Välkommen in i matchen Löfven

Håkan Juholt vägrade att stå bredvid Jimmie Åkesson i en partiledardebatt anordnad av SVT. Jag tror inte att man skall ta detta så hårt och läsa in alltför mycket i Juholts agerande. Kanske kan man skriva upp det på Juholts "yvighetskonto" rentav. Juholt utsåg aldrig SD som någon slags huvudmotståndare likt Sahlin, det är den samlade bedömningen efter hans avgång. Det kan bli annorlunda med socialdemokraternas nya partiledare, Stefan Löfven. I ett förstamaj tal 2010 så gick Löfven till angrepp mot SD och rabblade pliktskyldigt upp det som påbjuds att fackföreningspampar skall säga. Så här sade han i talet.

Att dela in människor efter hudfärg, religion eller något annat är så lågt man kan sjunka. Vi måste prata klartext: Sverigedemokraterna härstammar i rakt nedstigande led från nazistiska och rasistiska organisationer och partier.

För det första så delar inte SD in människor i hudfärg. Partiet vill ha en annan immigrationspolitik där man hjälper människor på plats i stället för att ägna sig åt en nästan rasistisk folkomflyttningspolitik. Det är i stället den bakomliggande idén om att det bara är i Sverige människor kan skapa sig ett drägligt liv som är rasistisk. Att dessutom tömma underutvecklade nationer på deras mänskliga resurser, för att de i stället (i bästa fall) får torka rumpor på Carema här i Sverige, kan betraktas som rasistiskt. Dessutom skall Löfven ha citerat Palme med dessa ord i sitt tal.

Det finns inte vi och dom – det finns bara vi!

Det här var ju inte riktigt sant, som vi såg innan. "Dom" är ju i själva verket Sverigedemokrater, eftersom de inte är "som vi andra" enligt Löfven själv. Vi skall nog ändå inte ta detta alltför hårt. Det låter väldigt pliktskyldigt och den socialdemokrat som inte sade något i stil med det Löfven sade innan valet 2010, riskerade väl i princip själv utfrysning. Om Löfven, likt Sahlin vill göra SD till någon slags huvudmotståndare, då säger vi bara "välkommen in i matchen Löfven, SD tar gärna fighten".


Löfven som aldrig utmärkt sig för vare sig feminism eller något miljöengagemang bedyrar både sin feminism och ett plötsligt brinnande intresse för miljön, enligt DN. Så här skall Löfven ha svarat på frågan om feminism.

Jag är en övertygad feminist. Punkt slut!

Det var ett ovanligt maskulint sätt att deklarera sin feminism på. Nåväl, vi tror oss veta att man nog måste vara feminist som manlig partiledare inom S. Om inte annat så för att inte genast få S-kvinnorna som bittra fiender. Även Göran Persson sade som bekant "jag är också feminist". Påföljden blev att i princip hela Sverige hånskrattade bakom sina TV-apparater. Persson slapp dock fler frågor om feminism från media, och det var i själva verket just det som var meningen med den inte allför övertygande deklarationen. Att Löfven gick omkring och kallade sig feminist när han arbetade som svetsare är det ingen som tror. I så fall skulle han snarare ha blivit utmobbad än vald som fackombud.  


En alldeles för lång rad artiklar om Löfven har plötsligt publicerats på Newsmill och SVT-Debatt. De platserna är ju alla politiska "wannabes" egen Stureplan. Plötsligt är alla experter på både S och Löfven, människor som aldrig vare sig röstat eller gillat något av S politik gör besvärande grunda analyser som de villigt publicerar. Nu är det ju så att både SVT-Debatt och Newsmill i princip kräver en stor ansiktsbild av publicisten. Måhända att den lockelsen är lite väl stor för många. Jag länkar inte till några Newsmillartiklar om Löfven och läsarna här kan gärna hoppar över dem, de säger ändå inget av värde. 

Länk DN

Länk SvD

Länk IF Metall Löfvens tal

Står journalister över lagen?

Att journalister tar ut svängarna och elegant rundar alla de trista lagar och t.o.m. moraliska principer vi vanliga dödliga anser oss tvungna att följa är kanske ingen chockerande nyhet för många av oss. Däremot är det förvånande att chefredaktören Helena Giertta rakt ut påstår att journalister har rätt att bryta alla de lagar som andra människor tvingas följa och framförallt anser att de själva bör följa. Utgångspunkten är att journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson dömts för att ha brutit Etiopisk lag. 

Man kan mycket väl känna sympati för Schibbye och Persson samt hysa åsikten att de straff de två journalisterna dömdes till är orimligt hårda, utan att förfalla till extrema åsikter, men Giertta går längre än så, mycket längre. Så här skriver Giertta.

Men en del invänder om och om igen "men de har ju brutit mot etiopisk lag". Som om det vore relevant. Rättssystemet i en diktatur är per definition inte rättvist, och kan inte respekteras som om det vore det.

För det första, rättsystemet kan vara rättvist även i en diktatur vad gäller straff och lagar, det är styrelseskicket som inte är "rättvist". Menar Giertta att alla människor kan bryta mot alla lagar i de nationer vi betraktar som diktaturer, eller är det bara journalister som kan bryta mot alla lagar? Påståendet att det är irrelevant om en människa har brutit mot lagen eller inte är väl det mest horribla jag läst någonsin, om man räknar bort rena psykfall som ibland kommenterar på våra mest extrema internetforum. Här skvallrar Giertta också om ett överlägset förhållande till omvärlden och tredje världen som man annars bara tror sig hitta på en punschveranda en mycket sen kväll i Djursholm. Vidare i artikeln.

Journalister är inte den nya adeln, som de föraktfullt kallas, när de i sitt arbete ibland tvingas gå utanför lagen. 

Jo Giertta, allt du skriver och alla dina åsikter skvallrar just om det. Yrkeskriminella kan också påstå att de "ibland tvingas tvingas gå utanför lagen". Vidare i artikeln.

Tvärtom; när journalistiken utövas som det är tänkt - i demokratins, rättvisans och yttrandefrihetens namn  gör den det för alla människors rätt till fri press och yttrandefrihet. Då är det  befogat att journalister bryter mot lagar. 

Det låter oerhört vackert, "rättvisans och demokratins namn", "rätt till en fri press". Vi såg fina exempel på det i valrörelsen. Hela mediekåren agerade mot ett parti som knackade på riksdagens port. Lögner, förtal, hackade och hackade E-postkonton var några av verktygen som användes flitig. Tidningarna skrek ut: Rösta inte på SD, detta dagen innan valet. Det är verkligheten bakom de fina orden. I dag kanske även socialdemokrater tvekar att applådera dessa "rättvisans och demokratins" självutnämnda förkämpar. Dessutom påstår Giertta att journalister inte ens behöver följa lagen. Vidare i artikeln.

Om lagarna inte skyddar det fria ordet, så ska vi vara oerhört tacksamma för att det finns personer som är beredda att bryta mot lagen för att ändå kunna rapportera om sanningen.  

Det här kommer som en nyhet för Giertta och alla andra journalister, men lagarna är inte bara till för att skydda journalister och deras eventuella arbete, de skall skydda alla medborgare. Våra lagar skall också skydda mot lögner, förtal och ärekränkning. Dessutom kan en fri men indoktrinerad och politiskt homogen journalistkår till slut motverka verklig demokrati och åsiktsfrihet. Vidare i den alltmer häpnadsväckande artikeln.

Men det verkar som om vi också måste bli mycket mer uppmärksamma på vad som händer i vårt eget land. Hur kommer det sig, till exempel, att en åklagare bestämmer sig för att väcka åtal mot Expressen för vapenbrott.

Det kan ha och göra med att t.ex. chefredaktören för Expressen gjort sig skyldigt till vapenbrott. Även chefredaktörer måste ha licens för sina vapen, precis som alla andra människor. Skall vi verkligen behöva dra till med "allas lika värde" för att myntet skall ramla ned? Det blir värre, läsen i och förundras.

Det är ju så uppenbart att reportern och utgivaren köpte ett olagligt vapen för att visa för allmänheten på en stor fara. 

Ja, vi häpnar! Hur kan en chefredaktör resonera på detta sätt? Är det så här Sveriges journalister resonerar så visar det på att de anser sig stå över lagar och förordningar som de med så stor iver granskar att andra inte bryter mot. Hur många artiklar har vi läst om brottsbelastade sverigedemokrater, som dessutom varit grovt överdrivna och vinklade? Varför skall Juholt kryssa i rätt ruta för bostadsbidrag (det fanns inte ens några kryssalternativ enligt uppgift), när journalister inte ens behöver följa våra lagar?

Det allvarligaste är den människosyn som Gierttas artikel skvallrar om. Journalister står över alla de små trista regler som vanliga dödliga människor måste hålla sig till. Steget till att journalister också kan ta ut svängarna lite grand och bygga på "sanningen" ter sig mycket, mycket kort, bara det sker i "rättvisans och demokratins namn". Vad som är "i rättvisans och demokratins namn" avgör självklart den lokala chefredaktören.

Länk Journalisten

Sanningssägare

Det är tufft för sanningssägare var de än befinner sig och vilken sanning de än avslöjar. Jag har tidigare skrivit om Roberto Saviano, mannen som skrev "Gomorra". Det är en lysande bok som beskriver hur den neapolitanska camorran nästlat sig in i hela det Italienska samhället.  I DN finns en beskrivning hur Saviano lever under ständigt hot och måste röra sig hela tiden för att inte bli spottad av camorran. Inte bara Saviano riskerar livet, det lär även hans livvakter också göra. Det är tufft för sanningssägare, antingen de skriver om camorran i Italien eller den politiska korrektheten i Sverige.

Länk DN