Lång dags färd mot natt

Ja nu är Sahlin vald till partordförande för socialdemokraterna. Att Sahlin skulle bli vald till ordförande efter Persson skulle för ett par år sedan inte vara annat än ett dåligt skämt. Ingen politisk analytiker skulle få för sig att Sahlin skulle få beträda den högsta posten inom sitt parti, inte efter alla skandaler hon avverkat. Alla skandaler är välkända för svenska folket och medierna, den s.k. "tobleroneaffären" finns i allas medvetande, det gör de flesta andra affärer som Sahlin gjort sig skyldig till. Medierna och det svenska folket är betydligt mindre medveten om den ineffektivitet som Sahlin uppvisat genom alla år på olika ministerposter. Som näringsminister tillsammans med Rosengren blev inte mycket gjort, inte som sportminister eller integrationsminister heller.

Den allvarligaste kritiken från lite mer systemkritiska och värdekonservativa människor är dock att hon genom åren gjort sig skyldig till uttalanden och politiska ståndpunkter som gjort henne till alla konservativas huvudfiende nummer ett. Sahlins har gjort sanslösa uttalanden som t.ex. 2002 när hon sade "Jag tror det är det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och såna töntiga saker."

Enbart detta uttalande skulle diskvalificera henne för all framtid för partiledarposten. Gör tankeexperimentet att Socialdemokraterna vinner valet 2010 och Sahlin lyckas hålla ordning på sina räkningar, vilket skulle innebära att hon fortfarande är partiledare, då får vi alltså en statsminister som tror att svenskar är avundsjuka på invandrargrupper, samt att dessa grupper har en historia och en kultur, däremot har inte svenskar någon historia och en kultur! Att en nation, vilken som helst, har en sådan statsminister är värre än det värsta scenario Orwell skulle kunna dikta ihop till någon skräckversion av framtiden.

Sahlins populism är väl utvecklad. Jag minns mycket tydligt när jag lyssnade på ett radioprogram från Pridefestivalen, Sahlin debatterade med en kvinnlig Kristdemokrat. Kristdemokraten var emot adoption för homosexuella, Sahlin var själklart för. Efter ett tag vände sig Sahlin till publiken, som bestod till 99 % av homosexuella eftersom debatten ju hölls på Pridefestivalen, hon skrek ut till publiken, -skulle ni vara dåliga föräldrar? Varefter precis varenda en bland publiken skrek som galningar, -Neeeeej! Efter det blev så klart kristdemokraten utbuad så det stod härliga till, scenariot liknade mest avancerad mobbning efter Sahlins utspel. Vill vi ha en sådan statsminister?

Återigen slås jag över hur mediernas uppfattning inte stämmer med folkets. Göran Persson var väl ingen folklig favorit på slutet, men han var dock aldrig så impopulär som media har gett sken av. Tittar man på den "tycka till" box som finns på DN så är Persson vida populärare än vad Sahlin är. Skulle man gå efter alla artiklar i DN och SvD i denna fråga så skulle resultatet vara tvärt om.

I SvD talas det om en ny ledarstil, inte så bufflig och dominant som det ledarskap Persson stod för. Det kan nog ligga något i det, men Sahlin har också visat sig synnerligen bufflig och maktfullkomlig. Det visades när hon på eget initiativ avsatte den dåvarande chefen för integrationsutredningen Anders Westholm (han avgick formellt på egen begäran), och tillsatte Masoud Kamali. Kamali var Sahlins egen favorit och skulle styra utredningen så att den visade hur rasistiskt det svenska folket är och att de flesta problem med integrationen av invandrare beror på denna rasism. Vill vi ha en sådan statsminister?

Andra bloggar om: Sahlin

Everyone needs a nigger

Möte på jobbet, det diskuteras raka kommunikationer och att ge varandra kritik. Plötsligt så kommer det, "ni män är privilegierade här på denna arbetsplats, ni "pushas" mer än oss kvinnor och ni tar er friheter som vi kvinnor inte kan ta oss utan att det markeras från ledningen. Ingen man på mötet håller med, det var sannolikt inte att vänta heller. Jag har aldrig känt mig det minsta privilegierad, jag har ofta tagit ett nästan större arbetslass än mina kvinnliga medarbetare som också gör en hedervärd arbetsinsats varje dag. Jag har aldrig haft högre lön eller andra speciella förmåner. Jag har pratat med andra män på min arbetsplats och de känner likadant. När vi dagen efter pratar med en del kvinnor om detta överraskande utspel kommer det fram att det gäller en man som på något sätt yttrat något som de förmodar en kvinna aldrig skulle våga säga med arbetsledningen närvarande. På grund av detta har de gjort en minst sagt saftig generalisering, "män kan hävda ur sig vad som helst, skulle en kvinna göra detsamma så blev hon ifrågasatt direkt". Att nu dessa män också blivit ifrågasatta ser de helst inte, det blir ju så mycket bekvämare då, när man skall framföra sina strukturteorier om den manliga överhögheten.
Man känner att det hela ligger i tiden, mannen är snart den enda grupp det är tillåtet att slå på, speciellt den vite mannen, för att inte tala om den vite medelålders mannen med konservativ livssyn, han är i sanning ett giltigt mål. Den gamla sociologiska sanningen stämmer fortfarande, "everyone needs a nigger", det är bara det att gruppen som det är tillåtet att trampa ner på skiftar. Det som förvånar mest är ändå att de flesta verkar ha på sig de glasögon som gör att de ser vad de vill se, de ser saker och ting på så sätt att de teorier som de omhuldar besannas och bekräftas. Människor har den unika förmågan att lägga ett filter mellan sig själv och verkligheten som gör att deras världsbild hela tiden bekräftas, det är väl också förklaringen till att uppenbara missförhållanden i samhället kan existera långa perioder utan att politiker och andra människor gör något åt det eller ens reagerar innan det gått alldeles för långt.
Andra bloggar om: Feminism, samhälle

Skånes uppror mot eliterna

En journalist bosatt i Skåne, Dan Jönsson, undrar vad som hände i Landskrona i samband med valet och SD:s valframgångar där. Landskrona har ju alltid varit ett arbetarfäste, hur kan ett parti på yttersta högerkanten få sådana valframgångar?

Svaret är att SD inte är ett extremt högerparti, har Jönsson inte läst partiprogrammet? Det ligger enligt partiprogrammet i mitten ungefär i den svenska höger-vänsterskalan. Svaret är också att det var socialdemokraterna som först övergav arbetarna, för att i stället intressera sig för mångkultur och feministfrågor. Hur Jönsson missat det är en gåta, för många människor i detta land så är det mycket tydligt.

Jönsson intervjuar också en sociolog Aje Carlbom. Carlbom säger att den etniska enklaviseringen inte behöver vara av ondo, att dessa enklaver som vi nu har kommer att finnas för all framtid, lev med dem. Förr hade vi inte dessa enklaver, det tyckte jag var bra. Nu har vi t.ex. Rosengård, med hög brottslighet och en arbetslöshet på 95 % (siffran är några år gammal). Vad är det för bra med det? Är det OK. Att vissa områden har en befolkning där 95 % lever på socialbidrag? Vi lever i ett fritt land och vi har demokrati, det innebär i alla fall att jag inte kommer att rösta på ett parti som tycker det är OK.

Till sist tar Jönsson upp situationen i Vellinge, en överklasskommun som var den enda kommun där SD inte tog ett enda mandat. Samtidigt så tar inte Vellinge emot en enda flykting, människorna där behöver alltså inte rösta på SD, det räcker att rösta på M där i praktiken. Så här ståt det i DN,

- Se där alltså: en Sverigedemokratisk mönsterkommun - och utan Sverigedemokrater! Låter det paradoxalt? Är det då inte minst lika paradoxalt att höra politikerna lovorda mångkulturen - samtidigt som man kan se dem fly från samma mångkultur till sina vita villareservat? Aje Carlbom och Göran Adamson är överens om att Sverigedemokraternas framgångar främst måste förstås just som "ett uppror mot eliterna".

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Samma mönster som i Djursholm, kommunen tar inte emot några flyktingar, ingen behöver rösta på SD, det räcker så bra med M. Samtidigt lovordar M mångkulturen, mångkulturen i de fattiga förorterna vill säga. Det är i det perspektivet man skall se Sabunis hårdnackade motstånd mot att tvinga flyktingar till samtliga Sveriges kommuner, då skulle ju hela konceptet spricka.

Andra bloggar om: Flyktingpolitik, Immigrationspolitik, politisk korrekthet