Möte på jobbet, det diskuteras raka kommunikationer och att ge varandra kritik. Plötsligt så kommer det, "ni män är privilegierade här på denna arbetsplats, ni "pushas" mer än oss kvinnor och ni tar er friheter som vi kvinnor inte kan ta oss utan att det markeras från ledningen. Ingen man på mötet håller med, det var sannolikt inte att vänta heller. Jag har aldrig känt mig det minsta privilegierad, jag har ofta tagit ett nästan större arbetslass än mina kvinnliga medarbetare som också gör en hedervärd arbetsinsats varje dag. Jag har aldrig haft högre lön eller andra speciella förmåner. Jag har pratat med andra män på min arbetsplats och de känner likadant. När vi dagen efter pratar med en del kvinnor om detta överraskande utspel kommer det fram att det gäller en man som på något sätt yttrat något som de förmodar en kvinna aldrig skulle våga säga med arbetsledningen närvarande. På grund av detta har de gjort en minst sagt saftig generalisering, "män kan hävda ur sig vad som helst, skulle en kvinna göra detsamma så blev hon ifrågasatt direkt". Att nu dessa män också blivit ifrågasatta ser de helst inte, det blir ju så mycket bekvämare då, när man skall framföra sina strukturteorier om den manliga överhögheten.
Man känner att det hela ligger i tiden, mannen är snart den enda grupp det är tillåtet att slå på, speciellt den vite mannen, för att inte tala om den vite medelålders mannen med konservativ livssyn, han är i sanning ett giltigt mål. Den gamla sociologiska sanningen stämmer fortfarande, "everyone needs a nigger", det är bara det att gruppen som det är tillåtet att trampa ner på skiftar. Det som förvånar mest är ändå att de flesta verkar ha på sig de glasögon som gör att de ser vad de vill se, de ser saker och ting på så sätt att de teorier som de omhuldar besannas och bekräftas. Människor har den unika förmågan att lägga ett filter mellan sig själv och verkligheten som gör att deras världsbild hela tiden bekräftas, det är väl också förklaringen till att uppenbara missförhållanden i samhället kan existera långa perioder utan att politiker och andra människor gör något åt det eller ens reagerar innan det gått alldeles för långt.
Andra bloggar om: Feminism, samhälle
4 kommentarer:
Skönt att höra....skicka det här inlägget till Fi och Gudrun Schyman. I boken Friheten av Ulf Lundell har han lagt in i handlingen att två kvinnor blir mördade. Då får han drevet av alla dessa vilda feminister (som förstör så mycket för den viktiga feminismen) på sig som undrar varför det bara är kvinnor som blir mördade. Kriget mellan könen fortsätter.
yeh, och alla vet ju vilket kön som är bäst på KRIG!
"män kan hävda ur sig vad som helst, skulle en kvinna göra detsamma så blev hon ifrågasatt direkt".
Håller med. Denna typ av generaliseringar förekommer lite för ofta.
För övrigt lite väl mycket svepande kommentarer tycker jag. Det här med att människor har en förmåga att bekräfta sin egen världsbild kan ju vem som helst säga och antyda att det inte gäller de själva (ursäkta mig, men jag uppfattade det så när jag läste det, vilket kanske beror på mina "glasögon"). Sanningen är väl den att gränsen mellan verkligheten och olika personers världsbilder är ganska flytande. Ingen kan ju ge en objektiv definition på verkligheten utan att utgå från sin subjektiva världsbild.
Att missförhållanden tar lång tid att komma åt beror väl mest på demokratins process och därigenom på att en mängd olika människors verkligheter måste tas hänsyn till. Hade vi struntat i demokratin så skulle säkert en hel del beslut kunna fattas mycket snabbare (medan många andra hade försummats).
Måste förstås tillägga att jag inte alls förespråkar att demokratin avskaffas :)
Ja, naturligtvis en massa svepande kommentarer. Jag syftade hela tiden på det aktuella mötet då jag tyckte allt detta var mycket manifest. Naturligtvis kan man säga att alla människor i viss mån har sina glasögon på sig.
Vad gäller demokratin så skall man ju ta hänsyn till vad en stor del 8majotitet) av befolkningen tycker. nu är inte alltid detta ledstjärnan när politiker fattar beslut. Tänk bara på Euro-omröstningen som närmast sågs som ett misstag, (en ordduell mellan Bildt och Persson gjorde det omöjligt att dra sig ur en sådan omröstning). Riksdagen var solklart för övergång till ny valuta, folket var emot, planen var att införa den ändå, tyvärr för nomenklaturan så gjorde ett beslut utan folkomröstning omöjligt efter debatten i riksdagen mellan P och B.
Skicka en kommentar