Maud Olofsson har vänt i EMU frågan

Jag har med en dåres envishet hävdat att Maud Olofsson och C tog ett taktiskt ställningstagande i folkomröstningen vad gäller införandet av euro och medlemskap i EMU i 2003. Centern var emot införandet av euro i den valrörelse som föregick folkomröstningen, men de trodde hela tiden att ja-sidan skulle vinna samt att de själva skulle vinna röster på att ställa sig på nej-sidan. Den taktiska valanalysen var således att vinna röster på att sälla sig till nej-sidan samt att införandet av euro kommer att ske i alla fall då samtliga partier förutom V var för ett införande.

Nu blev det inte så, en snopen Olofsson fick på valnatten se nej-sidan vinna, inte bara en seger utan närmast en förkrossande seger. Som de gamla romarna samt en lärare jag hade jämt sade, det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort. Min gamla lärare höll sig inte alltid strikt till vad läroplanen sade, till elevernas förtjusning. Redan valnatten i september 2003 förstod Olofsson vilket taktiskt misstag hon gjort och att det måste bli en omorientering av Centerns ställningstagande i frågan om EMU-samarbetet. Hon har redan nu förberett denna omsvängning, det hörs tydligt i Korseld.

I intervjun med Sanna Rayman och Katrine Kielos säger Olofsson ungefär 30 minuter in i intervjun att ”det finns anledning att utvärdera” alltså på ren svenska, att omvärdera sitt förra ställningstagande mot EMU-samarbete. Precis innan det hör vi att Olofsson säger ”jag har återkallat en del av vad jag sade i folkomröstningen” utan att Olofsson, på vanligt manér säger vad det är hon återkallat. Sedan fortsätter Olofsson med att ”det finns stora fördelar med eurosamarbetet”. Klarare signaler kan det knappast bli, Olofsson har vänt i EMU-frågan, trots att EMU-samarbetet är illa ute just nu. Eftersom den senaste tidens händelseutveckling knappast gett pluspoäng för EMU så indikerar det också, med all tydlighet, att Olofsson aldrig var emot EMU, utan att det var ett taktiskt ställningstagande för att vinna röster.

Länk SvD Korseld

Gudmundsson skriver i en kort krönika redan i rubriken ”att det går framåt för Olofsson”. Sedan höjer Gudmundsson Olofsson till skyarna genom sex visioner som är enligt detta.

Sverige ha världens bäst utbildade befolkning, vara bland de tre bästa i EU på tillväxtföretagande, ha lägst klimatpåverkan per person av alla i-länder, ha tillväxt i alla arbetsmarknadsregioner, ha världens bästa hälsa, samt ha jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner och förmögenhet.

Detta med den ”bäst utbildade befolkningen” är rent nys. Mäter man antal utbildningssår ligger vi i topp redan nu antagligen, mäter man kunskaper har vi ingen som helst chans att gå ikapp mer framgångsrika länder som Finland. Det har inte hänt någonting på de fyra år regeringen har haft på sig nu att förändra skolan, dessutom är det Folkpartiet som driver skolfrågorna.

Att bli bland de tre bästa i EU på ”tillväxtföretagande” kan man säkert lyckas med, vi kanske rentav redan nu är en av de tre bästa i denna gren, ingen vet nämligen vad ”tillväxtföretagande” är, jag själv har aldrig hört ordet förr. Hur skall man mäta ”världens bästa hälsa”? Det är sannolikt bara att byta till rätt mätmetod för att kunna påstå att vi uppnått ”världens bästa hälsa”. Redan nu har vi i princip ”jämn fördelning mellan kvinnor och män vad gäller löner”, det skiljer bara någon procent om man tar hänsyn till utbildning och anställningsår. Hur man skall utjämna fördelningen i förmögenhet skulle vara oerhört intressant att få veta.

Man måste vara väldigt blåögd för att bli imponerad av Olofssons visioner. Redan en analys på låg nivå smular sönder dessa ”visioner” till stoft. Förmodligen är Gudmundsson imponerad av Olofssons nyliberala tendenser och välviljan har också sin upprinnelse i just detta.

Länk SvD Gudmundsson