Den mycket uppmärksammade tennismatchen (Davis Cup) mellan Sverige och Israel har blivit en politisk arena, jag säger inget om det. Men när ett relativt stort demonstrationståg med sympatisörer för Palestiniernas sak avtågar är AFA med i tåget. Hur ledningen för demonstrationen resonerat finner jag en smula oklart. Enligt vad jag kan utläsa har de fått tillstånd av ledningen för tåget att gå med. Nu står det i både DN och SvT att ett hundratal AFA-demonstranter är maskerade. Om jag inte är alldeles felinformerad så är detta olagligt enligt Svea rikes lag. De går alltså helt öppet i ett demonstrationståg, vilket alla riksmedier bevakar och bryter mot Svea rikes lag. Jag kan heller inte se att varken DN eller SvD reagerar särskilt mycket över detta faktum. Så här står det i DN.
Närmare 100 maskerade AFA-anhängare, med uppdragna palestinasjalar och solglasögon, gick längre bak. Med sig hade de en stor banderoll med texten "Det är vi som bestämmer".
AFA har tydligen rätt, det är de som bestämmer. De bryter mot lagen helt öppet, ingen ingriper. De stora mediedrakarna ser det som ganska naturligt att just denna grupp av medelklasslynglar har rätt att bryta mot lagen. Varför skall jag och andra följa lagen när dessa ligister tillåts bryta mot densamma? Detta urholkar hela vårt rättssystem. Man skall inte stifta lagar som man inte avser att upprätthålla. Anser våra makthavare att vi inte mäktar med eller inte vill upprätthålla lagen skall de inte stifta lagen heller.
Samhället har alldeles för länge sett mellan fingrarna på AFA och deras direkt olagliga aktiviteter. De misshandlar människor med annan politisk uppfattning, de ägnar sig åt skadegörelse och annat. De gör sig sannolikt sig skyldiga till högmålbrott. Det politiska etablissemanget ser på och gör inte särskilt mycket. Att SÄPO håller ett öga på dem räknar jag inte som en praktisk åtgärd att upprätthålla lagen. Det skulle ju kunna vara så att makthavare låter dem hållas så länge de ägnar sig åt ”rätts sorts” lagbrott. Det är våra politiker och regeringen ansvaret vilar, övriga myndigheter följer ju bara de signaler de får från politiskt håll.
Länk DN
Länk SvD
UPPDATERING 1
Läser följande i en ny artikel DN
DN.se har också talat med ett ögonvittne, som vill vara anonymt, som berättar hur tre svartklädda huliganer gått till angrepp mot en av de fredliga demonstranterna sedan denne kallat en av dem för "idiot" då denne kastat sten mot polisen.
Säg regering och övriga riksdagsmän, är det inte dags att ta i med hårdhandskarna mot dessa ligister. Poliserna vill det, innerst inne, 95 % av befolkningen vill det också, det är bara ni som håller emot.
Länk DN
UPPDATERING 2
Vad är vänsterpartiets kopplingar till AFA? Jag börjar undra. Ohly tog inte avstånd från AFA:s aktioner och en vänsterpartist säger så här till DN.
Vi är här för att visa vårt stöd för Palestina och att demonstrera mot Israels ockupation. Vi är här för vår sak och kan inte styra över andra grupper, säger Helene Alpfjord från vänsterns ungdomsförbund i Lund
Låter inte som ett avståndstagande i mina öron. Vidare står det så här i artikeln från DN.
Antifascistisk aktion fick alltså gå med i tåget. Demonstrationsledningen sa till DN vid 11-tiden att man har haft kontakt med AFA som då utlovats en egen del i tåget. Enligt ledningen för demonstrationen har polisen lovat att hålla kontroll över den delen av demonstrationen. Vilken typ av fascism man eventuellt kunde tänkas protestera mot framgick inte av banderollerna.
Ja, kan det bli tydligare? AFA protesterar inte mot fascism alls, de är främst ute för att bråka. Det fanns helt enkelt inga fascister att demonstrera mot, som vanligt. Demonstrationsledningen, som kommer från Vänsterpartiet, har alltså lovat AFA en del i tåget. Kopplingarna mellan V och AFA verkar vara starkare än vad vi tidigare trott, i alla fall vad jag trott.
Länk DN
UPPDATERING3
Fattar inte Ohly och andra vänsterpartister det som vanliga palestinier fattar? Det undrar man när man läser SvD:s artikel om upploppen i Malmö. De palestinier som gick i demonstrationen försökte aktivt stoppa AFA verkar det som. Jag läser detta i artikeln från SvD.
En bit bort är tiotals ur anarkistblocket på polisbilarna. Uppe på en av bilarna försöker en maskerad person sparka sönder ett blåljus. Fortfarande kommer ingen förstärkning till poliserna. När en av demonstrationsvakterna, en arabisk man, försöker få honom att stoppa sparkar den maskerade mot hans huvud.
Så ligisten från AFA sparkar alltså en av demonstranterna i huvudet när han försöker stoppa AFA:iten. Hur var det nu med politiken? Vilka fascister var det AFA demonstrerade mot? Detta är ju löjligt, AFA har ingen som helst politisk insikt eller ambitioner. Det är helt enkelt ligistyngel som vill slåss och bruka våld för deras höga nöjes skull, det är uppenbart. Det horribla är att inte ett politisk parti som förnärvarande sitter i riksdagen tar avstånd från AFA utan förmodligen har kopplingar till dessa ligistyngel. Det horribla är också att inte regeringen fattar beslut om att stoppa dessa "aktivister" en gång för alla. De skulle ju vara totalt chanslösa om samhället beslutade sig för att en gång för alla sätta stopp för dessa missanpassade ungdomar.
Länk SvD
lördag, mars 07, 2009
fredag, mars 06, 2009
Jag är en xenofob
Maciej Zaremba har skrivit en artikel i DN där hon tittar på den politiska korrektheten och de politiska och sociala koder som hör ihop med det mångkulturella samhället. Jag tycker Maciej Zaremba:s artikel är bra och tänkvärd, utan tvivel har den många poänger och hon har uppdagat en del uppenbara sanningar. Däremot drar hon ju inte slutsatserna av sina egna iakttagelser. När jag som politisk ”dissident” drar slutsatserna av de iakttagelser hon gjort så kallar hon mig ”xenofob”. Nu tycker jag detta med ”xenofob” och ”oikofob” börjar bli en smula tjatigt och nästan löjligt. Vi på vår kant kallar mångkulturförespråkarna för oikofober, och de missar ingen chans att kalla oss xenofober. Zaremba skriver i sin artikel så här.
Jag läser en artikel om ”integrationen” på DN Debatt där skribenten Masoud Kamali blandar in en ministers sexuella läggning i resonemanget. Jag läser en annan, i DN Kultur, där skribenten Kurdo Baksi i föraktfulla ordalag analyserar en politikers klädsel, kön och ras som förklaring till hennes åsikter.
Jag tror att om dessa texter författats av en Svensson hade han blivit offentligen hudflängd, om nu artiklarna publicerats alls. Men signerade med dessa namn väckte de föga indignation utom – just det, hos andra skribenter med ovanliga namn (som Madon, Wager, Demirbag-Sten). Ja, de gångerna fick de nästan ensamma inskärpa svensk pressetik.
Vad är det vi bevittnar? Början till en segregerad offentlighet där hudfärg, kön, religion och härstamning ger rätt att säga saker som andra inte får?
Självklart måste Zaremba:s fråga besvaras med ”ja”. Det är självklart så, utan all tvivel. De som själva är invandrare eller i alla fall har utländskt klingande namn får säga uppenbara saker som vi etniska svenskar inte får, om vi inte vill bli rullade i tjära och fjäder i alla fall. Baksi har dessutom sagt saker som förmodligen skulle renderat fängelse för en etnisk svensk. Vidare skriver Zaremba så här.
När människor börjar känna sig osäkra i sitt språk och sina tankar uppstår en marknad för buktalare, förkläden och alibin. Vill man förstå Sverigedemokraternas framgångar kan man inte bortse ifrån Gringo, tidskriften som uppstod 2005 och gjorde konkurs tre år senare.
Det märkliga var inte att unkenheterna och den inverterade rasismen kom på pränt. Det märkvärdiga var att gamla folkrörelser, myndigheter och företag betalade femsiffrigt för att få det upprepat på kurser och mångfaldsdagar. Att till invandrare måste man tala på ett särskilt sätt, ty de är ett folk för sig, med en egen rotvälska, att de saknar intresse för svensk kultur, men kräver att man erkänner deras. Nu blev det sagt av någon Carlos eller om det var Zaynar han hette. Vilken lättnad.
Behöver det sägas vilket politiskt godis Gringo blev för våra xenofober?
Här är det som Zarembas resonemang fallerar. Om jag skrev exakt samma sak som Zaremba (vilket jag gjort i princip) så skulle det övriga etablerade samhället nämligen kalla mig xenofob, om inte ännu värre saker. Men Zaremba är det ingen som kommer att kalla något liknande. Så vad är det då som gör mig till xenofob? Jo, att jag vänder mig mot det som Zaremba också vänder sig emot, med det undantaget att jag vill ha en annan flyktingpolitik än vad jag förmodar Zaremba vill ha. Vänder jag mig emot det Zaremba också reagerar på så blir jag en xenofob bara för att jag har ett svenskt namn.
Drar man slutsatserna till sin spets så blir alla svenskar som vänder sig emot det Zaremba beskriver automatiskt kallade xenofober. Vill man ha en förändring på detta snedvridna sätt att se på vårt samhälle, så finns i dag inget politiskt alternativ i riksdagen. Vill jag utnyttja min demokratiska rätt att höja rösten mot just det Zaremba vänder sig emot och beskriver så bra (det gör hon faktiskt) så måste jag, med all logik i världen, vända mig till ett parti utanför nuvarande riksdag. Ett parti som av etablissemanget har xenofobstämpel. Man kan säga att drar etiska svenskar samma slutsatser som Zaremba, så blir de kallade xenofober, och det lustiga är att även Zaremba skulle ställa upp på den beskrivningen. Det är vi som inte går vilse i mångfalden som blir kallade xenofober. Vidare skriver Zaremba så här i sin intressanta artikel.
Häromåret fick ett sextiotal ledande statsvetare, som i brev till regeringen protesterat mot politisk styrning av integrationsutredningen, till svar från Mona Sahlin att deras protester hade ”rasistiska undertoner”. Vilket var rent påhitt, avslöjade Dilsa Demirbag-Sten, som granskat korrespondensen. (Expressen 30/6 -04)
Jag antar att hon var nöjd med sig själv, Mona Sahlin, som med ett glåpord fick tyst på en besvärande debatt. Men ännu gladare blev Sverigedemokraterna. När legitim kritik av huvudlösa inslag i integrationspolitiken avfärdas på det sättet blir det xenofober som får monopol att föra den debatten.
Det är ju så hon gör hela tiden Sahlin och andra från det politiska etablissemanget för att tysta debatten. Vi som inte håller tyst bara för att dessa apologeter ger order om det blir kallade xenofober, även av Zaremba. Slutsatsen blir att antingen kryper man ihop av rädsla för den politiska och mediala (faktiskt) makten och rädslan för att få en rasiststämpel på sig, eller så får man just denna stämpel på sig, även av Zaremba verkar det som. I en sak har hon fel Zaremba, jag tror inte att de flesta Sd:are eller andra systemkritiker blir glada när t.ex. Sahlin utövar sitt skräckvälde (och dessutom röner framgång med det) jag tror att de flesta blir arga och förtvivlade. En hel del av systemkritikerna själva blir också rädda för det etablerade samhällets repressalier, men de står på sig i alla fall. Hade Jesus levat i dag, hade han förmodligen varit Sverigedemokrat, bespottad av det etablerade samhället med dess monopol på ”sanningen”. Till sist skriver Zaremba så här i sin artikel.
Visst lever vi i intressanta tider. För rektorerna i Råneå och Klagshamn är blågult något suspekt, för Abascal är flaggan en samlande symbol. Därmed också sagt att vimsigheterna ovan, som driver allt fler ilskna medborgare i armarna på SD, samtidigt vittnar om klen inlevelse med de människor vars jämställdhet man påstår sig värna.
Jag frågar mig vad dessa ”ilskna medborgare” skall göra enligt Zaremba. Enligt henne har de all rätt att vara just ilskna och trötta på sakernas tillstånd, på den politiska korrektheten och det skräckvälde etablissemanget styr debatten med. Men de skall tydligen inte få utnyttja sin demokratiska rätt att agera mot detta subtila skräckvälde. Förmodligen är det just Sd:s framgångar som gjort det möjligt för Zaremba att få in sin artikel i DN. Det dessa ”ilskna medborgare” gör är att utnyttja sin demokratiska rättighet, samt att ge sin syn på verkligheten. De drivs inte i armarna på någon. Snarare är det den politiska korrektheten och det skräckvälde den för med sig, som driver kritiska medborgare att stanna kvar i den etablerade politiska fållan.
Länk DN
Jag läser en artikel om ”integrationen” på DN Debatt där skribenten Masoud Kamali blandar in en ministers sexuella läggning i resonemanget. Jag läser en annan, i DN Kultur, där skribenten Kurdo Baksi i föraktfulla ordalag analyserar en politikers klädsel, kön och ras som förklaring till hennes åsikter.
Jag tror att om dessa texter författats av en Svensson hade han blivit offentligen hudflängd, om nu artiklarna publicerats alls. Men signerade med dessa namn väckte de föga indignation utom – just det, hos andra skribenter med ovanliga namn (som Madon, Wager, Demirbag-Sten). Ja, de gångerna fick de nästan ensamma inskärpa svensk pressetik.
Vad är det vi bevittnar? Början till en segregerad offentlighet där hudfärg, kön, religion och härstamning ger rätt att säga saker som andra inte får?
Självklart måste Zaremba:s fråga besvaras med ”ja”. Det är självklart så, utan all tvivel. De som själva är invandrare eller i alla fall har utländskt klingande namn får säga uppenbara saker som vi etniska svenskar inte får, om vi inte vill bli rullade i tjära och fjäder i alla fall. Baksi har dessutom sagt saker som förmodligen skulle renderat fängelse för en etnisk svensk. Vidare skriver Zaremba så här.
När människor börjar känna sig osäkra i sitt språk och sina tankar uppstår en marknad för buktalare, förkläden och alibin. Vill man förstå Sverigedemokraternas framgångar kan man inte bortse ifrån Gringo, tidskriften som uppstod 2005 och gjorde konkurs tre år senare.
Det märkliga var inte att unkenheterna och den inverterade rasismen kom på pränt. Det märkvärdiga var att gamla folkrörelser, myndigheter och företag betalade femsiffrigt för att få det upprepat på kurser och mångfaldsdagar. Att till invandrare måste man tala på ett särskilt sätt, ty de är ett folk för sig, med en egen rotvälska, att de saknar intresse för svensk kultur, men kräver att man erkänner deras. Nu blev det sagt av någon Carlos eller om det var Zaynar han hette. Vilken lättnad.
Behöver det sägas vilket politiskt godis Gringo blev för våra xenofober?
Här är det som Zarembas resonemang fallerar. Om jag skrev exakt samma sak som Zaremba (vilket jag gjort i princip) så skulle det övriga etablerade samhället nämligen kalla mig xenofob, om inte ännu värre saker. Men Zaremba är det ingen som kommer att kalla något liknande. Så vad är det då som gör mig till xenofob? Jo, att jag vänder mig mot det som Zaremba också vänder sig emot, med det undantaget att jag vill ha en annan flyktingpolitik än vad jag förmodar Zaremba vill ha. Vänder jag mig emot det Zaremba också reagerar på så blir jag en xenofob bara för att jag har ett svenskt namn.
Drar man slutsatserna till sin spets så blir alla svenskar som vänder sig emot det Zaremba beskriver automatiskt kallade xenofober. Vill man ha en förändring på detta snedvridna sätt att se på vårt samhälle, så finns i dag inget politiskt alternativ i riksdagen. Vill jag utnyttja min demokratiska rätt att höja rösten mot just det Zaremba vänder sig emot och beskriver så bra (det gör hon faktiskt) så måste jag, med all logik i världen, vända mig till ett parti utanför nuvarande riksdag. Ett parti som av etablissemanget har xenofobstämpel. Man kan säga att drar etiska svenskar samma slutsatser som Zaremba, så blir de kallade xenofober, och det lustiga är att även Zaremba skulle ställa upp på den beskrivningen. Det är vi som inte går vilse i mångfalden som blir kallade xenofober. Vidare skriver Zaremba så här i sin intressanta artikel.
Häromåret fick ett sextiotal ledande statsvetare, som i brev till regeringen protesterat mot politisk styrning av integrationsutredningen, till svar från Mona Sahlin att deras protester hade ”rasistiska undertoner”. Vilket var rent påhitt, avslöjade Dilsa Demirbag-Sten, som granskat korrespondensen. (Expressen 30/6 -04)
Jag antar att hon var nöjd med sig själv, Mona Sahlin, som med ett glåpord fick tyst på en besvärande debatt. Men ännu gladare blev Sverigedemokraterna. När legitim kritik av huvudlösa inslag i integrationspolitiken avfärdas på det sättet blir det xenofober som får monopol att föra den debatten.
Det är ju så hon gör hela tiden Sahlin och andra från det politiska etablissemanget för att tysta debatten. Vi som inte håller tyst bara för att dessa apologeter ger order om det blir kallade xenofober, även av Zaremba. Slutsatsen blir att antingen kryper man ihop av rädsla för den politiska och mediala (faktiskt) makten och rädslan för att få en rasiststämpel på sig, eller så får man just denna stämpel på sig, även av Zaremba verkar det som. I en sak har hon fel Zaremba, jag tror inte att de flesta Sd:are eller andra systemkritiker blir glada när t.ex. Sahlin utövar sitt skräckvälde (och dessutom röner framgång med det) jag tror att de flesta blir arga och förtvivlade. En hel del av systemkritikerna själva blir också rädda för det etablerade samhällets repressalier, men de står på sig i alla fall. Hade Jesus levat i dag, hade han förmodligen varit Sverigedemokrat, bespottad av det etablerade samhället med dess monopol på ”sanningen”. Till sist skriver Zaremba så här i sin artikel.
Visst lever vi i intressanta tider. För rektorerna i Råneå och Klagshamn är blågult något suspekt, för Abascal är flaggan en samlande symbol. Därmed också sagt att vimsigheterna ovan, som driver allt fler ilskna medborgare i armarna på SD, samtidigt vittnar om klen inlevelse med de människor vars jämställdhet man påstår sig värna.
Jag frågar mig vad dessa ”ilskna medborgare” skall göra enligt Zaremba. Enligt henne har de all rätt att vara just ilskna och trötta på sakernas tillstånd, på den politiska korrektheten och det skräckvälde etablissemanget styr debatten med. Men de skall tydligen inte få utnyttja sin demokratiska rätt att agera mot detta subtila skräckvälde. Förmodligen är det just Sd:s framgångar som gjort det möjligt för Zaremba att få in sin artikel i DN. Det dessa ”ilskna medborgare” gör är att utnyttja sin demokratiska rättighet, samt att ge sin syn på verkligheten. De drivs inte i armarna på någon. Snarare är det den politiska korrektheten och det skräckvälde den för med sig, som driver kritiska medborgare att stanna kvar i den etablerade politiska fållan.
Länk DN
torsdag, mars 05, 2009
Att ge pris till sig själv
Förre Expochefen Stieg Larsson hade en slant när han dog, inte minst p.g.a. de böcker han skrev vid sidan om sitt värv på Expo. Hans familj stiftade in ett ”minne” för att uppmuntra människor eller organisationer som verkat i Larssons ” journalistiska anda”. Detta år gick priset till organisationen Expo, Larssons egen organisation. I princip kan man säga att Expo gett pris till sig själv. Mycket omtänksamt men kanske inte vidare ödmjukt.
Sedan kan man förståss undra lite över vad ”Larssons journalistiska anda” kan stå för. Expo och Larsson ägnade sig åt att misstänkliggöra partier och människor som stod i opposition till det etablerade politiska samhället. Expos kopplingar till det etablera politiska Sverige är starka och uppenbara. I Expos styrelse sitter bland andra Robert Aschberg (TV3) och Bim Clinell (frilandsjournalist). Bland de personer som aktivt stödjer Expo finns Nina Lekander (journalist), Mona Sahlin, Göran Rosenberg (journalist), Karin Pilsäter (riksdagsledamot fp), Birgitta Ohlsson (riksdagsledamot fp), Håkan Holmberg (utrikesredaktör UNT), Björn Fries (fd kommunalråd numera anställd av regeringen). Förre utrikesministern Sten Andersson har också suttit i styrelsen. Behöver någon tvivla var stödet för Expo kommer ifrån?
Länk Journalisten.se
Länk SvD
Sedan kan man förståss undra lite över vad ”Larssons journalistiska anda” kan stå för. Expo och Larsson ägnade sig åt att misstänkliggöra partier och människor som stod i opposition till det etablerade politiska samhället. Expos kopplingar till det etablera politiska Sverige är starka och uppenbara. I Expos styrelse sitter bland andra Robert Aschberg (TV3) och Bim Clinell (frilandsjournalist). Bland de personer som aktivt stödjer Expo finns Nina Lekander (journalist), Mona Sahlin, Göran Rosenberg (journalist), Karin Pilsäter (riksdagsledamot fp), Birgitta Ohlsson (riksdagsledamot fp), Håkan Holmberg (utrikesredaktör UNT), Björn Fries (fd kommunalråd numera anställd av regeringen). Förre utrikesministern Sten Andersson har också suttit i styrelsen. Behöver någon tvivla var stödet för Expo kommer ifrån?
Länk Journalisten.se
Länk SvD
tisdag, mars 03, 2009
En lektion i svensk demokrati
Ja en utmärkt lektion i svensk demokrati anno 2009 ger Sven Mellander i denna film. Mellander representerar här vårt etablissemang, det politiska såväl som det mediala. Vi andra vanliga människor representeras utmärkt väl av barnet i denna instruktiva film. Du får tycka vad du vill, tänka vad du vill, bara…ja ni får titta själva,-)
söndag, mars 01, 2009
Hur är det möjligt?
Enligt en artikel i SvD så har ett försök till mordbrand gjorts i Nacka. Enligt polisen har ingen gripits för dådet. Men länsvakthavande polisbefälet, Mats Brännlund, säger ändå så här till TT.
Det har absolut ingenting med attentaten i Södertälje att göra.
Hur i hela fridens namn kan Brännlund veta detta? Ingen har gripits, ingen har heller följaktligen förhörts. Var har Brännlund fått informationen att det inte har med attentaten i Södertälje att göra? Hur kan Brännlund dra denna slutsats? Man misstänker nästan att propåer har utgått från högre ort att tona ned alla samband. Om sådana propåer har utgått kan man undra varför dessa order har givits. Till sist undrar man hur smarta dessa makthavare är egentligen, det mest naturliga vore ju annars att inte säga någonting om Södertälje. Nu undrar alla tänkande människor hur denne Brännlund kan veta något, som han enligt alla logiska principer inte borde veta något om.
Länk SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)