Trots att allt fler väljare, främst från de moderata leden, börjar inse att vi inte kan fortsätta med vår nuvarande immigrationspolitik fortsätter regeringen (och oppositionen) på inslagen linje med en politik där folkomflyttning ses som enda möjliga hjälp till utsatta människor. Enligt Migrationsverkets prognoser kommer över 50 000 människor att söka asyl i vårt land nästa år. En prognos är som bekant en prognos och kan både visa sig vara i underkant eller överkant. Klart är att just nu söker ungefär 1250 människor asyl i vårt land, Migrationsverkets kapacitet är på 700 per vecka vilket gör att kaos hotar i asylhanteringen.
Åsa Romson (MP) debatterade med Jasenko Selimovic (FP) i Agenda 28 oktober. Romson använda samma retorik vi så ofta hört förut, vilket innebär att inte diskutera några problem och enbart lyfta fram möjligheterna med vår generösa immigrationspolitik. Selimovic å sin sida poängterade med viss skärpa att vi också måste diskutera problemen som uppenbarligen uppstår med vår nuvarande politik.
Att enbart lyfta fram de positiva sidorna av en politik man inte är anhängare av är ju som alla förstår en omöjlighet. Demokrati innebär att vi kan hamna i en situation där vi hyser olika ståndpunkter som bekant. Då måste vi ju diskutera både för- och nackdelar med en viss politik. Det går inte att använda förskolepedagogik i rikspolitik där landets framtid skall avgöras. Selimovic ansåg att vi måste göra det lättare för immigranter att komma in på arbetsmarknaden, vilket var hans enda lösning. Direkt efter inslaget med Romson och Selimovic kom ett inslag om de ökande varslen runtom i vårt land. Dålig timing kan man tycka, men tyvärr är det så verkligheten ser ut.
Självklart är många människor i nöd när inbördeskriget härjar ett land som Syrien. Lika självklart är att många människor behöver olika former av hjälp. Men en tankelapsus i vår politiska kultur har orsakat att den enda "riktiga" hjälpen som räknas är en folkomflyttningspolitik till huvudsakligen vårt land. Att det kan finnas annan lika bra och långt mer effektiv hjälp har inte slagit våra styrande politiker. Att många människor vill flytta till det rikare Västeuropa har egentligen inte med livsnödvändig hjälp att göra. Rent logisk skulle enligt regeringens politik en effektiv hjälp innebära att vi flyttar hela civilbefolkningen bort från Syrien till Västeuropa. Man kan undra hur framtiden för ett land som Syrien skulle se ut enligt detta scenario?
Många ensamkommande unga människor kommer från Afghanistan. En orsak till asyl är att ungdomarna inkallats till militärtjänst för att bekämpa talibanerna. Detta samtidigt som svenska ungdomar tar värvning för att bekämpa talibanerna. Vad exakt är logiken i detta?
Somalia ärt ett land som härjats av religiösa extremister och andra kriminella grupper. Landet är fattigt utan tvekan, men talibanerna börjar tryckas tillbaka. Nu finns det ungefär 4,5 miljarder fattiga människor enligt alla svenska mått. Vi skulle kunna ta emot en miljon fattiga människor per år och det skulle inte märkas alls globalt sett, det skulle inte minska fattigdomen så mycket att det skulle märkas i ett elektronmikroskop. Dessutom har 99,9 procent av de fattigaste inte en chans att lämna sitt land, de blir kvar där de är under alla omständigheter. I själva verket är det människor med något bättre ekonomiska resurser som tar sig till västvärlden. Det är just dessa människor som kanske skulle kunna göra en skillnad i sina hemländer. Ur detta perspektiv är migrationen från fattigare delar av världen till rikare direkt kontraproduktiv. Det finns ingen annan väg än hjälp på plats och att jordens fattigare länder reser sig ur sin fattigdom.
I helgen var jag på väg upp till en bar med en hiss. I hissen stod fyra irakiska flickor och eftersom det var en skybar hann vi prata lite på väg upp. Det var solklart att dessa flickor var mycket undrande över vår minst sagt yviga immigrationspolitik. Lika klart var att dessa flickor ansåg att SD:s immigrationspolitik nog var den bästa, detta trots att de själva härstammade från Irak. Tyvärr ansåg de att SD som parti med dess medlemmar nog hatade dem, då de var bördiga från Irak. Själv suckade jag bara när de fällde sitt yttrande. Om flickorna läser kvällstidningarna varje dag så spelade det nog ingen roll vad jag sade en lördagsnatt i en hiss. På det ena eller andra sättet är vi alla fångade i medias nät.
Länk DN
Länk SvD
Länk SVT
Länk DN ledare
