Wetterstrands och andra politikers CV

Göran Skyttes penna blir allt vassare ju närmare valet vi kommer. I den senaste kolumnen ger han sig på Miljöpartiets Maria Wetterstrand, detta då Miljöpartiet lanserat en ”lysande” idé (enligt dem själva) om införandet av ett ”entreprenörsår”. Skytte beskriver Wetterstrand och hennes partikamrater som ”verklighetsfrämmande” och allmänt stolliga. Orsaken till det kan nog, enligt både Skytte och mig, härledas till den bristande arbetslivserfarenhet politiker som Wetterstrand besitter. Så här skriver Skytte om Wetterstrands tidigare erfarenhet.

Maria Wetterstrands officiella CV på Miljöpartiets hemsida är intressant läsning. Hon gick direkt från skolbänken till politiken. Vid 23 års ålder blev hon språkrör för Grön Ungdom, sedan kanslisekreterare på MP:s riksdagskansli, ledamot i kommunfullmäktige i Göteborg, språkrör för partiet.Hade hennes liv blivit film skulle den kunna heta The Perfect Broiler.   

Nu är ju inte Wetterstrand bakgrund på något sätt unik vad gäller tunga rikspolitiker i Sverige. Mona Sahlin har inte gjort mycket annat än sysslat med politik under hennes yrkesliv. De korta sejourer hon gjort i verkligheten har slutat med fiasko. Jag läste en bok av Nuder förra året och även han hade nästan uteslutande sysslat med politik. Och så ser det ut för väldigt många av våra riksdagsmän och yrkespolitiker på riksplanet, även borgerliga sådana. Vidare skriver Skytte så här i sin ganska roligt formulerade artikel.

Wetterstrands och Miljöpartiets idé om ”entreprenörsår” är en typisk skrivbordsprodukt. Vad är nästa påhitt? Att proklamera ett ”geniår” då alla med samhällets stöd skall få pröva om de är genier?

Ett syfte med förslaget om entreprenörsår är självklart att visa upp en modernare fasad. Miljöpartiets stämpel som tummelplats för stolliga idéer ska tvättas bort. Men initiativet får snarare motsatt effekt. Det visar att stollerierna lever och frodas i partiet, även på högsta nivå.  

Skytte nämner faktiskt inte de värsta stolligheterna Miljöpartiet står för. På deras hemsida kan vi läsa vad Miljöpartiet tycker om ”invandring” t.ex. Så här står det i deras program.

Alla människor skall ha rätt att leva och bo var de vill. Vi vill därför på sikt införa en helt fri in- och utvandring ur Sverige och övriga Europa.

Den som flyr till Sverige och söker asyl, skall få sin ansökan behandlad inom ett år. Har detta inte skett skall uppehållstillstånd beviljas

Vi anser att flyktingar som lever gömda i Sverige skall ges en chans att stanna i Sverige och leva lagligt här. Den som inte gjort sig skyldig till grova brott och bott här en längre tid utan att staten utvisat eller avvisat personen, skall därför beviljas asyl.

En helt fri invandring (vi har redan nu en helt fri utvandring, vad Sverige beträffar) är det stolligaste man överhuvudtaget kan tänka sig, det är ungefär i klass med ett friår för alla i Sverige på samma gång. Alla människor har inte rätt att ”leva och bo var de vill” det har aldrig funnits en sådan rätt, utom möjligen långt innan nationalstaternas tillkomst, men då svalt man ihjäl om man valde fel.  Hur Miljöpartiet skall införa fri invandring i ”övriga Europa” är en gåta som i alla fall inte jag kan lösa.

Den sista tesen om att de som lever gömda skall få asyl är i princip samma sak som fri invandring. Det är ju bara att komma hit och leva ”gömd” ett tag för att sedan få asyl. Man behöver inte ens leva speciellt ”gömd” heller då barnen skall få gå i skola och föräldrarna skall få gratis sjukvård. En orsak till alla ”stolligheterna” som Skytte skriver om är säkert bristande verklighetskontakt som uppkommit genom alla de karriärer som våra politiker gjort, från skolbänken direkt till en politisk post eller tjänst.

Länk SvD

Länk MP invandring

Sahlin, Isakson och Per-Albin

Nathan Shachar Skriver på Newsmill om en biografi som den journalistiska giganten Anders Isaksson förverkligat. Det är en mycket bra och läsvärd artikel där Shachar beskriver det politiska förfall, personifierad av Mona Sahlin som skett i vårt land sedan Per-Albin Hanssons dagar. Förmodligen skulle Hansson vara en mycket större politisk motståndare till Sahlin än vad Reinfeldt någonsin kommer att vara. Jämförelsen som Shachar gör mellan Sahlin och Dorian Grays porträtt får en att studsa till och man önskar att man kom på den liknelsen själv. Så här skriver Shachar om Anders Isaksson i sin artikel.

Skribenter som Anders Isaksson är obekväma. I Moderna Tider och i Dagens Nyheter fick han det utrymme han behövde - medan Dagens Industri sparkade honom. Vi tyckte lika i mycket, förstod jag under mina samtal med Anders, och min aktning och sympati växte för denne lågmälde men knivskarpe person som gjorde ett så udda intryck bland alla opinions-yrkets tvärsäkra och högljudda egon. 

Både Per Albin och Anders Isaksson rycktes bort i förtid. Anders bortgång i fjol var en mer kännbar förlust för svensk politik än någon politikersorti. Få politiker lämnar ett gapande tomrum efter sig, men deras omutlige genomskådare, det står redan klart, har ingen ersättare.

Här får man hålla med Shachar till fullo, ingen riksdagspolitiker i dag skulle saknas om hon/han plötsligt försvann från den politiska scenen. Vi har dock ingen journalist som kritiskt nagelfar vår politiska elit så som Isaksson gjorde. Isaksson var en journalistisk gigant och att ens jämföra Isaksson med de dilettanterna som nu kallar sig journalister på våra rikstidningar är skrattretande. Dagens journalister målar inför valrörelsen upp kampen mellan Sahlin och Reinfeldt som en avgörande boxningsmatch, utan att kritiskt granska de två, eller ens påpeka att de två tycker exakt likadant i avgörande frågor , det är snarare Sahlin och Reinfeldt mot folket.

Shachar slår ett slag för Isakssons bok ”Den politiska adeln”. Jag kan säga så här om den boken, vore den allmänt läst bland befolkningen i vårt land skulle det uppstå en revolt bland väljarna som varken Reinfeldt eller Sahlin skulle överleva politiskt. Boken avslöjar att det inte är så illa som cyniska väljare tror om vårt parlamentariska demokratiska system, det är mycket värre.

Länk Newsmill

Ännu ett slag i luften

På DN och SvD släpper regeringens utredare Erik Amnå sitt förslag på hur vi skall introducera nyanlända immigranter till vårt samhälle. Amnå föreslår en introduktionskurs på minst 60 timmar för alla nyanlända immigranter i hur vårt samhälle fungerar. Tre områden skall de nyanlända få skolning i, dessa tre områden är ” värden (de konstitutionella grundvalarna), välfärds­staten (de offentliga institutionerna) och vardagslivet (praktiskt tillämpad kännedom om hur välfärdsstaten fungerar)”. Sedan skriver Amnå så här i DN.

Hur ska vi inleda berättelsen om Sverige för de 40 000 flyktingar, anhöriga, arbetskraftsinvandrare och andra vuxna nyanlända som varje år kommer hit för att bosätta sig?

En introduktionskurs i hur vårt samhälle fungerar är inte en dålig början utan verkar vettigt och enligt allt sunt förnuft. Men varför börja med det NU? Det är ungefär 35 år för sent. Det behövs alltså en statlig högavlönad utredare för att slå fast vad varje tänkande medborgare själv kan komma fram till, i vanlig ordning. Det verkar också som att vår regering bestämt sig för att ta emot 40,000 nya immigranter per år. Vidare så skriver Amnå så här i sin artikel.

Dagens förslag innebär att samhällsorienteringen också bör erbjudas alla andra av de ungefär 30 000 nyanlända som varje år vill bosätta sig här och som får uppehållstillstånd på minst ett år. Skulle hälften anta erbjudandet kostar det 90 miljoner kronor årligen.

Denna introduktionskurs är alltså frivillig, jag missförstod hela förslaget från början. Redan nu börjar förslaget bli urvattnat och verkningslöst, i vanlig ordning. Vi närmar oss valtider och regeringen vill visa att man gör något för väljarna. Detta är dock löjligt, en frivillig kurs på 60 timmar skall lösa de problem vi har i t.ex. Rosengård. Vidare i artikeln står det så här.

På samma sätt som det är statens skyldighet att tillhandahålla en sådan samhällsorientering är det varje medborgares rättighet att få tillgång till en sådan. Däremot anstår det inte staten att villkora medborgarskap med godkänd utbildning i samhällsorientering. En demokratisk stat räknar in alla sina medborgare generellt, blint och jämlikt, utan att testa deras kunskapsnivåer. Något annat vore ett brott mot den solidariskt inkluderande idén bakom folkhemmet och välfärdsstaten.

Varför anstår det inte staten att villkora medborgarskapet? Vi kan, precis som alla andra länder på detta jordklot, sätta upp vilka regler och villkor vi vill. Våra politiker väljer att inte villkora någonting vad gäller medborgarskap, det är högst sannolikt att våra politiker inte har folkligt stöd för denna linje. De ”nyanlända” är väl inte ens medborgare som Amnå skriver. En demokratisk stat har skyldigheter gentemot sina medborgare, inte mot människor som inte är medborgare. Om nu folkhemmet och välfärdsstaten skall tillämpa denna ”solidariskt inkluderande idé” så är det folkhemmets sista uppgift innan den går i graven. Både folkhemmet och välfärdsstaten håller på att erodera fullständigt just på grund av våra politikers tolkning av ”den solidariskt inkluderande idén”.

Man orkar knappt läsa artikeln p.g.a. alla floskler och urvattnade meningslösa förslag. Det är valår och man vill anlägga ett lager kosmetika på en fullständigt misslyckad politik, som man envisas med att fortsätta. Hela vårt samhälle håller på att fallera och blir gradvis allt sämre vad gäller livskvalité och allmänna institutioner. Mer och mer resurser går åt till att producera det kitt som skall få vårt samhälle att fungera och åtminstone dölja de värsta bristerna för medborgarna, som i alla fall har rösträtt. Kan man inte, åtminstone för ett ögonblick, fundera på om vår nuvarande immigrationspolitik är vettig och långsiktigt hållbar? Det är faktiskt våra högavlönade politikers jobb att fundera på just sådana otrevliga saker.

Länk DN

Länk SvD

Bra SvD!

Jag testade SvD:s partikompass, full av onda aningar. En del av mina aningar kom på skam. Det parti jag faktiskt tänker rösta på kan fram som etta, ja bara att partiet jag tänker rösta på fanns med i testet är ju bra. Ja, vi har ganska låga krav och förväntningar, men i alla fall. En positiv överraskning som vi kan glädjas åt är det. Jag får väl också ge ett litet erkännande till SvD. Javisst, det tar emot, men rätt skall ändå vara rätt.  Gör testet och se vilket parti som ligger dig närmast om hjärtat.

Länk SvD:s valtest

Länk artikel SvD:s valkrönika

Blogguppror mot samhällsutvecklingen

I dag sker ett blogguppror mot samhällsutvecklingen. Flera bloggar publicerar samma text för att få genomslag. Texten riktar sig mot islamiseringen av vårt samhälle som sker med små tysta steg. Grunden är ändå den massimmigration som vi varit utsatta för i 35 år nu, utan den skulle inga förändringar till främmande kultur kunnat ske på ett okontrollerat sätt. Här kommer dokumentet:

Käre läsare!

Idag kommer du på många bloggar att mötas av samma budskap. Vi vill hänvisa dig vidare till ett dokument. Ett dokument vi gärna hjälper att sprida, för budskapet i det är viktigt. Det är inte vi som bloggar som skrivit dokumentet. Vi stödjer dock många av de ord som skrivs, och vill hjälpa till att sprida det. För innehållet är viktigt för oss alla.

Det är många sidor med med information om islam. Det ger en grundläggande förklaring till allting vi skriver om på våra bloggar om islam. Varför vi varnar för islam och dess utbredning. En tillbakablick i historien, för att kunna se samtiden och framtiden.

Vi är oberoende oroliga medborgare och bloggare, i ett land, vars demokrati och friheter håller på att förfalla. Vi vill att du som läsare tar del av vår oro. Sätt dig i lugn och ro, läs igenom det hela. Tänk efter kring det som sker i vårt samhälle och runt omkring i hela världen. Det är dags att vi vaknar upp i Sverige och Europa. För frihet, demokrati och rättvisa. Det är dags att vi väcker upp demokratin. Hjälp till att värna om demokratin och våra friheter genom att läsa och sprida dokumentet till familj, vänner och bekanta.

Ni är helt fria att sprida texten i delar eller dess helhet.

//En orolig Svensk medborgare
Utdrag från Återuppvaknandet:

Uppskattningsvis finns det mellan 180 och 320 miljoner radikaliserade muslimer i vår värld idag. De är välorganiserade och väl förberedda på den konflikt som inletts med västvärlden. Dessutom har de tillgång till finansiering för stora kostsamma projekt! Det är nu dags att informera Sverige om vilka dessa människor är och vad de sysslar med. Bara när man vet vem man har att göra med så kan man förstå vad som händer och varför! Ta ett djupt andetag..

Kort historik

1683 lyckades den polske kungen Johan Sobieski bryta belägringen av Wien och få den Ottomanska armén att retirera. Europa var räddat från Islams utbredning ännu en gång, men för hur länge? När det Ottomanska riket föll samman på 1920-talet och Kamal Atatürk genomförde sin sekulariserings-revolution i Turkiet, verkade epoken av plågsamma invasionsförsök av det stora islamiska kalifatet att äntligen vara över. Sultanatet hade i århundraden flyttat fram islams gränser, allt i enlighet med ideologin som Koranen förespråkade genom dess profets texter och påbud. Men nu var det västvärlden som ledde utvecklingen och hade övertaget över den islamiska världen. All expansion västerut blev omöjlig och den annars så fruktade islamiska expansionen glömdes bort under de två världskrigen och egentligen ända fram till 1990-talet.

Läs vidare / ladda ned

Skolan

I en ledare på SvD skriver redaktionen att Björklunds senaste förslag är ett steg i rätt riktning, nämligen förslaget att införa betyg från årskurs sex. Ett betygssystem med sex steg verkar enligt artikeln vara det förslag som ligger för handen. Naturligtvis är detta förslag bra, men det som är skadligt och dåligt är alla dessa omorganiseringar av betygssystemet. När jag gick i skolan hade man ett betygssystem från 1 till fem, det allra bästa är att detta system vore kvar än i dag. Inga årskullar med färdigutbildade ungdomar har tjänat på alla dessa omorganiseringar av betygssystemet, inga barn har lärt sig mer eller mått bättre av det ständiga kladdandet med betygssystemet av klåfingriga politiker.

Betygsfrågan är dock ett mindre problem för den svenska skolan och de uteblivna betygen har spelat en underordnad roll för att Sverige har halkat efter i skolresultat internationellt. Lärarnas och skolans urholkade auktoritet har spelat en större roll än betygen när det gäller den negativa utvecklingen för den svenska skolan. Orsakerna till skolans eroderade auktoritet är flera, den främsta orsaken är sannolikt det allmänna samhällsklimatet där ett inslag är medias ständiga hackande på skolan, ett hackande som ofta har lite med verkligheten att göra.

Pratar man med lärare så intygar de med emfas att media ofta inte har en aning om vad de skriver eller pratar om. Ett paradexempel är fallet där en flicka blivit våldtagen på Bjästaskolan. Av ren rutin skyllde media på skolan, som sedan visat sig ha gjort allt man kunde förvänta sig av denna skola. Lärare hade t.o.m. varit ute på nätet under sin fritid för att sedan polisanmäla trakasserier mot flickan, vilken annan yrkesgrupp skulle man ställa sådana krav på? 

Det system där kommunerna i stället för staten är huvudman för skolan har också spelat en stor negativ roll för skolans utveckling. Lägger man till systemet med friskolor och fritt val av skolor för föräldrar så har man fullbordat det undergrävande av skolans auktoritet som vi nu står inför. Slutresultatet blir som i det fall där en trettonåring helt sonika rusade fram och slog ned rektorn på skolan där han gick i. Barn och ungdomar behöver fasta gränser och mår direkt illa av det röriga och smått kaotiska skolsystem vi nu har. Speciellt överaktiva och oroliga unga män behöver en fast hand som leder dem in i framtiden. Vårt kundanpassade och luddiga skolsystem tjänar dessa pojkar dåligt. 

Det är många lärare och rektorer som inom skål och vägg intygar det pinsamma förhållandet att föräldrar till barn som inte sköter sig och stör andra elever, inte tar sitt ansvar. Framhärdar skolan föräldraansvaret så kommer hotet om att flytta sitt barn (och därmed elevpengen) till annan skola som ett brev på posten. Hela vårt nuvarande system är som gjort för att undergräva skolans auktoritet. Vi väntar med spänning på när Björklund skall göra något åt huvudproblemen i det svenska skolsystemet.

Länk SvD

Länk DN rektorn blir nedslagen

Maud Olofsson har vänt i EMU frågan

Jag har med en dåres envishet hävdat att Maud Olofsson och C tog ett taktiskt ställningstagande i folkomröstningen vad gäller införandet av euro och medlemskap i EMU i 2003. Centern var emot införandet av euro i den valrörelse som föregick folkomröstningen, men de trodde hela tiden att ja-sidan skulle vinna samt att de själva skulle vinna röster på att ställa sig på nej-sidan. Den taktiska valanalysen var således att vinna röster på att sälla sig till nej-sidan samt att införandet av euro kommer att ske i alla fall då samtliga partier förutom V var för ett införande.

Nu blev det inte så, en snopen Olofsson fick på valnatten se nej-sidan vinna, inte bara en seger utan närmast en förkrossande seger. Som de gamla romarna samt en lärare jag hade jämt sade, det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort. Min gamla lärare höll sig inte alltid strikt till vad läroplanen sade, till elevernas förtjusning. Redan valnatten i september 2003 förstod Olofsson vilket taktiskt misstag hon gjort och att det måste bli en omorientering av Centerns ställningstagande i frågan om EMU-samarbetet. Hon har redan nu förberett denna omsvängning, det hörs tydligt i Korseld.

I intervjun med Sanna Rayman och Katrine Kielos säger Olofsson ungefär 30 minuter in i intervjun att ”det finns anledning att utvärdera” alltså på ren svenska, att omvärdera sitt förra ställningstagande mot EMU-samarbete. Precis innan det hör vi att Olofsson säger ”jag har återkallat en del av vad jag sade i folkomröstningen” utan att Olofsson, på vanligt manér säger vad det är hon återkallat. Sedan fortsätter Olofsson med att ”det finns stora fördelar med eurosamarbetet”. Klarare signaler kan det knappast bli, Olofsson har vänt i EMU-frågan, trots att EMU-samarbetet är illa ute just nu. Eftersom den senaste tidens händelseutveckling knappast gett pluspoäng för EMU så indikerar det också, med all tydlighet, att Olofsson aldrig var emot EMU, utan att det var ett taktiskt ställningstagande för att vinna röster.

Länk SvD Korseld

Gudmundsson skriver i en kort krönika redan i rubriken ”att det går framåt för Olofsson”. Sedan höjer Gudmundsson Olofsson till skyarna genom sex visioner som är enligt detta.

Sverige ha världens bäst utbildade befolkning, vara bland de tre bästa i EU på tillväxtföretagande, ha lägst klimatpåverkan per person av alla i-länder, ha tillväxt i alla arbetsmarknadsregioner, ha världens bästa hälsa, samt ha jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner och förmögenhet.

Detta med den ”bäst utbildade befolkningen” är rent nys. Mäter man antal utbildningssår ligger vi i topp redan nu antagligen, mäter man kunskaper har vi ingen som helst chans att gå ikapp mer framgångsrika länder som Finland. Det har inte hänt någonting på de fyra år regeringen har haft på sig nu att förändra skolan, dessutom är det Folkpartiet som driver skolfrågorna.

Att bli bland de tre bästa i EU på ”tillväxtföretagande” kan man säkert lyckas med, vi kanske rentav redan nu är en av de tre bästa i denna gren, ingen vet nämligen vad ”tillväxtföretagande” är, jag själv har aldrig hört ordet förr. Hur skall man mäta ”världens bästa hälsa”? Det är sannolikt bara att byta till rätt mätmetod för att kunna påstå att vi uppnått ”världens bästa hälsa”. Redan nu har vi i princip ”jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner”, det skiljer bara någon procent om man tar hänsyn till utbildning och anställningsår. Hur man skall utjämna fördelningen i förmögenhet skulle vara oerhört intressant att få veta.

Man måste vara väldigt blåögd för att bli imponerad av Olofssons visioner. Redan en analys på låg nivå smular sönder dessa ”visioner” till stoft. Förmodligen är Gudmundsson imponerad av Olofssons nyliberala tendenser och välviljan har också sin upprinnelse i just detta.

Länk SvD Gudmundsson

Alarmerande om könsroller i skolan

Det står i läroplanen att ”traditionella könsroller skall motverkas” i skolan. Nu har dock en journalist på SvD avslöjat att arbetet går trögt. Så här står det i artikeln om hur de traditionella könsrollerna uppmuntras i våra skolor runt om i landet.

Lärare förväntar sig ofta att flickor ska vara flitiga och hjälpsamma medan pojkar förväntas vara bråkiga och mer ointresserade av skolan, enligt en rapport från regeringens delegation för jämställdhet i skolan.

Det är ytterst alarmerande att lärare förväntar sig att pojkar skall vara bråkigare än flickor i skolsalen. Ett sätt att motverka detta vore om varje lärare före skoldagens början intalade sig att ”i dag kommer flickorna att vara bråkiga och pojkarna jättelugna och fina, rentav lite gulliga”. Arbetet för den strävsamma regeringen går dock framåt. En ny syn på gamla könsmaktsordningar kan redan märkas bland eleverna på den skola SvD:s Björn Malmström besöker.

När SvD frågar eleverna i 3C om det finns skillnader mellan vad tjejer och killar gör svarar de flesta ja. Men många ifrågasätter också varför det är så.

Självklart ifrågasätter de genusmedvetna eleverna varför de traditionella skillnaderna envist hänger kvar. Om journalisten hade frågat barnen vad de mest önskar sig hade han också fått höra att alla barns högsta önskan är ”fred på jorden”.



Avslutningsvis undrar vi varför inte regeringen tar tjuren vid hornen och visar att man verkligen menar allvar med sitt jämställdhetsarbete.  Varför inte börja i de skolor där könsrollerna är extra tydliga, skolorna i Fittja, Tensta, Rosengård och Hammarkullen och där införa ett projekt där de små telningarna prövar att byta könsroller? Tänk vilken positiv publicitet regeringen skulle få om något TV-team kunde visa hur små pojkar leker med barbiedockor och flickor leker krig i Rosengård?


Länk SvD

Vem flyr från vem?

Journalisten Johanna Langhorst har tidigare bott i det omtalade Tensta och kritiserar den mediebild vi alla fått oss till del genom de massmedier som uppenbarligen missköter sin uppgift på många sätt. Langhorst försöker ge en annan vinkling på problemen än den etablerade, vilket i sig är lovvärt. Det finns alltid en annan sida av saken, speciellt när våra medieredaktioner hårdbantat sina redaktioner och något mer djuplodande journalistiskt arbete sällan sker numera (om det någonsin gjorts). Så här skriver Langhorst om de problem Tensta haft och har.

Enligt polisen är det ett gäng på 30 kända individer som legat bakom buset, ändå har man inte lyckats få stopp på deras framfart. Sedan några år tillbaka arbetar polisen utifrån ett system där man räknar antalet gripanden. Resultatet av förebyggande arbete går inte att mäta och prioriteras därför inte.

Men tänk om det inte är så. Tänk om det bara är ett vanligt ungdomsgäng som fått ovanligt mycket makt över sitt bostadsområde? Och tänk om det är likadant i andra miljonprogramsområden?

För det första så är ett ungdomsgäng på 30 individer ett mycket stort ungdomsgäng. Jag har sett gäng på 6 – 7 råbarkade och hårdföra individer som spridit avsevärd skräck i sin omgivning. Gängets storlek indikerar faktiskt att vi har ett strukturellt problem av allvarlig art. Jag tror inte ”ungdomsgänget” i Rosengård är mycket större. I det Sverige jag växte upp i fanns det såklart också ungdomsgäng som ställde till problem, men de gjorde inte sådana saker som Tenstagänget gör och de var aldrig i närheten av detta gäng storleksmässigt.

Att polisen inte kan sätta stopp för ligisterna beror naturligtvis på att de och andra instanser i samhället saknar möjlighet till repressalier. Gängen kan göra nästan vad som helst utan att det händer något eller att det svider i skinnet det minsta. Vi har sagt det så många gånger nu, att det inte fungerar med den sjukligt mjuka linje vi har i vårt land mot unga kriminella, hur svårt skall det vara att förstå detta? Langhorst pratar om förebyggande åtgärder, men det kommer aldrig att räcka med enbart förebyggande arbete. Unga människor som kliver över gränser måste möta en allvarlig reaktion, och då menar vi inte en klapp på axeln av en (oftast) kvinnlig välmenande socialsekreterare. Vidare så tar Langhorst upp ett annat problem i sin artikel, jag saxar lite för att korta ned det.

Gemensamt för miljonprogramsområdena är att de befolkas av maktlösa samhällsgrupper. Den resursstarka och högljudda medelklassen saknas i Tensta.
Skärholmen finns det 2 journalister per 1000 hushåll medan motsvarande siffra är 28 på västra Södermalm, allt enligt Kerstin Ekbergs undersökning ”Här bor journalisterna” från 2007. 

Regeringen utredde nyligen om flyktingar verkligen skulle få välja bostadsort själva, med hänvisning till föreställningen att invandrare isolerar sig från det övriga samhället. Sanningen är det diametralt motsatta. Det är den svenska medelklassen som skyr integrationen.

Varför man skulle vara maktlös bara för att man har en låg inkomst eller bor i ett visst område har jag aldrig fått någon förklaring på, man har fortfarande bara en röst på valdagen även om man bor på Östermalm. Utbildning och kunskaper ger en fördel självklart i kontakt med myndigheter, men maktstrukturerna är inte så enkla som Langhorst ger sken av. Att vara "maktlös" invandrare kan i många sammanhang faktiskt ge mer makt.

Självklart flyr medelklassen alla problemområden, samma medelklass som gärna pratar om hur toleranta och multikulturella de är. Det är ju exakt det vi sagt hela tiden. Man flyttar ifrån allt elände sedan kan man fortsätta rösta för massinvandring och samhälleligt förfall, bara man inte har det vid sin egen tröskel. Problemet är att en stor del av väljarkåren på detta sätt inte tar något som helst samhällsansvar eller nationellt ansvar. Här har du din egen politik Langhorst, varsågod!

Sedan är det faktiskt så att många grupper av immigranter också isolerar sig och skapar sitt eget lilla ”hemland”. Det visar ju flera reportage från just Tensta där invånare sagt just detta rakt in i TV-kameran. Så du poängterade halva sanningen Langhorst. Avslutningen på Langhorst artikel är fullständigt obetalbar, det är en sådan avslutning man drömmer om när man läser artiklar (fetstilen gjord av mig).

Efter att ha bott i Tensta i 17 år har jag och min familj mot vår vilja nu tvingats flytta. Äldsta sonen blev rånad två gånger och vågade inte längre gå hem från tunnelbanan. 

Touché!

Länk SvD