Undertecknarna pratar om gammal solidaritet mellan Sverige och Grekland, som mycket väl kan stämma. Steget är däremot långt från denna solidaritet till att svenska hårt tyngda skattebetalare skall betala någon slags nota för Grekland. Undertecknarna talar också om att organisationerna EU, ECB och IMF ligger bakom de stränga kraven på Grekland för uppstramning av ekonomin. Tyvärr lyckas inte undertecknarna prestera någon djupare analys än så. I själva verket är en stor del av hela tanken med EU vinstmaximering för internationella företag, som bryr sig minimalt om greklands eller något annat folk. I de flesta EU-dokument (och jag har läst några) står det om att reglerna är tvingande och att de kommer stimulera ekonomin, eftersom företagen gynnas av gemensamma marknadsregler. Undertecknarna har inte förstått EU:s natur (se Robsten ERT).
Så här skriver undertecknarna i artikeln
Krisen offrar välfärden och hotar demokratin.
Det är snarast EMU som hotat välfärden i Grekland och det är EU som hotar demokratin. Om människor visste hur mycket makt som dagligdags skyfflas över till Bryssel skulle det bli upplopp, t.o.m. i modesta länder som Sverige och övriga Norden. Den som inte ser den odemokratiska riktning EU tagit får vara mer än lovligt blåögd. Det har faktiskt gått så långt att svenska regeringen har börjat reagera. Demokrati är dock inte samma sak som välfärd. Demokrati är att människor får rösta fram sina parlament och själva får bestämma sin framtid. På något sätt används begreppet ”demokrati” i fel syfte, också i denna artikel - återställ vår välfärd. Ibland (ofta rentav) ställs demokrati mot en utlovad ökning i välfärden. Grekerna valde välfärden framför demokratin och nu visar det sig att de valde fel. Det blev varken välfärd eller demokrati.
EU:s utveckling har tagit alltmer totalitära former. Alltmer bestäms i Bryssel genom s.k. ”fullharmoniseringsdirektiv” innebärande att nationell lagstiftning ej får förekomma i frågan. Projektet kostar allt mer och relativt välskötta ekonomier får betala en allt större nota. De marknadsmässiga vinsterna (för sådana finns absolut) äts alltmer upp av EU-avgiften, samt andra därmed förknippade kostnader. Som lök på laxen läser vi nu i Riksdag & Departement att nya medlemsstater är på väg in i EU. Länder som Turkiet, och Albanien, länder som inte främst är kända för sina stabila ekonomier, demokratiska institutioner eller rättssäkra juridiska institutioner. Dessutom står Makedonien på tur för förhandlingar.
Varför envisas EU med att vilja ta in Turkiet i EU? En förkrossande majoritet av människorna i de nuvarande EU-länderna vill inte ta med Turkiet unionen. Svaret finns redan i denna text. Det handlar om att organisationer som ERT tryckt på för att de vill utöka sina marknader. Människor som undertecknarna till DN-artikeln svävar på luddiga moln och tror säkert att det handlar om Turkiets folk eller ett försök att liberalisera landet. Detta är helt fel och vi kan se fram emot kommande upprop för än det ena eller andra befolkningen i olika länder. Undertecknarna kommer att upptäcka att EU, ECB eller IMF inte bryr sig om något folk.
