En man blev knivhuggen när han påtalade det olämpliga i att klottra för två personer utanför Alviks tunnelbanestation. Polisen hittade lägenheten dit gärningsmännen flydde, i denna lägenhet befann sig två andra personer. En av dessa personer är en av kvinnorna som stått åtalade för den grova misshandeln av Martin Kinnunen och hans flickvän.
I lägenheten dit gärningsmännen flydde och som också den åtalade kvinnan befann sig i, hittade polisen knivar och skjutjärn. Det är inget långtgående antagande att samtliga inblandade personer har kopplingar till RF. Det innebär att denna grupp även har skjutvapen i sin vapenarsenal. Debattörer från vänsterkanten har hela tiden framhävt skillnaden mellan de högerextrema grupperna och vänstergrupperna, skillnaden skall enligt dessa debattörer vara att de autonoma grupperna inte har skjutvapen i sin arsenal. Detta är alltså något som inte längre gäller.
Om nu en av dessa autonoma grupper även har skjutvapen i sin vapenarsenal, är det verkligen dags att politikerna som styr detta land tar dessa grupper och det politiska våld de utför på allvar och vidtar kraftåtgärder . Vi har inte märkt att någon etablerad politiker, möjligen Sabuni undantagen, har ställt sig upp och markerat mot detta våld. Inte heller har någon av regeringens medlemmar aviserat några krafttag mot detta hot mot vår demokrati.
Länk DN
lördag, juli 18, 2009
fredag, juli 17, 2009
Vår märkliga immigrationspolitik
I en artikel i SvD skriver ledarredaktionen om vår immigrationspolitik i samband med det s.k. ”Stockholmsprogrammet”. Ledaren tar upp det färska fallet med Uppsalamannen som svängt sig med tre olika identiteter och uppenbarligen fått uppehållstillstånd i vårt land utan att ha redogjort för sin identitet på ett riktigt sätt. Jag själv skrev ju tidigare att detta är ett orimligt förfarande, att ge en person med oklar identitet uppehållstillstånd. I artikeln står det så här.
I skrivande stund kan alltså Uppsalamannen vara i princip vem som helst. Han kan vara en brottsling på flykt undan straff i något annat europeiskt land. Eller en lycksökare i Sverige för att mjölka socialförsäkringssystemet. Eller, förstås, så kan han vara en skyddsbehövande på flykt undan det våldsamma förtrycket i den islamiska republiken Iran.
Att mannen skulle vara en skyddsbehövande som flyr undan förtrycket har vi lite svårt att tro på. Vad skulle mannen vara då? Skulle han vara en liberal fritänkare i det konservativt muslimska Iran? På något sätt har vi lite svårt att tro detta, speciellt med tanke på hur han behandlat sin egen familj. Antagligen är det bara Sverige bland våra västerländska nationer som har ett så otroligt slappt förfarande vid asylansökan så den sökande inte ens behöver fastställa sin identitet för att få uppehållstillstånd. Vidare står det i artikeln så här.
För att understryka den svåra situation som beslutsfattarna på migrationsverket har att hantera kan nämnas att enbart fyra procent av dem som sökte asyl i Sverige under 2008 uppvisade giltig passhandling vid ansökningstillfället. Under behandlingen av de 30447 asylärendena valde blott 21 procent att uppvisa någon form av identitetshandling före avgörandet.
På 80-talet hade de allra flesta giltiga pass när de sökte asyl. Någon gång på 90-talet behövde de sökande inte visa upp pass eller andra giltiga handlingar längre, då sjönk genast andelen som hade giltiga handlingar som en sten. Det här är ju fullständigt orimligt. Jag har själv pratat med flyktingar som har både giltiga flyktingskäl och haft giltiga handlingar när de sökt asyl. Dessa flyktingar ser saker ibland bättre än vi svenskar, de har uttryckt åsikter som att det svenska systemet är ”sjukt”. Ytterst är det våra politiker som har misslyckats med att skapa ett säkert och rimligt system för asylsökande. Detta viktiga område för vår nation har vår regering och våra riksdagspolitiker fullständigt ignorerat, det har varit viktigare att framstå som ”human” och inte riskera kritik i våra medier.
I slutet av artikeln tas återigen detta med arbetskraftsinvandring upp som något positivt. Vi har redan sedan många år haft arbetskraftsinvandring på de områden där det behövs. De ändrade reglerna skall möjliggöra arbetskraftsinvandring även inom de områden där det går utmärkt att anlita inhemsk arbetskraft. Vi har nu över 400,000 öppet arbetslösa, vi har etniska enklaver där mer än varannan arbetsför människa går arbetslös. Om bara regeringen kunde svara på varför den inte sätter alla dessa människor i arbete innan man hämtar arbetskraft utifrån. Den ”bufflige” Göran Persson sade inför surrande TV-kameror att innan vi inför utökad arbetskraftsinvandring så skall vi sätta alla de som nu är arbetslösa i arbete. Han må ha varit bufflig Persson, men ett mått av sunt förnuft hade han tydligen, ett mått av förnuft den nuvarande regeringen saknar, på detta område i alla fall.
Länk SvD
I skrivande stund kan alltså Uppsalamannen vara i princip vem som helst. Han kan vara en brottsling på flykt undan straff i något annat europeiskt land. Eller en lycksökare i Sverige för att mjölka socialförsäkringssystemet. Eller, förstås, så kan han vara en skyddsbehövande på flykt undan det våldsamma förtrycket i den islamiska republiken Iran.
Att mannen skulle vara en skyddsbehövande som flyr undan förtrycket har vi lite svårt att tro på. Vad skulle mannen vara då? Skulle han vara en liberal fritänkare i det konservativt muslimska Iran? På något sätt har vi lite svårt att tro detta, speciellt med tanke på hur han behandlat sin egen familj. Antagligen är det bara Sverige bland våra västerländska nationer som har ett så otroligt slappt förfarande vid asylansökan så den sökande inte ens behöver fastställa sin identitet för att få uppehållstillstånd. Vidare står det i artikeln så här.
För att understryka den svåra situation som beslutsfattarna på migrationsverket har att hantera kan nämnas att enbart fyra procent av dem som sökte asyl i Sverige under 2008 uppvisade giltig passhandling vid ansökningstillfället. Under behandlingen av de 30447 asylärendena valde blott 21 procent att uppvisa någon form av identitetshandling före avgörandet.
På 80-talet hade de allra flesta giltiga pass när de sökte asyl. Någon gång på 90-talet behövde de sökande inte visa upp pass eller andra giltiga handlingar längre, då sjönk genast andelen som hade giltiga handlingar som en sten. Det här är ju fullständigt orimligt. Jag har själv pratat med flyktingar som har både giltiga flyktingskäl och haft giltiga handlingar när de sökt asyl. Dessa flyktingar ser saker ibland bättre än vi svenskar, de har uttryckt åsikter som att det svenska systemet är ”sjukt”. Ytterst är det våra politiker som har misslyckats med att skapa ett säkert och rimligt system för asylsökande. Detta viktiga område för vår nation har vår regering och våra riksdagspolitiker fullständigt ignorerat, det har varit viktigare att framstå som ”human” och inte riskera kritik i våra medier.
I slutet av artikeln tas återigen detta med arbetskraftsinvandring upp som något positivt. Vi har redan sedan många år haft arbetskraftsinvandring på de områden där det behövs. De ändrade reglerna skall möjliggöra arbetskraftsinvandring även inom de områden där det går utmärkt att anlita inhemsk arbetskraft. Vi har nu över 400,000 öppet arbetslösa, vi har etniska enklaver där mer än varannan arbetsför människa går arbetslös. Om bara regeringen kunde svara på varför den inte sätter alla dessa människor i arbete innan man hämtar arbetskraft utifrån. Den ”bufflige” Göran Persson sade inför surrande TV-kameror att innan vi inför utökad arbetskraftsinvandring så skall vi sätta alla de som nu är arbetslösa i arbete. Han må ha varit bufflig Persson, men ett mått av sunt förnuft hade han tydligen, ett mått av förnuft den nuvarande regeringen saknar, på detta område i alla fall.
Länk SvD
torsdag, juli 16, 2009
Regeringen skjuter upp utlämningen till Rwanda
Regeringen beslutade innan att den man som är misstänkt för folkmord i Rwanda skall överlämnas till Rwanda. Nu har den anklagades advokat vänt sig till Europadomstolen som begär att utlämningen skjuts upp. Europadomstolen skall först besluta om man skall ta upp fallet till prövning.
Samtidigt säger överåklagare Nils Rekke till TT att det i princip är omöjligt att utreda anklagelserna i Sverige eller något annat västland. Så här står det i SvD.
Vi har mycket små möjligheter att genomföra den typ av utredning det skulle innebära om mannen åtalades här i Sverige, säger Rekke.
Man måste dra slutsatsen att överlämnas inte mannen till Rwanda så blir det ingen utredning eller rättegång överhuvudtaget. Mannen som är misstänkt för mord på 25 människor kommer då aldrig att utredas eller ställas inför rätta. I DN står det så här.
Mannens advokat Hans Bredberg är glad över beslutet och väntar nu på regeringens reaktion.
– Det är mycket glädjande när juridiken segrar över politiken. Nu ligger bollen hos regeringen.
Vi kan omöjligt veta om den anklagade mannen är skyldig eller inte. Att mannen själv säger att han är oskyldig väger inte så tungt. Få av dem som deltog i det bestialiska mördandet i Rwanda 1993 lär erkänna det nu. Att mannen advokat är glad kan man förstå. Dock är nog mannen själv och hans advokat de enda som är glada åt allt detta. Folkmordet i Rwanda var ett av de mest fruktansvärda och bestialiska folkmord som skett på vår jord i modern tid. Att en möjlig massmördare inte ens blir ordentligt utredd är inget som normalt fungerande människor jublar över vanligtvis. Att juridiken segrar över politiken som advokaten säger stämmer naturligtvis inte. Allt är sannolikt politik i sådana här fall. Det är en politisk bedömning att bedöma Rwandas rättssystem t.ex. Utlämnas inte den anklagade mannen så går han med största sannolikhet helt fri utan att ens bli utredd.
Länk DN
Länk SvD
Samtidigt säger överåklagare Nils Rekke till TT att det i princip är omöjligt att utreda anklagelserna i Sverige eller något annat västland. Så här står det i SvD.
Vi har mycket små möjligheter att genomföra den typ av utredning det skulle innebära om mannen åtalades här i Sverige, säger Rekke.
Man måste dra slutsatsen att överlämnas inte mannen till Rwanda så blir det ingen utredning eller rättegång överhuvudtaget. Mannen som är misstänkt för mord på 25 människor kommer då aldrig att utredas eller ställas inför rätta. I DN står det så här.
Mannens advokat Hans Bredberg är glad över beslutet och väntar nu på regeringens reaktion.
– Det är mycket glädjande när juridiken segrar över politiken. Nu ligger bollen hos regeringen.
Vi kan omöjligt veta om den anklagade mannen är skyldig eller inte. Att mannen själv säger att han är oskyldig väger inte så tungt. Få av dem som deltog i det bestialiska mördandet i Rwanda 1993 lär erkänna det nu. Att mannen advokat är glad kan man förstå. Dock är nog mannen själv och hans advokat de enda som är glada åt allt detta. Folkmordet i Rwanda var ett av de mest fruktansvärda och bestialiska folkmord som skett på vår jord i modern tid. Att en möjlig massmördare inte ens blir ordentligt utredd är inget som normalt fungerande människor jublar över vanligtvis. Att juridiken segrar över politiken som advokaten säger stämmer naturligtvis inte. Allt är sannolikt politik i sådana här fall. Det är en politisk bedömning att bedöma Rwandas rättssystem t.ex. Utlämnas inte den anklagade mannen så går han med största sannolikhet helt fri utan att ens bli utredd.
Länk DN
Länk SvD
onsdag, juli 15, 2009
Ur barnamun
Vi publicerar tänkvärda och roliga repliker av barn. De var såpass bra så jag kan inte undanhålla detta från er kära läsare.
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år
Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år
På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år
Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år
Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen.
Merete, 9 år
Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år
Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.
Sigurd, 6 år
Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år
Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år
Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år
Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år
På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år
Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år
I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år
Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år
Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år
På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år
Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år
Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen.
Merete, 9 år
Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år
Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.
Sigurd, 6 år
Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år
Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år
Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år
Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år
På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år
Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år
I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år
Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år
Uppsalapatriarken – frågan Kjöller undviker att ta upp
Det börjar bli en följetong på denna blogg, detta med mannen från Uppsala som hållit sin familj i ett järngrepp. Delvis beror det på att medierna och journalisterna undviker en självklar fråga. Det är frågan hur mannen kunnat få uppehållstillstånd i vårt land. I dagens DN skriver Kjöller också om denne patriark som verkar komma från stenåldern. Så här skriver Kjöller.
Men det är inte det enda som verkar vara fel. Familjen kom till Sverige från Iran 1985. De fyra barnen, i dag mellan 16 och 22 år, är alla födda i Sverige men har aldrig gått i svensk skola.
Familjen kom till Sverige 1985 och fick asyl antar vi. Efter det har inte familjens barn gått i skolan därför att barnen påstås har gått i Iransk skola. Det har de förmodligen inte gjort, men familjen har vistats långa tider i Iran. Då inställer sig frågan varför mannen fick asyl i det första skedet. Familjen har enligt Kjöller nolltaxerat och således haft en årsinkomst på mindre än 20,000 kronor. Samtidigt uppger kommunen att den inte haft något med mannen att göra. Vi godtar utan vidare att familjen inte haft några stora utgifter för ett aktivt uteliv bland stadens pubar och krogar, men hur har familjen fått pengar till mat och hyra? Kjöller spekulerar ändå i att familjen erhållit socialbidrag, men det vet vi i nuläget inte. Skulle det vara fallet att familjen erhållit socialbidrag ligger socialförvaltningen i Uppsala mycket, mycket dåligt till. Till slut skriver Kjöller så här.
Är inte familjen förmögen, har inte mannen jobbat mycket svart – vilket han knappast kan ha gjort och samtidigt kontrollerat familjen – så har rimligtvis flera kontakter med Myndighets-Sverige korsats. Om sjukt barn – genom hälso- och sjukvården, om vårdbidrag – genom Försäkringskassan, om noll inkomst – genom kommunens försörjningsstöd.
Kjöller tror att familjen ändå levt på bidrag i olika former. Det vet vi i dag inte med säkerhet men det måste vara mycket lätt att kontrollera i dagens Sverige. Kjöller reagerar på att kränkning av barnens frihet och hustrumisshandel kunnat fortgå med statliga bidrag och medel. Hon undviker dock den självklara frågan, varför i hela friden kunde familjen få uppehållstillstånd i vårt land? Att något skyddsbehov skulle föreligga tror jag ingen kommer att påstå, familjen har levt regelbundet i Iran. Något är mycket fel i vår flyktingpolitik, den saken är mycket klar. Sedan inställer sig frågan varför fadern (vi utgår nog ifrån att han haft det sista ordet i familjen) ville bosätta sig i Sverige. Fadern har på de 24 år han vistats i vårt land inte uppvisat någon överdriven nyfikenhet på vår kultur och vårt samhälle.
Länk DN
Men det är inte det enda som verkar vara fel. Familjen kom till Sverige från Iran 1985. De fyra barnen, i dag mellan 16 och 22 år, är alla födda i Sverige men har aldrig gått i svensk skola.
Familjen kom till Sverige 1985 och fick asyl antar vi. Efter det har inte familjens barn gått i skolan därför att barnen påstås har gått i Iransk skola. Det har de förmodligen inte gjort, men familjen har vistats långa tider i Iran. Då inställer sig frågan varför mannen fick asyl i det första skedet. Familjen har enligt Kjöller nolltaxerat och således haft en årsinkomst på mindre än 20,000 kronor. Samtidigt uppger kommunen att den inte haft något med mannen att göra. Vi godtar utan vidare att familjen inte haft några stora utgifter för ett aktivt uteliv bland stadens pubar och krogar, men hur har familjen fått pengar till mat och hyra? Kjöller spekulerar ändå i att familjen erhållit socialbidrag, men det vet vi i nuläget inte. Skulle det vara fallet att familjen erhållit socialbidrag ligger socialförvaltningen i Uppsala mycket, mycket dåligt till. Till slut skriver Kjöller så här.
Är inte familjen förmögen, har inte mannen jobbat mycket svart – vilket han knappast kan ha gjort och samtidigt kontrollerat familjen – så har rimligtvis flera kontakter med Myndighets-Sverige korsats. Om sjukt barn – genom hälso- och sjukvården, om vårdbidrag – genom Försäkringskassan, om noll inkomst – genom kommunens försörjningsstöd.
Kjöller tror att familjen ändå levt på bidrag i olika former. Det vet vi i dag inte med säkerhet men det måste vara mycket lätt att kontrollera i dagens Sverige. Kjöller reagerar på att kränkning av barnens frihet och hustrumisshandel kunnat fortgå med statliga bidrag och medel. Hon undviker dock den självklara frågan, varför i hela friden kunde familjen få uppehållstillstånd i vårt land? Att något skyddsbehov skulle föreligga tror jag ingen kommer att påstå, familjen har levt regelbundet i Iran. Något är mycket fel i vår flyktingpolitik, den saken är mycket klar. Sedan inställer sig frågan varför fadern (vi utgår nog ifrån att han haft det sista ordet i familjen) ville bosätta sig i Sverige. Fadern har på de 24 år han vistats i vårt land inte uppvisat någon överdriven nyfikenhet på vår kultur och vårt samhälle.
Länk DN
tisdag, juli 14, 2009
Fler märkligheter med patriarken från Uppsala
Jag har tidigare skrivit om den man från Uppsala som misshandlat sin fru och som hindrat sina barn från att gå i skolan. Nu skjuts tydligen åtalet mot mannen upp p.g.a. att polisen inte kan fastställa identiteten på denna märkliga man. I SvD står det att mannen ”figurerat” under tre olika identiteter, även i polisiära sammanhang. Hur är detta möjligt undrar vi? Vid polisiära ärenden så visar man väl alltid upp sin legitimation. Har mannen rört sig med falska identitetshandlingar också? Denna man från Uppsala verkar ha drivit som han vill med svenska samhället och våra myndigheter. Han låter inte sina barn gå i skolan, han uppträder tydligen under vilken identitet han själv vill. Dessutom har han uppgett en för hög ålder med sin nuvarande identitet. Vi undrar i vårt stilla sinne varför han gjort det. Det är väl inte så att han lurat till sig pension på falska grunder också? I DN står det så här.
Enligt uppgifterna i folkbokföringen är den pappan född i mars 1941, vilket skulle innebära att han är 68 år i dag.
- Om mannen skulle vara född 41 kan han ha fått ut ersättning som han inte har rätt till och då handlar det om bedrägeri, säger Nordström.
Polisens utredare bedömer dock att mannen är betydligt yngre än så. Eftersom han erhållit ålderspension är det möjligt att han kommer att åtalas för bedrägeri om det visar sig att han lämnat felaktiga uppgifter om sin ålder.
Stämmer dessa uppgifter är det bedrövligt. Denne patriark har fått uppehållstillstånd i Sverige, därefter så gör han alla fel man kan tänkas göra. Mannen driver med de svenska myndigheterna som han vill och lurar t.o.m. till sig pension i förtid, hur nu detta är möjligt. I SvD står det så här angående barnens skolgång.
Det är allvarligt att barn hålls undan från skolgång. Då vill vi undersöka vad anledningen är. Har kommunen brustit i sitt ansvar? Kommunen har ju ett ansvar att bevaka att de barn som har skolplikt också finns i skolan, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist på Skolinspektionen, till TT.
Det är faktiskt inte säkert att kommunen har brustit i sitt ansvar. Detta eftersom föräldrar mycket väl kan sätta sina barn i utländsk skola om de så vill. Svensk skolplikt gäller strikt bara om barnen vistas i vårt land. Hur kommunen skall kunna kontrollera om barnen med familj verkligen befinner sig utomlands är nog en svår fråga. Möjligen kan samkörning av register ge några svar på en sådan fråga. Men om nu kommuner börjar köra samkörning av register så uppstår förmodligen en hätsk debatt om personlig integritet.
En annan viktigare fråga är hur mannen kunnat få uppehållstillstånd i vårt land. Har han uppgett skyddsbehov eller något annat skäl? Här visar sig konsekvenserna av en inkonsekvent och märklig flyktingpolitik. De flesta av oss har mycket svårt att förstå varför en man som denna har fått uppehållstillstånd i vårt land.
Länk DN
Länk SvD
Enligt uppgifterna i folkbokföringen är den pappan född i mars 1941, vilket skulle innebära att han är 68 år i dag.
- Om mannen skulle vara född 41 kan han ha fått ut ersättning som han inte har rätt till och då handlar det om bedrägeri, säger Nordström.
Polisens utredare bedömer dock att mannen är betydligt yngre än så. Eftersom han erhållit ålderspension är det möjligt att han kommer att åtalas för bedrägeri om det visar sig att han lämnat felaktiga uppgifter om sin ålder.
Stämmer dessa uppgifter är det bedrövligt. Denne patriark har fått uppehållstillstånd i Sverige, därefter så gör han alla fel man kan tänkas göra. Mannen driver med de svenska myndigheterna som han vill och lurar t.o.m. till sig pension i förtid, hur nu detta är möjligt. I SvD står det så här angående barnens skolgång.
Det är allvarligt att barn hålls undan från skolgång. Då vill vi undersöka vad anledningen är. Har kommunen brustit i sitt ansvar? Kommunen har ju ett ansvar att bevaka att de barn som har skolplikt också finns i skolan, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist på Skolinspektionen, till TT.
Det är faktiskt inte säkert att kommunen har brustit i sitt ansvar. Detta eftersom föräldrar mycket väl kan sätta sina barn i utländsk skola om de så vill. Svensk skolplikt gäller strikt bara om barnen vistas i vårt land. Hur kommunen skall kunna kontrollera om barnen med familj verkligen befinner sig utomlands är nog en svår fråga. Möjligen kan samkörning av register ge några svar på en sådan fråga. Men om nu kommuner börjar köra samkörning av register så uppstår förmodligen en hätsk debatt om personlig integritet.
En annan viktigare fråga är hur mannen kunnat få uppehållstillstånd i vårt land. Har han uppgett skyddsbehov eller något annat skäl? Här visar sig konsekvenserna av en inkonsekvent och märklig flyktingpolitik. De flesta av oss har mycket svårt att förstå varför en man som denna har fått uppehållstillstånd i vårt land.
Länk DN
Länk SvD
måndag, juli 13, 2009
Fallet med barnen som inte gått i skola
Jag skrev tidigare om fallet om de barn som i princip är vuxna men ännu i gått i skolan i Sverige. Nu har fallet ytterligare uppmärksammats i en artikel i SvD. Flera märkliga omständigheter blottläggs nu. Det står t.ex. så här i artikeln.
Hur fyra barn har kunnat hindras från att gå i skolan under så många år är oklart. Enligt Christer Nordström ligger förklaringen delvis i att familjen under långa perioder vistats i mannens ursprungsland.
Skulle det faktum att familjen vistats utomlands vara legitimt för att barnen inte skulle gått i svensk skola om de är skriva i Sverige? Tillåts barn som är födda och skrivna i Sverige att gå genomföra sin skolgång i t.ex. Jemen? Sannolikt kan det förhålla sig så, tyvärr. Vi förbjuder ju inte svenska barn att genomföra sin skolgång i t.ex. USA om föräldrarna arbetar där. Här har det dock blivit riktigt fel. Mannen har sannolikt fått asyl i vårt land. Han har ändå vistats långa tider i sitt hemland, där barnen inte heller gått i skola. Barnen har således inte gått i skola någonstans. Rent lagligt skulle alltså mannen kunnat låta sina barn genomfört sin skolgång i Irak, Iran eller t.ex. Jemen. Det förhåller väl sig så att det nog inte varit någon fördel att ha gått i t.ex. Jemenitisk skola för att klara sig bra i det svenska samhället. Här har vi således ett problem för regeringen att ta tag i. Vidare står det i artikeln.
Sedan socialtjänsten fick kännedom om familjen har flera åtgärder vidtagits, men Susanne Söderberg är förhindrad från att gå in på det enskilda fallet. Hon säger dock att man gjort allt man kunnat göra för både kvinnan och barnen.
– Det är oerhört tragiskt att det har kunnat gå så här när vi har ett samhällssystem där vi försöker att med lagar och regler se till att så få barn som möjligt hamnar mellan stolarna.
Men barnen skulle också rent lagligt kunnat hamna ”mellan stolarna” utan att någon myndighet skulle ha kunnat göra något åt det. Det är förmodligen helt lagligt att t.ex. låta sina barn, som är födda och delvis uppväxta här, genomföra sin skolgång i t.ex. Iran. Det kan ju då röra sig om en koranskola eller vad som helst. Vidare står det i artikeln.
Enligt Uppsalas kommunalråd Cecilia Forss (M) kommer barnens frånvaro i skolan inte som någon överraskning.
Deras namn finns med på en lista över elever som är skrivna i Sverige men inte har gått i skola här.
– Men föräldrarna har uppgivit att barnen har gått i skola i ett annat land och att de inte bor i Uppsala under terminen, bara på somrarna, säger Cecilia Forss till TT.
Hon uppger att skolplikten enbart gäller om barnen är skrivna i Sverige under terminen.
Finns med på en lista över namn? Finns det flera sådana här fall, och hur många då undrar vi? Skolplikten gäller enbart om barnen är skrivna här under terminen ja, och en samkörning av dataregister skulle visat om så är fallet naturligtvis. Det kan mycket väl förhålla sig så att mannen verkligen är i sitt hemland under terminerna. Då hoppas vi bara att det inte är en man som fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Förhåller det sig på det viset att mannen fått asyl här så är det svenska regeringen och riksdag som missbrukat sina befogenheter grovt genom att ge människor asyl som helt uppenbart inte är i behov av det. Det är ett grovt missbruk av hela systemet i sådana fall. Det är helt uppenbart att regering och riksdag har det direkta ansvaret för detta missbruk i sådana fall. Tyvärr kan vi inte veta av den kortfattade artikeln hur det förhåller sig med mannens situation när det gäller uppehållstillstånd och liknande.
Länk SvD
Hur fyra barn har kunnat hindras från att gå i skolan under så många år är oklart. Enligt Christer Nordström ligger förklaringen delvis i att familjen under långa perioder vistats i mannens ursprungsland.
Skulle det faktum att familjen vistats utomlands vara legitimt för att barnen inte skulle gått i svensk skola om de är skriva i Sverige? Tillåts barn som är födda och skrivna i Sverige att gå genomföra sin skolgång i t.ex. Jemen? Sannolikt kan det förhålla sig så, tyvärr. Vi förbjuder ju inte svenska barn att genomföra sin skolgång i t.ex. USA om föräldrarna arbetar där. Här har det dock blivit riktigt fel. Mannen har sannolikt fått asyl i vårt land. Han har ändå vistats långa tider i sitt hemland, där barnen inte heller gått i skola. Barnen har således inte gått i skola någonstans. Rent lagligt skulle alltså mannen kunnat låta sina barn genomfört sin skolgång i Irak, Iran eller t.ex. Jemen. Det förhåller väl sig så att det nog inte varit någon fördel att ha gått i t.ex. Jemenitisk skola för att klara sig bra i det svenska samhället. Här har vi således ett problem för regeringen att ta tag i. Vidare står det i artikeln.
Sedan socialtjänsten fick kännedom om familjen har flera åtgärder vidtagits, men Susanne Söderberg är förhindrad från att gå in på det enskilda fallet. Hon säger dock att man gjort allt man kunnat göra för både kvinnan och barnen.
– Det är oerhört tragiskt att det har kunnat gå så här när vi har ett samhällssystem där vi försöker att med lagar och regler se till att så få barn som möjligt hamnar mellan stolarna.
Men barnen skulle också rent lagligt kunnat hamna ”mellan stolarna” utan att någon myndighet skulle ha kunnat göra något åt det. Det är förmodligen helt lagligt att t.ex. låta sina barn, som är födda och delvis uppväxta här, genomföra sin skolgång i t.ex. Iran. Det kan ju då röra sig om en koranskola eller vad som helst. Vidare står det i artikeln.
Enligt Uppsalas kommunalråd Cecilia Forss (M) kommer barnens frånvaro i skolan inte som någon överraskning.
Deras namn finns med på en lista över elever som är skrivna i Sverige men inte har gått i skola här.
– Men föräldrarna har uppgivit att barnen har gått i skola i ett annat land och att de inte bor i Uppsala under terminen, bara på somrarna, säger Cecilia Forss till TT.
Hon uppger att skolplikten enbart gäller om barnen är skrivna i Sverige under terminen.
Finns med på en lista över namn? Finns det flera sådana här fall, och hur många då undrar vi? Skolplikten gäller enbart om barnen är skrivna här under terminen ja, och en samkörning av dataregister skulle visat om så är fallet naturligtvis. Det kan mycket väl förhålla sig så att mannen verkligen är i sitt hemland under terminerna. Då hoppas vi bara att det inte är en man som fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Förhåller det sig på det viset att mannen fått asyl här så är det svenska regeringen och riksdag som missbrukat sina befogenheter grovt genom att ge människor asyl som helt uppenbart inte är i behov av det. Det är ett grovt missbruk av hela systemet i sådana fall. Det är helt uppenbart att regering och riksdag har det direkta ansvaret för detta missbruk i sådana fall. Tyvärr kan vi inte veta av den kortfattade artikeln hur det förhåller sig med mannens situation när det gäller uppehållstillstånd och liknande.
Länk SvD
Nyheter i dagens Sverige
Hur är det möjligt?
En man har hållit sin familj i ett järngrepp, barnen har undanhållits alla skolgång och frun misshandlades regelbundet. Barnen fick enbart gå ut i grupp, under uppsikt av pappan, även kvinnan har hållits under uppsikt. Tidvis har familjen vistats i mannens hemland enligt SvD. Myndigheterna har inte ens uppgifter om mannens ålder. De uppgifter som finns är uppenbart felaktiga enligt SvD.
Det är väl här någonstans man undrar vad varför denna man fick uppehållstillstånd i Sverige. Myndigheterna har inte ens adekvata uppgifter om mannens ålder. Hur har han kunnat få uppehållstillstånd? Det talas om ”rättssäker process” är detta en rättssäker process? Att patriarken sedan håller barnen undan skolan i 9 år och dessutom lyckas med det får t.o.m. en trött cyniker som mig att höja på ögonbrynen.
Journalförda som rasister
Ett par i Älvsborgs län tog sin son till en läkare. Läkaren behärskade inte språket så bra, paret förstod inte vad läkaren sade helt enkelt. Mamman begärde då att få en läkare som talade svenska, ett rimligt krav kan man tycka. Enligt DN så begärde alltså mamman inte en svensk läkare, utan en svensktalande läkare. När sedan mamman fick ut sina sjukjournaler så såg hon att de var journalförda som rasister.
Så långt har det alltså gott i vårt land, vill du prata med en läkare som talar begriplig svenska så kan du journalföras som rasist. Det skall poängteras att det enbart är läkaren själv som journalfört paret som rasister. Det är alltså inte någon ur sjukhusledningen eller någon annan som gjort denna bedömning. Men att en läkare överhuvudtaget kan få för sig att göra en sådan sak, enbart för att paret vill prata med en läkare de kan förstå, skvallrar lite om samhällsklimatet.
Pride
Jag hör att fotbollsklubbarna Hammarby och AIK skall delta i årets Pridefestival. De är nog inte riktigt med sin tid. Ingen supporter jag pratat med är entusiastisk inför detta deltagande. De politiskt korrekta vindarna har redan börjat vända sig mot Pridefestivalen. Det sades på Godmorgon TV, SVT1 att alla är välkomna i idrotten, oavsett vilken sexuell preferens man har. Ja det kan jag hålla med om, det innebär dock inte att man behöver deltaga i Pridefestivalen.
Länk DN – Rasist
Länk SvD – Familj
En man har hållit sin familj i ett järngrepp, barnen har undanhållits alla skolgång och frun misshandlades regelbundet. Barnen fick enbart gå ut i grupp, under uppsikt av pappan, även kvinnan har hållits under uppsikt. Tidvis har familjen vistats i mannens hemland enligt SvD. Myndigheterna har inte ens uppgifter om mannens ålder. De uppgifter som finns är uppenbart felaktiga enligt SvD.
Det är väl här någonstans man undrar vad varför denna man fick uppehållstillstånd i Sverige. Myndigheterna har inte ens adekvata uppgifter om mannens ålder. Hur har han kunnat få uppehållstillstånd? Det talas om ”rättssäker process” är detta en rättssäker process? Att patriarken sedan håller barnen undan skolan i 9 år och dessutom lyckas med det får t.o.m. en trött cyniker som mig att höja på ögonbrynen.
Journalförda som rasister
Ett par i Älvsborgs län tog sin son till en läkare. Läkaren behärskade inte språket så bra, paret förstod inte vad läkaren sade helt enkelt. Mamman begärde då att få en läkare som talade svenska, ett rimligt krav kan man tycka. Enligt DN så begärde alltså mamman inte en svensk läkare, utan en svensktalande läkare. När sedan mamman fick ut sina sjukjournaler så såg hon att de var journalförda som rasister.
Så långt har det alltså gott i vårt land, vill du prata med en läkare som talar begriplig svenska så kan du journalföras som rasist. Det skall poängteras att det enbart är läkaren själv som journalfört paret som rasister. Det är alltså inte någon ur sjukhusledningen eller någon annan som gjort denna bedömning. Men att en läkare överhuvudtaget kan få för sig att göra en sådan sak, enbart för att paret vill prata med en läkare de kan förstå, skvallrar lite om samhällsklimatet.
Pride
Jag hör att fotbollsklubbarna Hammarby och AIK skall delta i årets Pridefestival. De är nog inte riktigt med sin tid. Ingen supporter jag pratat med är entusiastisk inför detta deltagande. De politiskt korrekta vindarna har redan börjat vända sig mot Pridefestivalen. Det sades på Godmorgon TV, SVT1 att alla är välkomna i idrotten, oavsett vilken sexuell preferens man har. Ja det kan jag hålla med om, det innebär dock inte att man behöver deltaga i Pridefestivalen.
Länk DN – Rasist
Länk SvD – Familj
söndag, juli 12, 2009
Gamla synder ställer till det
Sverige skall som första nation utvisa en person (Ahorugeze) som är misstänkt för massmord. Det är en man som utpekats direkt för mordet på 25 människor som står anklagad. Mannen har tidigare bott i Danmark och anklagelserna mot honom fanns redan då. De danska myndigheterna tyckte dock inte bevisen räckte för att anklaga honom.
Klart är i alla fall att minst en person pekar ut Ahorugeze för massmord, som själv hävdar sin oskuld. Det är omöjligt för oss i Sverige att avgöra skuldfrågan. Att skyldiga hävdar sin oskuld är inte helt ovanligt i vårt eget land. Det förekommer såklart motsatsen att oskyldiga också blir utpekade, även om det är betydligt ovanligare. Frågan är vad Sverige har för alternativ förutom att lämna över Ahorugeze till den Rwandiska rättvisan. Ett alternativ är att strunta i anklagelserna helt enkelt. Då har vi överseende med massmord som vi annars fördömer så hårt vi någonsin kan. Det är inte en trovärdig eller riktig hållning. Det andra alternativet är att hålla en rättegång i vårt land. I sådana fall skulle vittnen flygas till Sverige och hela vår rättsapparat skulle försöka utreda vad som hände i Rwanda 1994. Det är inget lockande perspektiv, milt uttryckt. Återstår faktiskt att överlämna honom till Rwanda för en rättegång.
Samstämmiga uppgifter gör gällande att Rwanda faktiskt har ett någorlunda godtagbart rättssystem. De har satsat hårt på att få ett rättssäkert system av västerländskt snitt. Förmodligen når de inte upp till vår egen nivå. Vi vet inte ens om det är önskvärt. Det höjs rätt många röster i vårt eget land om att bevisnivån för fällande dom är för hög i vårt land och att för många, sannolikt skyldiga, går fria.
Vi vet inte med säkerhet om Ahorugeze är skyldig eller inte, klart är dock att han inte behöver frukta för sitt liv, som han själv påstår. Tutsier och Hutuer lever sida vid sida och tillhör förövrigt exakt samma folkslag, vilket borde underlätta en försoning. Det enda rimliga med tanke på anklagelserna är att överlämna Ahorugeze till de Rwandiska myndigheterna. Sverige är faktiskt inte det enda landet på jorden som har rättssäkerhet och kan skipa rättvisa. Även om vi själva gärna vill tro det.
Att vi hamnar i denna situation beror på gamla synder. I DN:s artikel denna dag står det så här.
Till östra Kongo flydde många av förövarna i folkmordets slutskede, varifrån en del fick hjälp av aningslösa internationella hjälporganisationer att ta sig som flyktingar till Europa och Nordamerika.
Enligt utredarna på den rwandiska riksåklagarens särskilda enhet för jakten på förrymda folkmördare, genocide fugitive tracking unit, GFTU, är det framför allt personer som misstänks för folkmordsbrott av den högsta graden som befinner sig på flykt. De tillhörde det ledande samhällsskiktet under president Habyarimanas regim, och de hade tillgångar och kontakter att ta sig utanför landets gränser när rebellrörelsen RPF, under ledning av Rwandas nuvarande president Paul Kagame, slutligen tog makten i landet i början av juli 1994.
Internationella hjälporganisationer hjälpte alltså massmördare att fly till Europa. Dessa hjälporganisationer visar sig tyvärr aningslösa gång efter gång. Nu står vi här med detta problem som är ett resultat av tidigare "aningslöshet". De som startade och genomdrev folkmordet flydde när det började gå illa och tog sig till väst som flyktingar. Detta var definitivt inte tanken med vårt system att ge politiska flyktingar asyl i vårt land, eller i västvärlden överhuvudtaget.
Det stora misstaget var dock att inte västvärlden ingrep tidigare i den masslakt som så påtagligt pågick i Rwanda. Det kom rapporter hela tiden från Rwanda till västvärlden, som reagerade mycket, mycket sent. Det fanns t.o.m. franska FN-styrkor i Rwanda när folkmordet startade. Dessa styrkor kunde (ville) inte skydda tutsier trots fransmännens militära överlägsenhet. Fransmännen överlämnade tutsier till en väntande hutumilis, som stod med machete utanför fransmännens bas. Frågan är om inte franska befälhavare och franska politiker också skall ställas inför rätta. Vad är det för mening med internationella styrkor om de beter sig som de franska styrkorna i Rwanda 1994? Då vore det bättre att spara dessa pengar som dessa styrkor kostar och lägga ned verksamheten. Ingriper man inte vid en uppenbar masslakt av civila så lär man aldrig ingripa.
Länk DN
Länk SvD
Klart är i alla fall att minst en person pekar ut Ahorugeze för massmord, som själv hävdar sin oskuld. Det är omöjligt för oss i Sverige att avgöra skuldfrågan. Att skyldiga hävdar sin oskuld är inte helt ovanligt i vårt eget land. Det förekommer såklart motsatsen att oskyldiga också blir utpekade, även om det är betydligt ovanligare. Frågan är vad Sverige har för alternativ förutom att lämna över Ahorugeze till den Rwandiska rättvisan. Ett alternativ är att strunta i anklagelserna helt enkelt. Då har vi överseende med massmord som vi annars fördömer så hårt vi någonsin kan. Det är inte en trovärdig eller riktig hållning. Det andra alternativet är att hålla en rättegång i vårt land. I sådana fall skulle vittnen flygas till Sverige och hela vår rättsapparat skulle försöka utreda vad som hände i Rwanda 1994. Det är inget lockande perspektiv, milt uttryckt. Återstår faktiskt att överlämna honom till Rwanda för en rättegång.
Samstämmiga uppgifter gör gällande att Rwanda faktiskt har ett någorlunda godtagbart rättssystem. De har satsat hårt på att få ett rättssäkert system av västerländskt snitt. Förmodligen når de inte upp till vår egen nivå. Vi vet inte ens om det är önskvärt. Det höjs rätt många röster i vårt eget land om att bevisnivån för fällande dom är för hög i vårt land och att för många, sannolikt skyldiga, går fria.
Vi vet inte med säkerhet om Ahorugeze är skyldig eller inte, klart är dock att han inte behöver frukta för sitt liv, som han själv påstår. Tutsier och Hutuer lever sida vid sida och tillhör förövrigt exakt samma folkslag, vilket borde underlätta en försoning. Det enda rimliga med tanke på anklagelserna är att överlämna Ahorugeze till de Rwandiska myndigheterna. Sverige är faktiskt inte det enda landet på jorden som har rättssäkerhet och kan skipa rättvisa. Även om vi själva gärna vill tro det.
Att vi hamnar i denna situation beror på gamla synder. I DN:s artikel denna dag står det så här.
Till östra Kongo flydde många av förövarna i folkmordets slutskede, varifrån en del fick hjälp av aningslösa internationella hjälporganisationer att ta sig som flyktingar till Europa och Nordamerika.
Enligt utredarna på den rwandiska riksåklagarens särskilda enhet för jakten på förrymda folkmördare, genocide fugitive tracking unit, GFTU, är det framför allt personer som misstänks för folkmordsbrott av den högsta graden som befinner sig på flykt. De tillhörde det ledande samhällsskiktet under president Habyarimanas regim, och de hade tillgångar och kontakter att ta sig utanför landets gränser när rebellrörelsen RPF, under ledning av Rwandas nuvarande president Paul Kagame, slutligen tog makten i landet i början av juli 1994.
Internationella hjälporganisationer hjälpte alltså massmördare att fly till Europa. Dessa hjälporganisationer visar sig tyvärr aningslösa gång efter gång. Nu står vi här med detta problem som är ett resultat av tidigare "aningslöshet". De som startade och genomdrev folkmordet flydde när det började gå illa och tog sig till väst som flyktingar. Detta var definitivt inte tanken med vårt system att ge politiska flyktingar asyl i vårt land, eller i västvärlden överhuvudtaget.
Det stora misstaget var dock att inte västvärlden ingrep tidigare i den masslakt som så påtagligt pågick i Rwanda. Det kom rapporter hela tiden från Rwanda till västvärlden, som reagerade mycket, mycket sent. Det fanns t.o.m. franska FN-styrkor i Rwanda när folkmordet startade. Dessa styrkor kunde (ville) inte skydda tutsier trots fransmännens militära överlägsenhet. Fransmännen överlämnade tutsier till en väntande hutumilis, som stod med machete utanför fransmännens bas. Frågan är om inte franska befälhavare och franska politiker också skall ställas inför rätta. Vad är det för mening med internationella styrkor om de beter sig som de franska styrkorna i Rwanda 1994? Då vore det bättre att spara dessa pengar som dessa styrkor kostar och lägga ned verksamheten. Ingriper man inte vid en uppenbar masslakt av civila så lär man aldrig ingripa.
Länk DN
Länk SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)