Rosengård igen

Återigen hör vi om stenkastning och t.o.m. direkta hot mot brandmän i Rosengård. Nu har brandmännen fått nog och brandkåren i Malmö har tagit ett beslut att inte åka in i Rosengård utan poliseskort.

Jag undrar när svenska folket fått nog. Det är fullständigt oacceptabelt att en stadsdel förfallit till den nivå Rosengård gjort, där råder i princip inte svensk lagstiftning längre. Bakomliggande orsaker till denna situation är flera, allt från en misslyckad flyktingpolitik till en fullständigt misslyckad integration. En första åtgärd är att sätta stenkastande och hotande ungdomar bakom lås och bom. Ansvaret för den uppkomna situationen vilar tungt på våra politiker.

Länk DN

Länk SvD

Det ser ut att bli ett nej på Irland

Ja, det ser i nuläget ut att bli ett "nej" till Lissabonfördraget som det röstades om i går på Irland. Känslan och parallellerna till den svenska EMU-omröstningen är tydliga. Så här står det i SvD.

Det så kallade etablissemanget i Irland, representerat av partierna med 162 av de 166 platserna i parlamentet, näringslivets och böndernas inflytelserika organisationer har satsat hårt på att propagera för ett ja.

Och en djup misstro mot etablissemanget kan ha spelat en roll för valutgången i en tid då det irländska framgångsundret för första gången på många år känner av kraftigt ökad arbetslöshet, fallande huspriser och ökade kostnader för mat och bensin och annat nödvändigt.

I de flesta av Europas länder är det politikerna och det övriga etablissemanget som är EU-vänligt, folken i samma länder är betydligt ljummare i sin inställning till ett starkare EU. Det är frågan om var makten skall ligga och hur mycket vanliga människor kan påverka i slutänden. Den som frivilligt ger ifrån sig makt brukar få ångra det, Europas folk verkar medvetna om riskerna med en superstat som folket har mycket svårt att påverka.

Hur det nu blir när Irland förmodligen sagt "nej" till fördraget är en smula oklart. Vi får se framöver hur det går med fördraget. Klart är att etablissemanget i de olika europeiska länder aldrig velat ha någon omröstning i något land om detta fördrag, folken i de europeiska länderna verkar ha svårt att förstå storheten i ett EU som mer och mer liknar en superstat.

Länk SvD

Länk DN

I dag röstar Irlands folk om Lissabonfördraget

Just nu pågår som bäst omröstningen om Irland skall säga "ja" eller "nej" till Lissabonfördraget. Enligt DN är alla de stora partierna för fördraget, situationen liknar alltså den som rådde i Sverige vid EMU-omröstningen. Sveriges folk förmådde gå emot det politiska etablissemanget och rösta nej, i morgon får vi se om Irlands folk gör samma sak. Vad som händer vid ett "nej" är lite oklart, en del tidningar ger i alla fall sken av att hela fördraget då är dött. Folkpartiets Cecilia Malmström sade i morse att fördraget skall fortsätta ratificeras av EU-länderna. I morgon får vi i alla fall veta vad resultatet blir, jag hoppas på ett "nej".

länk DN

Länk SvD

Skall tvångsgifta utvisas?

Enligt en artikel i DN skall en kvinna som ingått ett tvångsäktenskap utvisas. Artikeln i DN tar endast upp problemet för den enskilda kvinnan som person. Naturligtvis är hennes öde tragiskt, det håller alla med om. Det artikeln inte tar upp är problemet sett i ett större perspektiv samt hur man generellt skall lösa problemet på sikt. Detta är lite av svensk massmedias signum, man tar upp enskilda människoöden utan att analysera problemen i ett vidare perspektiv eller vilka principer som på sikt är vettiga. Till saken hör att DN:s chefredaktör lovat att inte ta upp enskilda flyktingfall, detta löfte gav han i samband med att DN debatt lades ner då alltför många obekväma åsikter luftades i kommentarerna.

En kvinna boende i Iran lovades bort av sin far till en man boende i Sverige. Kvinnan hade endast träffat den blivande maken som hastigast en gång när han var på snabbvisit i Iran. Väl i Sverige så misshandlades kvinnan och våldtogs regelbundet. Ett mycket tragiskt öde som man inte önskar sin värsta fiende. Men är lösningen på problemet att ge kvinnan uppehållstillstånd? Ja, möjligen är det kanske det för just denna kvinna. Men därefter får man i så fall göra något åt grundproblemen. I Danmark har man infört en lagstiftning för att förhindra just denna typ av äktenskap där mannen och kvinnan inte ens har träffats eller känner varandra. Den Danska s.k. "Utlänningslagen" innebär bl.a. att de som skall gifta sig måste vara 24 år gamla samt ha större "samlad anknytning" till Danmark än till något annat land för att båda ska få bo i Danmark. Misstänks tvångsgifte kan uppehållstillstånd avslås. Denna lagstiftning har rönt stark kritik från svenskt håll, bl.a. från artiklar i DN, samma håll som nu tar upp problemet med just denna kvinna som riskerar att råka illa ut.

Sedan frågar vi oss hur mannen som fått uppehållstillstånd i Sverige, kunnat erhålla detta. Han åker på snabbvisit till Iran som han flytt från, han har värderingar som torde ligga helt i linje med den allmänna uppfattningen som råder i Iran, vad har han flytt ifrån?

Även om lösningen för den enskilda kvinnan som DN skriver om är att få stanna i Sverige så är det inte en hållbar lösning på lång sikt att ge alla kvinnor som råkat illa ut i tvångsäktenskap uppehållstillstånd. Det krävs lösningar för att få bukt med själva grundproblemet. Kulturen och rättsuppfattningen i Iran och andra nationer kan vi i Sverige inte göra något åt, det är inte ens önskvärt. Men vi måste se till att de värderingar som beskrivs i fallet med denna kvinna inte vinner insteg i vår egen kultursfär. Vi måste reformera vår flyktingpolitik i grunden. Det är flyktingar som flyr från förtryck som skall få uppehållstillstånd, temporärt i första hand och permanent i andra hand. Det är mycket tveksamt om mannen som gifte sig i detta fall var någon flykting eftersom han åkte på snabbvisit till sitt forna hemland. Dessutom måste vi göra något åt tvångsäktenskapen i vårt eget land, även om vi inte kan eller bör göra något åt dem på andra sidan jordklotet. En lagstiftning liknande den i Danmark är en väg att gå.

Länk DN

Att behärska det svenska språket borde vara en förutsättning och ett krav för medborgarskap

Enligt ett förslag från något som kallas Globaliseringsrådet så skall en utomnordisk medborgare kunna få svenskt medborgarskap efter bara två år i landet, om denna visar upp goda kunskaper i svenska. Enligt de två "integrationsforskarna" Dan-Olof Rooth och Per Strömblad så skall inga invandrare möta hårdare krav än i dag, en del får dock betydligt snabbare medborgarskap. Normalt får en invandrad person medborgarskap efter fem år i landet, flyktingar och statslösa erhåller detta medborgarskap redan efter fyra år. Enligt forskarnas förslag skulle det alltså räcka med två år i landet om man uppvisar vissa krav i svenska. Så här skriver de båda "integrationsforskarna" i DN.

Som vi ser det har en sådan modell flera fördelar. Den innebär ökade incitament såväl för att påbörja som för att slutföra sfi. Nyanlända invandrades kunskaper i svenska kan därmed generellt sett förväntas öka. Dessutom krävs ingen omfattande byråkrati - kunskaper om och erfarenheter av hur lämpliga språkprov bör utformas och administreras finns redan i dag inom sfi-utbildningen.

I princip så får man ett medborgarskap enbart genom att genomföra den språkkurs i svenska som staten tillhandahåller invandrare. Lägre krav än så är nog omöjligt att ställa. Annars tar man för självklart att "incitamenten" att både påbörja och slutföra en den s.k. sfi-undervisningen är mycket höga för de flyktingar som kommer till vårt land. Om det redan nu är så att många väljer att strunta i denna utbildning så är det ett tecken på att något är mycket fel redan nu i vår flyktingpolitik. Flyktingar som flytt från sitt moderland och sin hemkultur för att komma till vår kultursfär måste ha en naturlig motivation att lära sig vårt språk, i annat fall är det något i själva flyktingpolitiken som inte stämmer. Vidare skriver Dan-Olof Rooth och Per Strömblad så här i artikeln.

En stundtals infekterad debatt har tidigare förts om förslaget att språkkrav ska gälla för svenskt medborgarskap. De kritiska rösterna här har hävdat att ropen på ökade krav är missriktade - huruvida man är en god medborgare bestäms inte i första hand av hur väl man kan tala och skriva svenska. En politisk majoritet har också avvisat förslag om språkkrav med hänvisning till att konsekvenserna skulle bli orättvisa.

För att bli en god medborgare i Sverige är det en förutsättning att kunna prata svenska, det är självklart inte säkert att man är en god medborgare bara för att man kan prata och förstå vårt språk. Det finns själklart dugliga och rekorderliga människor som ännu ej lärt sig svenska, men om de inte ens har ambitionen att lära sig språket och frivilligt flyttat till vårt land så är det en märklig inställning. En politisk majoritet har avvisat Folkpartiets språkkrav för medborgarskap, det stämmer. Nu finns det sannolikt en folklig majoritet för ett sådant förslag, återigen visar sig sprickan mellan vad våra folkvalda tycker och vad en majoritet av vad själva folket tycker. Denna spricka i åsikter mellan våra folkvalda och själva folket börjar faktiskt bli ett allvarligt problem. Ja, språkkravet kan uppfattas som orättvist då en del har lättare att lära sig språk och andra svårare. Det är likadant med körkortet, en del tar det snabbare och lättare och andra har betydligt svårare att ta detta kort. En del får plugga mer för att erhålla MVG i mattematik, andra mindre. Livet i sig är orättvist och alla vuxna människor har insett det, alla utom våra riksdagsmän och vissa "integrationsforskare".

Länk DN

Länk SvD

Det är på Irland det avgörs

Enligt den senaste opinionsmätningen som utfördes inför den folkomröstning som skall hållas på torsdag om det nya EU-fördraget så leder ja-sidan knappt. Det ser ut att bli en rysare för hela EU. Röstar Irland "nej" så lär inte fördraget gå att få igenom i sin nuvarande form. Förra gången EU-fördraget skulle antas lät flera länder sina befolkningar rösta om fördraget, med ett katastrofalt resultat som följd, bl.a. Frankrikes befolkning sade "nej" och stjälpte hela projektet. Nu har EU-länderna lärt sig läxan och genomför inga omröstningar om det nya fördraget, politiker och det folk politikerna styr över tycker tydligen inte likadant i många EU-frågor. Så här står det i DN.

I torsdags visade en annan mätning att nejröstarna överväger. Om den trenden slår igenom, innebär det att Irland med mindre än en procent av EU:s 490 miljoner invånare får hela unionens författningsreform att spåra ur. Denna gång är Irland det enda land som folkomröstar - alla andra låter sina parlament besluta.

Precis, parlamenten i Europa röstar snällt igenom det som är tänkt att bli det nya EU, Europas befolkning är betydligt mer skeptisk. Skulle det bli ett "nej" på Irland så blir det mycket intressant att se hur EU-politikerna hanterar situationen. Blir det en ny omröstning eller ett nytt fördrag?

Länk DN