Öppet brev till Therese

Öppet brev till Therese

Enligt SD-föreningen i Lidingö har de där utsatts för en s.k. ”Wallraffare”. En mycket ung kvinna har anmält sig som ny entusiastisk medlem, för att sedan visa sig jobba för Sveriges Radio. Jag ringde upp kvinnorna på Lidingö för att kolla upp historien (man har ju ett publicistiskt ansvar) som båda kände sig svikna och lurade av den mycket unga flickan.

När jag pratar med kvinnorna så är det klart att de känner sig lurade och svikna ev en människa de tycker de tog hand om, lite som reservmammor. Det de verkar vara mest upprörda över är dock flickans ålder. Enligt den ena kvinnan, som heter Elelena, så skickade man inte knappt myndiga personer som mullvadar ens i det gamla Sovjetsamhället, det skulle ha ansetts alltför oansvarigt. Dessutom verkade den wallraffande flickan ha varit väldigt obevandrad i både politik och omvärld. Om inte annat så borde detta mana till eftertanke. Går vi i dag över lik för att få ett saftigt reportage? Om vi skickar småflickor, som somnar efter en glögg på en julfest, hur objektiva är vi då i övrigt när vi gör reportaget? Här är i alla fall det öppna brevet till Therese som jag lovat att publicera. Brevet är också fritt att referera för andra, samt publicera i sin helhet.


Hej Therese!

I dag fick jag veta att du kom till oss Sverigedemokrater i syfte att spionera på oss. Vi behöver publicitet för att komma ut med vårt budskap och vi är ett öppet parti som inte har något att dölja. Men jag trodde att du var en ny entusiastisk medlem som jag själv. Jag trodde du var min vän och sympatisör till våra åsikter. Jag räknade dig som min vän och jag trodde du gjorde likadant. I stället var vänskapen spelad för att göra ett reportage om oss. Kanske hade du redan från början tankar om att dessutom ställa oss i en viss negativ dager, i annat fall skulle det ju inte bli något program enligt de förväntade ramarna. Jag vill att du skall veta att jag känner mig sviken, lurad och sårad av dig och din spelade vänskap.

Vi är ett ungt parti med stor entusiasm bland våra medlemmar. Andra partier har pengar och makt. Vi har en obändig entusiasm och en stark tro på våra åsikter och idéer. Detta har måhända gjort både andra partier och journalister förundrade och kanske avundsjuka. Att vi också har dragit på oss fiender inom både det mediala och politiska etablissemanget råder det ingen tvekan om. Den kraft som driver oss och även mig, är kärlek till mitt nya hemland, dess unika kultur och människor. Jag är uppriktigt orolig för vår framtida utveckling och den väg mitt nya hemland går just nu.

Jag och andra trodde att du var vår vän, i stället var du en s.k. ”Wallraffare”. Du kanske är stolt inför din arbetsgivare och dina arbetskamrater för att du lurat oss. Någon riktig ”Wallraffare” är du dock inte. Jag har läst och imponerats av Günter Wallraff själv. Det som skiljer Wallraff från dig är några mycket avgörande saker. Nämligen:

1) Günter Wallraff tog alltid parti för den svagare parten mot den starkare. Du Therese har gjort tvärt om. Du tog parti för etablissemanget mot ett parti som har folkligt stöd men inte har något stöd från det etablerade samhället. Du tog parti mot den svagare för den starkare parten, tvärtemot Günter Wallraff.

2) Günter Wallraff vinnlade sig om objektivitet utan att komma med egna vinklingar av sanningen. Det återstår att se om du klarar detta.

3) Günter Wallraff tog smällar och personliga risker. Du har inte gjort detta på något vis. Vi känner oss ledsna och svikna av dig. Men vi hoppas att du en dag kan komma tillbaka med en utsträckt hand. Jag kommer att ta emot den.

4) Günter Wallraff skulle ALDRIG utnyttja personlig vänskap och personliga känslor på det sätt du gjort. Det skulle vara fullständigt främmande för honom. Han slogs för de människor han blev vän med. Han utnyttjade inte dem för att skriva böcker eller göra reportage. Det är denna punkt som definitivt diskvalificerar dig som en reporter i Wallraffs anda.

Jag vill tacka dig för den tid du ville vara med oss. Jag hoppas att mina och andras tankar satt några spår hos dig, trots din ungdom och bristande politiska erfarenhet.

Kramar från Liila, Sverigedemokrat.

Rysk ”främlingsfientlighet”

I en artikel i DN tas främlingsfientligheten upp i Ryssland, speciellt i samband med den nedgång i ekonomin som skett den senaste tiden. Grovt våld och mord har skett mot människor med utländsk bakgrund, vilket ju är förfärligt. Sedan står det i artikeln så här.

Enligt Sovacentrets statistik blir bara ett av tjugo fall av hatkriminalitet uppklarat.

Vi undrar hur motsvarande svensk statistik skulle se ut. Förmodligen rör det sig om svårutredda brott utan logiska kopplingar till någon enskild gärningsman. Jag skulle bli mycket förvånad om t.ex. den svenska polisen skulle göra ett bättre jobb.

Artikeln tar även upp att stora politiska organisationer börjar kräva stopp för ohämmad invandring. Artikelförfattaren får det till att dessa organisationer som vanligt är främlingsfientliga och rasistiska. Men läser vi vad t.ex. Maria Sergejeva Unga gardet säger, så är det inte alls främlingsfientligt eller rasistiskt. Så här säger Sergejeva.

Sedan november har vi haft tre kampanjer mot illegal invandring. Vi är inte motståndare till invandring generellt, men de tar våra jobb. Invandrarna kan ta de jobb som ryssarna inte vill ha, annars kan de åka hem.

Hon är alltså inte motståndare till invandring generellt, utan till invandring där immigranterna tar jobb för ryssar eller där invandrarna är illegala. När blev det främlingsfientligt att vara emot illegal invandring? Det hela blir absurt, illegal invandring är ju per definition olaglig, annars skulle den ju inte vara illegal. När blev det önskvärt att inte följa lagen? I den märkliga debatt och det märkliga mediaklimat vi har så blir det plötsligt suspekt att vara emot olaglig invandring.

Länk DN

Framtida pensionärer är lurade

I en första artikel på DN om Wanja Lunby-Wedin och hennes styrelsearbete i samband med de beviljade bonusarna, var rubriken med fet stil ”Jag är grundlurad”. Av någon orsak drogs den artikeln in väldigt snabbt. Det är kanske svårt att övertyga människor om att man blir grundlurad under ett styrelsemöte när arvoden och bonusar bestäms, speciellt om man sitter med i 20 olika styrelser. Dessutom kan ju frågan väckas om man passar att sitta i en styrelse om man så lätt låter sig luras.

Det är inte Lunby-Wedin som är lurad naturligtvis. Det är i stället de som skall ha sina framtida pensioner i AMF och andra bolag som skall betala ut våra pensioner. Det är också de människor som litat och trott på LO och Socialdemokraterna. Som haft den föreställningen att dessa två maktcentra skall tillvarataga deras intressen och se till att de får en dräglig pension efter ett helt livs slit och släp.

Det blir rent patetiskt när Lunby-Wedin i en artikel (som nog också borde dragas tillbaka, ett tips) säger så här angående pensionsvillkor till Christer Elmehagen.

Det här stämmer inte med de beslut som jag upplever att vi har fattat

Det är helt omöjligt att i smyg ändra ett styrelsebeslut och bättra på villkoren efter att klubban fallit. Ett sådant förfarande skulle ju i princip leda till fängelse för den som vågar sig på något sådant. Lunby-Wedin upplever ju också att hon inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det kan ju i praktiken innebära att hon faktiskt tagit ett sådant beslut men fått en utomjordisk upplevelse under mötet.

Jag själv upplever allt starkare det Anders Isaksson skrev i sin bok ”Den politiska adeln” att politikerna i dagens Sverige är vår nya adelsklass, både till höger och till vänster. De känner samhörighet som yrkespolitiker och det är egentligen inte Alliansen mot vänsterblocket. Det är den politiska klassen mot folket. De skor sig rätt rejält. Är det inte EU-traktamente så är det bonusar eller frikostiga pensionsvillkor från riksdagen. En politisk karriär är en bra födkrok och man vill inte gärna släppa in nya små partier som inte ens lärt sig den politiskt korrekta koden. Allt det som nu utspelar sig är väl bara ett ytterligare bevis på detta.

Länk DN 1

Länk DN 2

Länk DN3

Länk SvD