Reinfeldts "tassemarker"

I journalisten Anita Kratz bok "Reinfeldt ensamvargen" så intervjuar Kratz Reinfeldt inför valet 2006. Ämnet är Alliansen och de svårigheter Reinfeldt upplever med folkpartiledaren Leijonborg. Så här säger Reinfeldt till Kratz på sidan 283 angående Folkpartiets valframgångar 2002.

- Lars befinner sig i en knepig sits. I valet 2002 drog han otrogna väljare till folkpartiet. De spelade på främlingsfientliga strängar i sin invandrarpolitik.

Därefter beskriver Kratz bakgrunden till Reinfeldts funderingar. Så här skriver hon.

Den fjärde augusti 2002 fick partiet (FP) i Sifos mätning 4,9 procent. På en och en halv månad ökade stödet med 8,5 procentenheter (procent för den naturvetenskapligt fostrade, finns ingen som heter "procentenheter") och det i huvudsak för att partiets invandrarpolitik hamnade i centrum. 

Han (Reinfeldt) undrar hur folkpartiet inför valet 2006 skall klara balansgången. Lars Leijonborg måste försöka behålla de traditionella väljarna som är för en generös flyktingpolitik samtidigt som han ska se till att de nytillkomna som gick till folkpartiet på grund av de hårdare kraven på invandrare inte lämnar.

- Det är ett dilemma för Lars. Vi ser i våra mätningar ett jätteflöde tillbaka till oss från folkpartiet. Säger Reinfeldt 

Varpå Kratz frågar

- Men då får ju du överta väljare som är för hårdare krav på invandare, vad säger det om din politik?

Varpå Reinfeldt svarar

- Det är lättrörliga väljare. Visst har jag också de där väljarna och du skall veta att jag är under stark press, men jag tänker inte röra mig i de där tassemarkerna. Vi är nog den anständigaste högern som finns i det avseendet, ska jag säga.

Enligt alla logik så borde alltså Alliansen ha en 8 till 9 procent av väljarkåren som är för en restriktivare immigrationspolitik. Reinfeldt själv säger att dessa väljare är lättrörliga. Här kan ju var och en dra sina egna slutsatser om framtida val och möjligheterna för ett parti som SD. Märk väl, vi pratar enkom om väljare på högersidan i svensk politik.

Sedan var inte FP och Leijonborg för en restriktiv immigrationspolitik, han var för hårdare krav på de som immigrerade här. Precis på samma sätt som Reinfeldt själv är för hårdare krav på arbetslösa och långtidssjukskrivna. Det är alltså i sin ordning enligt Reinfeldt, att ställa högre krav på den egna befolkningen, men ställer man högre krav på de som immigrerat så är det "främlingsfientligt" och man rör sig i "tassemarker".  
Vi såg också att FP inte lyckats i sin "balansgång". Man kan inte med trovärdighet föra fram krav på kunskaper i vårt språk för medborgarskap varje valrörelse, och sedan inte lyfta ett lillfinger för att förverkliga detta krav mellan valen. Ett så enkelt trick som FP gjorde 2002 går bara en gång. Varför för inte FP fram kravet på språkkunskaper t.ex. nu? De vinner inte så värst många väljare på det (de flesta kommer ändå att rösta SD) men de kan titta sig själva i spegeln, vilket borde vara värt någonting.

Då mötas vi då, Lars Stjernkvist

Socialdemokraten tillika förre partisekreteraren och chef för Integrationsverket, Lars Stjernkvist säger klart och tydligt att de som begår allvarliga brott och inte är svenska medborgare skall avvisas från vårt land. Det är ungefär vad jag själv skrivit på denna blogg ett antal gånger. bakgrunden är den skottlossning som skedde i Norrköping för ett kort tag sedan. Stjernkvists moderate kollega uttrycker sig på ett sätt som jag aldrig gjort på denna blogg. Moderaten Fredrik Bergqvist uttrycker sig alltså på ett sätt som jag med mina politiska partipreferenser aldrig skulle göra. 


Det som förvånar lite är att Stjernkvist haft som uppdrag att formulera strategier mot dem som i princip har uttryckt vad Stjernkvist själv nu uttrycker. Nåja, vi har ju immigrationspolitiken kvar, där skiljer vi väl oss åt fortfarande. Fast vi vet ju inte vad Stjernkvist och Bergqvist säger bakom skål och vägg. Det vi däremot vet är att många gammelmoderater på valdagen röstade på fel parti, de har de t.o.m. erkänt i viskande ton när ingen annan än den tilltalade sverigedemokraten lyssnat.




Länk S kampen mot främlingsfientlighet

Vad saknar dina ungdomar Yilmaz?

SDU fick inte vara med i en paraplyorganisation som heter LSU. Det är tydligen en paraplyorganisation för diverse ungdomsförbund. De företrädare jag träffat för SDU gråter väl inte direkt för att de inte fick vara med i denna klubb. Det som däremot går att reagera på är de argument Seher Yilmaz framfört på SvD. Hennes första artikel var späckad med invektiv som "rasist" och annat otrevligt. SDU:s ordförande Kasselstrand skrev en replik som SvD i alla fall tog inte, vilket i sig var en demokratisk handling. Nu får självklart Yilmaz ändå sista ordet i denna meningslösa debatt. Yilmaz skriver så här i hennes (får vi hoppas) avslutningsreplik.

SDU:s ordförande kallar oss hycklare som inte arbetar efter demokratins grund. För oss handlar demokratins grund om att alla människor oavsett ålder har rätt till delaktighet, inflytande och makt och att kunna tillvarata sina mänskliga rättigheter. Vi tror att mångfalden i samhället är en realitet och en möjlighet. Alla oavsett ålder, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, kön, könsidentitet eller könsuttryck ska ges samma möjligheter och rättigheter. Den synen delar inte SDU.

Att delaktighet skulle vara en av förutsättningarna för demokrati har jag aldrig hört förr, vad blir nästa steg? Vänlighet eller artighet? Inflytande och makt skall vi få genom de val som genomförs och genom att vi får göra våra röster hörda i media, som t.ex. när Yilmaz och Kasselstrand får delge sina synpunkter i en rikstäckande morgontidning. Man anar mellan raderna att Yilmaz förmodligen menar något annat mystiskt inflytande som bara vänstern står för. 


Detta med mänskliga rättigheter är ett rent träsk av olika definitioner. I Sverige och västvärlden har vi t.ex. 100 gånger så mycket rättigheter som de i Jemen. Vore det nu frågan om allmänmänskliga rättigheter så skulle både SDU och SD stå som lysande föredömen om vi skulle räkna in alla jordens nationer. Förövrigt har jag aldrig sett att SDU förvägrar handikappade eller de med annat ursprung de rättigheter Kasselstrand själv har. Exakt vilka rättigheter är det SDU förvägrar de grupper Yilmaz räknar upp? Hon bara påstår "den synen delar inte SDU", detta utan att ge ett enda konkret exempel. Därefter kommer en logisk höjdare i Yilmaz artikel, först detta.

Till skillnad från Gustav Kasselstrand anser vi oss inte ha rätten att bestämma vad ”landets ungdomar” är trötta på eller inte.

Därefter:

Det vi vet är att våra medlemsorganisationer är trötta på rasismen i Sverige och hindren för att människor ska kunna leva sina liv som de önskar.

Retorikexperterna skulle väl kalla detta en klockren oxymoron (självmotsägelse). Sverige är förmodligen en av de minst rasistiska länderna på jorden, då räknar vi ändå in en hel del rasism riktat mot etniska svenskar. Om nu Sverige är så rasistiskt, varför lockar vi då så många immigranter som verkar söka sig just till vårt land. Eftersom vi skrivit på Dublinförordningen så måste de som tar sig hit för att söka asyl smygåka genom hela Europa för att slutligen, som gubben i lådan, ge sig tillkänna just i vårt land. Människor betalar alltså 100,000 kronor till människosmugglare för att ta sig till den rasistiska högborgen Sverige, så trovärdigt. 


Vilka är hindren för att människor skall kunna leva sina liv så som de önskar? Saknas det utbildningsmöjligheter i vårt land? Är de bättre i andra jämförbara länder? Saknas det möjligheter till bostäder? Saknas det bidrag om man får det svårt en period i livet? Saknas det uppställning från skolkuratorer, läkare, psykologer, SFI-utbildning, mångfaldsexperter, socialassistenter eller inkännande politiker? Vad är det som saknas för att Yilmaz ungdomar skall kunna leva sina liv så som de önskar? 

Länk SvD  

Peace & Love...and Expo

Expo:s Daniel Poohl har twittrat till en massa vänner om att Expo skall deltaga och vara med och arrangera festvalen Peace & Love. Expo skall bland annat ha ett tält där med Aschberg och vår allas söderböna Sahlin. Så här står det på Expos hemsida:

Förutom Mona Sahlin och Robert Aschberg, som båda sitter med i Stiftelsen Expos styrelse kommer Daniel Poohl, Alexander Bengtsson, Frida Metso och Lisa Bjurwald att delta i olika debatter och föreläsningar under festivalen.  

Bjurwald på Peace & Love?! Någon mer hatisk person än Bjurwald får man leta mycket länge efter. Jag har pratat om politiska meningsmotståndare med säkert 10 personer de senaste två veckorna. När man nämner Bjurwald får samtliga, utan något undantag, något konstigt i blicken. Hon har gått över alla gränser och lämnat den mänskliga gemenskapen i sitt oresonliga hat mot SD. Bjurwald passar ju verkligen på Peace & Love, ...som en kontrast kanske. Frågan är varför Bjurwald hatar SD så mycket, det finns ju en del grupper som står en bra bit längre bort än SD politiskt sett. Det borde Bjurwalds psykoanalytiker ta tag i. 


På Rapport hade de ett inslag om Peace & Love festivalen i kväll. Två våldtäkter har inträffat på denna så kärleksfulla och fredliga festival. I inslaget 19:30 sade de dessutom att en av våldtäkterna var en gruppvåldtäkt. Ja, det är väl ingenting som Expo kommer att nämna eller ta avstånd från, det hände dessutom på deras egen festival. En del kommer antagligen tycka att det är en smula symtomatiskt.

Länk Expo

Länk Rapport

Ett försök att tysta debatten

Per Gudmundson skrev en ledare i SvD som tog upp problemet med vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken. Artikeln väckte uppseende och kritik. Lena Sundströms aversioner visste inga gränser kunde man se via hennes twitter. Nu har journalisten Bengt Ericsson skrivit en artikel i Secund Opinion där han går till mycket hård attack mot Gudmundsson. Så här skriver Ericsson i sin artikel.

Han tar ett rejält avstamp… i en norsk rapport… trots att där fastslås att den absoluta majoriteten av alla brott begås av norrmän.  

Att majoriteten brott begås av norrmän i absoluta tal skriver Gudmundson själv. Det är i själva verket ointressant att majoriteten brott begås av norrmän, då de helt naturligt är en majoritet av befolkningen. Skulle olika gruppers brottslighet vara intressant enbart om antalet brott de utförde blev högst i absoluta tal, skulle situationen bli helt absurd innan någon skulle reagera. Vidare i artikeln.

Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko, Iran, Somalia och Irak. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i mindre utsträckning.

Tyvärr visade den norska statistiken just det faktum som Ericsson skriver här, detta fungerar tydligen som ett rött skynke för Ericsson. Den medelålders vite mannen skall ju alltid helst vara skurken, detta p.g.a. någon dunkel historisk skuld. Vidare i artikeln.

Andra som inte är överrepresenterade är personer från Bosnien, Polen, Ryssland, Afghanistan, Indien, Sri Lanka, Thailand, Turkiet m.fl. länder. Detta bekymrar dock inte Gudmundson nämnvärt.

Och varför skulle detta bekymra Gudmundson? Här faller Ericssons resonemang ner på ren sandlådenivå. Precis alla normalt fungerande personer tycker att det är bra med så få brott som möjligt, människor blir nämligen utsatta för dessa brott. Det är en tanke som aldrig slagit Ericsson som väl lever i sin skyddade miljö, som alla andra verklighetsfrånvända journalister. En hemsk tanke som dyker upp när man läser detta är att Ericsson visar att han drar precis alla immigranter över samma kam, men så illa kan det väl ändå inte vara? Vidare i artikeln.

Vad händer om vi bryter ner statistiken? Vilka siffror får vi om vi jämför illitterata, arbetslösa unga norrmän med motsvarande invandrargrupp?

Vi får sannolikt samma mönster, fast svagare, visar svensk statistik från BRÅ 2005. Vidare i artikeln.

Att de sämst ställda grupperna i samhället alltid har varit överrepresenterade i den traditionella brottstatistiken, nämner inte Gudmundson ett ord om. Att socioekonomisk status skulle vara en viktig parameter i sammanhanget, tycks inte bekymra honom det minsta.   

Gudmundson nämner inte att de sämst ställda alltid varit överrepresenterade i brottsstatistiken för att alla redan vet detta och därför att det inte var det som Gudmundsons artikel handlade om. Att en förmögen finansvalp från Östermalm sannolikt inte ägnar sig åt personrån av mobiltelefoner är ingen stor nyhet eller överraskning för någon. Det är dock ingen tröst för den som blir utsatt för personrån. Även om man tar hänsyn till socioekonomisk status så är visa grupper av immigranter överrepresenterade, detta visade den undersökning BRÅ gjorde 2005. Till sist i artikeln.

När Per Gudmundson, med grumlig statistik som verktyg, försöker vinna billiga populistiska poäng, framstår han som inget annat än rasist och Jimmie Åkessons handgångne man. Något som i grunden borde oroa SvD:s redaktionsledning.

”Vi och dom” diskussioner leder aldrig till något konstruktivt och är djupt ovärdiga… inte minst SvD:s ledarsida

Ja vi konstaterar att är man svensk journalist så är SD mycket hemskare än de som ägnar sig åt våldtäkter och andra sådana sysslor. Vi struntar som vanligt i brottsoffren, annat än som nyhetsstoff. Minsta kritik eller analys av immigrationens effekter så är man Åkessons handgångne man, men Åkesson råkar vara den enda partiledaren som tar upp problemen i dag. Tyvärr så visar sig svenska journalister vara Reinfeldts handgångne män alltför ofta. Ericsson förnekar inte sin journalistiska tradition när han i en mening får in både "rasist" och "populist". 


Finns det i själva verket inte ett hot i Ericssons "borde oroa SvD:s redaktionsledning"? Tycker du fel skall du sparkas från ditt arbete, tycker du inte att mångkultur är ett ställföreträdande paradis så har du inte på en tidning att göra utan skall helst rullas i fjäder och tjära samt köras ut från landets respektabla redaktioner, det är vad Ericsson säger. Man undrar vad ordet "populist" egentligen betyder och vem som egentligen är detta. Från börjar var journalistens uppdrag att visa just på det Gudmundson gjorde, men det var länge sedan, det var innan "sanning" blev lika med den politiskt korrekta diskursen. 

Länk Secund Opinion.

Länk SvD Gudmundson

Ni visar att ni bryr er om er själva och er politiska agenda

I en stor braskande artikel på SvD med en lång rad undertecknare visar kända svenskar hur humana de är genom att stödja propagandaprojektet "Ship to Gaza". Där finns kända namn som Ulf Bjereld, Eva Brunne, Gustav Fridolin, K.G. Hammar, Jan Hjärpe samt en stor samling artister och skådespelare. Det är samma andas barn och de är människor jag inte sympatiserar med i vanliga fall. Det är samma sak även denna gång, mina sympatier är obefintliga för hela propagandaprojektet. 


Förra gången projektet genomfördes blev det en hel del kalabalik och uppmärksamhet från media, och det är sannolikt idén med hela projektet. Om uppmärksamheten främst skall belysa projektet eller de som stödjer projektet är närmast en akademisk fråga. Så här skriver artikelförfattarna.

Ett första steg mot fred och rättvisa är att häva den illegala, inhumana och för alla inblandade parter destruktiva blockaden mot Gaza. 

Det är absolut helt fel att sådana här auktioner är ett steg till fred, det är uppenbart. Konflikten förlängs med alla aktioner och allt stöd till någon av sidorna i denna gamla tröttsamma konflikt. Om omvärlden inte hade stött någon sida skulle konflikten vara löst för länge sedan. Att några vänsteraktivister med begränsad trovärdighet skulle kunna häva en blockad är en överdrift så uppenbar att man måste skratta. Våra inhemska bortskämda artister borde kanske ägna sig åt sitt artisteri i stället för att försöka leka världssamvete. Vidare i artikeln.

Det råder inget tvivel om att blockaden är ett brott mot folkrätten. Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, Sveriges regering, i stort sett hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.

Ja, ingen orkar ens reda ut detta längre. Alla parter har brutit mot alla "rätter" som tänkas kan, detta samtidigt som FN och dess stadgar missbrukats lite för många gånger. Vid varenda förnuftigt beslut som vår regering tar så kommer påståendena att vi brutit mot någon dunkel FN-stadga. Tyvärr FN och EU bryter vi alla mot hela tiden, om vi skall tro undertecknarna av deklarationen. Den enda regel som inte bryter mot någon stadga är att ge ökade bidrag till våra inhemska artister och kulturella elit. Vidare i artikeln.  

Vad blockaden mest av allt står i vägen för är en bärkraftig och rättvis fred. Respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter är en förutsättning för att uppnå fred och försoning. Visar omvärlden att den trots högtidstalen i praktisk handling accepterar kollektiv bestraffning göds politisk extremism på båda sidor.

Det finns ingen bärkraftig fred inom synhåll överhuvudtaget. Att dessa sändningar skulle vara ett steg på den vägen är ytterst osannolikt. En av orsakerna till det hopplösa läget är att PLO ägnade sig åt att köpa Mercedesbilar för den hjälp väst så ivrigt skickade till palestinierna. När korruptionen blev alltför uppenbar så vann Hamas ett val som i princip var en protest mot PLO. Med Hamas vid rodret så fortsatte konflikten och ståndpunkterna på båda sidor var definitivt låsta.


Båda sidor har visat sig fullständigt oförmögna att hantera konflikten, omvärlden har tyvärr visat samma oförmögenhet. Att stödja den ena parten (kvittar vilken) bara förlänger denna evighetskonflikt. Den väg som skulle kunna leda till fred är att omvärlden tar sitt ansvar och inte stödjer någon av parterna och konstaterar att inte någon av parterna är vuxna att klara av att lösa denna konflikt. 


Ship to Gaza är i själva verket ett typexempel på en aktion som mer tjänar den egna politiska agendan hos dem som stödjer aktionen, än leder till något som kan kallas för fred. Vad vore aktionen utan en braskande artikel i SvD? Vad vore aktionen utan alla TV-kameror och internationella reaktioner?    

Länk SvD

UPPDATERING: 
Även publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson har skrivit under uppropet för Ship to gaza, vilken hon röner allvarlig kritik för. Bengt Olof Dike kritiserar Knutson kraftigt i en debattartikel på Journalisten.se, så här skriver han bl.a.

Alla namnen i stöduppropet och försvaret för den mot Mellanösterns enda demokrati riktade aktionen kan enkelt associeras med politikens vänsterflygel. Bland undertecknarna finns också företrädare för ett extremistiskt, diktaturkramande parti, Kommunistiska Partiet (tidigare KPML- r) som konsekvent hyllar Kubas och Nordkoreas frihetsfientliga regimer och vilkas länders folk lever i svält och armod.   

Samt.

Men Ship to Gaza har helt andra syften, som PK skall hålla sig borta ifrån. Det borde ändock en så pass rutinerad journalist som Ulrika Knutson  ha insett. Saken blir knappast bättre av att hon genom undertecknandet i sin ordföranderoll, och inte som privatperson, lierat sig med försvarare av regimer, för vilka demokrati och pressfrihet är styggelser. 

Knutson har efter angreppet backat en aning och fått SvD att plocka bort hennes publicistklubbs-signatur.


Att journalister på detta sätt helt oblygt kan demonstrera sin partiskhet och sina politiska preferenser är egentligen något oerhört. Att vi skulle ha en objektiv och opartisk nyhetsförmedling i vårt land framstår ännu mera som ett skämt efter denna händelse. Det är inte konstigt att Israel till slut reagerar och hotar utestänga svenska journalister som väl internationellt ligger på en topplacering när det gäller partiskhet (som de inte ens har vett att försöka dölja).    

Länk Journalisten.se

Länk Journalisten debatt

Länk Journalisten Israel

Och Sverigedemokraterna fick...

Eftersom SvD glömde bort att nämna vad Sverigedemokraterna fick i den senaste mätningen av SR Ekot/Novus mätning så hjälper jag tidningen att även publicera SD:s resultat. Sverigedemokraterna fick 5,7 procent av väljarsympatierna vilket varken är en nedgång eller uppgång, om jag förstått ekots hemsida rätt.

Länk SvD

Länk Ekot