En svart dag för demokratin i Kenya? Eller en svart dag för demokratin i Ryssland? Nej en svart dag för demokratin i Sverige, detta efter att den danska konferensanläggningen nekat SD att hålla sitt årsmöte där av säkerhetsskäl . Ett parti som uppfyller alla demokratiska stadgar och principer, som fick 3 % av rösterna och som i opinionsmätningar ofta ligger på över 5 % av valmanskårens sympatier kan inte genomföra sitt årsmöte p.g.a. att ingen konferensanläggning vågar hyra ut lokaler till dem, detta för att ett gäng bortskämda medelklassungdomar med tveksam uppfostran ägnar sig åt kriminell förföljelse av detta parti. Att detta tillåts ske i vårt ofta omhuldade demokratiska land är en stor skandal och ett rejält underbetyg åt de politiska krafter som styr och har styrt vårt land. En del av skulden måste falla på media också, de har spelat med i samma melodier som det politiska etablissemanget. Nästa gång demokrati skall behandlas i media, blir det då de demokratiska bristerna i Kenya eller Ryssland som skall belysas eller blir det bristerna i vårt eget land? Tillåt mig att gissa på det förra. Detta mina damer och herrar, det är, för att uttrycka sig på ren och oförfalskad svenska, inget annat än rent förjävligt.
lördag, april 21, 2007
Sabuni på besök i Rosengård
Efter de senaste dagarnas oroligheter och upplopp i Rosengård måste ju den ansvarige ministern besöka området, det gäller ju att visa intresse och handlingskraft. Annars är just handlingskraft det som Sabuni inte visar upp. Sabuni säger i DN:s artikel,
- Det som hänt är allvarligt, men inte på något sätt jämförbart med några Pariskravaller, är hennes tolkning. Här har det inte handlat om att framföra något politiskt budskap. Det som hänt är en följd av att barn och ungdomar har fått härja alldeles för fritt.
Nej, jag tror att knappast någon har jämfört händelserna i Rosengård med några Pariskravaller. Saken är den Sabuni att vi inte vill att det skall gå så långt som det gjorde i Paris, jag och många med mig vill att missförhållanden åtgärdas och att politiken läggs om INNAN det blir liknande kravaller som i Paris. Förövrigt så är förhållandena så alarmerande ändå i Rosengård och andra liknande förorter att det i alla fall är helt oacceptabelt. Vi har massiv arbetslöshet och bidragsberoende, vi har våld och skadegörelse, vi har en skola som tydligen inte fungerar. Det verkar som Sabuni är i Rosengård för att skaffa sig alibi för att inte göra något, det är ju långt kvar till vi ser liknande saker som i Paris.
Sabuni säger i samma artikel,
- Många som bor här har en väldigt snäv värld som de lever i. Många har aldrig lämnat Rosengård — många har inte varit vid havet och stranden. Med den rädsla som då uppstår förstår jag att man inte ser möjligheten att flytta från Rosengård, att man kan flytta till en annan kommun men ändå ha den här kommunikationen och umgås med sina nära och kära, säger Nyamko Sabuni.
Ja du ser problemen Sabuni, åtminstone delvis, men vad tänker du göra åt det då? Sabuni har sagt nej till alla tvångsåtgärder, då återstår inte mycket faktiskt. Sabuni efterlyser aktiva föräldrar, det kan man förstå. Enligt "Dallas", förre fritidsledaren på skolan i Rosengård, så sover de flesta av de arbetslösa föräldrarna till två på dagen, ändå ägnar de inte återstoden av sin vakna tid speciellt mycket åt att ta hand om sina barn. Så om de nu inte hörsammar din uppmaning Sabuni att bli aktiva, då har vi alltså noll åtgärder och noll resultat, i vanlig ordning, allt kan rulla på som vanligt. Den Socialdemokratiska regeringen har välförtjänt fått mycket kritik för sin misslyckade integrationspolitik, tyvärr är jag ytterst tveksam till att Alliansen kommer att lyckas så mycket bättre.
Andra bloggar om: Sabuni, integration
torsdag, april 19, 2007
Debatten som vi har väntat på
Ja, så kom den då, debatten mellan Sahlin och Åkesson i TV4 torsdag kväll. Det var två verkliga motståndare som verkligen inte gillar varandra och som aldrig skulle kunna tänka sig att gå på fotboll tillsammans som vissa andra politiska motståndare gjort, det märktes direkt. Första diskussionen handlade om Rosengård, där backade Sahlin ganska snart, de senaste händelserna talade för sig själv, 1- 0 till Åkesson. Sahlin pratade väldigt mycket om att hon slog vakt om de fina öppna samhället socialdemokratin skapat. Åkesson svarade aldrig direkt på det men det torde vara uppenbart att i ett öppet samhälle skulle inte Sverigedemokrater bli uteslutna från fackföreningar och tvingas ha sitt årsmöte utomlands, tror nog det blev 1.5 – 0 till Åkesson där. Diskussionen om integration och assimilation gick över i frågan om antalet invandrare, samt kostnaderna detta för med sig, Åkessons argument här vägde tyngre, helt klart, den starkaste poängen under kvällen, 2.5 – 0 till Åkesson. I abortfrågan gjorde väl inte Åkesson ett lika starkt intryck, jämnt skägg där. Inte heller i en del allmänpolitiska frågor gjorde Åkesson ett så starkt intryck som i första delen av debatten, jag ger Sahlin en poäng där, hon samlade ihop den poängen mot slutet av debatten, 2.5 – 1 till Åkesson. Sist påstod Sahlin att hon blivit hatad och hotad på SD-hemsidor. Ja, utan tvivel är Sahlin en av de mest avskydda i den politiska nomenklaturan, kanske den mest avskydda, jag har dock aldrig sett något hot mot Sahlin eller någon annan politiker på en hemsida från SD eller någon förmodad sympatisör för SD. För tydlighetens skull så tar jag starkt avstånd från alla hot och allt politiskt våld, det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle, jag hoppas att jag är tydlig nog. Det enda våld jag sett i verkligheten kommer från AFA, det vore en välgärning att åtgärda detta våld också.
I efterdebatten trädde Ohly fram och kastade fram sina rasistargument, han tyckte att Åkesson i demokratins namn inte borde få framträda i TV eller i något medium. Ohly påstod att Sverigedemokrater skulle vara de första att följa en fascistisk ledare, jag som trodde det var de politiskt korrekta som var de första att följa Hitler och Mussolini.
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Sahlin
Reepalu förtvivlad
Ja, han visade sig vara förtvivlad på riktigt i Godmorgon Sverige torsdag morgon. Han diskuterade tillsammans med Sabuni och "Dallas" om den senaste tidens oroligheter i Rosengård. Reepalu var faktiskt förtvivlad över situationen, han tog upp arbetslösheten, bidragsberoende och trångboddheten i Rosengård. Dallas tog upp de frånvarande vuxna och den monumentala segregationen i Rosengård, Dallas ansåg att denna segregation måste brytas om problemen skall lösas.
Sabuni var emot alla tvångsåtgärder för att bryta segregationen, Reepalu försökte tala om för Sabuni att detta går bara inte längre. När Reepalu fick frågan om han var för tvång så gav han ett svar som var som en kniv i Sabunis hjärta. Sven Otto Littorin har nämligen lagt ett förslag om att alla arbetslösa skall tvingas flytta till delar av landet där det finns jobb, Reepalu sade till Sabuni,
- "så detta tvång som skall drabba arbetslösa skall inte gälla alla de arbetslösa i Rosengård då menar ni?"
Sabuni blev klart ställd av frågan, hon började mumla saker som att Reepalu skiljer på folk och folk. Snarare är det väl regeringen med Sabuni som särbehandlar de arbetslösa i Rosengård, folk i gemen får väl flytta om de är arbetslösa, jag tvivlar dock på att detta tvång kommer att gälla de i Rosengård. I sådana fall skulle ju alla problem i ett slag vara lösta, alla de arbetslösa i Rosengård, cirka 85 % av den vuxna befolkningen där, flyttar dit där det finns jobb. Andra människor flyttar dit i stället, simsalabim, ett helt nytt område har fötts. Av någon outgrundlig anledning tror jag inte riktigt på det scenariot.
Andra bloggar om: Rosengård, integration
onsdag, april 18, 2007
Oroligheterna fortsätter i Rosengård
Även i dag rapporteras om oroligheter och bränder i Rosengård. Vi frågar oss vad som gått snett, vad som är fel. Vi vet att arbetslösheten är mycket hög i Rosengård, vi vet att utanförskapet är monumentalt, vi vet att skolan inte fungerar i Rosengård. Hur har vi hamnat i denna situation där problemen helt enkelt inte verkar kunna lösas, inte med mindre än att jämna hela området med marken och flytta ut de boende till olika stadsdelar. De förslag på åtgärder och lösningar som politikerna kommer med tar i princip ingen på allvar, ingen tror att dessa åtgärder är annat än en uppvisning i att man faktiskt gör något.
Jag har under tiden dessa oroligheter pågått läst i boken "Exit folkhemssverige" som verkar ha en viktig pusselbit till det utanförskap som verkar vara Rosengård Signum, så här står det.
"Under de tjugofem år som gränserna för invandringens valfrihet diskuteras kan man iakttaga en tydlig omsvängning i politikernas syn på problemet. 1980 års invandrarpolitiska kommitté talade om "interkulturella" människor och politikerna bejakade en långsiktig assimilation. Tjugo år senare präglas den politiska synen av i det närmaste total kravlöshet – en slags extrem mångkulturalism. Politikernas uppfattning att problemet på sikt ändå löser sig tyder på att de är anhängare av "melting pot-teorin" – en teori som visat sig felaktig mot bakgrunden av de senaste tjugo årens utveckling i mångetniska samhällen världen över. Nyanlända folkgrupper smälter inte längre samman vare sig med varandra eller med invandrarlandets majoritetsbefolkning. Tvärtom visar både forskning och erfarenheten, att nya grupper i dag är inställda på att bevara och stärka sin särart."
Vi ser att de gamla kraven på assimilation av invandrare är ett minne blott, även invandrarna själva är inställda på att inte bli något som kan liknas vid att bli svenskar. Inte konstigt att enklaver som Rosengård blir alltmer segregerade och annorlunda nationen i övrigt. Även det politiska etablissemanget har gett signaler om att några krav på anpassning inte längre föreligger. Kravlösheten har satts som högsta och finaste norm. Den aningslöshet som det politiska etablissemanget gett uttryck för är frapperande. När nu resultatet kan ses i stadsdelar som Rosengård föreslår politikerna aspirin i stället för operation, förstår de verkligen inte vad som gått snett, och vad som är deras eget ansvar?
Andra bloggar om: Integration, Rosengård
måndag, april 16, 2007
Mycket bra inslag om Sverigedemokraternas lokalproblem
Grattis SVT, detta var bättre än vad någon kunde drömma om. Det var t.o.m. så bra så alla systemkritiker som häcklat SVT kanske borde backa ett par steg, enbart för detta reportage. Ett hotell, Clarion hotell, förklarade att de nekat SD på rent ideologiska grunder, Clarions representant var dock så dåligt inläst så han hade problem med de etablerade flosklerna om mångkultur och andra liknande teser. Jag måste upprepa mig en gång till, detta var det bästa och mest objektiva om SD vi någonsin sett i svensk massmedia på riksplanet, inget annat jag sett kommer ens i närheten av detta. Har vi sett ett paradigmskifte just i kväll?
Angreppen på räddningstjänsten
En del människor, ja egentligen alla normala människor faktiskt, har undrat hur ungdomsmobben i Rosengård kunde ge sig på att kasta sten på räddningstjänsten som det numera heter. När jag var barn så såg man upp till brandmän som hjältar, de släckte bränder ibland med risk för eget liv, de var vältränade och muskulösa, de hade häftiga verktyg. Något närmare hjältar för oss småglin kunde man knappast komma, det skulle möjligen vara poliser då (dem har man också kastat sten på i Rosengård). Frågade vuxna oss barn vad vi skulle bli blev svaret ofta, eller i princip alltid, brandman eller polis, det var barndomens hjältar, dem vi såg upp till, våra förebilder.
Så hur kan dagens ungdomar i Rosengård ge sig till att först starta bränder, för att sedan kasta sten på brandmännen när de anländer? I boken "Exit Folkhemssverige" kan vi ana en viktig pusselbit. På sidan 118 i denna bok beskrivs tankarna hos en välanpassad, välutbildad man med lång vistelsetid i Sverige, han säger "tekniskt sett är jag inte invandrare eftersom jag är född här och är svensk medborgare. Men jag har aldrig känt mig som svensk. Jag är arab och svartskalle. Om jag någonsin försökt göra något känns det konstigt."
En ung invandrare i underhållningsbranschen uttalar sig i samma fråga, han har svensk mor, gått på svenskt dagis, han säger, "Hur fan skulle jag kunna vara svensk när mina föräldrar är kurder? Jag känner mig hundra procent kurd och jag är stolt över mitt land"
Här har vi alltså svaret till att dessa barn och ungdomar reagerar helt annorlunda än vad vi barn gjorde när vi var små. Det är inte deras brandkår, de känner sig inte som svenskar, kommer aldrig att göra det, de vet dessutom att de aldrig kommer att göra det också. De känner ingen samhörighet med vårt samhälle, de känner inget ansvar, ingen delaktighet i vårt gemensamma samhällsprojekt. När brandkår och polis kommer kunde det lika gärna vara fiendens myndigheter som kom på besök, ja i vissa fall är det väl det också.
Min slutsats är klar, kastar man sten på polis och brandkår bör man ta konsekvenserna av sitt manifesterade utanförskap och flytta tillbaka till det land som man känner samhörighet med, någon annan lösning finns faktiskt inte på lång sikt. Det blir bäst så för alla parter, även för de vilsna själar som nu frekventerar gator och torg i Rosengård.
Andra bloggar om: Integrationspolitik, Rosengård
söndag, april 15, 2007
Åkesson visavi Schlingmann i TV8
Ja Åkesson mötte Schlingmann i TV8 denna söndagskväll. Det blev lite av ett eldprov för Åkesson, det var första gången som Åkesson fick debattera olika politiska områden som inte hade med flyktingpolitiken att göra. En viss rostighet kunde märkas när områden som ekonomi och familjepolitik kom upp, Schlingmanns debattvana på dessa områden slog till viss del igenom. Det märktes också att Åkesson var nervös inför detta eldprov, han drack oavbrutet vatten. Det behöver inte vara negativt i sig att man visar sin nervositet, inte så länge man har något vettigt att säga. När diskussionen handlade om flyktingpolitiken kändes genast Åkesson mer hemtam och säker. Åkesson skall vara glad att han får chans att bli varm i kläderna i lite mindre sammanhang, att ställa upp i en bred debatt i SVT direkt utan att först ha fått känna på den riktiga hetluften är inte att rekommendera.
Upplopp i Rosengård
När polisen tog upp en anmälan om olaga hot i Rosengård så blev de utsatta för stenkastning av en grupp ungdomar enligt Sydsvenskan. När det senare brann på samma gata som polisen tagit upp anmälan och räddningstjänsten anlände så blev också de utsatta för stenkastning. Följden blev att räddningstjänsten inte åkte in i Rosengård utan poliseskort. En timme efter den första branden så brann det igen i två förråd, denna gång blev både polis, som eskorterade räddningstjänsten, och räddningstjänsten utsatta för stenkastning. Ingen person uppges ha gripits vid denna incident. Jag antar att polisen lät bli att gripa någon för att inte starta ett ännu värre upplopp. Tidigare under kvällen hade polisen använt taktiken att backa för ligistungdomarna, detta hade dock ingen effekt. En tredje brand utbröt efter ännu en timme, denna gång fick räddningstjänsten begära förstärkning då elden fått fäste.
Att räddningstjänst och polis blir utsatta för stenkastning är fullständigt oacceptabelt. Politiker låter bli att ta i detta problem och ägnar sig i stället åt att fördöma polischefer som fått nog och inte kan hålla tand för tunga längre. Polis står för samhällets auktoritet och alla angrepp på denna statliga myndighet måste beivras hårt, framförallt så är det ett symtom på samhällets sönderfall när ungdomar visar sig vara fullständigt respektlös för ordningsmaktens representanter. Vi undrar vad de kommunala politikerna i Malmö och rikspolitikerna i Stockholm tänker vidta för åtgärder när nu detta inträffat. Det är dessutom inte första gången liknande upplopp inträffar, dessa problem har varit kända länge. Den politiska och mediala nomenklaturan ägnar ledarsida efter ledarsida åt att diskutera hur man bäst bekämpar Sverigedemokraterna, har de någon gång funderat på att åtgärda de problem som finns mitt framför ögonen på dem? Det förstås, de bor ju själva långt från problemen. På sätt och vis är det bra att vi har Rosengård, det kan tjäna som väckarklocka för vad som kan hända i övriga delar av landet. Det är bara det att politikerna inte lyssnar på denna väckarklocka, hur djup kan man sova? Hallå! Vakna då någon gång.
Andra bloggar om: Rosengård, integrationspolitik