Sista färden

Ja i alla fall sista turen för i sommar (möjligen). En paddlingstur genom sjöarna Drevviken och Albysjön ut i Kalvfjärden. Därefter paddlade vi ut skärgården ett litet stycke.








En ögonblicksbild från Albysjön, vattnet ligger spegelblankt. Det gjorde det INTE dagen efter på hemfärden.
















Lite mat och god dryck ute på en underbar ö som heter Stora Sandholmen. Vackert var det också.


















Tittar ni noga ser ni att någon av oss tar ett kvällsdopp, härligt! Sade jag att det var vackert?
















Det här är inte en bild från hemfärden, det gick inte att fota då p.g.a. vinden, dessutom hade kameran lagt av efter ett dopp i vattnet. Vägen tillbaka blev lite väl hård, vi paddlade 3,5 mil i motvind. Färden tog 11 timmar effektiv paddling. p.g.a. motvinden höll vi endast en fart på 3,2 km/t. hemfärden borde väl motsvara 1,25 maratonlopp ungefär.
Men sammantaget en mycket fin och trevlig tur i vår fina svenska natur.

Sommartorka

Ja, jag tittar i tidningarna och andra medier för att hitta något att bli upprörd över, något att skriva om, hittar dock inget. Det står mest en massa skit om dessa dopade cyklister, är alla dopade eller är det bara några dopade? Kan svenska idrottsmän vara så globaliserade att de också dopar sig, är det möjligt? Det står det vanliga om ett eller annat värdetransportrån, man ser bilder på någon tillbucklad skåpbil, oftast får gärningsmännen inte ens med sig några pengar och det hela andas rutin och lättja på något sätt. En nyhet som tidningarnas redaktioner i alla fall tjänar ihop brödfödan på är Pridefestivalen. Den skall som vanligt bli större än tidigare och den skall bli gladare, fräckare och ännu mer obscen, ännu fler av våra folkvalda politiker skall gå i tåget och kroma sig framför kamerorna. Vi förväntas jubla i annat fall hänger vi nog inte med vår tid riktigt och vi anses som lite "bakom" eller rent av som homofober. En nyhet som i sommartorkan fått osannolika proportioner är att om vi slutade äta kött skulle vi minska diverse utsläpp och bidra till en bättre (eller mindre dålig) miljö. Hurra! Vilket skarpsinne, om vi dessutom slutade äta grönsaker, frukt och mjölkprodukter så skulle vi minska utsläppen ÄNNU mer. Som om inte det vore nog skulle människor sluta köra bil efter ett tag, vilken miljöeffekt alltså!

I DN:s ledare står det om det gisslandsdrama i Afghanistan där en grupp Sydkoreanska sjuksköterskor tagits av talibanerna, som naturligtvis vill ha pengar och att utländska trupper skall lämna landet för att frige denna gisslan. Nu lyckas DN med konststycket att skriva en hel ledare utan att egentligen säga något (ungefär som jag med denna artikel; -) det är i sanning en konst och ett bevis på denna komaliknande sommartorka.

Man har så smått gått in i ett komaliknande tillstånd själv. Att dra dammsugaren över golvet känns plötsligt som ett helt dagsprojekt, ett projekt man t.o.m. misslyckas med. Nä, nu är det dags att köra en dammsugning tänker man och spanar missnöjt över golvet, skall bara kolla ett par bloggar först, kanske står något intressant, något man får upp blodtrycket på. Så gick den ambitionen till spillo, golvet får vänta till nästa dag, och nästa.

Bloggar förresten, de har också gått in i någon form av sommartorka, men inte på samma sätt som tidningsredaktionerna. De som fortfarande är inom landets gränser brukar oftast försöka plita ner något på sina bloggar, men torkan märks ändå naturligtvis. Några bloggar håller tempot, SD-blogg kör på i vanlig ordning. Socialdemokraten Morians blogg har plötsligt vaknat till liv sedan Morian hyrt in två vikarier som fört fram feministiska idéer som fått blodet att svalla hett och upprört på medelålders vita män. De två vikarierna har dock mött ett så massivt motstånd att jag nästan tyckt synd om flickorna, allt de gjort är ju att lyssna på våra politiker, våra tidningsredaktioner, vår politiska nomenklatura och på vår moderna propagandaapparat, och dessutom har de svalt det utlagda betet. En bloggare som åtminstone fick blodtrycket att stiga en liten aning var Nadja som hyser den märkliga åsikten att det är något sjukt att i Sverige är svenskheten norm. Jag tycker Nadjas åsikt i sanning är sjuk och perverterad men tyvärr så har nog Nadja den politiska nomenklaturan på sin sida. Ja, tyvärr så är semestern slut och kneget börjar på måndag, hur skall man ta sig ur detta komaliknande tillstånd? Hur skall man kunna ställa om rutiner, dygnsrytm och annat så man fungerar igen? Det är den stora frågan.

Den utlovade låten

Ja just det, jag lovade en kvinna i ett svagt ögonblick att lägga ut en låt som jag tyckte passade vår relation (på något sätt). Här kommet den "KLICKA"
B***U!

Sverige är fantastiskt

På SVT:s nyhetsprogram och i t.ex. DN står det om hur homo och bisexuella bemöts sämre än heterosexuella av landets företag. Jag vad annat kunde man vänta sig av medierna, någon amatörmässig undersökning visat att homosexuella "känner" sig osäkrare vid t.ex. köp, vad denna "känsla" står för vet ingen. Har man frågar heterosexuella vad de känner?

Så här står det i DN,
- Hälften av de tillfrågade homo- och bisexuella personerna är osäkra på om de kommer att bli bra bemötta på grund av sin läggning.

På grund av sin läggning? Om en person kommer in i en möbelaffär och vill köpa en soffa så vet antagligen ingen vilken sexuell läggning vederbörande har, ingen bryr sig sannolikt heller. Personalen på företaget vill antagligen bara sälja, de brukar ha provision. Är det någon som är så dum så de tror att man dissar homosexuella, även om detta innebär lägre lön och provision för en själv? Om försäljaren överhuvudtaget kan veta att vederbörande är homosexuell, vilket bara det är högst osäkert.

Vidare i DN,
- Samtidigt uppger över 90 procent av de tillfrågade företagen att de har tillräcklig kompetens att bemöta homo- och bisexuella på ett professionellt sätt. Men i utbildningen av personal som möter kunder inkluderade försvinnande få, endast fyra procent, denna punkt.

Så när unga Fia skall sommarjobba på ICA så måste hon först få en intensivutbildning i hur man bemöter homo och bisexuella, därefter måste hon få en kort briefing i hur man bemöter handikappade, förståndshandikappade och Sverigedemokrater. Efter det torde sommarlovet vara slut och unga Fia kan återvända till skolan. Sverige är fantastiskt.

Länk DN

Hamas gör barnTV

Ja det är väl inte riktigt Nickelodium-kvalité och innehållet är väl något politiserat kanske men de gör så gott de kan. Barn är ju dessutom alltid gulliga, speciellt när de har en programledare i Mickey Mouse-kostym, håll till godo.

Dagens frågebox

Ja intressant, uppdateras under dagen (DN tog inte bort den, heder åt DN). Femte och sista uppdatering, 23:12.

Turkiska valet avgjort

Helst skall man inte skriva om saker man är dåligt insatt i, jag är ytterst dåligt insatt i Turkisk partipolitik, i likhet med de flesta svenskar. Det är i just detta fall orsaken att jag vill ställa några allmänna frågor kring valet och den svenska mediala rapporteringen från detta val. I svensk media framställs det segrande partiet (ingen egen kvalificerad majoritet, men egen majoritet) AKP som det absolut bästa alternativet sett ut västerländska ögon. Det kanske är det bästa alternativet, jag har ingen aning, nästan inga andra heller ur den svenska allmänheten. De som invandrat från Turkiet har ju oerhört mycket bättre koll på detta än vi "vanliga" svenskar, men de flesta av oss sitter helt enkelt framför TV:n eller datorn och får ta Bert Sundström på orden när han påstår att AKP är det enda rimliga partiet ur västerländska ögon. Detta samtidigt som vi får reda på att partiet till sin grund är muslimskt samt att ledaren Erdogans fru bär slöja, hmm…. Det som ändå fått mig att reagera en smula (samt att skriva denna artikel) är det fullkomligt oblyga sätt partiet framställs som allas vår favorit, Bert Sundström hyllar nästan AKP lite för mycket för att det skall vara smakligt. Dessutom står det som rubrik i SvD "Turkiska folket säger ett kraftfullt ja till fortsatt regerande för milt islamiska AKP", Observera att de för säkerhets skull lagt till ordet "milt" i underrubriken, varför då undrar vi? Så här brukar vi inte beskriva partier i Sverige, kan ni tänka er rubriken "Vid ett val i dag skulle det milt kristna KD hamna utanför riksdagen".

För mig får turkarna rösta fram vilka partier de vill, det är ju själva grundidén med en demokrati. Vi här i Sverige skall inte sitta och bestämma vilket parti turkarna helst skall rösta på. Vi kan tänka oss det omvända, att Turkisk media bestämmer sig för en favorit inför ett svenskt val och lanserar det som det enda "rimliga alternativet". Jag tror många skulle reagera mot en sådan rapportering. AKP framställs som ett reform och EU vänligt parti. Att ett parti som är reformvänligt vinner sympati i de västliga medierna är inget att förvånas över, men är det dess EU-vänlighet som verkligen vinner sympati i de svenska medierna? Jag såg i morse en blänkare där Reinfeldt uttryckte sin glädje över valresultatet, denna blänkare är nu borttagen och jag kan tyvärr inte hitta den nu 10:30 på förmiddagen. Jag misstänker att det för en del svenska politiker är planerna på ett framtida medlemskap för Turkiet som ger den största anledningen till denna tillfredställelse över valresultatet.

I SvD har de publicerat en intervju när TT intervjuar Kurdo Baksi (som är bror till Nalin Pekgul förövrigt),

- Den svenskkurdiske debattören Kurdo Baksi jublade i en e-postkommentar till TT. "Jag är oerhört glad att medborgarna i Turkiet röstat för de demokratiskt sinnade krafter som vill närma sig EU, lösa kurdfrågan med fredliga medel och minska militärens makt", skrev Baksi.

Där kom det igen, "vill närma sig EU", dessutom insinuerar Baksi att de övriga partierna är, i alla fall en smula, odemokratiska. Normalt sett brukar inte Baksi och jag jubla åt samma saker (jag vet inte om han håller på Hammarby i fotboll eller något), dessutom brukar normalt inte islamiska partier ta täten när det gäller demokrati, det är ju möjligt att det förhåller sig så just i Turkiet, det är i så fall ett undantag.

Alla är inte heller överförtjusta i den överlägsna seger som AKP vunnit, i DN står det,

- Västtillvända medelklassturkar, inte minst kvinnor, befarar att en stärkt roll för islam kommer att medföra inskränkningar i deras livsstil och frihet.

Förvånande nog så är det betydligt fler kritiska kommentarer i DN än i SvD om det Turkiska valets utgång. Tyvärr så kan man bara till slut bara hänvisa till demokratin, hur det än förhåller sig med "smygislamisering" och annat, det Turkiska folket har gjort sitt val i demokratisk ordning och det får alla acceptera. Min poäng är hur svensk media så självklart verkar ta ställning för ett parti i valet och släpper fram människor som uppenbart stödjer just detta parti (Kurdo Baksi) och hur några svenska politiker verkar luta åt samma håll, med den olustiga baktanken att det i framtiden skall underlätta Turkiets inträde i EU.

Länk SvD

Länk DN

UPPDATERING:

Hittat artikeln där vissa parti och regeringsföreträdare ger sin syn på valet, HÄR säger bl.a. Reinfeldt så här,

- Dagens parlamentsval i Turkiet är ett av de viktigaste i Europa under senare tid. Utvecklingen i Turkiet har stor betydelse för EU och omvärlden. Sverige stödjer fullt ut Turkiets fortsatta väg mot fullvärdigt medlemskap i EU. Det är angeläget att den tillträdande regeringen ingjuter ny energi i den interna reformprocessen som utgör grunden för förhandlingarna om medlemskap.

Sverige stödjer Turkiets medlemskap? Det är delade meningar om det bäste Reinfeldt, jag stödjer inte Turkiets medlemskap i unionen.

Första gången någonsin jag håller med Agrell

Ja Agrell har varit något av ett rött skynke för mig genom alla år. Han har också varit något av en ikon för media bland de s.k. konfliktforskare. Med jämna mellanrum har man sett intervjuer med honom, ofta ute vid hans sommarhus, där har han kommit ifrån skogen med gröna gummistövlar på för att ställa sig bakom en mikrofon för att ge luft åt hans, i mitt tycke, åsikter och inte faktamässigt byggda teorier. Min irritation har vid dessa tillfällen varit monumental, till slut fick hans blotta åsyn mig att knyta nävarna, drägla och bli svart i blicken.

Dröm om min förvåning när jag nu läser en artikel i SvD och finner till min enorma häpnad att jag håller med i allt han säger, det låter förnuftigt, det är tankar jag själv har haft, märkligt mina damer och herrar. Kanske vi lever i en brytningstid där forna fiender blir vänner och där forna vänner blir fiender, jag vet inte, men det är inte första gången detta fenomen händer den senaste tiden.

Artikeln med Agrell handlar om hur våra folkvalda politiker som har ett oerhört stort ansvar för vårt långsiktiga försvar har rustat ner vår militära kapacitet till nivåer som vore fullständigt otänkbara för några mandatperioder sedan. Våra politiker har rustat ner till nivåer som Vänsterpartiet fordom föreslog (inte ens på allvar sannolikt) och som de därför fick epitetet landsförrädare av samtliga de andra riksdagspartierna. De har nu fått igenom sina nedrustningsförslag i praktiken av de andra riksdagspartierna. Kortsiktiga behov av att erbjuda väljargrupper valgodis har styr över långsiktiga behov, detta fast en majoritet av befolkningen INTE vill nedrusta på detta sätt och hellre avstått från dessa valmutor. Väljarna har visat i alla de undersökningar och i de "tycka till" rutor att de inte är som småbarn som genast vill ha lite godis stoppat i munnen på dem av "föräldrarna", våra valda politiker envisas dock att behandla väljarna som skrikande småbarn som hamnat framför den strategiskt placerade godismontern i den lokala ICA-affären.

Agrell tar också upp den nästan löjliga symbolpolitik som våra politiker förfallit till, vi skall kunna göra insatser för att visa att vi deltar och sympatiserar med de "stora grabbarna". Då får våra politiker sitta med vid bordet när deras kollegor träffas vid spännande möten ute i Europa. Det vikiga är inte att verkligen kunna försvara vårt fosterland, eller att verkligen kunna göra en insats som betyder något i t.ex. Afghanistan, utan visa för andra nationer att vi också är med på tåget och hör till klubben. Men lyssna nu då kära politiker, det är nog nu, det är faktiskt nog nu.

Länk SvD

ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ

En fatwa för mycket?

I en artikel i Foreign Policy så tas det upp exempel på de märkligaste fatwor som utdelats. Detta exempel är ingen regelrätt fatwa utan en avstängning av en elev som kom med ett mycket innovativ förslag för att göra det möjligt för män och kvinnor att arbeta ihop, och ändå ta hänsyn till de muslimska lagarna. Jag tycker förslaget var bra men det föll inte i god jord, eleven blev som sagt avstängd, androm till varnagel. Läs och begrunda att även små ohängda elever kan ibland komma på finurliga sätt att komma runt de stränga muslimska lagarna för att få vår moderna värld att fungera.

Breast-feeding Who: Ezzat Atiya, a lecturer at Cairo’s al-Azhar University

What: Many Muslims believe that unmarried men and women should not work alone together—a stricture that can pose problems in today’s global economy. So one Islamic scholar came up with a novel solution: If a woman were to breast-feed her male colleague five times, the two could safely be alone together. “A woman at work can take off the veil or reveal her hair in front of someone whom she breast-fed,” he wrote in an opinion issued in May 2007. He based his reasoning—which was quickly and widely derided in the Egyptian press, in the parliament, and on Arabic-language talk shows—on stories from the Prophet Mohammed’s time in which, Atiya maintained, the practice occurred. Although Atiya headed the department dealing with the Prophet’s sayings, al-Azhar University’s higher authorities were not impressed. They suspended the iconoclastic scholar, and he subsequently recanted his ruling as a “bad interpretation of a particular case.”

Ja, blir man inte imponerad så säg. Det är precis sådana elever vi vill ha i vår Svenska skola, konstruktiva, kreativa och nyskapande, i Egypten blev han dock avstängd.
ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ