar om att entusiasmen för själva festen på sina håll är mer en läpparnas bekännelse än verklig förståelse för det bakomliggande syftet.
Ja, det är självklart och nästan ett implicit tvång för politiker att delta i festivalen. Men saken är den att Pridefestivalen inte är en fest för alla som t.ex. Vattenfestivalen en gång var. Jag känner många vanliga medelklassfamiljer som åkte en stund till Vattenfestivalen, de skulle dock aldrig ta med sig sina barn och åka till Pridefestivalen. Detta är dock inget som bekymrar redaktionen. Hade Pridefestivalen varit en fest för heterosexuella hade den sannolikt förbjudits för allt stök och bråk, samt för dessa mer provocerande inslag. Plötsligt är pornografiska inslag på öppen gata högsta politiska mode, detta för att det inte gäller heterosexualitet. 

Frågan är om de skilda ramverk och premisser som gäller för heterosexualitet gentemot homosexualitet är ett utslag av intolerans. Eller om de olika premisserna är just ett utslag på att något inte stämmer i hela den vurm för Pridefestivalen som vår mediala och politiska nomenklatura bekänner sig till med sådan iver. Vidare i artikeln så står det så här.

Men är det i så fall något att beklaga? Tittar vi oss om i världen ser vi något helt annat, från hårt förtryck av homosexuella i många länder i tredje världen till aggressivt motstånd i Östeuropa.
Det stämmer, det finns en intolerans mot homosexuella runt om i världen. Det råder inte samma politiska (korrekta) klimat i övriga världen som i vårt land, på gott och ont. Men vad gör våra svenska politiker? I stället för att agera och arbeta för bättre villkor för de homosexuella i vissa andra europeiska länder (t.o.m. EU-länder) så är det viktigaste för våra inhemska yrkespolitiker att bli fotograferad av någon utspökad läderbög på vår inhemska festival. 


Ett utslag av denna politiska korrekthet för HBT-rörelsen är att vår DO Katri Linna gör ut i en stor debattartikel och påstår att homosexuella får sämre vård än heterosexuella. Jag har ju själv inga erfarenheter av detta då jag tyvärr råkar vara heterosexuell, men vissa frågor ställer man sig ändå frågande till vid läsnings av Linnas artikel. Så här skriver hon.

En homosexuell man söker vård för nackspärr. Han erbjuds att testa sig för hiv.  
Ja det verkar ytterst diskriminerande, men hur vet läkaren att den homosexuella mannen är just homosexuell? Jag har aldrig berättat för någon läkare att jag är heterosexuell, ingen läkare eller sköterska har någon gång, av alla de gånger jag uppsökt sjukvården, vetat vilken sexuell läggning jag haft. Hur kan då sjukvårdspersonalen veta vilken sexuell läggning just homosexuella har? Ja, vi vet, överdriven fjollighet bland män indikerar en homosexuell läggning, men är väl inte något säkert tecken på detta. 

Vår DO, Katri Linna är i princip ett skämt ute bland "verklighetens folk" Allt är diskriminering, minsta lilla motgång ute i vårt samhälle är grövsta kränkning. Nu råkar även vita medelålders heterosexuella män ut för idioter i vårt samhälle, det kan jag intyga med emfas. 


Jämför vi Katri Linnas artikel med den artikel i SvD som handlar om bristande vård för människor som råkar bo i fel landsända så innehåller den artikeln mer substans och verklighetsanknytning. Vården ser olika ut på olika platser i vårt land, något vi förmodligen alltid kommer att få leva med. Det går inte att ordna samma sjukvårdservice i Pajala som i Stockholm (där förresten många är missnöjda med tillgängligheten också). 


I en annan artikel på SvD tas frågan om det trafikkaos upp som Pridefestivalen orsakar. En bagatell för våra HBT-certifierade politiker naturligtvis. Men många jag pratat med har klagat på det bråk och stök som festivalen orsakar. Boende i festivalområdet kan inte sova på en hel vecka när deltagarna slåss vid olika svartsjukedramer och liknande. Skrik, svordomar och lösryckta hårtussar hör till vanligheterna när politikerna gått hem och TV-teamen stäng ned sina kameror. Dessutom är det svenska folket så intolerant att det reagerar negativt på alla obsceniteter under paraden. Vi undrar hur våra politiker skulle ställt sig till samma obsceniteter om det vore en festival för heterosexuella. Men blotta tanken på en sådan festival ter sig som politiskt fullständigt omöjlig i toleransens Sverige anno 2010.


söndag, juli 25, 2010

Artiklar på "lätt svenska" för våra politiker


Denna regniga morgon läser vi i både DN och SvD om hur det brinner i Eslöv, bl.a. en djuraffär har brunnit upp, dock han man evakuera djuren. En gammal fabriksbyggnad har också brunnit upp, förmodligen med ett visst kulturhistoriskt värde. Att det rör sig om en mordbrand står denna gång utom allt tvivel. Så här står det i DN.


Ett flertal ungdomar rör sig kring branden i Eslöv och sätter eld på buskar och träpallar, uppger polisen i Skåne. De har även rivit ner avspärrningar. Polisen har satt in extra resurser för att få stopp på ungdomarna.


Texten i DN andas en känsla av att det skulle röra sig om lite allvarligare busstreck. Polisen skall ha satt in extra resurser för att "få stopp" på ungdomar som anlägger mordbränder. Man anar att några allvarligare konsekvenser inte att drabba de ungdomar som händelsevis blir gripna på bar gärning. 


I den stora ungdomsturneringen Gothia cup så har en blott 15-årig flicka våldtagits av tre andra ungdomar får vi förmoda (det är sannolikt inte vuxna män bakom brottet). Polisen har goda signalement på gärningsmännen och har mycket goda chanser att gripa förövarna. 


Om mordbrännarna i Eslöv grips (vilket de borde göra) vilken blir konsekvenserna för ungdomarna då? När gärningsmännen i Gothia cup grips, vilket blir då konsekvenserna för dem? Vi anar alla att dessa ungdomar kommer undan väldigt lindrigt och att det inte kommer dröja länge förrän de gripna kan fortsätta med nya "bus". 


Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med betydligt grövre brott utförda av ungdomar än i det homogena samhälle jag och många andra medborgare i detta land växte upp i. Vi kan helt enkelt inte ha kvar samma lagstiftning som i det idylliska samhälle där jag och andra lite äldre svenskar växte upp i. Gruppvåldtäkter utförda av ungdomar var extremt ovanligt fordom i vårt land, nu är det vardagsmat. Att ungdomar som måhända har lite tråkigt skulle ägna sig åt upprepade mordbränder framför ögonen på polis och brandkår förekom inte och ens blotta tanken på ett sådant beteende var fullständigt orimligt. 


Våra politiker har skapat detta mångkulturella samhälle med allt vad det innebär, men de har själva inte tagit konsekvenserna av det när det gäller t.ex. den kraftigt ökade ungdomsbrottsligheten. Det kan helt enkelt inte vara så att våra politiker inte känner till vissa mindre trevliga konsekvenser av det samhälle som det tvingat på svenska folket. Vi utgår ifrån att våra folkvalda åtminstone har ögon och öron samt en rudimentär hjärna att processa inkommande stimuli med.  


Våra politiker har misslyckats med sin integrationspolitik, fast de slentrianmässigt förnekar detta. Inte heller integrationen lyckas de med, det är ju enligt dessa politiker den det är fel på (inte immigrationspolitiken). Några lärdomar tycks inte heller drabba våra folkvalda i första taget. Vi har en svår uppgift framför oss, vi som inte uppbär en riksdagsmannalön eller statsrådslön. Vår uppgift är tydligen att på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt informera våra politiker om sakernas tillstånd och hur man möjligen kan komma tillrätta med det moras av juridisk och samhällig uppluckring vårt samhälle befinner sig i. Jag och andra bloggare får väl börja skriva våra artiklar på "lätt svenska".

Länk DN mordbrand

Länk SvD mordbrand

Länk DN våldtäkt

Länk SvD våldtäkt